Det allra hemskaste hände nästan...

Idag är Sean ledig så vi hade en riktig sovmorgon och gick inte upp förrän 12. På eftermiddagen tog jag bussen ut till Wellpark för att kolla på mikrofoner och testa om de funkade till min dator tillsammans med iMic, men ser ut som att jag ändå måste köpa en preamp, och har ingen lust att lägga 1500kr på det just nu, så det får vänta. Tittade på julsaker i Atlantic Homecare när jag ändå var där ute och köpte en liten porslins pepparkaksgubbe till pappas xmas hamper. Eller Pappa-kaks-gubbe som jag nog ska kalla den haha!

Sen gick jag förbi marknaden och köpte lite surdegsbröd innan de packade ihop. Tjejens portmonnä var sönder och när hon skulle växa en 20 euro sedel så tappade hon ut en 50 euro sedel på marken framför ståndet. Som tur var såg jag den och gav tillbaks den, tur att det inte var någon oärlig person som såg den för man får nog sälja en hel del bröd för att komma upp i 500 kr. Jag köpte en lite Smoked gubbeen ostbit också och sen begav jag mig hemåt. Vid bron bredvid vår gata hade julgransförsäljarna dykt upp. Det luktade så gott av alla granar som var uppradade längs bron.



Sen hände det allra värsta. När det är kallt så blir mina fingrar som isbitar och krymper lite, och helt plötsligt upptäckte jag att jag inte hade på mig min förlovningsring längre! Jag visste inte om den glidit av i väskan när jag rotade efter telefonen för att ta det här fotot eller om den fallit av tidigare. Jag skyndade mig hem och hällde ut väskans innehåll på golvet. Den var inte där! Jag var just på väg att gå ut och leta (ganska meningslöst) när jag upptäckte att den låg i papperspåsen som osten låg i. Där drog jag en lättnadens suck vill jag lova. Hatar när man tappar smycken, men en bröllops eller förlovningsring är ju ändå det allra värsta!

Minns för två jular sedan när mamma gick med mig till en juvelerare och jag fick välja ut ett par fina örgängen med gröna stenar och ett matchande halsband till julklapp. Sen på en av mellandagarna så var vi i Linköping och handlade och plötsligt kände jag att jag bara hade ett örhänge på mig. Det andra såg jag aldrig till mer. Sånt känns så himla sorgligt!

Nu ska jag snart kolla på the X-Factor, har inte kollat på det så många gånger den här hösten, förr följde jag ju alltid det, men det blev inte lika kul när Sharon Osbourne slutade i panelen för hon kom alltid i bråk med alla ;) Minns när Leona Lewis vann, tänk att det gått så himla bra för henne, det går ju knappt att tro. Simon Cowell skrattar nog verkligen när han går till banken; han är skaparen av Idol konceptet, manager åt Leona, Il Divo etc och är domare i x-factor och American Idol...

Känner för att se någon film sen, men vet inte vilken.

Imorgon är jag så sur för allt clashar: Det är en filmfestival med alternativ film och en 60-tals film jag jättegärna vill se klockan 8 i Nun's Island theatre, sen går nästa avsnitt av Brittiska Wallander samma tid på TV och till råga på allt så spelar Irish Pink Floyd (ett tribute band) i Roisin Dubh på kvällen! Måste ALLT vara samma kväll?! Funderar på att gå på Pink Floyd grejen dock, för som mamma sa, en film går ju alltid att få tag i och kolla på själv, medan konserter är svårare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0