Snubbar från Volvo Ocean race

Idag kom det in två svenska herrar på jobbet. Lite flyt att de kom fram till just mig eftersom jag också är svensk. Volvo Ocean Race går ju av stapeln nästa år och ska stanna till i Galway innan de seglar vidare till Göteborg och Stockholm etc. De två killarna representerade det svenska teamet och skulle komma hit under racet nästa år med 45 svenska affärskontakter. De ville kolla läget och försöka hitta en trevlig traditionell restaurang där de kunde äta och underhålla gästerna etc.

Jag berättade för dem om Dunguaire castle som gör medeltids banketter, några restauranger i stan etc. De frågade även om avstånd till olika ställen, var de kunde hyra en privat buss, var man kunde se racet ifrån etc. Jag kände mig mycket duktig eftersom jag lyckades svara på alla deras frågor och de var väldigt glada att träffa på en svensk som kunde hjälpa dem så mycket. Jag fick deras visitkort "om det dyker upp något intressant", och så ville de ha mitt namn så att de kan prata med mig igen om de ringer från Sverige och vill ha mer information.

Jag bad att få sluta 1,5 timmar tidigare idag och jobba in det på morgonen på torsdag och fredag istället eftersom jag ville hinna gå och prata med Maeve i Galway arts centre innan de stängde. Fick tillbaka min kamera och så berättade hon lite om utställningen i Temple bar och att hon ska kontakta mig ang. vilka av mina tavlor hon vill ha med efter att hon sett uttällningen på måndag. Kul!

Träffade på Sean, så vi gick och fikade i Java's.

På torsdag måste jag köpa henna pulver så att jag kan färga om mitt hår innan utställningen på lördag. Jag ska ha min nya gula 50 tals klänning, rött hår och antingen röda strumpbyxor eller inga alls beroende på vädret.

Den här jumpern köpte jag på Radiohead konserten. De är ju väldigt minjömedvetna så den är tillverkad av återvunna pet flaskor. Alla deras turnebussar körs på bio bränsle, de spelar bara på ställen som har public transport, använder inga plastförpackningar etc.





Dessa badges tänker jag inte öppna utan spara i förpackningen. Jag älskar badges på jackor och väskor, men jag tappar dem så ofta och dessa vill jag ha kvar.

Kommentarer
Postat av: Maria

Nu gjorde du mig lite mer hoppfull och säker:) tack så mycket. Sådana här historier är härliga att höra! Ska börja lyssna på det positiva och strunta i allt negativt som sägs. Är man kär så är man liksom. Lycka till!

/Maria

2008-06-10 @ 19:57:39
URL: http://mariabusck.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0