Imorgon lämnar vi Sverige igen
Och det känns för jävligt... har INGEN lust att åka alls. Men så brukar det kännas. Tar alltid några dagar att komma in sig i vardagen igen när man byter mellan "två liv". Det är verkligen som två olika världar. Min vardag på Irland och Sverige. När jag är på det ena stället så tränger jag liksom bort det andra i min hjärna...
Samtidigt skulle jag inte vilja bo här i motala nu. Jag har bara en kompis från förr som faktiskt bor kvar i stan, de andra kan man kanske träffa nån gång ibland, men de är utspridda i en massa olika städer. Och på kvällarna är det rätt dött om man jämför med Galway. Medbh ringde mig från turistbyrån i Galway igår och ville ha tillbaka mig i sommar. Då blir det en regnsommar till för min del i så fall.
Var iallafall bättre förut när man hade konsthögskolan och kompisarna att återvända till. Nu har jag ingenting, varken jobb eller atelje och bara ett asjobbigt möte på social welfare kontoret att se fram emot då jag måste förklara varför jag stack iväg från landet i 4,5 veckor istället för två, som endast är tillåtet för att få social welfare, och se om jag fortfarande kan få ut några pengar... Nä, nu ska jag väl inte deppa ihop så totalt, men det var så kul att vara här, träffa familjen, mormor, farmor, kusinerna, Helena, Emmelie, Sofia, Ragnhild, Birgittasystrarna, vara i Linköping, Norrköping, Stockholm, Vadstena, åka skridskor, gå skogspromenader, vara hos djuren, fira jul och nyår.... och så var ju Sean här sista fem dagarna.
Men det känns trist att få packa bort alla julklapparna som vanligt som man inte kan ta med sig (dukar, köksgrejer, skålar etc.) Skulle så gärna vilja ha en trevlig lägenhet i Sverige som jag kan inreda med alla mina grejer och slippa betala så skyhög hyra för dålig standard... Men det skulle vara i Stockholm, Norrköping eller Eskilstuna eller något i så fall... Har blivit för bortskämd med att det alltid händer en massa saker i mitt liv så jag klarar nog inte av att bo på landet eller i en småstad tyvärr...
nä, nu måste jag packa ihop datorn med.
Samtidigt skulle jag inte vilja bo här i motala nu. Jag har bara en kompis från förr som faktiskt bor kvar i stan, de andra kan man kanske träffa nån gång ibland, men de är utspridda i en massa olika städer. Och på kvällarna är det rätt dött om man jämför med Galway. Medbh ringde mig från turistbyrån i Galway igår och ville ha tillbaka mig i sommar. Då blir det en regnsommar till för min del i så fall.
Var iallafall bättre förut när man hade konsthögskolan och kompisarna att återvända till. Nu har jag ingenting, varken jobb eller atelje och bara ett asjobbigt möte på social welfare kontoret att se fram emot då jag måste förklara varför jag stack iväg från landet i 4,5 veckor istället för två, som endast är tillåtet för att få social welfare, och se om jag fortfarande kan få ut några pengar... Nä, nu ska jag väl inte deppa ihop så totalt, men det var så kul att vara här, träffa familjen, mormor, farmor, kusinerna, Helena, Emmelie, Sofia, Ragnhild, Birgittasystrarna, vara i Linköping, Norrköping, Stockholm, Vadstena, åka skridskor, gå skogspromenader, vara hos djuren, fira jul och nyår.... och så var ju Sean här sista fem dagarna.
Men det känns trist att få packa bort alla julklapparna som vanligt som man inte kan ta med sig (dukar, köksgrejer, skålar etc.) Skulle så gärna vilja ha en trevlig lägenhet i Sverige som jag kan inreda med alla mina grejer och slippa betala så skyhög hyra för dålig standard... Men det skulle vara i Stockholm, Norrköping eller Eskilstuna eller något i så fall... Har blivit för bortskämd med att det alltid händer en massa saker i mitt liv så jag klarar nog inte av att bo på landet eller i en småstad tyvärr...
nä, nu måste jag packa ihop datorn med.
Kommentarer
Trackback
