If you read this I'll give it to you (but then you must wear it)

Har aldrig sett en längre kö i mitt liv! Var nere i Mervue, nästan mitt emot konsthögskolan för att anmäla mig till en FÁS course. Det är träningskurser för arbetslösa eller folk som vill skola om sig, lära sig datorer, svetsning osv. Min handläggare hade frågat mig i februari om nån av kvällskurserna skulle intressera mig för när jag är arbetslös så betalar de avgiften som annars är 200 euro. Man var dock tvungen att gå dit vid 7 idag och skriva in sig eftersom det var först till kvarn.

Jag skulle ta bussen kvart över 6, för hon hade sagt att det var bra att vara tidigt ute. När jag gick till busshållplatsen så ringde min förra klasskompis Maria, för hon skulle också skriva in sig på en kurs i att starta eget företag. Jag skulle skriva in mig på en nybörjarkurs i AutoCAD (alltså computer aided design). Hon var redan där och sa att kön redan var skitlång trots att klockan bara var 6. Jag tog en buss och stressade dit och när jag kom fram vid 20 över 6 så ringlade kön runt hela byggnaden, märks att det finns många arbetslösa nu!

Jag såg aldrig till Maria för hon var längre fram i kön. Efter nån timme fick jag till slut skriva in mig på kursen. Den går måndagkvällar från klockan 7-10 i 10 veckor och börjar nästa vecka. Det är ju gratis, så kan ju inte skada att lära sig lite nytt. Tur att jag inte kom senare dock, för de sista i kön fick vända och gå hem för det fanns inga platser kvar...

Just ja, var lite kul på bussen ut dit: jag har haft en pin badge på min väska i över ett år som jag fick gratis på en konstutställning en gång. Det stod "If you read this I'll give it to you - (but then you must wear it)" på den. Hittils har ingen velat ha den, men plötsligt sade en kille som satt ner bredvid där jag stod:

"So can I have it?" och pekade på badgen.  Då kunde jag ju inte gärna neka, så jag tog loss den och gav den till honom och han satte den på tröjan. Sen började han prata en massa om att det var en så cool idé att ha saker som liksom gick runt från person till person på det här sättet, och att han hört om nån stad där det fanns cyklar som man kunde använda som man ville och sen lämna nån stans så nästa person kunde ha den ett tag. Man skulle dela grejer, det var bra att vara solidarisk bla bla bla... Han var nog lite hippe aktig, eller inte riktigt, men väldigt laid back iallafall och "wired to the sky" som Seans mamma skulle ha sagt för sen fortsatte han prata om hur det vore så coolt om t ex den här bussen var fri så vem som ville kunde köra den vart de ville, eller om man hade ett flygplan, så kunde vem som helst få flyga det. "Men det är väl inte helt lätt att flyga ett flygplan iallafall?" försökte jag, men han var liksom helt uppfylld av sin utopiska solidaritetstanke så jag var glad att jag skulle av bussen just då för jag kände inte för att vänta på att höra vad som skulle komma efter flygplanet! Han tackade så mycket för badgen och sade att det skulle bli spännande att se om nån skulle vilja ha den av honom.

"He's defenitely on drugs!" var Seans kommentar när jag berättade, haha!

Men vet ni vad, jag var ju så smart på den där utställningen den där gången, så jag tog TVÅ badges, så jag har en kvar moahahahaha jag är bäst!


Kommentarer
Postat av: Nicole

Ooh, måste få upplysa om att i Lund där jag har bott har de faktiskt haft det systemet :D Att låta cyklar stå lite varstans i stan och därmed var det bara att ta en cykel och cykla hem om man hade varit ute och sen ställa den var man ville, så blev den återanvänd av någon annan ^^

2009-04-15 @ 02:56:24
URL: http://mandarine.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0