Screen tryck hela dagen.
Spenderade hela gårdagen med att screentycka loggan på mina lådor jag håller på och tillverkar till min separatutställning i Dublin efter jul. Förra veckan gjöt jag 150 hållare i tenn som också ingår i lådan som kommer att vara till salu och heter "Build your own: Scandinavian loneliness". Det är en kommentar på samhällets marknadsföring av lycka som en handelsvara, bland annat genom strävan efter drömhemmet. En liten nick åt IKEA hållet är det ju också förstås. Fast jag gillar IKEA.
Lórg printmakers, där jag gjorde trycken ligger i utkanten av stan. Min kompis Aisling som jag gick på konsthögskolan tillsammans med är en av de som hjälper till och driver tryckverkstaden så vi träffades på Galway City Museum i måndags och fikade innan hon skjutsade mig ut till Liosban industrial estate för att köpa 30 pappkartonger på Carabay packaging och sen vidare ut till Lórg i Ballybane för att kolla så att allt jag behövde för att trycka fanns redo att använda.
Sen på tisdagen hade jag ett möte på förmiddagen, sen en jobbintervju till ett caféjobb klockan 4. Gjorde mest bara intervjun för sakens skull, för jag har inte tid att jobba förrän efter jul, och i så fall bara halvtid, så chefen tyckte nog att jag var lite av en time waster, haha, men tror han gillade mig ändå. Det slutade med att jag berättade om mitt konstprojekt och han bad mig att skicka en inbjudan till vernissagen och att jag kunde höra av mig igen efter jul. Den mest avslappade intervjun jag någonsin gjort, enbart för att det inte betydde någonting och jag ens inte ville ha jobbet...
Hann även med att fika mer Geraldine, Maria och Sarah i två timmar mellan dessa två möten, vilket var himla kul för jag har inte sett dem på över ett halvår och vi gick ju i samma klass på konsthögskolan, jag, Maria och Sarah delade ju till och med ateljé i två år.
Sen igår så tryckte jag från 10.30 till 19.30 i stort sett non-stop. Hann bara dricka ett par koppar kaffe och äta lite choklad och macka emellan. Jag var helt slut när jag kom hem på kvällen och tror knappt att jag någonsin ätit en så god falafel som den välförtjänade takeaway-middagen jag åt igår kväll. Det var verkligen slitigt att trycka 30 lådor, särskilt med tanke på att det bara går att göra ett tryck och sen måste screenen tas bort från bordet, tvättas, torkas med hårtork, sättas tillbaka, ny färg måste läggas ut och så nytt tryck. Till slut var jag så less på ljudet av hårtorken så det kan ni inte ana! Annars brukar screen:arna ställas i ett torkskåp, men fläkten i torkskåpet var paj, dessutom tar torkskåpet lite längre tid än hårtorken, vilket inte gör något om man bara ska göra ett par tryck, som jag förr gjorde när jag var influerad av Sigmar Polke och screen tryckte vissa delar av mina målningar. Men nu var det ju löpande band tekniken som gällde. Phew!
Jag måste ändå säga att trots att jag målar mest, så älskar jag att jobba med mer tekniska konstformer också, sånt som kräver yrkeskunnande i en viss process. Då känns det verkligen som att man gör något. Jag älskar att blanda olika konstformer och skulle inte - som vissa av mina kompisar - bara kunna måla, för då skulle jag tröttna. Det är därför jag är så glad att jag bemästrar screen tryck, Super 8 filmklippning, viss modellgjutning, svartvit fotoframkallning, mediumformats kameror, digital filmklippning etc. När jag stod där och tryckte och var skittrött så kände jag ända att fan, det här är lycka! Att åstadkomma någonting som man är nöjd med genom en kreativ process är nog bland det bästa i hela världen! Och på bussen hem tänkte jag att nej, jag skiter i att jag har världens mest osäkra liv och alltid har dåligt med pengar medan jag med mina betyg skulle ha kunnat utbilda mig till något helt annat och haft ett högavlönat chefsjobb vid det här laget. Jag skulle inte kunna leva utan att göra det jag gör, det finns liksom inte på kartan. För den tillfredställelsen och lyckan man kan känna i det här yrket när allt jävla slit och all ångest bara ger med sig och det blir bra, det ger jag aldrig någonsin upp! Och då kändes det bra.
På lördag ska jag till London, har inte varit där på snart 4 år! Ska på konsert med Josh T. Pearson i the Barbican på kvällen och sen har jag tänkt ta en sväng till Camden på söndagsförmiddagen, kolla in lite utställningar i Tate Modern, Camden arts centre och National gallery bla. och lite andra grejer. Mitt London, jag som lärde känna det så väl efter tre resor dit när jag gick på konsthögskolan...kommer hem tisdag kväll igen. Hoppas jag inte blir asförkyld tills dess bara, för jag har ont i halsen idag...
Lórg printmakers, där jag gjorde trycken ligger i utkanten av stan. Min kompis Aisling som jag gick på konsthögskolan tillsammans med är en av de som hjälper till och driver tryckverkstaden så vi träffades på Galway City Museum i måndags och fikade innan hon skjutsade mig ut till Liosban industrial estate för att köpa 30 pappkartonger på Carabay packaging och sen vidare ut till Lórg i Ballybane för att kolla så att allt jag behövde för att trycka fanns redo att använda.
Sen på tisdagen hade jag ett möte på förmiddagen, sen en jobbintervju till ett caféjobb klockan 4. Gjorde mest bara intervjun för sakens skull, för jag har inte tid att jobba förrän efter jul, och i så fall bara halvtid, så chefen tyckte nog att jag var lite av en time waster, haha, men tror han gillade mig ändå. Det slutade med att jag berättade om mitt konstprojekt och han bad mig att skicka en inbjudan till vernissagen och att jag kunde höra av mig igen efter jul. Den mest avslappade intervjun jag någonsin gjort, enbart för att det inte betydde någonting och jag ens inte ville ha jobbet...
Hann även med att fika mer Geraldine, Maria och Sarah i två timmar mellan dessa två möten, vilket var himla kul för jag har inte sett dem på över ett halvår och vi gick ju i samma klass på konsthögskolan, jag, Maria och Sarah delade ju till och med ateljé i två år.
Sen igår så tryckte jag från 10.30 till 19.30 i stort sett non-stop. Hann bara dricka ett par koppar kaffe och äta lite choklad och macka emellan. Jag var helt slut när jag kom hem på kvällen och tror knappt att jag någonsin ätit en så god falafel som den välförtjänade takeaway-middagen jag åt igår kväll. Det var verkligen slitigt att trycka 30 lådor, särskilt med tanke på att det bara går att göra ett tryck och sen måste screenen tas bort från bordet, tvättas, torkas med hårtork, sättas tillbaka, ny färg måste läggas ut och så nytt tryck. Till slut var jag så less på ljudet av hårtorken så det kan ni inte ana! Annars brukar screen:arna ställas i ett torkskåp, men fläkten i torkskåpet var paj, dessutom tar torkskåpet lite längre tid än hårtorken, vilket inte gör något om man bara ska göra ett par tryck, som jag förr gjorde när jag var influerad av Sigmar Polke och screen tryckte vissa delar av mina målningar. Men nu var det ju löpande band tekniken som gällde. Phew!
Jag måste ändå säga att trots att jag målar mest, så älskar jag att jobba med mer tekniska konstformer också, sånt som kräver yrkeskunnande i en viss process. Då känns det verkligen som att man gör något. Jag älskar att blanda olika konstformer och skulle inte - som vissa av mina kompisar - bara kunna måla, för då skulle jag tröttna. Det är därför jag är så glad att jag bemästrar screen tryck, Super 8 filmklippning, viss modellgjutning, svartvit fotoframkallning, mediumformats kameror, digital filmklippning etc. När jag stod där och tryckte och var skittrött så kände jag ända att fan, det här är lycka! Att åstadkomma någonting som man är nöjd med genom en kreativ process är nog bland det bästa i hela världen! Och på bussen hem tänkte jag att nej, jag skiter i att jag har världens mest osäkra liv och alltid har dåligt med pengar medan jag med mina betyg skulle ha kunnat utbilda mig till något helt annat och haft ett högavlönat chefsjobb vid det här laget. Jag skulle inte kunna leva utan att göra det jag gör, det finns liksom inte på kartan. För den tillfredställelsen och lyckan man kan känna i det här yrket när allt jävla slit och all ångest bara ger med sig och det blir bra, det ger jag aldrig någonsin upp! Och då kändes det bra.
På lördag ska jag till London, har inte varit där på snart 4 år! Ska på konsert med Josh T. Pearson i the Barbican på kvällen och sen har jag tänkt ta en sväng till Camden på söndagsförmiddagen, kolla in lite utställningar i Tate Modern, Camden arts centre och National gallery bla. och lite andra grejer. Mitt London, jag som lärde känna det så väl efter tre resor dit när jag gick på konsthögskolan...kommer hem tisdag kväll igen. Hoppas jag inte blir asförkyld tills dess bara, för jag har ont i halsen idag...
Ett beställningsjobb.
Nej, jag tänker inte ge mig in i Wedding cake topper branschen som min chef på turistbyrån föreslog. Nu har jag slutat för säsongen men jag jobbar där varje sommar sedan några år tillbaka. I augusti skulle två av hennes kompisar gifta sig, varav killen är australiensare, och hon frågade om jag kunde göra cake toppers åt henne (alltså figurerna på bröllopstårtan i form av brud och brudgum). Jag googlade och kollade lite vad det rör sig om och luskade ut att cernitlera är det bästa materialet att tillverka dem i. Jag mindes när jag var liten och brukade göra broscher i cernitlera som jag sålde till klasskompisar, så det kändes lite kul att få testa på materialet igen.
Det var ioch för sig väldigt ont om tid och sen pga några oförutsedda händelser så hann jag aldrig göra dem till bröllopet, men då lovade jag att jag skulle tillverka dem ändå så hon kunde ge det som julklapp istället. Sen har jag gått och dragit mig för det där i flera veckor och höll nästan på att säga till henne att jag inte kunde göra dem, för den figur jag börjat på hade börjat hårdna och spricka och det kändes segt att börja om. Men så tog jag mig i kragen och spenderade hela förra helgen, 3 dagar med att tillverka figurerna. Väldigt frustrerande, pilligt, tidskrävande och ja, cernitlera är ganska irriterande i jämförelse med vanlig lera, om man böjer den för mycket så spricker den, om man mjukar upp den för mycket med händerna så blir den för mjuk och "lealös" och annars är den för hård. Men ja, jag är ganska nöjd med slutresultatet, även om jag lovat mig själv att detta är en once off och att jag inte tänker ge mig på detta igen.
Innan bakning. Jag fick slut på hudfärgad lera, så fick lappa lite på slutet, men jag målade över det sen.
Killen skulle vara klädd i typisk Aussie utstyrsel med bushman hatt och shorts och tjejen skulle ha brudklänningen på sig. Ja, sen fick de bli sittande för det var för svårt att få det att funka stående när de är så stora, sittande blev de 11cm höga. Jag bakade dem i 1 timme i ugnen och målade med akrylfärg efteråt.
Färdiga! Komplett med korkar i hatten. Var hemma hos Catriona igår kväll tillsammans med ett par andra hon känner och hennes huskompisar och pratade och drack lite vin, och jag såg till att få en av korkarna så jag kunde skära sönder den och göra minikorkar.
Så detta är första och enda gången jag ger mig på detta! Visst, jag är ganska nöjd, men gud vilket slit! Nä tacka vet jag mina egna konstprojekt. Jag gillar inte beställningsjobb alls egentligen, därför är det väl tur at jag inte blev illustratör/grafisk designer som jag först var inne på innan jag gick konsthögskola eftersom jag föredrar att ha fria händer. När jag gick i gymnasiet så var faktiskt tanken att jag ville gå grafisk design och illustration på konstfack. Sån jäkla tur att jag hamnade på fri konst sen på Irland istället.
Det var ioch för sig väldigt ont om tid och sen pga några oförutsedda händelser så hann jag aldrig göra dem till bröllopet, men då lovade jag att jag skulle tillverka dem ändå så hon kunde ge det som julklapp istället. Sen har jag gått och dragit mig för det där i flera veckor och höll nästan på att säga till henne att jag inte kunde göra dem, för den figur jag börjat på hade börjat hårdna och spricka och det kändes segt att börja om. Men så tog jag mig i kragen och spenderade hela förra helgen, 3 dagar med att tillverka figurerna. Väldigt frustrerande, pilligt, tidskrävande och ja, cernitlera är ganska irriterande i jämförelse med vanlig lera, om man böjer den för mycket så spricker den, om man mjukar upp den för mycket med händerna så blir den för mjuk och "lealös" och annars är den för hård. Men ja, jag är ganska nöjd med slutresultatet, även om jag lovat mig själv att detta är en once off och att jag inte tänker ge mig på detta igen.
Innan bakning. Jag fick slut på hudfärgad lera, så fick lappa lite på slutet, men jag målade över det sen.
Killen skulle vara klädd i typisk Aussie utstyrsel med bushman hatt och shorts och tjejen skulle ha brudklänningen på sig. Ja, sen fick de bli sittande för det var för svårt att få det att funka stående när de är så stora, sittande blev de 11cm höga. Jag bakade dem i 1 timme i ugnen och målade med akrylfärg efteråt.
Färdiga! Komplett med korkar i hatten. Var hemma hos Catriona igår kväll tillsammans med ett par andra hon känner och hennes huskompisar och pratade och drack lite vin, och jag såg till att få en av korkarna så jag kunde skära sönder den och göra minikorkar.
Så detta är första och enda gången jag ger mig på detta! Visst, jag är ganska nöjd, men gud vilket slit! Nä tacka vet jag mina egna konstprojekt. Jag gillar inte beställningsjobb alls egentligen, därför är det väl tur at jag inte blev illustratör/grafisk designer som jag först var inne på innan jag gick konsthögskola eftersom jag föredrar att ha fria händer. När jag gick i gymnasiet så var faktiskt tanken att jag ville gå grafisk design och illustration på konstfack. Sån jäkla tur att jag hamnade på fri konst sen på Irland istället.
Jag är tillbaka - som Fever Ray
Ja jag lever. Har bara inte bloggat på mycket länge.
Okej, så lite saker har hänt de senaste månaderna:
Först dog farmor i juni och sen tog det slut mellan mig och Sean i juli. Jag bor numera i ett delat hus mitt i stan på samma gata som ateljén. Jag delar med fyra andra personer, varav den ena, Siobhan, också är konstnär och gick skulptur året under mig. Där bor även en kille som jobbar med film och gör barnprogram, och så två killar till. Det finns en 15 år gammal katt i huset som heter Pax och nyligen flyttade det även in en terriervalp som heter Elwyn. Är minst sagt lite omställning från att ha haft egen lägenhet i fyra år, men jag börjar sakta men säkert komma tillrätta med saker och ting igen efter en ganska omvälvande sommar.
Jag jobbar för tillfället till en separatutställning i Talbot Gallery i Dublin som ska ha vernissage 11 januari. Jag producerar en serie flat packs som heter "Build your own: Scandinavian loneliness" och ska även visa den stora tavlan i förra inlägget och några andra nya tavlor. Jag har även anställt en tjej som heter Fiona som hjälper mig att producera box setet och en konstskribent som ska skriva en text som ska följa med i lådan. jag fick pengar från the Arts Council of Ireland för att göra projektet.
jag har även vunnit ett konstpris som innefattar en ännu större separatutställning nästa år, men det får jag inte skriva om närmare än förrän den officiella press releases släppts, men kan avslöja att det kommer hålla mig sysselsatt större delen av det kommande året.
Jag var Fever Ray på Halloween. Det var fancy dress party i Galway Arts Centre med spökvandring. Väldigt bra kväll!
Detta är ganska sent på kvällen så make upen har börjat smeta ut sig lite, det var fasiken inte helt lätt att måla på sig själv i spegeln. Fick iallafall många bra kommentarer på min utstyrsel med folk som stoppade mig på gatan och ville ta kort.
Imorgon ska jag till the RHA (Royal Hibernian Academy) i Dublin för då har The National Cotemporary Art Fair vernissage. Det är en konstmässa där alla de stora kommersiella gallerierna i landet deltar och jag ska representeras av Talbot Gallery på mässan, så det är kul!
"Within range" Min andra stora tavla till Dublin utställningen. Den är lika hög som trädtavlan. (92x122 cm)
Sen så kanske jag har gått och blivit lite kär på sistone också, men hur det går med det får tiden utvisa. Måste säga att detta har varit ett så jäkla konstigt år: hemska, sorgliga och dåliga saker blandat med spännande, roliga och fantastiska saker. Kan inte klaga på att inget händer i mitt liv iallafall... Vill inte skriva för mycket om mitt privatliv här, det är därför jag inte känt för att blogga på ett tag, men ska försöka ta tag i det igen.
Och sen fick jag veta nyligen att Sofia och Joel väntar barn och ska flytta till Vadstena och det gjorde mig så himla glad för deras skull! Ser fram emot att träffa dem och mysa när jag åker hem och hälsar på till Jul. Och så fick min kusin Jimmy och Zanna en liten Sixten förra helgen. Barnen tycks ploppa ut lite överallt just nu. Själv är jag ungefär så långt från allt det där som man kan komma i mitt liv... på både gott och ont.
Ja, det var en liten uppdatering iallafall.
Okej, så lite saker har hänt de senaste månaderna:
Först dog farmor i juni och sen tog det slut mellan mig och Sean i juli. Jag bor numera i ett delat hus mitt i stan på samma gata som ateljén. Jag delar med fyra andra personer, varav den ena, Siobhan, också är konstnär och gick skulptur året under mig. Där bor även en kille som jobbar med film och gör barnprogram, och så två killar till. Det finns en 15 år gammal katt i huset som heter Pax och nyligen flyttade det även in en terriervalp som heter Elwyn. Är minst sagt lite omställning från att ha haft egen lägenhet i fyra år, men jag börjar sakta men säkert komma tillrätta med saker och ting igen efter en ganska omvälvande sommar.
Jag jobbar för tillfället till en separatutställning i Talbot Gallery i Dublin som ska ha vernissage 11 januari. Jag producerar en serie flat packs som heter "Build your own: Scandinavian loneliness" och ska även visa den stora tavlan i förra inlägget och några andra nya tavlor. Jag har även anställt en tjej som heter Fiona som hjälper mig att producera box setet och en konstskribent som ska skriva en text som ska följa med i lådan. jag fick pengar från the Arts Council of Ireland för att göra projektet.
jag har även vunnit ett konstpris som innefattar en ännu större separatutställning nästa år, men det får jag inte skriva om närmare än förrän den officiella press releases släppts, men kan avslöja att det kommer hålla mig sysselsatt större delen av det kommande året.
Jag var Fever Ray på Halloween. Det var fancy dress party i Galway Arts Centre med spökvandring. Väldigt bra kväll!
Detta är ganska sent på kvällen så make upen har börjat smeta ut sig lite, det var fasiken inte helt lätt att måla på sig själv i spegeln. Fick iallafall många bra kommentarer på min utstyrsel med folk som stoppade mig på gatan och ville ta kort.
Imorgon ska jag till the RHA (Royal Hibernian Academy) i Dublin för då har The National Cotemporary Art Fair vernissage. Det är en konstmässa där alla de stora kommersiella gallerierna i landet deltar och jag ska representeras av Talbot Gallery på mässan, så det är kul!
"Within range" Min andra stora tavla till Dublin utställningen. Den är lika hög som trädtavlan. (92x122 cm)
Sen så kanske jag har gått och blivit lite kär på sistone också, men hur det går med det får tiden utvisa. Måste säga att detta har varit ett så jäkla konstigt år: hemska, sorgliga och dåliga saker blandat med spännande, roliga och fantastiska saker. Kan inte klaga på att inget händer i mitt liv iallafall... Vill inte skriva för mycket om mitt privatliv här, det är därför jag inte känt för att blogga på ett tag, men ska försöka ta tag i det igen.
Och sen fick jag veta nyligen att Sofia och Joel väntar barn och ska flytta till Vadstena och det gjorde mig så himla glad för deras skull! Ser fram emot att träffa dem och mysa när jag åker hem och hälsar på till Jul. Och så fick min kusin Jimmy och Zanna en liten Sixten förra helgen. Barnen tycks ploppa ut lite överallt just nu. Själv är jag ungefär så långt från allt det där som man kan komma i mitt liv... på både gott och ont.
Ja, det var en liten uppdatering iallafall.
The consoling dream necessity.
Det har hänt grejer... Jag vet inte ens var jag ska börja så därför får det räcka med den här tavlan. Jag målade klart den för några dagar sedan. Tur att jag har konsten, det hjälper kan jag säga. Och tur att jag har vänner som bryr sig. En himla tur!
Spring in my step.
Glad Påsk allesammans! Nu har jag helgen till ära knåpat ihop en Spotify lista med särskilt våriga låtar. Inte så att alla har vår som tema (även om ett par har det) men de är liksom glada låtar som får en upprymd, som får en att känna att här växer och spritter det, här finns det möjligheter... Lyssna LYSSNA!
http://open.spotify.com/user/afoggynotion/playlist/5BBvk9a4X5VQF6Ra1ANaYR
Ce n'est pas une lampe. Blev ni lurade? Iallafall blev Majella det igår när hon var på planeringsmöte i ateljén. Det är min parafras på min konstnärs-idol Thomas Demands verk där han skapar hela interiörer i papper som han fotograferar. Jag läser just nu The Order of things av Michel Focault och funderar mycket kring tingen omkring oss, vad de symboliserar, huruvida deras värde ligger i deras användbarhet och vad ett ting blir om det ser ut som någonting men ändå inte är det - ficklampan är ingen riktig ficklampa och uppfyller inte den funktion som en ficklampa enbart är skapad för att göra, dvs. lysa. Kan en sak vara "ett ting i sig självt" utan associationer? etc. Det är en del i Occupy Space installationen vi utvecklar jag och Majella, som handlar just om material, process och objekt.
Min ateljé i Måndags när vi hade ateljévisit av ingen mindre än Alice Maher, en av Irlands mest kända konstnärer (en av de vi läste om på konsthistorien etc.)
Dessa detaljer är sprejade på en tapetvåd och är också del i installationen och detta har tagit över hälften av väggytan sen i Tisdags.
Jag håller även på och bygger ytor utav mängder med gem. Är inte tänkt som huvudbonad dock... Jag har pillat dit ca 4500 gem så här långt och har lika mycket kvar. Jag tittar på gemets enda funktion som ligger i att sätta ihop papper, vilket framgår av engelska namnet "paper clip". De fyllder alltså en viktig funktion i vårt sätt att gruppera och föra samman information. Denna process är drivkraften bakom allt vi människor gör och sättet för oss att förstå vår omvärld. Genom hela historien har människan försökt gruppera, arkivera, städa, rada upp, märka saker etc. medan världen i sig själv alltid drivs mot kaos (kaosteorin) så jobbar vi frenetiskt på motsatsen. Detta gäller alla material, språk (grammar), växter, djur... ja allt vi kommer i kontakt med vill vi placera i ett fack för att förstå. Då ställs man också inför frågon om hur vi ska göra sagda indelning och vilka kriterier vi ska följa. Detta är saker som Focaults bok tar upp men som också kommer upp i t ex Kants filosofi. Kanske låter lite tungrott så här i bloggen, men jag håller på med mycket teori för tillfället. Här grupperar jag gemen istället för att de ska gruppera samman papper, och skapar illusionen av ett annat material. Det är också tänkt att ses som en rustning för att skydda mot omvärlden, att göra med mitt "You had another skin" projekt.
Mitt i allt detta så har jag också läst Mio Min Mio som jag önskade mig i födelsedagspresent. Den är intressant att läsa som vuxen för man kan se mer på hennes sagoinfluerade skriftspråk, Landet i fjärran som symbol för Utopia etc. Men bortsett från allt sånt tänkande så är berättelsen i sig och Ilon Wiklands bilder så himla, himla underbar! Jag älskar Astrid Lindgren, Tove Jansson och Maria Gripe. Helt fantastiska hela bunten, även om Maria Gripe är den stora favoriten.
Min ateljékanin fick lite godis i sig den också idag när jag köpte godis till mina pappägg hemma.
Vackra, våriga stenkulor hittade jag också i Simon shopen i tisdags och kunde bara inte motstå dem.
Igår kväll var jag hemma hos Annemarie och drack vin och pratade om livet. Har inte umgåtts med henne sen januari så det var en sån himla bra kväll. Vi hann även med en sväng på stan (skulle till ett turntable gig i 126 galleriet men blev så försenade så det var just slut när vi kom ut). Träffade dock ett par personer som Annemarie kände så det blev en drink i en bar nere vid the docks innan jag och Annemarie gick tillbaks hem till henne och öppnade en andra vinflaska och pratade och började fippla med hennes keyboards och instrument och jag testade på att spela dragspel för första gången i mitt liv. Inte lätt kan jag säga direkt! Annemarie har spelat dragspel sen hon var 6 år och spelar även keyboards, theramin och olika elektroniska apparater så hennes lilla lägenhet är fylld med såna prylar. Sen slutade det med att jag spelade elgitarr och sjöng och hon inprovisationskompade på dragspel. Så bra som man nu kan spela efter ett antal glas vin var det iallafall fantastiskt roligt och jag fick låna ett av hennes dragspel (hon har flera). Det är rött och väldigt vackert och jag önskar så att jag kunde spela melankoliska finska polskor och sånt där fint. Men man kan ju inte förvänta sig att lära sig på en dag vad Annemarie gjort i över 20 år så jag leker mest lite.
Och ja förlåt, men det ÄR julbelysningen som hänger kvar (julen varar fram till påsk hemma hos oss). Anledningen är att ljuset är så mysigt när man kollar på film och sådär så jag låtsas nu att det är en åretrunt slinga istället.
Men visst är det snyggt?! Just det här dragspelet fick hon när hon var 6 år och det har hängt med sen dess, så jag tyckte det kändes lite ärofyllt att få låna det. Sverige och Finland har ju en stark dragspelskultur men vad jag har sett verkar det mest vara knappdragspel istället för tangenter. Musikinstrument är så spännande tycker jag!
Ha en fin påsk alla!!
http://open.spotify.com/user/afoggynotion/playlist/5BBvk9a4X5VQF6Ra1ANaYR
Ce n'est pas une lampe. Blev ni lurade? Iallafall blev Majella det igår när hon var på planeringsmöte i ateljén. Det är min parafras på min konstnärs-idol Thomas Demands verk där han skapar hela interiörer i papper som han fotograferar. Jag läser just nu The Order of things av Michel Focault och funderar mycket kring tingen omkring oss, vad de symboliserar, huruvida deras värde ligger i deras användbarhet och vad ett ting blir om det ser ut som någonting men ändå inte är det - ficklampan är ingen riktig ficklampa och uppfyller inte den funktion som en ficklampa enbart är skapad för att göra, dvs. lysa. Kan en sak vara "ett ting i sig självt" utan associationer? etc. Det är en del i Occupy Space installationen vi utvecklar jag och Majella, som handlar just om material, process och objekt.
Min ateljé i Måndags när vi hade ateljévisit av ingen mindre än Alice Maher, en av Irlands mest kända konstnärer (en av de vi läste om på konsthistorien etc.)
Dessa detaljer är sprejade på en tapetvåd och är också del i installationen och detta har tagit över hälften av väggytan sen i Tisdags.
Jag håller även på och bygger ytor utav mängder med gem. Är inte tänkt som huvudbonad dock... Jag har pillat dit ca 4500 gem så här långt och har lika mycket kvar. Jag tittar på gemets enda funktion som ligger i att sätta ihop papper, vilket framgår av engelska namnet "paper clip". De fyllder alltså en viktig funktion i vårt sätt att gruppera och föra samman information. Denna process är drivkraften bakom allt vi människor gör och sättet för oss att förstå vår omvärld. Genom hela historien har människan försökt gruppera, arkivera, städa, rada upp, märka saker etc. medan världen i sig själv alltid drivs mot kaos (kaosteorin) så jobbar vi frenetiskt på motsatsen. Detta gäller alla material, språk (grammar), växter, djur... ja allt vi kommer i kontakt med vill vi placera i ett fack för att förstå. Då ställs man också inför frågon om hur vi ska göra sagda indelning och vilka kriterier vi ska följa. Detta är saker som Focaults bok tar upp men som också kommer upp i t ex Kants filosofi. Kanske låter lite tungrott så här i bloggen, men jag håller på med mycket teori för tillfället. Här grupperar jag gemen istället för att de ska gruppera samman papper, och skapar illusionen av ett annat material. Det är också tänkt att ses som en rustning för att skydda mot omvärlden, att göra med mitt "You had another skin" projekt.
Mitt i allt detta så har jag också läst Mio Min Mio som jag önskade mig i födelsedagspresent. Den är intressant att läsa som vuxen för man kan se mer på hennes sagoinfluerade skriftspråk, Landet i fjärran som symbol för Utopia etc. Men bortsett från allt sånt tänkande så är berättelsen i sig och Ilon Wiklands bilder så himla, himla underbar! Jag älskar Astrid Lindgren, Tove Jansson och Maria Gripe. Helt fantastiska hela bunten, även om Maria Gripe är den stora favoriten.
Min ateljékanin fick lite godis i sig den också idag när jag köpte godis till mina pappägg hemma.
Vackra, våriga stenkulor hittade jag också i Simon shopen i tisdags och kunde bara inte motstå dem.
Igår kväll var jag hemma hos Annemarie och drack vin och pratade om livet. Har inte umgåtts med henne sen januari så det var en sån himla bra kväll. Vi hann även med en sväng på stan (skulle till ett turntable gig i 126 galleriet men blev så försenade så det var just slut när vi kom ut). Träffade dock ett par personer som Annemarie kände så det blev en drink i en bar nere vid the docks innan jag och Annemarie gick tillbaks hem till henne och öppnade en andra vinflaska och pratade och började fippla med hennes keyboards och instrument och jag testade på att spela dragspel för första gången i mitt liv. Inte lätt kan jag säga direkt! Annemarie har spelat dragspel sen hon var 6 år och spelar även keyboards, theramin och olika elektroniska apparater så hennes lilla lägenhet är fylld med såna prylar. Sen slutade det med att jag spelade elgitarr och sjöng och hon inprovisationskompade på dragspel. Så bra som man nu kan spela efter ett antal glas vin var det iallafall fantastiskt roligt och jag fick låna ett av hennes dragspel (hon har flera). Det är rött och väldigt vackert och jag önskar så att jag kunde spela melankoliska finska polskor och sånt där fint. Men man kan ju inte förvänta sig att lära sig på en dag vad Annemarie gjort i över 20 år så jag leker mest lite.
Och ja förlåt, men det ÄR julbelysningen som hänger kvar (julen varar fram till påsk hemma hos oss). Anledningen är att ljuset är så mysigt när man kollar på film och sådär så jag låtsas nu att det är en åretrunt slinga istället.
Men visst är det snyggt?! Just det här dragspelet fick hon när hon var 6 år och det har hängt med sen dess, så jag tyckte det kändes lite ärofyllt att få låna det. Sverige och Finland har ju en stark dragspelskultur men vad jag har sett verkar det mest vara knappdragspel istället för tangenter. Musikinstrument är så spännande tycker jag!
Ha en fin påsk alla!!
Gulliver
Här är en ny sång. Det är en dikt av Sylvia Plath från boken Ariel som heter Gulliver. Jag hittade på musik och gjorde den till en sång. Hoppas att ni kanske gillar den.
These Days
I've been out walking
I don't do too much talking
These days, these days.
These days I seem to think a lot
About the things that I forgot to do
And all the times I had the chance to.
- Nico, These Days.
Senaste tavlan. 60x75 cm. Olja och akryl på linneduk.
Texture studies. Broderat med säkerhetsnålar.
I onsdags var det Live @8 i Bar EIGHT igen. Denna gång startade det dock kl. 7 och involverade en performance grej som vi som publik fick ta del av. Alla bord och stolar var borttagna och hela golvet var täckt med en filt i tyg. Alla fick ta av sig skorna vid dörren och sen fick vi lägga oss på golvet och blunda i 40 minuter. Konceptet var lite som hypnoterapi. Vi skulle genom "psychic sleep" uppleva en tavla som finns i National Gallery i Dublin målad av Francis Danby "The opening of the 6th seal" och fick beskrivet för oss vilka objekt som ingick i tavlan.
Så här ser visst tavlan ut. Jag känner inte att jag riktigt såg den framför mig, så tror inte att hypnosen funkade men det var häftigt ändå! Allt kändes lite konstigt surrealistiskt efteråt. Sen fortsatte kvällen i strumplästen med vin, videor och performance där publiken satt i små grupper på filten som täckte golvet. Bra sånt där!
På tisdag har vi inte mindre än två curator besök. Dels från curatorn för årets Tulca festival of visual arts och dels från curatorn för Limerick city gallery.
I don't do too much talking
These days, these days.
These days I seem to think a lot
About the things that I forgot to do
And all the times I had the chance to.
- Nico, These Days.
Senaste tavlan. 60x75 cm. Olja och akryl på linneduk.
Texture studies. Broderat med säkerhetsnålar.
I onsdags var det Live @8 i Bar EIGHT igen. Denna gång startade det dock kl. 7 och involverade en performance grej som vi som publik fick ta del av. Alla bord och stolar var borttagna och hela golvet var täckt med en filt i tyg. Alla fick ta av sig skorna vid dörren och sen fick vi lägga oss på golvet och blunda i 40 minuter. Konceptet var lite som hypnoterapi. Vi skulle genom "psychic sleep" uppleva en tavla som finns i National Gallery i Dublin målad av Francis Danby "The opening of the 6th seal" och fick beskrivet för oss vilka objekt som ingick i tavlan.
Så här ser visst tavlan ut. Jag känner inte att jag riktigt såg den framför mig, så tror inte att hypnosen funkade men det var häftigt ändå! Allt kändes lite konstigt surrealistiskt efteråt. Sen fortsatte kvällen i strumplästen med vin, videor och performance där publiken satt i små grupper på filten som täckte golvet. Bra sånt där!
På tisdag har vi inte mindre än två curator besök. Dels från curatorn för årets Tulca festival of visual arts och dels från curatorn för Limerick city gallery.
Pepp, plock och grenar.
Den här tjusiga projektorn är min! Mamma köpte ett helt gäng med grejer från en tjej vars pappa hade dött och de höll på att städa ur hans lägenhet. Super 8 projektorn, en diabildsprojektor och en projektorduk - alltsammans för bara 300 kr. Normalt sett kostar en projektor minst ett par tusen. Enda nackdelen var att de inte kunde hitta strömsladden så jag måste hitta en ny sån innan jag kan använda den. Eumig projektorn i fråga tillverkades kring 1975 och är både snygg och bra. Att kolla på grejerna live får dock vänta tills jag är i Sverige nästa gång.
Idag hade jag planeringsmöte på ett café med Majella, en konstnär som gick ut min konsthögskola förra året och just nu gör ett residency i Galway Arts Centre. Vi har blivit tillfrågade att vara med i ett jättekul projekt som heter "Live @ 8 on tour". Video och performance kvällen som normalt äger rum i Bar Eight sista onsdagen varannan månad ska till Occupy Space galleriet i Limerick den 12 maj. Vi två ska göra en väggmålning/installation i galleriet och får några dagar på oss att utföra det innan den 12:e. Ska bli både roligt och spännande eftersom vi inte gjort något liknande innan. Kommer antagligen bli en blandning an stencils, akryl, objekt etc. Var iallafall himla trevligt att prata med Majella, trots att vi bara setts en gång innan, så vi blev kvar där i två timmar.
Sen kontaktade jag min kompis Shane för att ta reda på var vi kan få tag i akrylbaserad graffiti färg och han visste ett asbra ställe i Dublin (han bor där) så nästa gång han kommer till Galway ska han ta med några burkar. Färgerna har dessutom underbara namn såsom "Metropolis grey" och "Replicant red" (både Metropolis och Blade Runner referenser där!)
Har även äntligen gjort ett soundtrack till DVD versionen av min Super 8 film. Köpte en Casio mini synth för två veckor sedan. Spenderade första veckan med att lära mig några ackord och hitta på melodislingor och förra veckan med att spela in det hela på min mac. Är lite lagon lo-fi sådär och till saken hör att jag inte kunde spela mer än Gubben noak på piano innan, fast jag spelar ju gitarr och har väl musiköra eller vad man kallar det, så det gick bra. Jag gillar att lära mig nya saker och jag har velat ha en casio synth ett tag nu så då fick jag ju en anledning att köpa en. Skulle vara roligt att lära sig spela piano nån gång, fast jag är för lat för att plugga noter och sånt där.
Trädpromenad för ett par veckor sedan. Jag och Majella har kommit fram till att vår största gemensamma nämnare är träd och bara trädgrenar, så det kommer nog att figurera på något sätt i vår installation. Jag har lite grenmani för tillfället, ateljén är fylld med kvistar och jag målar grenar, bygger grejer etc.
Nu är jag äntligen på bättringsvägen från den hemska förkylningen jag haft ända sen i fredags. Igår var jag verkligen så less på att vara hemma och kolla på film och kunde äntligen gå in till stan lite. Är fortfarande förkyld men det håller på att gå bort. Igår var en kass dag på flera sätt, men det har tagits igen med en hel del pepp och idag var en himla bra dag faktiskt, dessutom var det riktigt vårigt och varmt ute. Jag har satt ihop ett par hundra gem på min ateljévägg och fixat med olika grejer. Minns en gång i gymnasiet när jag satt vid pappas skrivbord och pratade i telefon och lyckades sätta ihop alla gem i pappas burk till en lång remsa. Snacka om att pappa var sur när han sen skulle ta ett gem och han märkte att hela skålen följde med! Haha!
Åh vad jag älskar min ateljé! Jag kan liksom bara vara här i timtal, utan att ens göra särskilt mycket, bara för att jag trivs så bra.
Vegetariska färspiroger
Nu inleder jag mitt första matblogg inlägg. Jag lagade så goda piroger av soyafärsen jag hade över så jag tänkte visa lite bilder. Men då vill ni väl ha recept också i så fall så jag säger på ett ungefär hur jag gjorde.
Fyllning:
Man kan ju ha vanlig köttfärs, eller nån annan röra i. Men det här använde jag.
Men iallafall... Bryn färsen (den som säljs här måste man hälla i lika delar vatten så att den sväller, den svenska gör man inte det med) tillsätt vitlök, vanlig lök och fräs lite innan du häller i resten av ingredienserna. För att piffa upp det hela så hävde jag i malda nejlikor (bra smakkombination med soyafärsen), hackade oliver, sojasås och balsamvinäger - efter behag.
När denna bolognaise sås skulle användas i pirogerna så ville jag ju ha bort all extra vätska, så jag hällde av vätska och rörde i några matskedar majsmjöl för att stabilisera det hela.
Pirogdeg:
Jag ville göra en lite nyttigare deg än bara vetemjöl, men samtidigt var det ju St Patricks day och jag hade ingen lust att springa in till stan för att leta ingredienser så jag tog de mjölsorter jag hade hemma. Men jag vet ju att det finns sånt där som dinkel och bovete etc som folk skulle kunna använda istället.
Ugn: 225 grader C
Mjölet kan man bestämma själv vilken sort man vill ha, bara deciliter antalet blir rätt. Ungefär 50/50 vetemjöl/ grovt mjöl brukar bli en bra deg. Tar man bara grovt mjöl så blir det rätt hårt och segt.
* Den jäst som säljs på Irland måste vara dubbelt så stark för fast jag bara använder en tredjedel av vad som står i svenska recept så säger det kaschlofs och allt jäser nästan ur bunken på bara en kvart.
Smält smöret i en kastrull och tillsätt mjölken och värm till fingervärme. Om det är färskjäst så smular du ner det i bunken och häller på degvätskan. Om det är torrjäst så väntar du och blandar ner det i mjölet. (Är det nån mer än jag som älskar lukten och konsistensen av färskjäst? Det säljs bara nån gång ibland i hälsokostaffären här om de fått in det från Tyskland. Irländarna använder mest self raising flour, bakpulver eller bikarbonat när de bakar. Self raising flour är helt otänkbart om man använder svenska recept, fick jag bli varse under mitt första utländska lussekattsbak '04).
Är ni med eller har jag snackat bort er? Nu ska ni, efter degvätskan, tillsätta resten. Blanda i mjölet i omgångar och rör om. Glöm inte jästen, sockret och saltet. Låt jäsa ca 30 min (jag fick dock börja baka ut mitt nästan direkt, jag har ju superjäst!)
Nu kommer en instruktiv bildkavalkad:
Kavla ut degen så att den blir ca 0.5 cm tjock och tryck ut rundlar med en lagom stor skål. (självklart tog jag bara kort på en som inte ser rund ut!) Lägg en klick fyllning på halva rundeln, se till att spara en kant runtomkring.
Vik över degen på mitten - såhär.
Sen tar du skaftet på ett passande bestick och trycker ett snyggt mönster. Se till att degen verkligen trycks ihop och låt sedan stå på plåten och jäsa i en kvart eller nåt sånt. När det jäst kan det hända att du får trycka till degen lite igen.
När pirogerna är redo för ugnen så penslar du dem med ägg. Grädda långt ner i ugnen ca 15 min.
Nu är de första klara!
Om du får deg över (för receptet är för en ganska stor sats) så kan du alltid forma ett par brödkakor och grädda när pirogerna är klara, för det är ju en helt vanlig bröddeg egentligen. Så det gjorde jag.
Så här många blev det. Första gången jag gör piroger! Jag var så stolt att jag kände för att springa ner på torget och bli brödgumma och börja sälja på direkten, de var ju så tjusiga!
Goda och mättande är de dessutom! Nu har jag fryst in de flesta. De funkar som medhavd lunch (om man har micro) eller som kvällsmat om man t ex gör en sallad till. Det ska jag göra ikväll. Fast tur ändå att jag hann smaka dem medan jag var vid mina fulla sinnen så att säga, för nu har jag åkt på sån himla värk i halsen och början till en förkylning så det är stor risk att mina smaklökar kommer vara rätt kassa framåt kvällen.
Så tycker jag. Och har tyckt långt innan veckans obehagliga händelser. Skulle gärna vilja få tag i en sån där pin att sätta på jackan. Rätt orelaterat till pirogerna men ändå.
Tidigare idag - efter diverse Lemsip och Strepsils (så att jag överhuvudtaget kunde prata) så var jag och fikade med en kvinna som heter Aideen som jag aldrig träffat förr men som vill använda min tunnelvideo 'Travelling Through' till launchen av en novellsamling av The Atlantis Collective under Cuirt Festival of Literature som går av stapeln här i april. Alltid kul när folk hör av sig sådär och gillar ens grejer, och så ger det ju lite publicitet för mig också.
Fyllning:
Man kan ju ha vanlig köttfärs, eller nån annan röra i. Men det här använde jag.
- fryst soyafärs
- Dolmio tomatsås
- Ratatouille konserv
- vitlök
- nån annan lök
- gröna oliver
- malda nejlikor
- soja
- balsamvinäger
Men iallafall... Bryn färsen (den som säljs här måste man hälla i lika delar vatten så att den sväller, den svenska gör man inte det med) tillsätt vitlök, vanlig lök och fräs lite innan du häller i resten av ingredienserna. För att piffa upp det hela så hävde jag i malda nejlikor (bra smakkombination med soyafärsen), hackade oliver, sojasås och balsamvinäger - efter behag.
När denna bolognaise sås skulle användas i pirogerna så ville jag ju ha bort all extra vätska, så jag hällde av vätska och rörde i några matskedar majsmjöl för att stabilisera det hela.
Pirogdeg:
Jag ville göra en lite nyttigare deg än bara vetemjöl, men samtidigt var det ju St Patricks day och jag hade ingen lust att springa in till stan för att leta ingredienser så jag tog de mjölsorter jag hade hemma. Men jag vet ju att det finns sånt där som dinkel och bovete etc som folk skulle kunna använda istället.
Ugn: 225 grader C
- 100g svensk jäst*
- 7.5 dl mjölk (rismjölk eller soyamjölk går också bra)
- 2.5 dl vatten
- 100g smör eller margarin
- ett par nypor socker
- 4 tsk salt
- 7 dl fullkornsmjöl
- 3 dl hirsmjöl (millet flakes) nåt jag hittade hemma
- 14 dl vetemjöl
Mjölet kan man bestämma själv vilken sort man vill ha, bara deciliter antalet blir rätt. Ungefär 50/50 vetemjöl/ grovt mjöl brukar bli en bra deg. Tar man bara grovt mjöl så blir det rätt hårt och segt.
* Den jäst som säljs på Irland måste vara dubbelt så stark för fast jag bara använder en tredjedel av vad som står i svenska recept så säger det kaschlofs och allt jäser nästan ur bunken på bara en kvart.
Smält smöret i en kastrull och tillsätt mjölken och värm till fingervärme. Om det är färskjäst så smular du ner det i bunken och häller på degvätskan. Om det är torrjäst så väntar du och blandar ner det i mjölet. (Är det nån mer än jag som älskar lukten och konsistensen av färskjäst? Det säljs bara nån gång ibland i hälsokostaffären här om de fått in det från Tyskland. Irländarna använder mest self raising flour, bakpulver eller bikarbonat när de bakar. Self raising flour är helt otänkbart om man använder svenska recept, fick jag bli varse under mitt första utländska lussekattsbak '04).
Är ni med eller har jag snackat bort er? Nu ska ni, efter degvätskan, tillsätta resten. Blanda i mjölet i omgångar och rör om. Glöm inte jästen, sockret och saltet. Låt jäsa ca 30 min (jag fick dock börja baka ut mitt nästan direkt, jag har ju superjäst!)
Nu kommer en instruktiv bildkavalkad:
Kavla ut degen så att den blir ca 0.5 cm tjock och tryck ut rundlar med en lagom stor skål. (självklart tog jag bara kort på en som inte ser rund ut!) Lägg en klick fyllning på halva rundeln, se till att spara en kant runtomkring.
Vik över degen på mitten - såhär.
Sen tar du skaftet på ett passande bestick och trycker ett snyggt mönster. Se till att degen verkligen trycks ihop och låt sedan stå på plåten och jäsa i en kvart eller nåt sånt. När det jäst kan det hända att du får trycka till degen lite igen.
När pirogerna är redo för ugnen så penslar du dem med ägg. Grädda långt ner i ugnen ca 15 min.
Nu är de första klara!
Om du får deg över (för receptet är för en ganska stor sats) så kan du alltid forma ett par brödkakor och grädda när pirogerna är klara, för det är ju en helt vanlig bröddeg egentligen. Så det gjorde jag.
Så här många blev det. Första gången jag gör piroger! Jag var så stolt att jag kände för att springa ner på torget och bli brödgumma och börja sälja på direkten, de var ju så tjusiga!
Goda och mättande är de dessutom! Nu har jag fryst in de flesta. De funkar som medhavd lunch (om man har micro) eller som kvällsmat om man t ex gör en sallad till. Det ska jag göra ikväll. Fast tur ändå att jag hann smaka dem medan jag var vid mina fulla sinnen så att säga, för nu har jag åkt på sån himla värk i halsen och början till en förkylning så det är stor risk att mina smaklökar kommer vara rätt kassa framåt kvällen.
Så tycker jag. Och har tyckt långt innan veckans obehagliga händelser. Skulle gärna vilja få tag i en sån där pin att sätta på jackan. Rätt orelaterat till pirogerna men ändå.
Tidigare idag - efter diverse Lemsip och Strepsils (så att jag överhuvudtaget kunde prata) så var jag och fikade med en kvinna som heter Aideen som jag aldrig träffat förr men som vill använda min tunnelvideo 'Travelling Through' till launchen av en novellsamling av The Atlantis Collective under Cuirt Festival of Literature som går av stapeln här i april. Alltid kul när folk hör av sig sådär och gillar ens grejer, och så ger det ju lite publicitet för mig också.
Han den där St Patrick.
Det bästa med St Patrick's day är att hänga ut genom vårt fönster och fotografera paraden som går förbi nedanför. (förra året var jag ju i Glasgow, men 2009 gjorde jag samma sak). Det överdrivna festande och pinsamma beteende som dagen sedan övergår i kan jag vara utan... jag menar, bara för att det finns ett rykte om "the drunken Irish" så måste man väl inte leva upp till det, eller? Sean dricker i måttliga mängder, några pints i veckan, men när han inte dricker lika mycket som sina jobbarkompisar så tittar de frågande på honom "but you're Irish..." som att det gör att han måste leva upp till den stämpeln.
St Patricks day ska vara en familjedag tycker jag, och därför tycker jag om att titta på paraden. Barnen är så söta och upprymda, både de som står och tittar på och de som är med. Här nedan kommer lite bilder tagna genom fönstret vid lunchtid idag.
Vilka går då i en St Patrick's day parad?
Ja, det varierar helt beroende på om man är i en stor eller liten stad. I de mindre städerna drar de ihop allt de kan hitta så det kan vara traktorer, företagsbilar, politiker, skolbarn etc. I Galway är det dock främst stadens föreningsliv som visar upp sig. Därför hittar man mycket multikulturella inslag från olika länders lokalföreningar bla. Indien, Kina, Ukraina och Spanien. Och så alla sportklubbar: Gaelic football, Aikido, Judo, Cheer leading, magdans, boxning etc. Sedan välgörenhetsorganisationer som t ex Amnesty, Lifeboat Guard och så cirkus och teaterföreningar. Normalt sett brukar de få dit några brass bands från USA med Amerikan-irländare, men det såg jag inte i år, de jag såg var lokala band. Om jag nu inte lyckades missa det.
Nu håller jag på och bakar piroger och Sean har gått till jobbet. Gjorde så himla mycket sojafärs till pastan igår så tänkte pröva soyafärspiroger av resten. Det går bra så här långt, förutom att vår ugn har problem med varmluftsfläkten som stannar och startar och har sig halvvägs genom bakningen, och ändå har vi fått den fixad två gånger. Ugnen är bara 1,5 år, jäkla måndagsexemplar! Det kanske blir ett bakbloggs-inlägg senare, vi får se.
St Patricks day ska vara en familjedag tycker jag, och därför tycker jag om att titta på paraden. Barnen är så söta och upprymda, både de som står och tittar på och de som är med. Här nedan kommer lite bilder tagna genom fönstret vid lunchtid idag.
Vilka går då i en St Patrick's day parad?
Ja, det varierar helt beroende på om man är i en stor eller liten stad. I de mindre städerna drar de ihop allt de kan hitta så det kan vara traktorer, företagsbilar, politiker, skolbarn etc. I Galway är det dock främst stadens föreningsliv som visar upp sig. Därför hittar man mycket multikulturella inslag från olika länders lokalföreningar bla. Indien, Kina, Ukraina och Spanien. Och så alla sportklubbar: Gaelic football, Aikido, Judo, Cheer leading, magdans, boxning etc. Sedan välgörenhetsorganisationer som t ex Amnesty, Lifeboat Guard och så cirkus och teaterföreningar. Normalt sett brukar de få dit några brass bands från USA med Amerikan-irländare, men det såg jag inte i år, de jag såg var lokala band. Om jag nu inte lyckades missa det.
Nu håller jag på och bakar piroger och Sean har gått till jobbet. Gjorde så himla mycket sojafärs till pastan igår så tänkte pröva soyafärspiroger av resten. Det går bra så här långt, förutom att vår ugn har problem med varmluftsfläkten som stannar och startar och har sig halvvägs genom bakningen, och ändå har vi fått den fixad två gånger. Ugnen är bara 1,5 år, jäkla måndagsexemplar! Det kanske blir ett bakbloggs-inlägg senare, vi får se.
Teneriffa med familjen Hastings.
Jag var en vecka på Teneriffa med Sean, hans föräldrar, moster Kathleen, syster Laura och bror Keith mellan den 23 februari och 2 mars. Ryanair har precis börjat flyga dit en gång i veckan från Knock airport, som ligger bara en timme från Westport, så det blev bestämt att vi alla skulle åka dit för att fira mamma Marys 60 års dag. Seans föräldrar åker på solsemester ca 2 gånger om året, men vi andra ser det ju normalt sett inte som vår grej så därfor var det kul att göra nåt sånt för omväxlings skull. Och man tackar ju inte gärna nej till strand och solsken mitt i det Irländska regnrusket. Nu sen vi kom tillbaka har det iochförsig blivit vår och bättre väder, men när vi åkte var det riktigt hemskt och regnigt.
Vi yngre kände inte för att ligga vid poolen hela dagarna och lyssna på underhållning avsedd för medelålders/äldre människor hela kvällarna så vi hittade på lite annat, bla en dagstur till huvudstaden Santa Cruz där vi besökte tre museer och en tur upp på vulkanen Teide med buss och linbana. Och så slappade vi på sandstränderna och jag badade i havet.
Las Americas
Utsikt från vår balkong.
Santa Cruz.
Sean och Laura.
Var på deras moderna museum och såg en skitbra utställning med en konstnär från kanarieöarna som heter Juan Gopar.
Sen var vi på Museum of Nature and man. De hade otäcka mumier i ett rum!
Los Cristianos. Jag togs nog garanterat för att vara irländare - rödhårig och vitast på stranden!
En dag på stranden med Brighton Rock. Underbart!
Att fika på balkongen på seneftermiddagen. Åh tänk om det kunde vara soligt på sommaren lite oftare på Irland, och tänk om vi hade en balkong...
På väg uppför vulkanen Teide, Spaniens högsta berg. Toppen är 3000 meter hög. Först fick man åka buss, sen linbana och ville man allra högst upp på toppen skulle man få vandra en timme till men det hade vi inte tid eller skor till att göra.
Detta är botten på stora kratern, en gång en gigantisk vulkan som exploderade. Den mindre vulkanen som finns kvar hade senast utbrott 1909. Linbanan går längst bergskammen på höger sida upp till avsatsen där det är ljusare berg.
Sean, Laura och Keith. Tre utav fyra av syskonen Hastings.
Sista dagen efter vulkanen åt jag och sen middag på en svensk restaurang som hette Göta Kanal. De hade en pub där de visade SVT och alla sportevenemang och intill fanns "Viking Bar" som säkerligen fått sitt namn från Sällskapsresan filmen. I de flesta kiosker sålde de dessutom Expressen och Aftonbladet, så även om jag aldrig brukar köpa dem i Sverige (förutom när jag bläddrar igenom pappas tidningar) så var jag tvungen att köpa och läsa Expressen där, så jag kände mig närmare Sverige när jag var där än vad jag gör på Irland...
Lite sjukt egentligen att det är som vissa kvarter där alla Skandinaver hänger och har sin egen underhållning etc. och sen andra kvarter där alla engelska och irländska pubar ligger och där de hänger. Det där med charterresor är lite konstigt när man tänker på det - att man åker till ett annat land och vill ha alla bekvämligheter och saker man känner igen hemifrån utan något från den inhemska kulturen, förutom paella och spanskt vin. Fast nu var ju inte våran resa med chartergrupp tack och lov. Solresor passar självklart pensionärer och barnfamiljer bäst, men eftersom vi var ett gäng som åkte så hade vi ju sällskap av varandra och det var kul att umgås eftersom vi inte ses så himla ofta och så var det underbart med sommarväder!!
Sista kvällen i baren The Drunken Duck. De hade ett kortspels bingo som vi deltog i. När man hade kortet de ropade ut skulle man skrika "Ram it in!" och om man inte hade det skulle man ropa "Boooo" och göra tummen ner. Jag tror att vi gjorde mer av det sistnämnda! haha! Sen drack vi te och rostade bröd i Kathleen, Laura och Keiths rum efteråt och gick inte och lade oss förrän halv 3, och sen var vi tvungna att gå upp igen klockan 3 för att åka till flygplatsen. Vi var skapligt trötta men det gjorde inget.
Vi yngre kände inte för att ligga vid poolen hela dagarna och lyssna på underhållning avsedd för medelålders/äldre människor hela kvällarna så vi hittade på lite annat, bla en dagstur till huvudstaden Santa Cruz där vi besökte tre museer och en tur upp på vulkanen Teide med buss och linbana. Och så slappade vi på sandstränderna och jag badade i havet.
Las Americas
Utsikt från vår balkong.
Santa Cruz.
Sean och Laura.
Var på deras moderna museum och såg en skitbra utställning med en konstnär från kanarieöarna som heter Juan Gopar.
Sen var vi på Museum of Nature and man. De hade otäcka mumier i ett rum!
Los Cristianos. Jag togs nog garanterat för att vara irländare - rödhårig och vitast på stranden!
En dag på stranden med Brighton Rock. Underbart!
Att fika på balkongen på seneftermiddagen. Åh tänk om det kunde vara soligt på sommaren lite oftare på Irland, och tänk om vi hade en balkong...
På väg uppför vulkanen Teide, Spaniens högsta berg. Toppen är 3000 meter hög. Först fick man åka buss, sen linbana och ville man allra högst upp på toppen skulle man få vandra en timme till men det hade vi inte tid eller skor till att göra.
Detta är botten på stora kratern, en gång en gigantisk vulkan som exploderade. Den mindre vulkanen som finns kvar hade senast utbrott 1909. Linbanan går längst bergskammen på höger sida upp till avsatsen där det är ljusare berg.
Sean, Laura och Keith. Tre utav fyra av syskonen Hastings.
Sista dagen efter vulkanen åt jag och sen middag på en svensk restaurang som hette Göta Kanal. De hade en pub där de visade SVT och alla sportevenemang och intill fanns "Viking Bar" som säkerligen fått sitt namn från Sällskapsresan filmen. I de flesta kiosker sålde de dessutom Expressen och Aftonbladet, så även om jag aldrig brukar köpa dem i Sverige (förutom när jag bläddrar igenom pappas tidningar) så var jag tvungen att köpa och läsa Expressen där, så jag kände mig närmare Sverige när jag var där än vad jag gör på Irland...
Lite sjukt egentligen att det är som vissa kvarter där alla Skandinaver hänger och har sin egen underhållning etc. och sen andra kvarter där alla engelska och irländska pubar ligger och där de hänger. Det där med charterresor är lite konstigt när man tänker på det - att man åker till ett annat land och vill ha alla bekvämligheter och saker man känner igen hemifrån utan något från den inhemska kulturen, förutom paella och spanskt vin. Fast nu var ju inte våran resa med chartergrupp tack och lov. Solresor passar självklart pensionärer och barnfamiljer bäst, men eftersom vi var ett gäng som åkte så hade vi ju sällskap av varandra och det var kul att umgås eftersom vi inte ses så himla ofta och så var det underbart med sommarväder!!
Sista kvällen i baren The Drunken Duck. De hade ett kortspels bingo som vi deltog i. När man hade kortet de ropade ut skulle man skrika "Ram it in!" och om man inte hade det skulle man ropa "Boooo" och göra tummen ner. Jag tror att vi gjorde mer av det sistnämnda! haha! Sen drack vi te och rostade bröd i Kathleen, Laura och Keiths rum efteråt och gick inte och lade oss förrän halv 3, och sen var vi tvungna att gå upp igen klockan 3 för att åka till flygplatsen. Vi var skapligt trötta men det gjorde inget.
Hello strangers!
Ja, jag lever, men den sista veckan har varit en av de mest påfrestande på mycket länge. Har jobbat konstant med att utveckla ett konstverk involverande screentryck ute i Lorg printmakers, tenngjutning etc. Hängt min separatutställning i EIGHT, packat och köpt lite mer sommaraktiga kläder till Teneriffa resan (vi åker imorgon), statement, dokumentation och en MASSA jobb med en ansökan etc. helt sanslöst! Men nu är väskorna packade och vernissagen som var nu ikväll var så himla rolig och flera personer jag inte sett på länge kom dit, däribland Sarah, Geraldine och Virag. Väldigt lyckat!
Eight. Konstbar och restaurang. De bjöd på gratis vin, ost och kaffe. De sponsrar alltid vernissagerna på 126 galleriet med vin och ost också och Live@8 performance och video nights äger rum där varannan månad etc. Schysst ställe!
Roisin hade just kommit hem från Australien, hade inte sett henne på ett tag och James, Galway City Councils arts officer kom också dit och prisade mina verk, lite kul att han har pratat en massa om hur mycket han gillar mina grejer på sistone.
Från vänster: Två av Seans kompisar, Sean, Aisling, Virag och Roisin. Bilderna tog jag precis i början så det kom mer folk sen. Utställningen pågår till 2 april och det är ett av stans absolut populäraste ställen så måga kommer att se grejerna vilket är bra.
Alla åtta tavlorna medan de fortfarande hängde i ateljén. Nedan är de fyra tuschteckningarna på osträckt tavelduk som är med i reunion utställningen ute i Lorg Printmakers som öppnade den 11 februari. Det var också en kul kväll, efteråt var jag hemma hos Aisling och Fiona och drack cider och pratade konst och bestämde om screen trycket jag skulle göra och fick tips om tenngjutning av Fiona eftersom hon gick skulptur.
Vernissagen i Lòrg.
Alla bilderna var på mjukt underlag och hängde på klädsträck.
Här är tryckeri delen i Lorg där jag höll på med mitt screentryck i torsdags. Himla kul att trycka igen efter tre år, trots stressen med att få klart mitt projekt innan resan, eftersom deadlinen är medan jag är borta.
Sen har jag haft datorproblem mitt i alltihop också. Min mus har lagt av så nu måste jag ha ritplattan ikopplad hela tiden och använda pennan, vilket är ganska så bökigt i längden. Måste lämna in skrället på lagning när jag kommer tillbaka. Mac:en är från 2006 så den sjunger väl på sista versen men jag har inte råd med nån ny just nu! Dessutom så tar jag tillbaks det är med "skrälle" för det är min käraste, trognaste och mest oumbärliga ägodel jag har om man ska snacka materiella ting.
Jag måste också passa på och rekommendera PJ Harvey's nya "Let England Shake" lyssnade på den konstant på spotify i en vecka och igår köpte jag den för att lägga den till samlingen. Konceptalbum där temat är krig.
Jag har även lyssnat väldigt mycket på Cocteau Twins på sistone, jag gillar sånt där atmosfäriskt shoegaze grejs och älskar Mazzy Star, Yo La Tengo, Smashing Pumpkins Adore skiva etc. men detta band har jag inte vetat så mycket om förrän nu, men om ni har spotify- lyssna på Heaven or Las Vegas albumet. Bland det bästa jag hört! Passa även på att lyssna på Mogwai's nya Hardcore will never die, but you will. Sista låååånga låten "Music for a forgotten future" är fantastisk! Så, det är mina rekommendationer för tillfället.
Nu är det bäst att lägga sig så man orkar upp kl 5 imorgon. När jag kommer tillbaka så kommer jag förhoppningsvis att vara lite mindre blek, lite mer utvilad och så kommer vi att ha en ny regering, för det är val här på fredag.
Eight. Konstbar och restaurang. De bjöd på gratis vin, ost och kaffe. De sponsrar alltid vernissagerna på 126 galleriet med vin och ost också och Live@8 performance och video nights äger rum där varannan månad etc. Schysst ställe!
Roisin hade just kommit hem från Australien, hade inte sett henne på ett tag och James, Galway City Councils arts officer kom också dit och prisade mina verk, lite kul att han har pratat en massa om hur mycket han gillar mina grejer på sistone.
Från vänster: Två av Seans kompisar, Sean, Aisling, Virag och Roisin. Bilderna tog jag precis i början så det kom mer folk sen. Utställningen pågår till 2 april och det är ett av stans absolut populäraste ställen så måga kommer att se grejerna vilket är bra.
Alla åtta tavlorna medan de fortfarande hängde i ateljén. Nedan är de fyra tuschteckningarna på osträckt tavelduk som är med i reunion utställningen ute i Lorg Printmakers som öppnade den 11 februari. Det var också en kul kväll, efteråt var jag hemma hos Aisling och Fiona och drack cider och pratade konst och bestämde om screen trycket jag skulle göra och fick tips om tenngjutning av Fiona eftersom hon gick skulptur.
Vernissagen i Lòrg.
Alla bilderna var på mjukt underlag och hängde på klädsträck.
Här är tryckeri delen i Lorg där jag höll på med mitt screentryck i torsdags. Himla kul att trycka igen efter tre år, trots stressen med att få klart mitt projekt innan resan, eftersom deadlinen är medan jag är borta.
Sen har jag haft datorproblem mitt i alltihop också. Min mus har lagt av så nu måste jag ha ritplattan ikopplad hela tiden och använda pennan, vilket är ganska så bökigt i längden. Måste lämna in skrället på lagning när jag kommer tillbaka. Mac:en är från 2006 så den sjunger väl på sista versen men jag har inte råd med nån ny just nu! Dessutom så tar jag tillbaks det är med "skrälle" för det är min käraste, trognaste och mest oumbärliga ägodel jag har om man ska snacka materiella ting.
Jag måste också passa på och rekommendera PJ Harvey's nya "Let England Shake" lyssnade på den konstant på spotify i en vecka och igår köpte jag den för att lägga den till samlingen. Konceptalbum där temat är krig.
Jag har även lyssnat väldigt mycket på Cocteau Twins på sistone, jag gillar sånt där atmosfäriskt shoegaze grejs och älskar Mazzy Star, Yo La Tengo, Smashing Pumpkins Adore skiva etc. men detta band har jag inte vetat så mycket om förrän nu, men om ni har spotify- lyssna på Heaven or Las Vegas albumet. Bland det bästa jag hört! Passa även på att lyssna på Mogwai's nya Hardcore will never die, but you will. Sista låååånga låten "Music for a forgotten future" är fantastisk! Så, det är mina rekommendationer för tillfället.
Nu är det bäst att lägga sig så man orkar upp kl 5 imorgon. När jag kommer tillbaka så kommer jag förhoppningsvis att vara lite mindre blek, lite mer utvilad och så kommer vi att ha en ny regering, för det är val här på fredag.
Äntligen ny banner.
Ser ni att jag bytt banner på toppen av sidan? Tyckte det var lite dags, den gamla var nämligen från 2008...
Nu har jag trixat ihop det som representerar min vardag. Från vänster till höger:
* Java's coffe shop i Galway - Jag och Sean är där så ofta att vi till och med har våra egna crèpes, som servitrisen skämtsamt kallar the Sean crèpe och the Cecilia crèpe. Jag läste 22 böcker förra året och minst 90% av dem var lästa på Java's. Om jag nånsin blir känd och ska skriva en sån där "Thank You" grej så ska jag nämna Java's, de är dessutom öppna till 3 på morgonen och har vinrättigheter...
* En tavla - Ja jag är ju konstnär, och den var en av mina favoriter från förra året.
* Jag i rutig skjorta - Jag har en förkärlek till 70-tals skjortor och även grunge modet på 90 talet.
* Böcker - Jag läser varje dag. Det är min ritual och avbrott från ateljén. Och det är genom böckerna jag får inspiration och intryck till mitt skapande. Och så lär man sig massor. Jag förstår mig inte på såna folk som aldrig läst en bok, de vet inte vad de går miste om (se rekommendationer i förra inlägget)
* Svart kaffe - Väldigt svart, utan vare sig mjölk eller socker. Det började med ett par koppar på Java's varje dag. Numera har jag även en egen kaffebryggare i ateljén. Utan kaffe kan jag inte leva, typ. Men min mage tycker inte alltid som jag.
I onsdags var vi i Bar 8 på Live @ 8 eventet som är varannan månad. Den här gången var min kompis Jennie curator och hade valt videoprogrammet. Himla kul att prata med folk man känner och dricka lite vin. Sen hade de nån slags gratis foccaccia också! Här är ett kort från hennes facebook:
Jag till höger.
Nu har jag trixat ihop det som representerar min vardag. Från vänster till höger:
* Java's coffe shop i Galway - Jag och Sean är där så ofta att vi till och med har våra egna crèpes, som servitrisen skämtsamt kallar the Sean crèpe och the Cecilia crèpe. Jag läste 22 böcker förra året och minst 90% av dem var lästa på Java's. Om jag nånsin blir känd och ska skriva en sån där "Thank You" grej så ska jag nämna Java's, de är dessutom öppna till 3 på morgonen och har vinrättigheter...
* En tavla - Ja jag är ju konstnär, och den var en av mina favoriter från förra året.
* Jag i rutig skjorta - Jag har en förkärlek till 70-tals skjortor och även grunge modet på 90 talet.
* Böcker - Jag läser varje dag. Det är min ritual och avbrott från ateljén. Och det är genom böckerna jag får inspiration och intryck till mitt skapande. Och så lär man sig massor. Jag förstår mig inte på såna folk som aldrig läst en bok, de vet inte vad de går miste om (se rekommendationer i förra inlägget)
* Svart kaffe - Väldigt svart, utan vare sig mjölk eller socker. Det började med ett par koppar på Java's varje dag. Numera har jag även en egen kaffebryggare i ateljén. Utan kaffe kan jag inte leva, typ. Men min mage tycker inte alltid som jag.
I onsdags var vi i Bar 8 på Live @ 8 eventet som är varannan månad. Den här gången var min kompis Jennie curator och hade valt videoprogrammet. Himla kul att prata med folk man känner och dricka lite vin. Sen hade de nån slags gratis foccaccia också! Här är ett kort från hennes facebook:
Jag till höger.
Allt det bra och det bästa.
I'm baaack!
Om ni vill läsa lite mer om vad som inspirerar mig i ateljén just nu så kan ni kolla in ett inlägg jag skrev i min blogg jag har på hemsidan: http://www.ceciliadanell.com/blog.html
Jag har gjort en massa sedan jag kom tillbaka till Galway. Jag har målat fyra tavlor till i Super 8 serien, det blev 8 sammanlagt. De ska ställas ut i en soloutställning i Bar 8 i Galway, vernissage den 22 februari. Så det blir en himla massa åttor.
Här är den sista tavlan jag gjorde klart i måndags. Super 8 filmen har jag lämnat till Julien som ska överföra den till DV band så jag kan göra DVD av den också. Den heter "You had another skin" Serien med tavlor från filmen går under samma namn.
Iallafall, innan dess så ska jag vara med i en grupputställning i Lorg Printmakers galleri i Galway som har vernissage 11 februari. Det är några av 2008 års avgångselever från vår konsthögskola som ska ställa ut. Jag ritade fyra bläckteckningar på osträckt tavelduk innan jul som ska visas.
Dimma för några kvällar sedan.
Annars så har jag en annan sensationsnyhet. Jag ska nämligen en vecka till Teneriffa 23 feb - 2 mars. Det är väl i stort sett det mest otippade man kan tänka sig eftersom jag är mer en London/Berlin semester person, men det är en överraskning år Seans mamma (eftersom hon fyllt 60) Så hans föräldrar, vi två, syster Laura, bror Keith, syster Carol med man och tre barn och så moster Kathleen ska åka. Seans mamma ringde i förrgår och jag fick bita mig i tungan ett par gånger för att inte råka försäga mig. Jag känner mig som den svagaste länken! Men det ska bli kul och annorlunda och jag kanske till och med blir lite solbränd, jag som varit blek de senaste sex åren. Och så finns det visst ett vulkanberg där man kan bestiga och sånt där. Dessutom betalar Sean och hans pappa det mesta eftersom jag annars inte skulle haft råd. Fast resan är inte så dyr ändå. Trevlans!
Jag fick just tillbaka mina diabilder från labbet i Leeds idag med. Jag hade börjat tro att de kommit bort, phew! och så blev de bättre än vad jag vågat hoppas också. Himla kul! Och nu håller jag på med en designgrej i datorn men det är lite hysh-hysh än så länge, för det är ett projekt jag tror kan bli väldigt lyckat om jag får till det som jag tänkt.
Min slide viewer som jag köpte för typ 5 spänn på återvinningen.
Är det någon mer som sett Black Swan förresten? Snyggare filmposters får man nog leta efter. Jag gick och såg den i tisdags. Det var lång kö ut genom biografentrén och smockfullt. och den hade redan gått sedan fredagen... Jag tycker att den var väldigt bra, men svår att se, och absolut inte för alla. Det var väldigt delade meningar om filmen hörde jag efteråt och killarna verkade hata den medan tjejerna tyckte den var äcklig haha. Men jag hoppas verkligen Nathalie Portman får en oscar för rollen för det är verkligen hennes film, eftersom det handlar nästan uteslutande om hennes karaktärs ångest, pressen att vara duktig och perfekt som leder till hallucinationer och schizoida symptom. Filmen är extremt realistisk i sättet den visar knakande leder, spruckna naglar, svett, närbilder etc. och de som har stora ångestgrejer om sin kropp kanske inte borde se den... eftersom jag biter på naglarna så har jag lite av en fobi för blödande nagelband, rivet skinn etc. så jag mådde lite dåligt efter. Men jag hoppas att det här inte avskräcker er för den är verkligen bra, fast svårtittad.
Förresten, kollade just Oscarsnomineringarna och jag önskar så in i norden att best animated feature går till The Illusionist, en fantastisk fransk film om en trollkarl som flyttar till Edinburgh och bor med en flicka. Båda är ensamma och förstår inte varandras språk. Såg den på filmfestivalen i Galway i somras och den är helt magisk, bland det mest underbara man kan se! Fast det blir säkert en av de två större filmerna som vinner.
Jag har ett stort intresse för hur människor fungerar mentalt, psykologiska problem, existentialism, drömmar, det omedvetna, gränsen mellan jaget och den andra ("the other"), metaforer som beskriver mentala tillstånd (t ex huset som en metafor för jaget) och filosofisk sci-fi som tar upp the human condition. Jag läser mycket och ser mycket filmer som har med sånt att göra och det utgör grunden för mitt konstnärskap också.
Några av mina favoritböcker på temat:
* Do Androids dream of electric sheep? - Philip K. Dick (bästa sci-fi boken någonsin, blev filmen Blade Runner)
* Kallocain - Karin Boye
* Det omedvetna - C.G Jung
* Intimacy - J.P Sartre
* The Divided Self - R.D Laing
* The Castle - Franz Kafka
* The Existential Imagination - From de Sade to Satre - ed. F R Karl & L Hamalian
* Frankenstein - Mary Shelley
* The Double - Fyodor Dostoyevsky
* The Bell Jar - Sylvia Plath
* De Profundis and other writings - Oscar Wilde
Några favoritfilmer på temat:
* Persona, Vargtimmen och Det sjunde inseglet - Ingmar Bergman
* Blade Runner
* Mulholland Drive och Twin Peaks - David Lynch
* Metropolis - Fritz Lang
* The Matrix
* Forbidden Planet
* Queen Christina - Greta Garbo
* One flew over the cuckoo's nest
* A clockwork orange
* Terminator 2
* Rear Window, The Birds, Psycho - Hitchcock
ALLA rekommenderas, så, nu vet ni det!
Om ni vill läsa lite mer om vad som inspirerar mig i ateljén just nu så kan ni kolla in ett inlägg jag skrev i min blogg jag har på hemsidan: http://www.ceciliadanell.com/blog.html
Jag har gjort en massa sedan jag kom tillbaka till Galway. Jag har målat fyra tavlor till i Super 8 serien, det blev 8 sammanlagt. De ska ställas ut i en soloutställning i Bar 8 i Galway, vernissage den 22 februari. Så det blir en himla massa åttor.
Här är den sista tavlan jag gjorde klart i måndags. Super 8 filmen har jag lämnat till Julien som ska överföra den till DV band så jag kan göra DVD av den också. Den heter "You had another skin" Serien med tavlor från filmen går under samma namn.
Iallafall, innan dess så ska jag vara med i en grupputställning i Lorg Printmakers galleri i Galway som har vernissage 11 februari. Det är några av 2008 års avgångselever från vår konsthögskola som ska ställa ut. Jag ritade fyra bläckteckningar på osträckt tavelduk innan jul som ska visas.
Dimma för några kvällar sedan.
Annars så har jag en annan sensationsnyhet. Jag ska nämligen en vecka till Teneriffa 23 feb - 2 mars. Det är väl i stort sett det mest otippade man kan tänka sig eftersom jag är mer en London/Berlin semester person, men det är en överraskning år Seans mamma (eftersom hon fyllt 60) Så hans föräldrar, vi två, syster Laura, bror Keith, syster Carol med man och tre barn och så moster Kathleen ska åka. Seans mamma ringde i förrgår och jag fick bita mig i tungan ett par gånger för att inte råka försäga mig. Jag känner mig som den svagaste länken! Men det ska bli kul och annorlunda och jag kanske till och med blir lite solbränd, jag som varit blek de senaste sex åren. Och så finns det visst ett vulkanberg där man kan bestiga och sånt där. Dessutom betalar Sean och hans pappa det mesta eftersom jag annars inte skulle haft råd. Fast resan är inte så dyr ändå. Trevlans!
Jag fick just tillbaka mina diabilder från labbet i Leeds idag med. Jag hade börjat tro att de kommit bort, phew! och så blev de bättre än vad jag vågat hoppas också. Himla kul! Och nu håller jag på med en designgrej i datorn men det är lite hysh-hysh än så länge, för det är ett projekt jag tror kan bli väldigt lyckat om jag får till det som jag tänkt.
Min slide viewer som jag köpte för typ 5 spänn på återvinningen.
Är det någon mer som sett Black Swan förresten? Snyggare filmposters får man nog leta efter. Jag gick och såg den i tisdags. Det var lång kö ut genom biografentrén och smockfullt. och den hade redan gått sedan fredagen... Jag tycker att den var väldigt bra, men svår att se, och absolut inte för alla. Det var väldigt delade meningar om filmen hörde jag efteråt och killarna verkade hata den medan tjejerna tyckte den var äcklig haha. Men jag hoppas verkligen Nathalie Portman får en oscar för rollen för det är verkligen hennes film, eftersom det handlar nästan uteslutande om hennes karaktärs ångest, pressen att vara duktig och perfekt som leder till hallucinationer och schizoida symptom. Filmen är extremt realistisk i sättet den visar knakande leder, spruckna naglar, svett, närbilder etc. och de som har stora ångestgrejer om sin kropp kanske inte borde se den... eftersom jag biter på naglarna så har jag lite av en fobi för blödande nagelband, rivet skinn etc. så jag mådde lite dåligt efter. Men jag hoppas att det här inte avskräcker er för den är verkligen bra, fast svårtittad.
Förresten, kollade just Oscarsnomineringarna och jag önskar så in i norden att best animated feature går till The Illusionist, en fantastisk fransk film om en trollkarl som flyttar till Edinburgh och bor med en flicka. Båda är ensamma och förstår inte varandras språk. Såg den på filmfestivalen i Galway i somras och den är helt magisk, bland det mest underbara man kan se! Fast det blir säkert en av de två större filmerna som vinner.
Jag har ett stort intresse för hur människor fungerar mentalt, psykologiska problem, existentialism, drömmar, det omedvetna, gränsen mellan jaget och den andra ("the other"), metaforer som beskriver mentala tillstånd (t ex huset som en metafor för jaget) och filosofisk sci-fi som tar upp the human condition. Jag läser mycket och ser mycket filmer som har med sånt att göra och det utgör grunden för mitt konstnärskap också.
Några av mina favoritböcker på temat:
* Do Androids dream of electric sheep? - Philip K. Dick (bästa sci-fi boken någonsin, blev filmen Blade Runner)
* Kallocain - Karin Boye
* Det omedvetna - C.G Jung
* Intimacy - J.P Sartre
* The Divided Self - R.D Laing
* The Castle - Franz Kafka
* The Existential Imagination - From de Sade to Satre - ed. F R Karl & L Hamalian
* Frankenstein - Mary Shelley
* The Double - Fyodor Dostoyevsky
* The Bell Jar - Sylvia Plath
* De Profundis and other writings - Oscar Wilde
Några favoritfilmer på temat:
* Persona, Vargtimmen och Det sjunde inseglet - Ingmar Bergman
* Blade Runner
* Mulholland Drive och Twin Peaks - David Lynch
* Metropolis - Fritz Lang
* The Matrix
* Forbidden Planet
* Queen Christina - Greta Garbo
* One flew over the cuckoo's nest
* A clockwork orange
* Terminator 2
* Rear Window, The Birds, Psycho - Hitchcock
ALLA rekommenderas, så, nu vet ni det!
Den julen, den julen.
Julen kom och gick och jag spenderade två veckor i Sverige, men nu är jag tillbaka i Galway sen i lördags kväll. Det blev en minst sagt händelserik och krånglig färd både till och från Sverige den här gången. För att göra en lång historia kort så kan jag berätta att jag skulle åka den 21 december. När vi närmade oss Dublin hamnade vi mitt i en snöstorm, det blev ca 15 cm snö och flygplatsen stängde, totalkaos. Skulle få boka om flyget gratis men det fanns inga lediga platser på något flyg förrän i början av januari, även via andra flygplatser. Bokade ett flyg till Oslo till den 23 dec. (det fick jag dock betala själv eftersom det var till en annan destination och det var dyrt, men det var det enda stället i hela skandinavien jag hade möjlight att ta mig till).
Sen bokade jag in mig på ett hotell i Temple Bar i Dublin i två nätter (förhoppningsvis kommer Ryanair att betala det). Gick runt hela den 22 dec och fotade ett snöfyllt Dublin. Sen den 23 höll jag tummarna för att flyget skulle gå, men när vi gått på planet 7.45 så började det snöa, vi fick vänta ombord i 2 timmar på en av-isningsmaskin, när den äntligen kom stängde flygplatsen i 4 timmar för snöröjning. Vi fick gå av planet, vänta utan att veta hur det skulle gå, flera plan ställdes in. Vi fick ny påstigningstid kl. 13.00. Gick på planet, då fattades 20 pers, kunde inte åka innan de antingen hittats eller deras väskor burits av. Väntade även på av-isningsmaskinen igen. Två timmar förflöt, det började snöa kraftigt igen. Alla hade ångest, minst sagt. Vi fick start tid klockan 15.00. Då var det snöstorm igen, vi trodde alla att nu skulle de stänga innan vi hann iväg. Vi kunde till slut lyfta, 10 min senare stängdes flygplatsen för resten av dagen. Kom till Norge 7 timmar försenade klockan 18.00 och hann med en hårsmån med sista tåget till Göteborg. Pappa och brorsan fick åka till Göteborg och hämta mig mitt i natten. Vi kom hem till Motala kl halv 4 på julaftonsmorgonen. Tre dagar tog det att komma hem, men det har nog aldrig varit så uppskattat!
Liberties, Dublin.
St Stephen's Green, Dublin.
Pub, Dublin.
Jag hade en jättebra jul iallafall, även om föräldrarnas hus var lite upp och ner då de höll på att renovera klart köket och vi var väldigt trötta på julafton. Träffade släkt och vänner och grannar och allt det där som hör till. Brorsan åkte till London med några kompisar de sista fyra dagarna, så då gjorde jag lite trevliga saker med bara mamma och pappa, som att åka på Mjölby nyårsrevy, grilla korv på pinnar i vår vedspis (det snöade för mycket för att tända en brasa ute), och fika, fika, fika i oändlighet.
Jag fick inte mindre än tre ugglor!
Hemma hos Emmelie med tjejerna. Väldigt trevligt!
Sen blev resan tillbaka den 8 jan. inte heller helt smärtfri... Vi fick nämligen fel på bilen och blev stående på E4:an mellan Linköping och Norrköping på väg till flygplatsen. Först trodde vi att det var bensinstopp och att det hade blivit nåt fel på bensinmätaren eftersom den visat halv tank och mamma och pappa båda använt bilen och därför inte hade koll på hur mycket de kört. Vi fick vänta på en bärgningsbil i en timme, och han hällde i bensin och fick igång bilen, men sen när vi skulle tanka på en mack efteråt så var tanken nästan full, så det var inte soppatorsk utan en isklump, orsakad av väderomslaget. Som tur var hade vi åkt tidigare än vanligt eftersom brorsan kom tillbaka från London samma dag så tanken var att vi skulle fika med honom innan jag åkte, men nu blev det inte tid till det. Men jag kom med planet iallafall. Jäklar, jag ska nog inte resa på ett litet tag nu haha!
P.s fotona är vanliga digitalfoton, jag har bara slängt in dem i Poladroid (ett gratisprogram som gör foton till fejkpolaroidkort) och klippt bort kanterna.
Sen bokade jag in mig på ett hotell i Temple Bar i Dublin i två nätter (förhoppningsvis kommer Ryanair att betala det). Gick runt hela den 22 dec och fotade ett snöfyllt Dublin. Sen den 23 höll jag tummarna för att flyget skulle gå, men när vi gått på planet 7.45 så började det snöa, vi fick vänta ombord i 2 timmar på en av-isningsmaskin, när den äntligen kom stängde flygplatsen i 4 timmar för snöröjning. Vi fick gå av planet, vänta utan att veta hur det skulle gå, flera plan ställdes in. Vi fick ny påstigningstid kl. 13.00. Gick på planet, då fattades 20 pers, kunde inte åka innan de antingen hittats eller deras väskor burits av. Väntade även på av-isningsmaskinen igen. Två timmar förflöt, det började snöa kraftigt igen. Alla hade ångest, minst sagt. Vi fick start tid klockan 15.00. Då var det snöstorm igen, vi trodde alla att nu skulle de stänga innan vi hann iväg. Vi kunde till slut lyfta, 10 min senare stängdes flygplatsen för resten av dagen. Kom till Norge 7 timmar försenade klockan 18.00 och hann med en hårsmån med sista tåget till Göteborg. Pappa och brorsan fick åka till Göteborg och hämta mig mitt i natten. Vi kom hem till Motala kl halv 4 på julaftonsmorgonen. Tre dagar tog det att komma hem, men det har nog aldrig varit så uppskattat!
Liberties, Dublin.
St Stephen's Green, Dublin.
Pub, Dublin.
Jag hade en jättebra jul iallafall, även om föräldrarnas hus var lite upp och ner då de höll på att renovera klart köket och vi var väldigt trötta på julafton. Träffade släkt och vänner och grannar och allt det där som hör till. Brorsan åkte till London med några kompisar de sista fyra dagarna, så då gjorde jag lite trevliga saker med bara mamma och pappa, som att åka på Mjölby nyårsrevy, grilla korv på pinnar i vår vedspis (det snöade för mycket för att tända en brasa ute), och fika, fika, fika i oändlighet.
Jag fick inte mindre än tre ugglor!
Hemma hos Emmelie med tjejerna. Väldigt trevligt!
Sen blev resan tillbaka den 8 jan. inte heller helt smärtfri... Vi fick nämligen fel på bilen och blev stående på E4:an mellan Linköping och Norrköping på väg till flygplatsen. Först trodde vi att det var bensinstopp och att det hade blivit nåt fel på bensinmätaren eftersom den visat halv tank och mamma och pappa båda använt bilen och därför inte hade koll på hur mycket de kört. Vi fick vänta på en bärgningsbil i en timme, och han hällde i bensin och fick igång bilen, men sen när vi skulle tanka på en mack efteråt så var tanken nästan full, så det var inte soppatorsk utan en isklump, orsakad av väderomslaget. Som tur var hade vi åkt tidigare än vanligt eftersom brorsan kom tillbaka från London samma dag så tanken var att vi skulle fika med honom innan jag åkte, men nu blev det inte tid till det. Men jag kom med planet iallafall. Jäklar, jag ska nog inte resa på ett litet tag nu haha!
P.s fotona är vanliga digitalfoton, jag har bara slängt in dem i Poladroid (ett gratisprogram som gör foton till fejkpolaroidkort) och klippt bort kanterna.
