Screen tryck hela dagen.
Spenderade hela gårdagen med att screentycka loggan på mina lådor jag håller på och tillverkar till min separatutställning i Dublin efter jul. Förra veckan gjöt jag 150 hållare i tenn som också ingår i lådan som kommer att vara till salu och heter "Build your own: Scandinavian loneliness". Det är en kommentar på samhällets marknadsföring av lycka som en handelsvara, bland annat genom strävan efter drömhemmet. En liten nick åt IKEA hållet är det ju också förstås. Fast jag gillar IKEA.
Lórg printmakers, där jag gjorde trycken ligger i utkanten av stan. Min kompis Aisling som jag gick på konsthögskolan tillsammans med är en av de som hjälper till och driver tryckverkstaden så vi träffades på Galway City Museum i måndags och fikade innan hon skjutsade mig ut till Liosban industrial estate för att köpa 30 pappkartonger på Carabay packaging och sen vidare ut till Lórg i Ballybane för att kolla så att allt jag behövde för att trycka fanns redo att använda.
Sen på tisdagen hade jag ett möte på förmiddagen, sen en jobbintervju till ett caféjobb klockan 4. Gjorde mest bara intervjun för sakens skull, för jag har inte tid att jobba förrän efter jul, och i så fall bara halvtid, så chefen tyckte nog att jag var lite av en time waster, haha, men tror han gillade mig ändå. Det slutade med att jag berättade om mitt konstprojekt och han bad mig att skicka en inbjudan till vernissagen och att jag kunde höra av mig igen efter jul. Den mest avslappade intervjun jag någonsin gjort, enbart för att det inte betydde någonting och jag ens inte ville ha jobbet...
Hann även med att fika mer Geraldine, Maria och Sarah i två timmar mellan dessa två möten, vilket var himla kul för jag har inte sett dem på över ett halvår och vi gick ju i samma klass på konsthögskolan, jag, Maria och Sarah delade ju till och med ateljé i två år.
Sen igår så tryckte jag från 10.30 till 19.30 i stort sett non-stop. Hann bara dricka ett par koppar kaffe och äta lite choklad och macka emellan. Jag var helt slut när jag kom hem på kvällen och tror knappt att jag någonsin ätit en så god falafel som den välförtjänade takeaway-middagen jag åt igår kväll. Det var verkligen slitigt att trycka 30 lådor, särskilt med tanke på att det bara går att göra ett tryck och sen måste screenen tas bort från bordet, tvättas, torkas med hårtork, sättas tillbaka, ny färg måste läggas ut och så nytt tryck. Till slut var jag så less på ljudet av hårtorken så det kan ni inte ana! Annars brukar screen:arna ställas i ett torkskåp, men fläkten i torkskåpet var paj, dessutom tar torkskåpet lite längre tid än hårtorken, vilket inte gör något om man bara ska göra ett par tryck, som jag förr gjorde när jag var influerad av Sigmar Polke och screen tryckte vissa delar av mina målningar. Men nu var det ju löpande band tekniken som gällde. Phew!
Jag måste ändå säga att trots att jag målar mest, så älskar jag att jobba med mer tekniska konstformer också, sånt som kräver yrkeskunnande i en viss process. Då känns det verkligen som att man gör något. Jag älskar att blanda olika konstformer och skulle inte - som vissa av mina kompisar - bara kunna måla, för då skulle jag tröttna. Det är därför jag är så glad att jag bemästrar screen tryck, Super 8 filmklippning, viss modellgjutning, svartvit fotoframkallning, mediumformats kameror, digital filmklippning etc. När jag stod där och tryckte och var skittrött så kände jag ända att fan, det här är lycka! Att åstadkomma någonting som man är nöjd med genom en kreativ process är nog bland det bästa i hela världen! Och på bussen hem tänkte jag att nej, jag skiter i att jag har världens mest osäkra liv och alltid har dåligt med pengar medan jag med mina betyg skulle ha kunnat utbilda mig till något helt annat och haft ett högavlönat chefsjobb vid det här laget. Jag skulle inte kunna leva utan att göra det jag gör, det finns liksom inte på kartan. För den tillfredställelsen och lyckan man kan känna i det här yrket när allt jävla slit och all ångest bara ger med sig och det blir bra, det ger jag aldrig någonsin upp! Och då kändes det bra.
På lördag ska jag till London, har inte varit där på snart 4 år! Ska på konsert med Josh T. Pearson i the Barbican på kvällen och sen har jag tänkt ta en sväng till Camden på söndagsförmiddagen, kolla in lite utställningar i Tate Modern, Camden arts centre och National gallery bla. och lite andra grejer. Mitt London, jag som lärde känna det så väl efter tre resor dit när jag gick på konsthögskolan...kommer hem tisdag kväll igen. Hoppas jag inte blir asförkyld tills dess bara, för jag har ont i halsen idag...
Lórg printmakers, där jag gjorde trycken ligger i utkanten av stan. Min kompis Aisling som jag gick på konsthögskolan tillsammans med är en av de som hjälper till och driver tryckverkstaden så vi träffades på Galway City Museum i måndags och fikade innan hon skjutsade mig ut till Liosban industrial estate för att köpa 30 pappkartonger på Carabay packaging och sen vidare ut till Lórg i Ballybane för att kolla så att allt jag behövde för att trycka fanns redo att använda.
Sen på tisdagen hade jag ett möte på förmiddagen, sen en jobbintervju till ett caféjobb klockan 4. Gjorde mest bara intervjun för sakens skull, för jag har inte tid att jobba förrän efter jul, och i så fall bara halvtid, så chefen tyckte nog att jag var lite av en time waster, haha, men tror han gillade mig ändå. Det slutade med att jag berättade om mitt konstprojekt och han bad mig att skicka en inbjudan till vernissagen och att jag kunde höra av mig igen efter jul. Den mest avslappade intervjun jag någonsin gjort, enbart för att det inte betydde någonting och jag ens inte ville ha jobbet...
Hann även med att fika mer Geraldine, Maria och Sarah i två timmar mellan dessa två möten, vilket var himla kul för jag har inte sett dem på över ett halvår och vi gick ju i samma klass på konsthögskolan, jag, Maria och Sarah delade ju till och med ateljé i två år.
Sen igår så tryckte jag från 10.30 till 19.30 i stort sett non-stop. Hann bara dricka ett par koppar kaffe och äta lite choklad och macka emellan. Jag var helt slut när jag kom hem på kvällen och tror knappt att jag någonsin ätit en så god falafel som den välförtjänade takeaway-middagen jag åt igår kväll. Det var verkligen slitigt att trycka 30 lådor, särskilt med tanke på att det bara går att göra ett tryck och sen måste screenen tas bort från bordet, tvättas, torkas med hårtork, sättas tillbaka, ny färg måste läggas ut och så nytt tryck. Till slut var jag så less på ljudet av hårtorken så det kan ni inte ana! Annars brukar screen:arna ställas i ett torkskåp, men fläkten i torkskåpet var paj, dessutom tar torkskåpet lite längre tid än hårtorken, vilket inte gör något om man bara ska göra ett par tryck, som jag förr gjorde när jag var influerad av Sigmar Polke och screen tryckte vissa delar av mina målningar. Men nu var det ju löpande band tekniken som gällde. Phew!
Jag måste ändå säga att trots att jag målar mest, så älskar jag att jobba med mer tekniska konstformer också, sånt som kräver yrkeskunnande i en viss process. Då känns det verkligen som att man gör något. Jag älskar att blanda olika konstformer och skulle inte - som vissa av mina kompisar - bara kunna måla, för då skulle jag tröttna. Det är därför jag är så glad att jag bemästrar screen tryck, Super 8 filmklippning, viss modellgjutning, svartvit fotoframkallning, mediumformats kameror, digital filmklippning etc. När jag stod där och tryckte och var skittrött så kände jag ända att fan, det här är lycka! Att åstadkomma någonting som man är nöjd med genom en kreativ process är nog bland det bästa i hela världen! Och på bussen hem tänkte jag att nej, jag skiter i att jag har världens mest osäkra liv och alltid har dåligt med pengar medan jag med mina betyg skulle ha kunnat utbilda mig till något helt annat och haft ett högavlönat chefsjobb vid det här laget. Jag skulle inte kunna leva utan att göra det jag gör, det finns liksom inte på kartan. För den tillfredställelsen och lyckan man kan känna i det här yrket när allt jävla slit och all ångest bara ger med sig och det blir bra, det ger jag aldrig någonsin upp! Och då kändes det bra.
På lördag ska jag till London, har inte varit där på snart 4 år! Ska på konsert med Josh T. Pearson i the Barbican på kvällen och sen har jag tänkt ta en sväng till Camden på söndagsförmiddagen, kolla in lite utställningar i Tate Modern, Camden arts centre och National gallery bla. och lite andra grejer. Mitt London, jag som lärde känna det så väl efter tre resor dit när jag gick på konsthögskolan...kommer hem tisdag kväll igen. Hoppas jag inte blir asförkyld tills dess bara, för jag har ont i halsen idag...
Spring in my step.
Glad Påsk allesammans! Nu har jag helgen till ära knåpat ihop en Spotify lista med särskilt våriga låtar. Inte så att alla har vår som tema (även om ett par har det) men de är liksom glada låtar som får en upprymd, som får en att känna att här växer och spritter det, här finns det möjligheter... Lyssna LYSSNA!
http://open.spotify.com/user/afoggynotion/playlist/5BBvk9a4X5VQF6Ra1ANaYR
Ce n'est pas une lampe. Blev ni lurade? Iallafall blev Majella det igår när hon var på planeringsmöte i ateljén. Det är min parafras på min konstnärs-idol Thomas Demands verk där han skapar hela interiörer i papper som han fotograferar. Jag läser just nu The Order of things av Michel Focault och funderar mycket kring tingen omkring oss, vad de symboliserar, huruvida deras värde ligger i deras användbarhet och vad ett ting blir om det ser ut som någonting men ändå inte är det - ficklampan är ingen riktig ficklampa och uppfyller inte den funktion som en ficklampa enbart är skapad för att göra, dvs. lysa. Kan en sak vara "ett ting i sig självt" utan associationer? etc. Det är en del i Occupy Space installationen vi utvecklar jag och Majella, som handlar just om material, process och objekt.
Min ateljé i Måndags när vi hade ateljévisit av ingen mindre än Alice Maher, en av Irlands mest kända konstnärer (en av de vi läste om på konsthistorien etc.)
Dessa detaljer är sprejade på en tapetvåd och är också del i installationen och detta har tagit över hälften av väggytan sen i Tisdags.
Jag håller även på och bygger ytor utav mängder med gem. Är inte tänkt som huvudbonad dock... Jag har pillat dit ca 4500 gem så här långt och har lika mycket kvar. Jag tittar på gemets enda funktion som ligger i att sätta ihop papper, vilket framgår av engelska namnet "paper clip". De fyllder alltså en viktig funktion i vårt sätt att gruppera och föra samman information. Denna process är drivkraften bakom allt vi människor gör och sättet för oss att förstå vår omvärld. Genom hela historien har människan försökt gruppera, arkivera, städa, rada upp, märka saker etc. medan världen i sig själv alltid drivs mot kaos (kaosteorin) så jobbar vi frenetiskt på motsatsen. Detta gäller alla material, språk (grammar), växter, djur... ja allt vi kommer i kontakt med vill vi placera i ett fack för att förstå. Då ställs man också inför frågon om hur vi ska göra sagda indelning och vilka kriterier vi ska följa. Detta är saker som Focaults bok tar upp men som också kommer upp i t ex Kants filosofi. Kanske låter lite tungrott så här i bloggen, men jag håller på med mycket teori för tillfället. Här grupperar jag gemen istället för att de ska gruppera samman papper, och skapar illusionen av ett annat material. Det är också tänkt att ses som en rustning för att skydda mot omvärlden, att göra med mitt "You had another skin" projekt.
Mitt i allt detta så har jag också läst Mio Min Mio som jag önskade mig i födelsedagspresent. Den är intressant att läsa som vuxen för man kan se mer på hennes sagoinfluerade skriftspråk, Landet i fjärran som symbol för Utopia etc. Men bortsett från allt sånt tänkande så är berättelsen i sig och Ilon Wiklands bilder så himla, himla underbar! Jag älskar Astrid Lindgren, Tove Jansson och Maria Gripe. Helt fantastiska hela bunten, även om Maria Gripe är den stora favoriten.
Min ateljékanin fick lite godis i sig den också idag när jag köpte godis till mina pappägg hemma.
Vackra, våriga stenkulor hittade jag också i Simon shopen i tisdags och kunde bara inte motstå dem.
Igår kväll var jag hemma hos Annemarie och drack vin och pratade om livet. Har inte umgåtts med henne sen januari så det var en sån himla bra kväll. Vi hann även med en sväng på stan (skulle till ett turntable gig i 126 galleriet men blev så försenade så det var just slut när vi kom ut). Träffade dock ett par personer som Annemarie kände så det blev en drink i en bar nere vid the docks innan jag och Annemarie gick tillbaks hem till henne och öppnade en andra vinflaska och pratade och började fippla med hennes keyboards och instrument och jag testade på att spela dragspel för första gången i mitt liv. Inte lätt kan jag säga direkt! Annemarie har spelat dragspel sen hon var 6 år och spelar även keyboards, theramin och olika elektroniska apparater så hennes lilla lägenhet är fylld med såna prylar. Sen slutade det med att jag spelade elgitarr och sjöng och hon inprovisationskompade på dragspel. Så bra som man nu kan spela efter ett antal glas vin var det iallafall fantastiskt roligt och jag fick låna ett av hennes dragspel (hon har flera). Det är rött och väldigt vackert och jag önskar så att jag kunde spela melankoliska finska polskor och sånt där fint. Men man kan ju inte förvänta sig att lära sig på en dag vad Annemarie gjort i över 20 år så jag leker mest lite.
Och ja förlåt, men det ÄR julbelysningen som hänger kvar (julen varar fram till påsk hemma hos oss). Anledningen är att ljuset är så mysigt när man kollar på film och sådär så jag låtsas nu att det är en åretrunt slinga istället.
Men visst är det snyggt?! Just det här dragspelet fick hon när hon var 6 år och det har hängt med sen dess, så jag tyckte det kändes lite ärofyllt att få låna det. Sverige och Finland har ju en stark dragspelskultur men vad jag har sett verkar det mest vara knappdragspel istället för tangenter. Musikinstrument är så spännande tycker jag!
Ha en fin påsk alla!!
http://open.spotify.com/user/afoggynotion/playlist/5BBvk9a4X5VQF6Ra1ANaYR
Ce n'est pas une lampe. Blev ni lurade? Iallafall blev Majella det igår när hon var på planeringsmöte i ateljén. Det är min parafras på min konstnärs-idol Thomas Demands verk där han skapar hela interiörer i papper som han fotograferar. Jag läser just nu The Order of things av Michel Focault och funderar mycket kring tingen omkring oss, vad de symboliserar, huruvida deras värde ligger i deras användbarhet och vad ett ting blir om det ser ut som någonting men ändå inte är det - ficklampan är ingen riktig ficklampa och uppfyller inte den funktion som en ficklampa enbart är skapad för att göra, dvs. lysa. Kan en sak vara "ett ting i sig självt" utan associationer? etc. Det är en del i Occupy Space installationen vi utvecklar jag och Majella, som handlar just om material, process och objekt.
Min ateljé i Måndags när vi hade ateljévisit av ingen mindre än Alice Maher, en av Irlands mest kända konstnärer (en av de vi läste om på konsthistorien etc.)
Dessa detaljer är sprejade på en tapetvåd och är också del i installationen och detta har tagit över hälften av väggytan sen i Tisdags.
Jag håller även på och bygger ytor utav mängder med gem. Är inte tänkt som huvudbonad dock... Jag har pillat dit ca 4500 gem så här långt och har lika mycket kvar. Jag tittar på gemets enda funktion som ligger i att sätta ihop papper, vilket framgår av engelska namnet "paper clip". De fyllder alltså en viktig funktion i vårt sätt att gruppera och föra samman information. Denna process är drivkraften bakom allt vi människor gör och sättet för oss att förstå vår omvärld. Genom hela historien har människan försökt gruppera, arkivera, städa, rada upp, märka saker etc. medan världen i sig själv alltid drivs mot kaos (kaosteorin) så jobbar vi frenetiskt på motsatsen. Detta gäller alla material, språk (grammar), växter, djur... ja allt vi kommer i kontakt med vill vi placera i ett fack för att förstå. Då ställs man också inför frågon om hur vi ska göra sagda indelning och vilka kriterier vi ska följa. Detta är saker som Focaults bok tar upp men som också kommer upp i t ex Kants filosofi. Kanske låter lite tungrott så här i bloggen, men jag håller på med mycket teori för tillfället. Här grupperar jag gemen istället för att de ska gruppera samman papper, och skapar illusionen av ett annat material. Det är också tänkt att ses som en rustning för att skydda mot omvärlden, att göra med mitt "You had another skin" projekt.
Mitt i allt detta så har jag också läst Mio Min Mio som jag önskade mig i födelsedagspresent. Den är intressant att läsa som vuxen för man kan se mer på hennes sagoinfluerade skriftspråk, Landet i fjärran som symbol för Utopia etc. Men bortsett från allt sånt tänkande så är berättelsen i sig och Ilon Wiklands bilder så himla, himla underbar! Jag älskar Astrid Lindgren, Tove Jansson och Maria Gripe. Helt fantastiska hela bunten, även om Maria Gripe är den stora favoriten.
Min ateljékanin fick lite godis i sig den också idag när jag köpte godis till mina pappägg hemma.
Vackra, våriga stenkulor hittade jag också i Simon shopen i tisdags och kunde bara inte motstå dem.
Igår kväll var jag hemma hos Annemarie och drack vin och pratade om livet. Har inte umgåtts med henne sen januari så det var en sån himla bra kväll. Vi hann även med en sväng på stan (skulle till ett turntable gig i 126 galleriet men blev så försenade så det var just slut när vi kom ut). Träffade dock ett par personer som Annemarie kände så det blev en drink i en bar nere vid the docks innan jag och Annemarie gick tillbaks hem till henne och öppnade en andra vinflaska och pratade och började fippla med hennes keyboards och instrument och jag testade på att spela dragspel för första gången i mitt liv. Inte lätt kan jag säga direkt! Annemarie har spelat dragspel sen hon var 6 år och spelar även keyboards, theramin och olika elektroniska apparater så hennes lilla lägenhet är fylld med såna prylar. Sen slutade det med att jag spelade elgitarr och sjöng och hon inprovisationskompade på dragspel. Så bra som man nu kan spela efter ett antal glas vin var det iallafall fantastiskt roligt och jag fick låna ett av hennes dragspel (hon har flera). Det är rött och väldigt vackert och jag önskar så att jag kunde spela melankoliska finska polskor och sånt där fint. Men man kan ju inte förvänta sig att lära sig på en dag vad Annemarie gjort i över 20 år så jag leker mest lite.
Och ja förlåt, men det ÄR julbelysningen som hänger kvar (julen varar fram till påsk hemma hos oss). Anledningen är att ljuset är så mysigt när man kollar på film och sådär så jag låtsas nu att det är en åretrunt slinga istället.
Men visst är det snyggt?! Just det här dragspelet fick hon när hon var 6 år och det har hängt med sen dess, så jag tyckte det kändes lite ärofyllt att få låna det. Sverige och Finland har ju en stark dragspelskultur men vad jag har sett verkar det mest vara knappdragspel istället för tangenter. Musikinstrument är så spännande tycker jag!
Ha en fin påsk alla!!
These Days
I've been out walking
I don't do too much talking
These days, these days.
These days I seem to think a lot
About the things that I forgot to do
And all the times I had the chance to.
- Nico, These Days.
Senaste tavlan. 60x75 cm. Olja och akryl på linneduk.
Texture studies. Broderat med säkerhetsnålar.
I onsdags var det Live @8 i Bar EIGHT igen. Denna gång startade det dock kl. 7 och involverade en performance grej som vi som publik fick ta del av. Alla bord och stolar var borttagna och hela golvet var täckt med en filt i tyg. Alla fick ta av sig skorna vid dörren och sen fick vi lägga oss på golvet och blunda i 40 minuter. Konceptet var lite som hypnoterapi. Vi skulle genom "psychic sleep" uppleva en tavla som finns i National Gallery i Dublin målad av Francis Danby "The opening of the 6th seal" och fick beskrivet för oss vilka objekt som ingick i tavlan.
Så här ser visst tavlan ut. Jag känner inte att jag riktigt såg den framför mig, så tror inte att hypnosen funkade men det var häftigt ändå! Allt kändes lite konstigt surrealistiskt efteråt. Sen fortsatte kvällen i strumplästen med vin, videor och performance där publiken satt i små grupper på filten som täckte golvet. Bra sånt där!
På tisdag har vi inte mindre än två curator besök. Dels från curatorn för årets Tulca festival of visual arts och dels från curatorn för Limerick city gallery.
I don't do too much talking
These days, these days.
These days I seem to think a lot
About the things that I forgot to do
And all the times I had the chance to.
- Nico, These Days.
Senaste tavlan. 60x75 cm. Olja och akryl på linneduk.
Texture studies. Broderat med säkerhetsnålar.
I onsdags var det Live @8 i Bar EIGHT igen. Denna gång startade det dock kl. 7 och involverade en performance grej som vi som publik fick ta del av. Alla bord och stolar var borttagna och hela golvet var täckt med en filt i tyg. Alla fick ta av sig skorna vid dörren och sen fick vi lägga oss på golvet och blunda i 40 minuter. Konceptet var lite som hypnoterapi. Vi skulle genom "psychic sleep" uppleva en tavla som finns i National Gallery i Dublin målad av Francis Danby "The opening of the 6th seal" och fick beskrivet för oss vilka objekt som ingick i tavlan.
Så här ser visst tavlan ut. Jag känner inte att jag riktigt såg den framför mig, så tror inte att hypnosen funkade men det var häftigt ändå! Allt kändes lite konstigt surrealistiskt efteråt. Sen fortsatte kvällen i strumplästen med vin, videor och performance där publiken satt i små grupper på filten som täckte golvet. Bra sånt där!
På tisdag har vi inte mindre än två curator besök. Dels från curatorn för årets Tulca festival of visual arts och dels från curatorn för Limerick city gallery.
Pepp, plock och grenar.
Den här tjusiga projektorn är min! Mamma köpte ett helt gäng med grejer från en tjej vars pappa hade dött och de höll på att städa ur hans lägenhet. Super 8 projektorn, en diabildsprojektor och en projektorduk - alltsammans för bara 300 kr. Normalt sett kostar en projektor minst ett par tusen. Enda nackdelen var att de inte kunde hitta strömsladden så jag måste hitta en ny sån innan jag kan använda den. Eumig projektorn i fråga tillverkades kring 1975 och är både snygg och bra. Att kolla på grejerna live får dock vänta tills jag är i Sverige nästa gång.
Idag hade jag planeringsmöte på ett café med Majella, en konstnär som gick ut min konsthögskola förra året och just nu gör ett residency i Galway Arts Centre. Vi har blivit tillfrågade att vara med i ett jättekul projekt som heter "Live @ 8 on tour". Video och performance kvällen som normalt äger rum i Bar Eight sista onsdagen varannan månad ska till Occupy Space galleriet i Limerick den 12 maj. Vi två ska göra en väggmålning/installation i galleriet och får några dagar på oss att utföra det innan den 12:e. Ska bli både roligt och spännande eftersom vi inte gjort något liknande innan. Kommer antagligen bli en blandning an stencils, akryl, objekt etc. Var iallafall himla trevligt att prata med Majella, trots att vi bara setts en gång innan, så vi blev kvar där i två timmar.
Sen kontaktade jag min kompis Shane för att ta reda på var vi kan få tag i akrylbaserad graffiti färg och han visste ett asbra ställe i Dublin (han bor där) så nästa gång han kommer till Galway ska han ta med några burkar. Färgerna har dessutom underbara namn såsom "Metropolis grey" och "Replicant red" (både Metropolis och Blade Runner referenser där!)
Har även äntligen gjort ett soundtrack till DVD versionen av min Super 8 film. Köpte en Casio mini synth för två veckor sedan. Spenderade första veckan med att lära mig några ackord och hitta på melodislingor och förra veckan med att spela in det hela på min mac. Är lite lagon lo-fi sådär och till saken hör att jag inte kunde spela mer än Gubben noak på piano innan, fast jag spelar ju gitarr och har väl musiköra eller vad man kallar det, så det gick bra. Jag gillar att lära mig nya saker och jag har velat ha en casio synth ett tag nu så då fick jag ju en anledning att köpa en. Skulle vara roligt att lära sig spela piano nån gång, fast jag är för lat för att plugga noter och sånt där.
Trädpromenad för ett par veckor sedan. Jag och Majella har kommit fram till att vår största gemensamma nämnare är träd och bara trädgrenar, så det kommer nog att figurera på något sätt i vår installation. Jag har lite grenmani för tillfället, ateljén är fylld med kvistar och jag målar grenar, bygger grejer etc.
Nu är jag äntligen på bättringsvägen från den hemska förkylningen jag haft ända sen i fredags. Igår var jag verkligen så less på att vara hemma och kolla på film och kunde äntligen gå in till stan lite. Är fortfarande förkyld men det håller på att gå bort. Igår var en kass dag på flera sätt, men det har tagits igen med en hel del pepp och idag var en himla bra dag faktiskt, dessutom var det riktigt vårigt och varmt ute. Jag har satt ihop ett par hundra gem på min ateljévägg och fixat med olika grejer. Minns en gång i gymnasiet när jag satt vid pappas skrivbord och pratade i telefon och lyckades sätta ihop alla gem i pappas burk till en lång remsa. Snacka om att pappa var sur när han sen skulle ta ett gem och han märkte att hela skålen följde med! Haha!
Åh vad jag älskar min ateljé! Jag kan liksom bara vara här i timtal, utan att ens göra särskilt mycket, bara för att jag trivs så bra.
Hello strangers!
Ja, jag lever, men den sista veckan har varit en av de mest påfrestande på mycket länge. Har jobbat konstant med att utveckla ett konstverk involverande screentryck ute i Lorg printmakers, tenngjutning etc. Hängt min separatutställning i EIGHT, packat och köpt lite mer sommaraktiga kläder till Teneriffa resan (vi åker imorgon), statement, dokumentation och en MASSA jobb med en ansökan etc. helt sanslöst! Men nu är väskorna packade och vernissagen som var nu ikväll var så himla rolig och flera personer jag inte sett på länge kom dit, däribland Sarah, Geraldine och Virag. Väldigt lyckat!
Eight. Konstbar och restaurang. De bjöd på gratis vin, ost och kaffe. De sponsrar alltid vernissagerna på 126 galleriet med vin och ost också och Live@8 performance och video nights äger rum där varannan månad etc. Schysst ställe!
Roisin hade just kommit hem från Australien, hade inte sett henne på ett tag och James, Galway City Councils arts officer kom också dit och prisade mina verk, lite kul att han har pratat en massa om hur mycket han gillar mina grejer på sistone.
Från vänster: Två av Seans kompisar, Sean, Aisling, Virag och Roisin. Bilderna tog jag precis i början så det kom mer folk sen. Utställningen pågår till 2 april och det är ett av stans absolut populäraste ställen så måga kommer att se grejerna vilket är bra.
Alla åtta tavlorna medan de fortfarande hängde i ateljén. Nedan är de fyra tuschteckningarna på osträckt tavelduk som är med i reunion utställningen ute i Lorg Printmakers som öppnade den 11 februari. Det var också en kul kväll, efteråt var jag hemma hos Aisling och Fiona och drack cider och pratade konst och bestämde om screen trycket jag skulle göra och fick tips om tenngjutning av Fiona eftersom hon gick skulptur.
Vernissagen i Lòrg.
Alla bilderna var på mjukt underlag och hängde på klädsträck.
Här är tryckeri delen i Lorg där jag höll på med mitt screentryck i torsdags. Himla kul att trycka igen efter tre år, trots stressen med att få klart mitt projekt innan resan, eftersom deadlinen är medan jag är borta.
Sen har jag haft datorproblem mitt i alltihop också. Min mus har lagt av så nu måste jag ha ritplattan ikopplad hela tiden och använda pennan, vilket är ganska så bökigt i längden. Måste lämna in skrället på lagning när jag kommer tillbaka. Mac:en är från 2006 så den sjunger väl på sista versen men jag har inte råd med nån ny just nu! Dessutom så tar jag tillbaks det är med "skrälle" för det är min käraste, trognaste och mest oumbärliga ägodel jag har om man ska snacka materiella ting.
Jag måste också passa på och rekommendera PJ Harvey's nya "Let England Shake" lyssnade på den konstant på spotify i en vecka och igår köpte jag den för att lägga den till samlingen. Konceptalbum där temat är krig.
Jag har även lyssnat väldigt mycket på Cocteau Twins på sistone, jag gillar sånt där atmosfäriskt shoegaze grejs och älskar Mazzy Star, Yo La Tengo, Smashing Pumpkins Adore skiva etc. men detta band har jag inte vetat så mycket om förrän nu, men om ni har spotify- lyssna på Heaven or Las Vegas albumet. Bland det bästa jag hört! Passa även på att lyssna på Mogwai's nya Hardcore will never die, but you will. Sista låååånga låten "Music for a forgotten future" är fantastisk! Så, det är mina rekommendationer för tillfället.
Nu är det bäst att lägga sig så man orkar upp kl 5 imorgon. När jag kommer tillbaka så kommer jag förhoppningsvis att vara lite mindre blek, lite mer utvilad och så kommer vi att ha en ny regering, för det är val här på fredag.
Eight. Konstbar och restaurang. De bjöd på gratis vin, ost och kaffe. De sponsrar alltid vernissagerna på 126 galleriet med vin och ost också och Live@8 performance och video nights äger rum där varannan månad etc. Schysst ställe!
Roisin hade just kommit hem från Australien, hade inte sett henne på ett tag och James, Galway City Councils arts officer kom också dit och prisade mina verk, lite kul att han har pratat en massa om hur mycket han gillar mina grejer på sistone.
Från vänster: Två av Seans kompisar, Sean, Aisling, Virag och Roisin. Bilderna tog jag precis i början så det kom mer folk sen. Utställningen pågår till 2 april och det är ett av stans absolut populäraste ställen så måga kommer att se grejerna vilket är bra.
Alla åtta tavlorna medan de fortfarande hängde i ateljén. Nedan är de fyra tuschteckningarna på osträckt tavelduk som är med i reunion utställningen ute i Lorg Printmakers som öppnade den 11 februari. Det var också en kul kväll, efteråt var jag hemma hos Aisling och Fiona och drack cider och pratade konst och bestämde om screen trycket jag skulle göra och fick tips om tenngjutning av Fiona eftersom hon gick skulptur.
Vernissagen i Lòrg.
Alla bilderna var på mjukt underlag och hängde på klädsträck.
Här är tryckeri delen i Lorg där jag höll på med mitt screentryck i torsdags. Himla kul att trycka igen efter tre år, trots stressen med att få klart mitt projekt innan resan, eftersom deadlinen är medan jag är borta.
Sen har jag haft datorproblem mitt i alltihop också. Min mus har lagt av så nu måste jag ha ritplattan ikopplad hela tiden och använda pennan, vilket är ganska så bökigt i längden. Måste lämna in skrället på lagning när jag kommer tillbaka. Mac:en är från 2006 så den sjunger väl på sista versen men jag har inte råd med nån ny just nu! Dessutom så tar jag tillbaks det är med "skrälle" för det är min käraste, trognaste och mest oumbärliga ägodel jag har om man ska snacka materiella ting.
Jag måste också passa på och rekommendera PJ Harvey's nya "Let England Shake" lyssnade på den konstant på spotify i en vecka och igår köpte jag den för att lägga den till samlingen. Konceptalbum där temat är krig.
Jag har även lyssnat väldigt mycket på Cocteau Twins på sistone, jag gillar sånt där atmosfäriskt shoegaze grejs och älskar Mazzy Star, Yo La Tengo, Smashing Pumpkins Adore skiva etc. men detta band har jag inte vetat så mycket om förrän nu, men om ni har spotify- lyssna på Heaven or Las Vegas albumet. Bland det bästa jag hört! Passa även på att lyssna på Mogwai's nya Hardcore will never die, but you will. Sista låååånga låten "Music for a forgotten future" är fantastisk! Så, det är mina rekommendationer för tillfället.
Nu är det bäst att lägga sig så man orkar upp kl 5 imorgon. När jag kommer tillbaka så kommer jag förhoppningsvis att vara lite mindre blek, lite mer utvilad och så kommer vi att ha en ny regering, för det är val här på fredag.
Allt det bra och det bästa.
I'm baaack!
Om ni vill läsa lite mer om vad som inspirerar mig i ateljén just nu så kan ni kolla in ett inlägg jag skrev i min blogg jag har på hemsidan: http://www.ceciliadanell.com/blog.html
Jag har gjort en massa sedan jag kom tillbaka till Galway. Jag har målat fyra tavlor till i Super 8 serien, det blev 8 sammanlagt. De ska ställas ut i en soloutställning i Bar 8 i Galway, vernissage den 22 februari. Så det blir en himla massa åttor.
Här är den sista tavlan jag gjorde klart i måndags. Super 8 filmen har jag lämnat till Julien som ska överföra den till DV band så jag kan göra DVD av den också. Den heter "You had another skin" Serien med tavlor från filmen går under samma namn.
Iallafall, innan dess så ska jag vara med i en grupputställning i Lorg Printmakers galleri i Galway som har vernissage 11 februari. Det är några av 2008 års avgångselever från vår konsthögskola som ska ställa ut. Jag ritade fyra bläckteckningar på osträckt tavelduk innan jul som ska visas.
Dimma för några kvällar sedan.
Annars så har jag en annan sensationsnyhet. Jag ska nämligen en vecka till Teneriffa 23 feb - 2 mars. Det är väl i stort sett det mest otippade man kan tänka sig eftersom jag är mer en London/Berlin semester person, men det är en överraskning år Seans mamma (eftersom hon fyllt 60) Så hans föräldrar, vi två, syster Laura, bror Keith, syster Carol med man och tre barn och så moster Kathleen ska åka. Seans mamma ringde i förrgår och jag fick bita mig i tungan ett par gånger för att inte råka försäga mig. Jag känner mig som den svagaste länken! Men det ska bli kul och annorlunda och jag kanske till och med blir lite solbränd, jag som varit blek de senaste sex åren. Och så finns det visst ett vulkanberg där man kan bestiga och sånt där. Dessutom betalar Sean och hans pappa det mesta eftersom jag annars inte skulle haft råd. Fast resan är inte så dyr ändå. Trevlans!
Jag fick just tillbaka mina diabilder från labbet i Leeds idag med. Jag hade börjat tro att de kommit bort, phew! och så blev de bättre än vad jag vågat hoppas också. Himla kul! Och nu håller jag på med en designgrej i datorn men det är lite hysh-hysh än så länge, för det är ett projekt jag tror kan bli väldigt lyckat om jag får till det som jag tänkt.
Min slide viewer som jag köpte för typ 5 spänn på återvinningen.
Är det någon mer som sett Black Swan förresten? Snyggare filmposters får man nog leta efter. Jag gick och såg den i tisdags. Det var lång kö ut genom biografentrén och smockfullt. och den hade redan gått sedan fredagen... Jag tycker att den var väldigt bra, men svår att se, och absolut inte för alla. Det var väldigt delade meningar om filmen hörde jag efteråt och killarna verkade hata den medan tjejerna tyckte den var äcklig haha. Men jag hoppas verkligen Nathalie Portman får en oscar för rollen för det är verkligen hennes film, eftersom det handlar nästan uteslutande om hennes karaktärs ångest, pressen att vara duktig och perfekt som leder till hallucinationer och schizoida symptom. Filmen är extremt realistisk i sättet den visar knakande leder, spruckna naglar, svett, närbilder etc. och de som har stora ångestgrejer om sin kropp kanske inte borde se den... eftersom jag biter på naglarna så har jag lite av en fobi för blödande nagelband, rivet skinn etc. så jag mådde lite dåligt efter. Men jag hoppas att det här inte avskräcker er för den är verkligen bra, fast svårtittad.
Förresten, kollade just Oscarsnomineringarna och jag önskar så in i norden att best animated feature går till The Illusionist, en fantastisk fransk film om en trollkarl som flyttar till Edinburgh och bor med en flicka. Båda är ensamma och förstår inte varandras språk. Såg den på filmfestivalen i Galway i somras och den är helt magisk, bland det mest underbara man kan se! Fast det blir säkert en av de två större filmerna som vinner.
Jag har ett stort intresse för hur människor fungerar mentalt, psykologiska problem, existentialism, drömmar, det omedvetna, gränsen mellan jaget och den andra ("the other"), metaforer som beskriver mentala tillstånd (t ex huset som en metafor för jaget) och filosofisk sci-fi som tar upp the human condition. Jag läser mycket och ser mycket filmer som har med sånt att göra och det utgör grunden för mitt konstnärskap också.
Några av mina favoritböcker på temat:
* Do Androids dream of electric sheep? - Philip K. Dick (bästa sci-fi boken någonsin, blev filmen Blade Runner)
* Kallocain - Karin Boye
* Det omedvetna - C.G Jung
* Intimacy - J.P Sartre
* The Divided Self - R.D Laing
* The Castle - Franz Kafka
* The Existential Imagination - From de Sade to Satre - ed. F R Karl & L Hamalian
* Frankenstein - Mary Shelley
* The Double - Fyodor Dostoyevsky
* The Bell Jar - Sylvia Plath
* De Profundis and other writings - Oscar Wilde
Några favoritfilmer på temat:
* Persona, Vargtimmen och Det sjunde inseglet - Ingmar Bergman
* Blade Runner
* Mulholland Drive och Twin Peaks - David Lynch
* Metropolis - Fritz Lang
* The Matrix
* Forbidden Planet
* Queen Christina - Greta Garbo
* One flew over the cuckoo's nest
* A clockwork orange
* Terminator 2
* Rear Window, The Birds, Psycho - Hitchcock
ALLA rekommenderas, så, nu vet ni det!
Om ni vill läsa lite mer om vad som inspirerar mig i ateljén just nu så kan ni kolla in ett inlägg jag skrev i min blogg jag har på hemsidan: http://www.ceciliadanell.com/blog.html
Jag har gjort en massa sedan jag kom tillbaka till Galway. Jag har målat fyra tavlor till i Super 8 serien, det blev 8 sammanlagt. De ska ställas ut i en soloutställning i Bar 8 i Galway, vernissage den 22 februari. Så det blir en himla massa åttor.
Här är den sista tavlan jag gjorde klart i måndags. Super 8 filmen har jag lämnat till Julien som ska överföra den till DV band så jag kan göra DVD av den också. Den heter "You had another skin" Serien med tavlor från filmen går under samma namn.
Iallafall, innan dess så ska jag vara med i en grupputställning i Lorg Printmakers galleri i Galway som har vernissage 11 februari. Det är några av 2008 års avgångselever från vår konsthögskola som ska ställa ut. Jag ritade fyra bläckteckningar på osträckt tavelduk innan jul som ska visas.
Dimma för några kvällar sedan.
Annars så har jag en annan sensationsnyhet. Jag ska nämligen en vecka till Teneriffa 23 feb - 2 mars. Det är väl i stort sett det mest otippade man kan tänka sig eftersom jag är mer en London/Berlin semester person, men det är en överraskning år Seans mamma (eftersom hon fyllt 60) Så hans föräldrar, vi två, syster Laura, bror Keith, syster Carol med man och tre barn och så moster Kathleen ska åka. Seans mamma ringde i förrgår och jag fick bita mig i tungan ett par gånger för att inte råka försäga mig. Jag känner mig som den svagaste länken! Men det ska bli kul och annorlunda och jag kanske till och med blir lite solbränd, jag som varit blek de senaste sex åren. Och så finns det visst ett vulkanberg där man kan bestiga och sånt där. Dessutom betalar Sean och hans pappa det mesta eftersom jag annars inte skulle haft råd. Fast resan är inte så dyr ändå. Trevlans!
Jag fick just tillbaka mina diabilder från labbet i Leeds idag med. Jag hade börjat tro att de kommit bort, phew! och så blev de bättre än vad jag vågat hoppas också. Himla kul! Och nu håller jag på med en designgrej i datorn men det är lite hysh-hysh än så länge, för det är ett projekt jag tror kan bli väldigt lyckat om jag får till det som jag tänkt.
Min slide viewer som jag köpte för typ 5 spänn på återvinningen.
Är det någon mer som sett Black Swan förresten? Snyggare filmposters får man nog leta efter. Jag gick och såg den i tisdags. Det var lång kö ut genom biografentrén och smockfullt. och den hade redan gått sedan fredagen... Jag tycker att den var väldigt bra, men svår att se, och absolut inte för alla. Det var väldigt delade meningar om filmen hörde jag efteråt och killarna verkade hata den medan tjejerna tyckte den var äcklig haha. Men jag hoppas verkligen Nathalie Portman får en oscar för rollen för det är verkligen hennes film, eftersom det handlar nästan uteslutande om hennes karaktärs ångest, pressen att vara duktig och perfekt som leder till hallucinationer och schizoida symptom. Filmen är extremt realistisk i sättet den visar knakande leder, spruckna naglar, svett, närbilder etc. och de som har stora ångestgrejer om sin kropp kanske inte borde se den... eftersom jag biter på naglarna så har jag lite av en fobi för blödande nagelband, rivet skinn etc. så jag mådde lite dåligt efter. Men jag hoppas att det här inte avskräcker er för den är verkligen bra, fast svårtittad.
Förresten, kollade just Oscarsnomineringarna och jag önskar så in i norden att best animated feature går till The Illusionist, en fantastisk fransk film om en trollkarl som flyttar till Edinburgh och bor med en flicka. Båda är ensamma och förstår inte varandras språk. Såg den på filmfestivalen i Galway i somras och den är helt magisk, bland det mest underbara man kan se! Fast det blir säkert en av de två större filmerna som vinner.
Jag har ett stort intresse för hur människor fungerar mentalt, psykologiska problem, existentialism, drömmar, det omedvetna, gränsen mellan jaget och den andra ("the other"), metaforer som beskriver mentala tillstånd (t ex huset som en metafor för jaget) och filosofisk sci-fi som tar upp the human condition. Jag läser mycket och ser mycket filmer som har med sånt att göra och det utgör grunden för mitt konstnärskap också.
Några av mina favoritböcker på temat:
* Do Androids dream of electric sheep? - Philip K. Dick (bästa sci-fi boken någonsin, blev filmen Blade Runner)
* Kallocain - Karin Boye
* Det omedvetna - C.G Jung
* Intimacy - J.P Sartre
* The Divided Self - R.D Laing
* The Castle - Franz Kafka
* The Existential Imagination - From de Sade to Satre - ed. F R Karl & L Hamalian
* Frankenstein - Mary Shelley
* The Double - Fyodor Dostoyevsky
* The Bell Jar - Sylvia Plath
* De Profundis and other writings - Oscar Wilde
Några favoritfilmer på temat:
* Persona, Vargtimmen och Det sjunde inseglet - Ingmar Bergman
* Blade Runner
* Mulholland Drive och Twin Peaks - David Lynch
* Metropolis - Fritz Lang
* The Matrix
* Forbidden Planet
* Queen Christina - Greta Garbo
* One flew over the cuckoo's nest
* A clockwork orange
* Terminator 2
* Rear Window, The Birds, Psycho - Hitchcock
ALLA rekommenderas, så, nu vet ni det!
Ireland when it snows.
De kallar det "the big freeze" tydligen köldrekord här på Irland, iallafall för november/tidiga december. Det har varit runt -10 grader nattetid och Dublin är tydligen helt insnöat. Ganska ovanligt för att vara här och det har pågått i en vecka. Här i Galway har vi haft lite pudernö pch frost, läget vid havet och golfströmmen gör att de alltid får det kallare på östra sidan än vad vi får. Tur att man själv är svensk och van och har mössa, yllevantar och halsduk. Många ungdomar tycks inte ens äga en vinterjacka här utan går runt med dubbla collegetröjor och händerna indragna i ärmarna brrr.
Våran gata för ett par dagar sedan. Självklart var jag tvungen att julpynta lite i förtid när det blev vinter. Satte upp adventsljusstaken, ljusslingan i köket och lite småsaker. Hörde även på Bing Crosby, det är ju ett måste! och så har jag börjat följa adventskalendern på svtplay.se . Det var länge sen jag följde någon adventskalender så det är lite kul, den verkar vara rätt bra i år dessutom. Här har de inte adventskalender på TV, men en chokladkalender har jag iallafall införskaffat i Oxfam butiken. Den hänger i min ateljé nu.
Så här vintrigt ser det ut i stan. Förra året vid jul var det också köldrekord här, förr brukade varenda vinter regna bort så det är ovanligt. Vi har fått ladlorden att laga alla storage heaters i ateljéerna så nu är det varmt och skönt där inne. Förut använde jag en portable oil heater, men det var alltid så kallt när man först kom dit att man fick gå och sätta på elementet och sen gå därifrån i en timme medan man väntade på att det skulle bli varmt.
Nu har vi dock ett annat problem, elementen (?) gör att säkringen går för eluttagen för alla ateljéerna på min sida av huset. Hände igår och idag också, men denna gång har det inte blivit fixat, så när min dator fick slut på batteri fick jag gå och fika i Java's så jag kunde ladda datorn där (åh Java's). Jag målade nämligen av bilder jag har på datorn så utan den kunde jag inte göra något.
Jag hann precis klart tavla nummer 2 i min nya serie när batteriet dog, blev att skynda på på slutet. Jag målar av stillbilder av min Super 8 film projicerad på väggen. Storleken är 30x40 cm och jag har fyra plywoodskivor att måla.
Svart svart, men en blandning av olika bruna, blå och röda färger. Jag har alltid det där i bakhuvudet om att inte använda svart direkt ur tuben utan blanda min egen. Då får man varmare, skiftande färger som funkar mycket bättre. Ren svart använder jag bara när jag gör monokroma grejer, men det där varierar ju från person till person.
"Fuck the bankers" har någon klottrat på ödehusets port rakt över gatan från oss. Ja, så kan man ju tycka. Imorgon är det tänkt att vi ska till Westport men frågan är om man törs åka buss om det är så himla halt... de har ju inga vinterdäck. Vi har inte bestämt oss än. Just det, jag har bokat sverigeresan hem över jul. Jag kommer 21 december och åker igen 8 januari. Hoppas det inte är snöoväder då bara för igår var nästan alla flyg inställda från och till Dublin airport.
Jag och Sean var och såg 'The girl who kicked the hornet's nest' på bio i måndags. Den sista i Stieg Larsson trilogin. Vi ville vänta och se alla på bio när de kom ut här, trots att mamma och pappa har filmerna på DVD. Jäkligt bra och spännande var den. Gillade inte tvåan så mycket men ettan och denna var väldigt bra. Jag hoppade nästan ur sätet vid ett par tillfällen, haha!
Nu blir det nog te skulle jag tro.
Våran gata för ett par dagar sedan. Självklart var jag tvungen att julpynta lite i förtid när det blev vinter. Satte upp adventsljusstaken, ljusslingan i köket och lite småsaker. Hörde även på Bing Crosby, det är ju ett måste! och så har jag börjat följa adventskalendern på svtplay.se . Det var länge sen jag följde någon adventskalender så det är lite kul, den verkar vara rätt bra i år dessutom. Här har de inte adventskalender på TV, men en chokladkalender har jag iallafall införskaffat i Oxfam butiken. Den hänger i min ateljé nu.
Så här vintrigt ser det ut i stan. Förra året vid jul var det också köldrekord här, förr brukade varenda vinter regna bort så det är ovanligt. Vi har fått ladlorden att laga alla storage heaters i ateljéerna så nu är det varmt och skönt där inne. Förut använde jag en portable oil heater, men det var alltid så kallt när man först kom dit att man fick gå och sätta på elementet och sen gå därifrån i en timme medan man väntade på att det skulle bli varmt.
Nu har vi dock ett annat problem, elementen (?) gör att säkringen går för eluttagen för alla ateljéerna på min sida av huset. Hände igår och idag också, men denna gång har det inte blivit fixat, så när min dator fick slut på batteri fick jag gå och fika i Java's så jag kunde ladda datorn där (åh Java's). Jag målade nämligen av bilder jag har på datorn så utan den kunde jag inte göra något.
Jag hann precis klart tavla nummer 2 i min nya serie när batteriet dog, blev att skynda på på slutet. Jag målar av stillbilder av min Super 8 film projicerad på väggen. Storleken är 30x40 cm och jag har fyra plywoodskivor att måla.
Svart svart, men en blandning av olika bruna, blå och röda färger. Jag har alltid det där i bakhuvudet om att inte använda svart direkt ur tuben utan blanda min egen. Då får man varmare, skiftande färger som funkar mycket bättre. Ren svart använder jag bara när jag gör monokroma grejer, men det där varierar ju från person till person.
"Fuck the bankers" har någon klottrat på ödehusets port rakt över gatan från oss. Ja, så kan man ju tycka. Imorgon är det tänkt att vi ska till Westport men frågan är om man törs åka buss om det är så himla halt... de har ju inga vinterdäck. Vi har inte bestämt oss än. Just det, jag har bokat sverigeresan hem över jul. Jag kommer 21 december och åker igen 8 januari. Hoppas det inte är snöoväder då bara för igår var nästan alla flyg inställda från och till Dublin airport.
Jag och Sean var och såg 'The girl who kicked the hornet's nest' på bio i måndags. Den sista i Stieg Larsson trilogin. Vi ville vänta och se alla på bio när de kom ut här, trots att mamma och pappa har filmerna på DVD. Jäkligt bra och spännande var den. Gillade inte tvåan så mycket men ettan och denna var väldigt bra. Jag hoppade nästan ur sätet vid ett par tillfällen, haha!
Nu blir det nog te skulle jag tro.
Där jag är just nu.
Jag älskar mitt jobb när jag blir sådär fanatisk så jag bara fortsätter timme efter timme och lever på kaffe, pepparkakor och varma koppen. Det är så underbart så det nästan gör ont! Och samtidigt faller det här landet samman kring oss som ett korthus och allt är bara eländes elände. Men jag är så glad att jag iallafall har pengar och världens roligaste jobb alldeles just nu.
Depeche Mode och The Knife håller mig sällskap och mina ögon är alldeles röda av att ha stittat på viewern och filmstripparna i flera timmar, men nu är det nästan klart och det är tack vare att jag är lite fanatiskt lagd som jag får saker gjorda.
Depeche Mode och The Knife håller mig sällskap och mina ögon är alldeles röda av att ha stittat på viewern och filmstripparna i flera timmar, men nu är det nästan klart och det är tack vare att jag är lite fanatiskt lagd som jag får saker gjorda.
Super 8 = Super Ace
Mina rullar Super 8 film kom tillbaka från labbet igår. Jag har hyrt en projektor av Julien i några dagar så jag kan kolla på på dem och fundera ut hur jag ska klippa konstfilmen jag jobbar med.
Gud så himla fint det är med Super 8! Jag kan inte sluta titta på filmerna och jag gillar själva hantverket med att mata in leadern i projektorn, snurra upp den på take up reel:et och sen slå på ljuset. Själva ljudet... ja allting!
Galways första Continental Christmas market öppnade i Eyre Square idag och de slog på stadens Christmas lights. Tycker inte direkt att det känns som jul ännu, trots att de spelade julsånger och sålde julsaker, men det var rätt mysigt ändå att gå där i mörkret. Sean köpte mig en Russian doll från en rysk nunna. Så himla fin! Min gammelmormor var ryska och jobbade som telefonist åt Tsaren (mormor och dem fick fly från Karelen när kriget bröt ut) så de har några såna hemma men nu har jag min egen, eller egna kanske jag ska säga. Den är så fin!
Storyboarding på golvet. Normalt sett klipper jag i datorn och då kan man ju testa sig fram, men eftersom jag nu ska klippa för hand så är det ju lite mer definitivt, och lite mer jobb, så jag har gjort små lappar med alla sekvenser jag gillar och sen flyttar jag runt dem på golvet och funderar.
Projektion i sovrummet. Kollar på filmerna hemma för Julien bor ju granne med mig och projektorn väger säkert 10 kilo så knappast att jag tänker släpa den till ateljén för att kolla!
I slutet på sista filmen filmade jag lite på familjen och våra djur. På måndag måste jag ha kommit på hur jag vill ha det för då ska jag lämna tillbaka projektorn och köpa splicer av Julien och låna en viewer och börja arbetet med att klippa filmen.
Gud så himla fint det är med Super 8! Jag kan inte sluta titta på filmerna och jag gillar själva hantverket med att mata in leadern i projektorn, snurra upp den på take up reel:et och sen slå på ljuset. Själva ljudet... ja allting!
Galways första Continental Christmas market öppnade i Eyre Square idag och de slog på stadens Christmas lights. Tycker inte direkt att det känns som jul ännu, trots att de spelade julsånger och sålde julsaker, men det var rätt mysigt ändå att gå där i mörkret. Sean köpte mig en Russian doll från en rysk nunna. Så himla fin! Min gammelmormor var ryska och jobbade som telefonist åt Tsaren (mormor och dem fick fly från Karelen när kriget bröt ut) så de har några såna hemma men nu har jag min egen, eller egna kanske jag ska säga. Den är så fin!
Storyboarding på golvet. Normalt sett klipper jag i datorn och då kan man ju testa sig fram, men eftersom jag nu ska klippa för hand så är det ju lite mer definitivt, och lite mer jobb, så jag har gjort små lappar med alla sekvenser jag gillar och sen flyttar jag runt dem på golvet och funderar.
Projektion i sovrummet. Kollar på filmerna hemma för Julien bor ju granne med mig och projektorn väger säkert 10 kilo så knappast att jag tänker släpa den till ateljén för att kolla!
I slutet på sista filmen filmade jag lite på familjen och våra djur. På måndag måste jag ha kommit på hur jag vill ha det för då ska jag lämna tillbaka projektorn och köpa splicer av Julien och låna en viewer och börja arbetet med att klippa filmen.
Travelling Thorugh - Tulca 2010
Här kommer lite bilder från Tulca festival of Visual Arts som pågår i Galway just nu. Jag ställer ut min tunnel video 'Travelling through' tillsammans med fem andra konstnärer från Engage art studios. Utställningen äger rum i ett nytt galleri i en lokal i ett hyreshus som ägs av Niland familjen. Vi har renoverat de två rummen och det har fått namnet Niland Gallery. Förhoppningsvis kommer lokalen att användas till fler utställningar i framtiden.
Responsen jag fått har gjort det så jäkla värt att krypa en kilometer i den där tunneln!
Idag var det en kille och filmade en webb TV episod om Tulca festivalen och intervjuade mig, Miriam och curatorn Michelle. Får se hur det blir, det var ingen ordentlig intervju utan han sa bara att vi skulle berätta om vårt konstverk och vår utställning när han satte på kameran. Hade föredragit om han ställt frågor istället för nu kändes det som att man bara babblade på. Får se vad han använder sig av i inslaget sen. Han filmade iallafall en massa på min videoinstallation och på mig när jag gick framför videon och bilden projicerades på mig etc.
Imorgon får vi viktigt besök i form av chefen för the Arts council samt landets främsta konstkritiker. Vi har iallafall fått mycket bra kritik på utställningen så här långt, så det har varit jättelyckat och särskilt min video fascineras folk av eftersom den projiceras på hela väggen och när folk står och stirrar på den så hypnotiseras de nästan! Alla konstverken funkar förresten väldigt bra ihop. Ljudet till Jennies video i rummet intill passar till min, Marias sea sponge installation påminner om honungskakor, tunnlar och havet och passar till min video, Miriams ljudinstallation av arbetet vid skrothögen vid hamnen passar till Maeve Cs abstrakta målningar som handlar om just detta flyttande av material... vi är väldigt nöjda!
Min förra lärare Deirdre hade med sig en klass från konsthögskolan och kollade och var stolt över att alla vi sex som ställer ut har gått på skolan, fast olika år.
Och så har jag fått mig världens underbaraste ateljé efter att jag rivit ur heltäckningsmattan och målat golvet blågrått så nu vill jag bara bo där och sitta och lyssna på Fever Ray och dricka honungsté. Precis som jag gjorde idag.
Responsen jag fått har gjort det så jäkla värt att krypa en kilometer i den där tunneln!
Idag var det en kille och filmade en webb TV episod om Tulca festivalen och intervjuade mig, Miriam och curatorn Michelle. Får se hur det blir, det var ingen ordentlig intervju utan han sa bara att vi skulle berätta om vårt konstverk och vår utställning när han satte på kameran. Hade föredragit om han ställt frågor istället för nu kändes det som att man bara babblade på. Får se vad han använder sig av i inslaget sen. Han filmade iallafall en massa på min videoinstallation och på mig när jag gick framför videon och bilden projicerades på mig etc.
Imorgon får vi viktigt besök i form av chefen för the Arts council samt landets främsta konstkritiker. Vi har iallafall fått mycket bra kritik på utställningen så här långt, så det har varit jättelyckat och särskilt min video fascineras folk av eftersom den projiceras på hela väggen och när folk står och stirrar på den så hypnotiseras de nästan! Alla konstverken funkar förresten väldigt bra ihop. Ljudet till Jennies video i rummet intill passar till min, Marias sea sponge installation påminner om honungskakor, tunnlar och havet och passar till min video, Miriams ljudinstallation av arbetet vid skrothögen vid hamnen passar till Maeve Cs abstrakta målningar som handlar om just detta flyttande av material... vi är väldigt nöjda!
Min förra lärare Deirdre hade med sig en klass från konsthögskolan och kollade och var stolt över att alla vi sex som ställer ut har gått på skolan, fast olika år.
Och så har jag fått mig världens underbaraste ateljé efter att jag rivit ur heltäckningsmattan och målat golvet blågrått så nu vill jag bara bo där och sitta och lyssna på Fever Ray och dricka honungsté. Precis som jag gjorde idag.
Snart ska jag till Sverige.
På måndag åker jag till Sverige och hälsar på i tre veckor. Huvudanledningen är att jag ska göra research till ett nytt konstprojekt och filma Super 8. Det var del i mitt proposal för arbetsstipendiet jag fick för några veckor sedan (se förra inlägget). Sen ska jag ju såklart träffa familj och vänner också och så ska jag åka en sväng till Stockholm och bo hos Sofia i ett par dagar och gå på utställningar och kolla in hennes vintage/antikt butik i Gamla stan.
Sen ska jag även träffa Helena, Emmelie, Karin och Sofia hemma hos Helena mot slutet av vistelsen, så det ser jag också fram emot. Och så får jag hälsa på farmor på hemmet som hon just har flyttat till. Och så får jag se min kusin Emmas och Fräddäs son Douglas som redan är ett halvår men som jag aldrig träffat.
Jag ser verkligen fram emot att få komma igång ordentligt med konsten igen på heltid, för även om jag trivs på turistbyrån så är det ju inte vad jag allra helst vill göra. Jag har tänkt ut några platser som jag ska besöka och dokumentera. Ska bli så himla kul att jobba med min nya Super 8 kamera också! Julien var här för en stund sen och gav mig fyra filmer som jag redan betalat men som han inte hade hemma förra veckan när jag var hos honom och köpte kamera. Jag äger numera en Minolta XL 401
Enligt Julien har den mycket bra kvalitet, men är ändå lättviktig i jämförelse med de större tyngre Super 8 kamerorna och är därför perfekt att resa med. Jag har även köpt en vidvinkel linsadapter.
5 x Kodak Ektachrome 100D har jag införskaffat. Varje filmkasett räcker ca 3min 20 sek. och kostar 25 euro styck så man får filma sparsamt.
Jag är klar med min video "Travelling Through". Den där jag reser genom the causeway ut till Mutton Island. Det blev mycket jobbigare än jag tänkt mig. Jag fick nämligen krypa genom cementringarna en hel kilometer! och eftersom det var stop motion fick jag krypa en bit sen ta ett kort och så krypa nån halvmeter och ta ett till kort etc. Jobbigt, otrevligt och en skräck över att möjligtvis möta en råtta på vägen (eftersom folk sagt till mig att de sett råttor vid klipporna längs stranden) men som tur var så såg jag ingen. Sista biten förra söndagen kröp jag i tidvatten till midjan eftersom jag hade en så kort bit kvar och inte orkade med att gå hem och vänta i tre timmar på att vattnet skulle gå ut igen utan bara ville få det överstökat. Trodde att jag skulle få årets förkylning, och var livrädd att halka och doppa digitalkameran i saltvattnet, men jag klarade mig. Fast hela vägen hem lät det "schlop, scholp" i gummistövlarna.
Måste medge att jag är rätt nöjd med filmen ändå, även om det nog är ganska galet att krypa en kilometer i såna omständigheter, trots att det var uppdelat på fem tillfällen... Ska bli kul att se hur det ser ut i utställningen sen. Videon som är svartvit, ska projiceras på en cementvägg.
När jag skulle gå hem så kom det en liten regnskur så jag fick se en fin regnbåge över stan. Jag såg nog en tre, fyra regnbågar den dagen för vädret var lite galet.
Den 24 september var det kulturnatten. Det var roligt att visa upp ateljéerna och det kom massor med folk.
Min ateljé.
Korridoren.
Det pågick massor med evenemang runt om i stan och även i flera andra städer, men eftersom allt håller på samtidigt så hinner man ju inte med så mycket, särskilt när man själv är del det hela, så enda andra stället vi hann med var Niland house gallery, stället där vi ska ställa ut under Tulca i November (där min video ska visas).
Eimear-Jean och Maeve C som också ska ställa ut med mig i Tulca utställningen kollar in lokalen.
Galway Arts Centre idag.
I torsdags var det två vernissager att gå på, både i Galway arts Centre och 126 galleriet. Eftersom jag jobbade till 6 och var hungrig, behövde byta om etc. så hann jag inte gå på den första i Galway Arts Centre, men 126 galleriet var bra och jag träffade en hel del folk jag känner. Blev dock lite mycket rödvin i Bar 8 och The Quays sen fast det blir lätt så. Idag hann jag iallafall med att gå och kolla i Galway Arts Centre. Det var två utställningar varav den ena var en soloutställning med Nicky Larkin. En video konstnär som jag ställde ut tillsammans med i Dublin '08 när Maeve curerade oss två. Jag gillade sättet det var installerat! Han är bra.
Igår var jag och Sean på japanska Wa Café och åt middag (och jag firade att mitt jobb var slut för säsongen) och senare på kvällen var vi på bio och såg Back to the future. Den kom ut '85 men visar på bio igen eftersom det är 25 års jubileum. Sean hade sett den förr, men det hade inte jag. Den var bra, riktigt sådär feelgood aktig som man vill ha ibland!
Nästa gång ni hör från mig är jag nog i Sverige. Har inte varit där sen jul. Jag säger inte längre att jag ska åka "hem" för det här känns mer som hemma för mig nu för tiden. Det är ju här jag bott i över 6 år och här jag känner folk, vet hur saker och ting funkar etc. känner mig alltid lite smått bortkommen först när jag kommer till Sverige, vissa grejer man inte är van vid och sådär och folk pratar om sånt alla vet om men som inte jag känner till. Men det blir nog kul.
Sen ska jag även träffa Helena, Emmelie, Karin och Sofia hemma hos Helena mot slutet av vistelsen, så det ser jag också fram emot. Och så får jag hälsa på farmor på hemmet som hon just har flyttat till. Och så får jag se min kusin Emmas och Fräddäs son Douglas som redan är ett halvår men som jag aldrig träffat.
Jag ser verkligen fram emot att få komma igång ordentligt med konsten igen på heltid, för även om jag trivs på turistbyrån så är det ju inte vad jag allra helst vill göra. Jag har tänkt ut några platser som jag ska besöka och dokumentera. Ska bli så himla kul att jobba med min nya Super 8 kamera också! Julien var här för en stund sen och gav mig fyra filmer som jag redan betalat men som han inte hade hemma förra veckan när jag var hos honom och köpte kamera. Jag äger numera en Minolta XL 401
Enligt Julien har den mycket bra kvalitet, men är ändå lättviktig i jämförelse med de större tyngre Super 8 kamerorna och är därför perfekt att resa med. Jag har även köpt en vidvinkel linsadapter.
5 x Kodak Ektachrome 100D har jag införskaffat. Varje filmkasett räcker ca 3min 20 sek. och kostar 25 euro styck så man får filma sparsamt.
Jag är klar med min video "Travelling Through". Den där jag reser genom the causeway ut till Mutton Island. Det blev mycket jobbigare än jag tänkt mig. Jag fick nämligen krypa genom cementringarna en hel kilometer! och eftersom det var stop motion fick jag krypa en bit sen ta ett kort och så krypa nån halvmeter och ta ett till kort etc. Jobbigt, otrevligt och en skräck över att möjligtvis möta en råtta på vägen (eftersom folk sagt till mig att de sett råttor vid klipporna längs stranden) men som tur var så såg jag ingen. Sista biten förra söndagen kröp jag i tidvatten till midjan eftersom jag hade en så kort bit kvar och inte orkade med att gå hem och vänta i tre timmar på att vattnet skulle gå ut igen utan bara ville få det överstökat. Trodde att jag skulle få årets förkylning, och var livrädd att halka och doppa digitalkameran i saltvattnet, men jag klarade mig. Fast hela vägen hem lät det "schlop, scholp" i gummistövlarna.
Måste medge att jag är rätt nöjd med filmen ändå, även om det nog är ganska galet att krypa en kilometer i såna omständigheter, trots att det var uppdelat på fem tillfällen... Ska bli kul att se hur det ser ut i utställningen sen. Videon som är svartvit, ska projiceras på en cementvägg.
När jag skulle gå hem så kom det en liten regnskur så jag fick se en fin regnbåge över stan. Jag såg nog en tre, fyra regnbågar den dagen för vädret var lite galet.
Den 24 september var det kulturnatten. Det var roligt att visa upp ateljéerna och det kom massor med folk.
Min ateljé.
Korridoren.
Det pågick massor med evenemang runt om i stan och även i flera andra städer, men eftersom allt håller på samtidigt så hinner man ju inte med så mycket, särskilt när man själv är del det hela, så enda andra stället vi hann med var Niland house gallery, stället där vi ska ställa ut under Tulca i November (där min video ska visas).
Eimear-Jean och Maeve C som också ska ställa ut med mig i Tulca utställningen kollar in lokalen.
Galway Arts Centre idag.
I torsdags var det två vernissager att gå på, både i Galway arts Centre och 126 galleriet. Eftersom jag jobbade till 6 och var hungrig, behövde byta om etc. så hann jag inte gå på den första i Galway Arts Centre, men 126 galleriet var bra och jag träffade en hel del folk jag känner. Blev dock lite mycket rödvin i Bar 8 och The Quays sen fast det blir lätt så. Idag hann jag iallafall med att gå och kolla i Galway Arts Centre. Det var två utställningar varav den ena var en soloutställning med Nicky Larkin. En video konstnär som jag ställde ut tillsammans med i Dublin '08 när Maeve curerade oss två. Jag gillade sättet det var installerat! Han är bra.
Igår var jag och Sean på japanska Wa Café och åt middag (och jag firade att mitt jobb var slut för säsongen) och senare på kvällen var vi på bio och såg Back to the future. Den kom ut '85 men visar på bio igen eftersom det är 25 års jubileum. Sean hade sett den förr, men det hade inte jag. Den var bra, riktigt sådär feelgood aktig som man vill ha ibland!
Nästa gång ni hör från mig är jag nog i Sverige. Har inte varit där sen jul. Jag säger inte längre att jag ska åka "hem" för det här känns mer som hemma för mig nu för tiden. Det är ju här jag bott i över 6 år och här jag känner folk, vet hur saker och ting funkar etc. känner mig alltid lite smått bortkommen först när jag kommer till Sverige, vissa grejer man inte är van vid och sådär och folk pratar om sånt alla vet om men som inte jag känner till. Men det blir nog kul.
Sånt där så kallat flyt!
Jag fick ett brev på posten igår. Jag har gått och våndats och väntat på det i flera veckor. det var från The Arts Council, svaret på min stipendieansökan. Jag vågade knappt öppna det, för jag hatar just det där ögonblicket när ens spända förväntan byts till besvikelse när man läser standardfrasen "Dear ____ I regret to inform you that your application for ____ was unsuccessful this time" "(...) we wish you success in your future career.. bla bla" men så stod det inte!
Istället stod det: "I am pleased to inform you that the Arts Council would like to offer you a bursary of EUR 5 000 towards your proposal."
Jag har alltså blivit tilldelad ett arbetsstipendie av staten på 5000 euro, vilket motsvarar över 45 000 kr! Utav 168 ansökningar från hela landet fick 26 konstnärer pengar. De flesta som får statliga stipendier är mycket mer etablerade än vad jag är, när jag läser igenom listan på tidigare stipendiemottagare så är det idel välkända namn, folk vars utställningar jag gått på genom åren, en av mina konsthögskolelärare etc. Det här känns verkligen som ett erkännande, att det finns folk som tror på mig.
Jag måste numera visa arts council loggan på min hemsida. Den måste finnas med i alla broschyrer, filmer, hemsidor etc. som folk gör efter att ha fått funding. Den loggan får mig att känna mig lite stolt.
Fast jag är ju inte rik nu ändå, för jag kommer ju inte att ha någon inkomst under vintern eftersom jag slutar säsongsjobbet på turistbyrån 10 oktober, så då måste jag ju leva på de här pengarna, så det blir att vända på slantarna, och samtidigt ska jag utveckla ett nytt konstprojekt som ju var det som gjorde att jag fick pengarna. Men jag slipper ju iallafall socialbidrag som jag tvingades ha förra vintern. Så jävla gött så det är inte sant! Och en bra merit.
Här är en bild på oss konstnärer som närvarade på Claremorris Open utställningens vernissage den 3 september. Min förra lärare Fionna vann konstpriset som curatorn delade ut, var glad för hennes skull eftersom hon är så trevlig!
Hade en jättekul vernissagekväll med middag, konstrunda, öppningsceremoni och avslutning i puben tills vi i stort sett blev utslängda.
Jag med mina tavlor dagen efter vernissagen (jag sov på hotell). Jag sålde tavlan till vänster med legohusen till en av Claremorris Arts committée medlemmarna.
Istället stod det: "I am pleased to inform you that the Arts Council would like to offer you a bursary of EUR 5 000 towards your proposal."
Jag har alltså blivit tilldelad ett arbetsstipendie av staten på 5000 euro, vilket motsvarar över 45 000 kr! Utav 168 ansökningar från hela landet fick 26 konstnärer pengar. De flesta som får statliga stipendier är mycket mer etablerade än vad jag är, när jag läser igenom listan på tidigare stipendiemottagare så är det idel välkända namn, folk vars utställningar jag gått på genom åren, en av mina konsthögskolelärare etc. Det här känns verkligen som ett erkännande, att det finns folk som tror på mig.
Jag måste numera visa arts council loggan på min hemsida. Den måste finnas med i alla broschyrer, filmer, hemsidor etc. som folk gör efter att ha fått funding. Den loggan får mig att känna mig lite stolt.
Fast jag är ju inte rik nu ändå, för jag kommer ju inte att ha någon inkomst under vintern eftersom jag slutar säsongsjobbet på turistbyrån 10 oktober, så då måste jag ju leva på de här pengarna, så det blir att vända på slantarna, och samtidigt ska jag utveckla ett nytt konstprojekt som ju var det som gjorde att jag fick pengarna. Men jag slipper ju iallafall socialbidrag som jag tvingades ha förra vintern. Så jävla gött så det är inte sant! Och en bra merit.
Här är en bild på oss konstnärer som närvarade på Claremorris Open utställningens vernissage den 3 september. Min förra lärare Fionna vann konstpriset som curatorn delade ut, var glad för hennes skull eftersom hon är så trevlig!
Hade en jättekul vernissagekväll med middag, konstrunda, öppningsceremoni och avslutning i puben tills vi i stort sett blev utslängda.
Jag med mina tavlor dagen efter vernissagen (jag sov på hotell). Jag sålde tavlan till vänster med legohusen till en av Claremorris Arts committée medlemmarna.
That Robot Aint Candy
I torsdags (15/7) hade vår utställning i Mad Art Gallery i Dublin vernissage. Jag, Shane och Carolyn hade hyrt galleriet ihop för att sätta ihop en utställning med ett "urban theme". Shane hade jobbat massor med att arrangera det hela eftersom jag jobbat och varit i Galway och därför otillgänglig mesta tiden. Det kostade oss runt 2000kr var med gallerihyra, vin, trycka upp posters etc. Sved lite i plånboken med tanke på att jag inte räknar med att sälja nåt medan Shane och Carolyn säljer billigare tryck och därför får igen de pengar de lagt ut, men mina är ju oljemålningar och därför dyrare. När jag tackade ja till att vara med i våras så hade jag inget inplanerat efter Dock Discourse utställningen men sen kom det ju till tre andra utställningar, varav två samma vecka som denna, så egentligen hade jag väl inte behövt vara med i den här, men har man tackat ja så har man.
Shane.
Mina tavlor och en monitor med mina animerade videor som tavlorna baserats på.
Det kom massor med folk, men inte så många jag kände förutom Shanes flickvän och ett par av hans kompisar. De bor ju i Dublin så många de kände kom. Utställningen var mer lekfull och grafisk design/pop art orienterad än något jag tidigare varit med i. Shane och Carolyns grejer är mer inom grafisk design/illustration genren. Men det var ändå kul att visa sina grejer till en ny publik, även om jag föredrar mer high brow grejer egentligen. Tyckte kanske att mina målningar försvann lite bland de andras klara färger och stora grejer, fast den här serien jag gjort är ju baserad på mina lego och socker animationer så den är ju mer färgglad och lekfull än det andra jag jobbat med senaste tiden. Ser fram emot att visa dem i Claremorris Open i september.
Jag, Shane och galleriägaren.
En av mina tavlor och en väggillustration av Shane.
Carolyn's screentryck.
Carolyns tavlor och min tavla.
En av Shane's robotillustrationer som väggmålning.
Vi hade vernissagen mellan 7-10 på kvällen. Då var man rätt trött efter att ha varit social med en massa främmande människor i tre timmar. Vi tog en taxi till The Sheeben på George's Street och tog en pint där innan det var dags att dra sig tillbaka till mitt hostel i Temple Bar.
Shane.
Mina tavlor och en monitor med mina animerade videor som tavlorna baserats på.
Det kom massor med folk, men inte så många jag kände förutom Shanes flickvän och ett par av hans kompisar. De bor ju i Dublin så många de kände kom. Utställningen var mer lekfull och grafisk design/pop art orienterad än något jag tidigare varit med i. Shane och Carolyns grejer är mer inom grafisk design/illustration genren. Men det var ändå kul att visa sina grejer till en ny publik, även om jag föredrar mer high brow grejer egentligen. Tyckte kanske att mina målningar försvann lite bland de andras klara färger och stora grejer, fast den här serien jag gjort är ju baserad på mina lego och socker animationer så den är ju mer färgglad och lekfull än det andra jag jobbat med senaste tiden. Ser fram emot att visa dem i Claremorris Open i september.
Jag, Shane och galleriägaren.
En av mina tavlor och en väggillustration av Shane.
Carolyn's screentryck.
Carolyns tavlor och min tavla.
En av Shane's robotillustrationer som väggmålning.
Vi hade vernissagen mellan 7-10 på kvällen. Då var man rätt trött efter att ha varit social med en massa främmande människor i tre timmar. Vi tog en taxi till The Sheeben på George's Street och tog en pint där innan det var dags att dra sig tillbaka till mitt hostel i Temple Bar.
Super 8 och Bar 8.
På torsdagkvällen var jag på ett diskussionsevent i 126 Galleriet som del i vår Dock Discourse utställning. Sen gick vi till Bar 8 ett tag tills det blev mörkt lite efter 11 (ja här blir det mörkt om natten även vid midsommartid) så att vi kunde se en video projektion på skjulet i mitten av hamnområdet som var Michelle's del i utställningen. Jenny gjorde även en ljusinstallation innuti skjulet.
Bar 8 är huset med rött nertill i mitten. En del stod där och kollade på videon också.
Det var så sällsamt vackert på något sätt att stå där i sommarkvällen. Jag träffade på Ann-Maria som jobbar i 126 galleriet och hon sa att ägaren för Bar 8 hade köpt en av mina stora tavlor!
Den här närmare bestämt:
Får se om den kommer att hänga i baren sen. Känns som att det är i stort sett den enda baren jag går till nu för tiden för det är alltid något after party eller art event där. Och 5000 kr kommer att sitta fint det med.
Wooop! Under veckan har det även varit Irlands första Super 8 festival. Alltså en filmfestival enbart för super 8 film. Så retro så det gör ont. Festivalens skapare är en fransk kille som heter Julien och driver "Super 8 Ireland", ett företag där man kan köpa super 8 kameror, film, hyra utrustning etc. och få hjälp med att lära sig hur man filmar, framkallar etc.
Jag har under en längre tid funderat på att försöka lära mig mer om traditionellt filmskapande, eftersom jag har ett stort intresse för att jobba med 35mm och medium format foto, Hasselblad kameror, polaroid, framkalla svartvitt etc. samt gillar att jobba med film och då är ju inte super 8 ett allt för stort steg att ta.
Det galnaste av allt är att Julien bor i samma hus som jag(!) så granne med mig finns det dussintals super 8 kameror, film och utrustning som bara väntar på nya ägare. Jag ska höra av mig till honom och be att få veta mer om vilken kamerasort jag ska satsa på, hur jag klipper film etc.
På fredagkvällen var jag på en film screening i Galway City Museum med korta super 8 filmer av bla. Vivienne Dick, lecturer i the Film and TV department på konsthögskolan i stan och en firad New Wave filmskapare som ska ha ett retrospective på Tate modern i London i höst. Hon uppmuntrade mig att testa super 8 när vi pratade efteråt i Bar 8, där de även visade 60-tals super 8 soft porn. Arty!
På lördagkvällen gick jag till Kelly's bar efter jobbet. Där var det en super 8 filmtävling. Fanns mycket bra filmer och ett par mindre bra. Det bara kliar i fingrarna på mig nu!
Anne-Marie är min favorit-vintage-retro-människa i stan. Hela hennes familj är förresten helt oumbärliga för Galway enligt mig. Hennes pappa driver Ernie's greengrocer, en av de få gammaldags butikerna med lokala, organiska grönsaker, te, vin etc. och hennes bror Paul driver Bell, Book and Candle. Sista och underbaraste second hand skiv/bok affären i stan.
Igår, söndag, var det en Bar Boot Sale i Bierhaus puben nära oss. Anne-Marie och hennes pojkvän Dermot sålde vintage kläder, prylar och kitch. Tänk super 8 kameror, Philip K. Dick novels, rub on tattoo's...
Jag köpte en skål som hon gjort av en vinylskiva. Har velat testa detta själv men jag har ingen vinylskiva som jag inte gillar...
Jag fick Love hearts godis lipstick och såna där tuggummin med tatueringar i på köpet. Dem älskade man ju som liten!
Hon gav mig även denna ring gjord av en scrabble bokstav. Hon hade gjort ringar av alla bokstäverna i ett spel. Men för att hålla det hela lite limited-edition så ska hon inte göra några mer. Jag köpte även en Day of the dead cookie och en chocolate square gjord på rismjöl. sååå gott! A-M ska ha ett stånd på söndagsmarknaden vid St Nicholas och sälja grejer under sommaren så det här var första gången och hon sålde riktigt bra! Vi pratade om super 8 film, A-M jobbade mycket med det på konsthögskolan i Edinburgh, och hon sa att om jag köper en kamera så kan jag få låna projektor och film splicer av henne så slipper jag investera i allt det också. Perfekt ju! En kamera kostar mellan 1000-2000kr så det är ju inte så farligt.
Tatuering från tuggummipaketet. Lär väl inte sitta kvar särskilt läge.
Det var så trevligt att hänga med Ann-Marie och Dermot att jag blev kvar där från halv 5 till 9 när det var dags att packa ihop. Det blev många glas vin och även lite sangria och trevliga människor och en söt hund tillhörande Daniel som säljer munkar på helgmarknaden. Sen gick vi till Blue Note och där träffade vi på Aisling, Caryl, Sinead och Joe som gick med mig på konsthögskolan och som jag inte sett på evigheter. Tyvärr hade det blivit för mycket vin under alla de trevliga timmarna vi spenderat tillsammans, så jag fick snubbla hem lite efter 10.
Bläää vad bakis jag var i morse, och så var jag tvungen att gå upp redan 9, trots att det är min lediga dag eftersom jag var tvungen att gå till ateljén och packa mina bilder till Dublin utställningen i bubbelplast och bära dem till Shane's föräldrars hus så att de kunde ta med dem i bilen till Dublin så jag slipper släpa dem på bussen. De skulle nämligen åka dit idag vid halv 11. Men en supervecka har det varit med film och vintage och underbara människor!
Nu måste jag gå och städa ateljén, för Maeve ska komma på en curator visit runt 5. Imorgon ska hon hålla föredrag om vår utställning i Galway Arts Centre. Första gången jag hör nån annan prata om mina verk, så det ska bli spännande.
Claremorris Open 2010
Jag hade ett brev i brevlådan som jag öppnade på vägen till jobbet igår morse och som verkligen gjorde min dag! Jag kom med i årets upplaga av den prestigefyllda samlingsutställningen Claremorris Open på Irland. Varje år är det en internationellt känd curator som väljer ut ca 40 konstnärer från flera hundra ansökningar som får ställa ut. I år heter curatorn Lisa LeFeuvre, hon är senior lecturer på på Goldsmiths college of art i London.
Curatorn får en prissumma på 80 000kr till sitt förfogande som han/hon kan ge till en/flera deltagande konstnärer på vernissagedagen. Vissa curatorer ger allt till en eller två konstnärer och vissa delar upp det på flera personer.
Jag blev uttagen till samma utställning efter tredje året på konsthögskolan 2007. Det året var det också en Londoncurator som heter Ingrid Swenson. Hon valde ut åtta konstnärer som fick 10 000kr var. Jag var en av dem. En av de andra konstnärerna som fick pris det året var Susan McWilliam, som förra året fick representera Nordirland i Venedigbiennalen. Det kändes stort eftersom jag fortfarande var konststudent då.
Jag har ansökt de två efterföljande åren utan att bli antagen (fast nu när jag blickar tillbaka så var de två ansökningarna rätt hafsigt gjorda). I år ansträngde jag mig mera för att få ihop en bra ansökan och dessutom var det perfekt tajming för jag hade precis gjort klart min blobserie "A comment on..." veckan innan ansökningstiden gick ut. Alla fyra tavlorna i serien blev antagna och ska nu alltså först visas i Dublin i utställningen Shane, jag och Carolyn arrangerar och sen i Claremorris i September!
Är så jäkla glad så det är inte sant! Sabina MacMahon som deltar i (un)familiar utställningen i Galway arts centre med mig kom också med och det gjorde även Loretto Cooney som gick i min klass och min förra tutor Fionna Murray.
Här är bilder från Claremorris Open 2007:
Vi konstnärer som vann pris med curatorn i svart tröja i mitten. Ett av mina stoltaste ögonblick, helt klart!
Mina verk jag hade med.
Välkomstmiddag innan vernissagen med alla medverkande konstnärer. Vid detta bord satt folk som gått på min skola/var från Galwaytrakten. Utställningen har medverkande från irlands alla hörn, England och andra ställen. Det är en mix av emerging och mer etablerade konstnärer och eftersom det är olika curatorer med olika smak varje år så är det inget som säger att man kommer med igen bara för att man varit med en gång förut.
Ser verkligen fram emot vernissagen och att träffa Loretto och Fionna!
Se mer info här: http://www.coearts.org
Curatorn får en prissumma på 80 000kr till sitt förfogande som han/hon kan ge till en/flera deltagande konstnärer på vernissagedagen. Vissa curatorer ger allt till en eller två konstnärer och vissa delar upp det på flera personer.
Jag blev uttagen till samma utställning efter tredje året på konsthögskolan 2007. Det året var det också en Londoncurator som heter Ingrid Swenson. Hon valde ut åtta konstnärer som fick 10 000kr var. Jag var en av dem. En av de andra konstnärerna som fick pris det året var Susan McWilliam, som förra året fick representera Nordirland i Venedigbiennalen. Det kändes stort eftersom jag fortfarande var konststudent då.
Jag har ansökt de två efterföljande åren utan att bli antagen (fast nu när jag blickar tillbaka så var de två ansökningarna rätt hafsigt gjorda). I år ansträngde jag mig mera för att få ihop en bra ansökan och dessutom var det perfekt tajming för jag hade precis gjort klart min blobserie "A comment on..." veckan innan ansökningstiden gick ut. Alla fyra tavlorna i serien blev antagna och ska nu alltså först visas i Dublin i utställningen Shane, jag och Carolyn arrangerar och sen i Claremorris i September!
Är så jäkla glad så det är inte sant! Sabina MacMahon som deltar i (un)familiar utställningen i Galway arts centre med mig kom också med och det gjorde även Loretto Cooney som gick i min klass och min förra tutor Fionna Murray.
Här är bilder från Claremorris Open 2007:
Vi konstnärer som vann pris med curatorn i svart tröja i mitten. Ett av mina stoltaste ögonblick, helt klart!
Mina verk jag hade med.
Välkomstmiddag innan vernissagen med alla medverkande konstnärer. Vid detta bord satt folk som gått på min skola/var från Galwaytrakten. Utställningen har medverkande från irlands alla hörn, England och andra ställen. Det är en mix av emerging och mer etablerade konstnärer och eftersom det är olika curatorer med olika smak varje år så är det inget som säger att man kommer med igen bara för att man varit med en gång förut.
Ser verkligen fram emot vernissagen och att träffa Loretto och Fionna!
Se mer info här: http://www.coearts.org
Jag bygger ett hus.
Jag har blivit tillfrågad att vara med i en skulpturutställning i Brigit's garden utanför Galway. Den äger rum från 11 juli till slutet av augusti. Ansökningstiden gick ut i början av maj, men jag blev tillfrågad av Jenny som är chef där och Maeve i Galway arts centre, som är de båda curatorerna för utställningen, om jag ville vara med efter att Jenny sett mina modeller i {un}familiar utställningen och gillade dem. Sånt är alltid kul!
Jag tog bussen dit förra lördagen på min lediga dag för att titta och reka eftersom jag inte varit där förr. Det är en keltisk trädgård som ligger en halvtimme från Galway i Connemara.
Tänk "Wicker Man", så förstår ni.
Wishing trees. Man fick skriva önskningar på lappar och hänga i träden efter keltisk tradition.
Vid den här ängen vill jag göra min skulpturinstallation. Jag fortsätter jobba med Karl Gustav Jungs idé om huset som en metafor för det mänskliga jaget och är i full färd med att bygga en större modell av jaktkojan vid vår gård i Sverige som jag jobbade med i {un}familiar projektet. Då gjorde jag ju en liten modell av huset av glasspinnar till min film, men nu bygger jag en större modell som ska placeras i trädgården.
Snabbskiss på hur jag tänkt mig installationen.
Igår var jag ledig så jag byggde och slet hela dagen i ateljén. Började runt 11 på morgonen och kom inte hem förren 22.30 på kvällen. Tröttsamt, särskilt med tanke på att jag var tvungen att såga alla brädor för hand och även promenera två gånger till Woody's DIY för att köpa material. Kul med lite kroppsarbete eftersom jag sitter vid ett skrivbord hela dagarna på jobbet. Pappa och brorsan jobbar ju som snickare, så jag har väl inte tummen mitt i handen jag heller som tur är.
Jag ska göra en vinägerlösning och pensla på träet efteråt för att få det att se gammalt och grått ut och taket ska kläs med takpapp precis som det riktiga huset.
Idag tog jag dock en paus från allt jobb för det är Seans födelsedag. Jag köpte med mig ett par bitar carrot cake efter jobbet och sen var vi på indiska restaurangen på vår gata och åt middag. Nu ska jag kolla på film och äta min Magnum white som jag köpte på vägen hem.
Om ni vill veta mer om Brigit's gardens kan ni kolla här: http://www.brigitsgarden.ie/
Jag tog bussen dit förra lördagen på min lediga dag för att titta och reka eftersom jag inte varit där förr. Det är en keltisk trädgård som ligger en halvtimme från Galway i Connemara.
Tänk "Wicker Man", så förstår ni.
Wishing trees. Man fick skriva önskningar på lappar och hänga i träden efter keltisk tradition.
Vid den här ängen vill jag göra min skulpturinstallation. Jag fortsätter jobba med Karl Gustav Jungs idé om huset som en metafor för det mänskliga jaget och är i full färd med att bygga en större modell av jaktkojan vid vår gård i Sverige som jag jobbade med i {un}familiar projektet. Då gjorde jag ju en liten modell av huset av glasspinnar till min film, men nu bygger jag en större modell som ska placeras i trädgården.
Snabbskiss på hur jag tänkt mig installationen.
Igår var jag ledig så jag byggde och slet hela dagen i ateljén. Började runt 11 på morgonen och kom inte hem förren 22.30 på kvällen. Tröttsamt, särskilt med tanke på att jag var tvungen att såga alla brädor för hand och även promenera två gånger till Woody's DIY för att köpa material. Kul med lite kroppsarbete eftersom jag sitter vid ett skrivbord hela dagarna på jobbet. Pappa och brorsan jobbar ju som snickare, så jag har väl inte tummen mitt i handen jag heller som tur är.
Jag ska göra en vinägerlösning och pensla på träet efteråt för att få det att se gammalt och grått ut och taket ska kläs med takpapp precis som det riktiga huset.
Idag tog jag dock en paus från allt jobb för det är Seans födelsedag. Jag köpte med mig ett par bitar carrot cake efter jobbet och sen var vi på indiska restaurangen på vår gata och åt middag. Nu ska jag kolla på film och äta min Magnum white som jag köpte på vägen hem.
Om ni vill veta mer om Brigit's gardens kan ni kolla här: http://www.brigitsgarden.ie/
Dock Discourse vernissage!
126 Gallery, Galway.
Jag slutade jobbet 6 så jag fick stressa som en galning hem för att byta om och sen gå till vernissagen. När jag kom dit var det så packat med folk att man knappt kunde komma in genom dörren!
Utställningen öppnades av en omtyckt irländsk politiker som heter Michael D Higgins.
Jennifer, som visade en video och jag.
Finns alltid mängder av vin och ost på 126 vernissagerna eftersom de sponsras av Bar 8. yum!
Aideens 'An Artist's impression' som var bilaga i onsdagens tidning och som jag har teckningar med i.
Ruby, fotograf och dotter till en av våra art history lecturers i college.
Utanför. Sean står där vid dörren.
Aideen klädd i rött.
Rosin, en av konstnärerna och Aoife, curatorn.
Cian, en av konstnärerna.
Innan det var dags att stänga. Mina tavlor.
Vi gick till Bar 8 efteråt och de överraskade oss med 126 cupcakes! Väldigt fint gjort.
Ann Maria. Medlem i mitt ateljékollektiv och jobbar även på 126 galleriet.
Simon. Jobbar med att installera utställningar i 126 och Galway arts centre. Han sa att det var första gången han installerat utställningar på vardera ställe under en och samma vecka där samma konstnär medverkar i båda. Och då menade han mig såklart!
Vi fick träffa labradorkorsningen Buddy. Hans ägare från aran öarna visade hur han kan räkna till tio genom att skälla när han håller upp ett visst antal fingrar. Clever dog!
Kvällen involverade även lite häng vid vattnet och en pint på O'Neachtains innan de stängde. Väldigt trevligt och lyckat! Jag är så glad!
För mer info kolla in:
www.ceciliadanell.com
www.dockdiscourse.com
Jag slutade jobbet 6 så jag fick stressa som en galning hem för att byta om och sen gå till vernissagen. När jag kom dit var det så packat med folk att man knappt kunde komma in genom dörren!
Utställningen öppnades av en omtyckt irländsk politiker som heter Michael D Higgins.
Jennifer, som visade en video och jag.
Finns alltid mängder av vin och ost på 126 vernissagerna eftersom de sponsras av Bar 8. yum!
Aideens 'An Artist's impression' som var bilaga i onsdagens tidning och som jag har teckningar med i.
Ruby, fotograf och dotter till en av våra art history lecturers i college.
Utanför. Sean står där vid dörren.
Aideen klädd i rött.
Rosin, en av konstnärerna och Aoife, curatorn.
Cian, en av konstnärerna.
Innan det var dags att stänga. Mina tavlor.
Vi gick till Bar 8 efteråt och de överraskade oss med 126 cupcakes! Väldigt fint gjort.
Ann Maria. Medlem i mitt ateljékollektiv och jobbar även på 126 galleriet.
Simon. Jobbar med att installera utställningar i 126 och Galway arts centre. Han sa att det var första gången han installerat utställningar på vardera ställe under en och samma vecka där samma konstnär medverkar i båda. Och då menade han mig såklart!
Vi fick träffa labradorkorsningen Buddy. Hans ägare från aran öarna visade hur han kan räkna till tio genom att skälla när han håller upp ett visst antal fingrar. Clever dog!
Kvällen involverade även lite häng vid vattnet och en pint på O'Neachtains innan de stängde. Väldigt trevligt och lyckat! Jag är så glad!
För mer info kolla in:
www.ceciliadanell.com
www.dockdiscourse.com
'Dock Discourse' i 126 galleriet.
Imorgon är det vernissage för "Dock Discourse" i 126 Gallery i Galway. Projektet som handlar om Galways hamn och som har pågått i över ett år.
Igår och idag installerade vi utställningen. Jag jobbar, så jag var nere igår eftermiddag och fick hjälp av Aoife att köra dit mina tavlor i hennes bil samt diskutera var och hur sakerna skulle installeras. Idag var jag där på lunchrasten och kollade så att mina tavlor hänger bra och såg hur långt de kommit. Senare på dagen blev Aoife och Ann Maria klara med installationen. De väntar bara på att få utställningstiteln och våra namn som ska klistras på väggen levererade från tryckeriet imorgon.
Sen klockan 6 är det vernissage. Jag kommer få stressa hem från jobbet och byta om eftersom jag slutar först 6, men det är ju inte allt för långt att gå som tur är.
Mina tavlor.
Igår, onsdag, var vi i lokaltidningen Galway Independent. Aideens del i projektet var att curera en bilaga till tidningen med teckningar som olika konstnärer gjort som handlar om Galways hamn, utopia etc. Jag hade två teckningarna som jag baserade mina två stora tavlor på med i tidningen.
Det går att ladda ner en .pdf av bilagan ::här::
Omslagsbilden är gjord av Aideen och används även som poster för utställningen.
Det är bara jobb, jobb, konst, konst just nu. Har hur mycket som helst på gång. Men det är kul!
Igår och idag installerade vi utställningen. Jag jobbar, så jag var nere igår eftermiddag och fick hjälp av Aoife att köra dit mina tavlor i hennes bil samt diskutera var och hur sakerna skulle installeras. Idag var jag där på lunchrasten och kollade så att mina tavlor hänger bra och såg hur långt de kommit. Senare på dagen blev Aoife och Ann Maria klara med installationen. De väntar bara på att få utställningstiteln och våra namn som ska klistras på väggen levererade från tryckeriet imorgon.
Sen klockan 6 är det vernissage. Jag kommer få stressa hem från jobbet och byta om eftersom jag slutar först 6, men det är ju inte allt för långt att gå som tur är.
Mina tavlor.
Igår, onsdag, var vi i lokaltidningen Galway Independent. Aideens del i projektet var att curera en bilaga till tidningen med teckningar som olika konstnärer gjort som handlar om Galways hamn, utopia etc. Jag hade två teckningarna som jag baserade mina två stora tavlor på med i tidningen.
Det går att ladda ner en .pdf av bilagan ::här::
Omslagsbilden är gjord av Aideen och används även som poster för utställningen.
Det är bara jobb, jobb, konst, konst just nu. Har hur mycket som helst på gång. Men det är kul!
{un}familiar vernissage.
Hade en jättebra kväll på vernissagen av vår utställning i Galway Arts Centre. Den visades i Syracuse, NY, USA i mars och nu visas den alltså i Galway. Det är jag och fyra andra konstnärer som arbetat med temat out of body experiences och doubles, curerat av Maeve Mulrennan, visual arts officer i Galway Arts Centre. Utställningen kommer att pågå i en månad.
Maeve (till vänster) och Jennifer.
Mina tavlor.
Min modell i trappavsatsen på vägen upp till gallery 2 där utställningen äger rum.
Om man tittar in i ögonhålen i den vita lådan så ser man en spegelbild av en kvinna med ens egna ögon där hennes ögon skulle vara. Lite creepy. Sabina Mac Mahon heter konstnären.
Benjis collage (detalj):
Mina 'Model study' 1 och 2.
Folk har börjat droppa av. Vi var där i nästan 2 timmar. I rummet längst in visades min video 'Doubles' som projektion på väggen. Såg snyggt ut om jag får säga det själv.
Min video. Fick många positiva kommentarer på den. Mina modeller var också de omtyckta och folk gillade verkligen utställningen vilket var himla kul!
Pratade med massor av folk: Catriona, Aoife, Jennifer, Roisin, hennes syster, Ruby, Michaele, Kumiku och flera andra både kända och okända ansikten. Catriona gick hem till sig med Kumiku och Aoife och lagade ris och curry och jag kom dit lite senare när jag pratat av mig ordentligt och det var dags att stänga.
Sen gick jag till Bierhaus dit flera hade gått efter utställningen, tog en pint och pratade med Maeve, Nicky (det var honom jag visade tillsammans med i Crow Gallery i Dublin '08, curerat av Maeve) och några andra de kände. Under tiden kollade Catriona och de på Blade Runner. Hon hade lånat både boken och filmen av mig förra helgen, och sen kom jag dit med popcorn och jammy dodgers och såg slutet på filmen tillsammans med dem och pratade ett tag.
Väldigt, väldigt trevlig kväll måste jag säga och jag är stolt över att utställningen fick ett så bra mottagande.
Nästa fredag är det dags igen. Då har Dock Discourse projektet vernissage i 126 galleriet. Jag gillar't!
Maeve (till vänster) och Jennifer.
Mina tavlor.
Min modell i trappavsatsen på vägen upp till gallery 2 där utställningen äger rum.
Om man tittar in i ögonhålen i den vita lådan så ser man en spegelbild av en kvinna med ens egna ögon där hennes ögon skulle vara. Lite creepy. Sabina Mac Mahon heter konstnären.
Benjis collage (detalj):
Mina 'Model study' 1 och 2.
Folk har börjat droppa av. Vi var där i nästan 2 timmar. I rummet längst in visades min video 'Doubles' som projektion på väggen. Såg snyggt ut om jag får säga det själv.
Min video. Fick många positiva kommentarer på den. Mina modeller var också de omtyckta och folk gillade verkligen utställningen vilket var himla kul!
Pratade med massor av folk: Catriona, Aoife, Jennifer, Roisin, hennes syster, Ruby, Michaele, Kumiku och flera andra både kända och okända ansikten. Catriona gick hem till sig med Kumiku och Aoife och lagade ris och curry och jag kom dit lite senare när jag pratat av mig ordentligt och det var dags att stänga.
Sen gick jag till Bierhaus dit flera hade gått efter utställningen, tog en pint och pratade med Maeve, Nicky (det var honom jag visade tillsammans med i Crow Gallery i Dublin '08, curerat av Maeve) och några andra de kände. Under tiden kollade Catriona och de på Blade Runner. Hon hade lånat både boken och filmen av mig förra helgen, och sen kom jag dit med popcorn och jammy dodgers och såg slutet på filmen tillsammans med dem och pratade ett tag.
Väldigt, väldigt trevlig kväll måste jag säga och jag är stolt över att utställningen fick ett så bra mottagande.
Nästa fredag är det dags igen. Då har Dock Discourse projektet vernissage i 126 galleriet. Jag gillar't!
Senaste tavlorna!
Här är min senaste serie tavlor. De är baserade på stillbilder från mina animerade videor som jag gjort de senaste åren. De handlar om modernistisk arkitektur och sökandet efter Utopia, men på ett lekfullt sätt, eftersom det är uppbyggda scener istället för bilder ur verkligheten. Måste erkänna att de har varit himla roliga att göra och att jag är nöjd med dem. Jag kommer att jobba mer med uppbyggda miljöer att filma och måla efter, för jag känner att det är lite av min grej. Målningarna har samma namn som videon de är baserade på, förutom den stora som visar det uppbygda "setet". Vill ni kolla på videorna så går de att se på min hemsida: www.ceciliadanell.com i videosektionen.
"Nothing is different - everything has changed" 35x45 cm.
"Is this Utopia?" 35x45 cm.
"Regeneration project no. 1" 30x40 cm.
"Kitchen set - to solve a space issue" 76x96 cm
Här ser man storleksskillnaden:
Duken är en linne/bomulls mix som jag grundat och färgat mörkare med polymer emulsion och en blandning av olika färgers Indian ink. Ramarna jag spännt upp duken på är de jag köpte tillsågade i Evans i Dublin och satte ihop själv. Texten är Letraset rub off transfers.
Jag har jobbat med de här tavlorna de senaste två veckorna och den stora blev klar idag. De ska ställas ut i Mad art gallery i Dublin i juli i utställningen som jag, Shane och Carolyn arrangerar själva.
Idag och igår har det varit nästan obekvämt varmt och kvavt. Och så är jag förkyld fortfarande vilket gör det ännu jobbigare, fast hellre det än regn. Igår var vi på en training day i Croke Park i Dublin med sommarpersonalen från landets turistbyråer. Kändes inte som att det var värt besväret eftersom jag hört allt det där förr, men kul att träffa folk man känner iallafall. Börjar jobba på måndag så imorgon är min sista lediga dag. Känns lite hiss men ännu mera diss.
"Nothing is different - everything has changed" 35x45 cm.
"Is this Utopia?" 35x45 cm.
"Regeneration project no. 1" 30x40 cm.
"Kitchen set - to solve a space issue" 76x96 cm
Här ser man storleksskillnaden:
Duken är en linne/bomulls mix som jag grundat och färgat mörkare med polymer emulsion och en blandning av olika färgers Indian ink. Ramarna jag spännt upp duken på är de jag köpte tillsågade i Evans i Dublin och satte ihop själv. Texten är Letraset rub off transfers.
Jag har jobbat med de här tavlorna de senaste två veckorna och den stora blev klar idag. De ska ställas ut i Mad art gallery i Dublin i juli i utställningen som jag, Shane och Carolyn arrangerar själva.
Idag och igår har det varit nästan obekvämt varmt och kvavt. Och så är jag förkyld fortfarande vilket gör det ännu jobbigare, fast hellre det än regn. Igår var vi på en training day i Croke Park i Dublin med sommarpersonalen från landets turistbyråer. Kändes inte som att det var värt besväret eftersom jag hört allt det där förr, men kul att träffa folk man känner iallafall. Börjar jobba på måndag så imorgon är min sista lediga dag. Känns lite hiss men ännu mera diss.
