Mitt liv på Irland

Sitter och lyssnar på att par låtar av Lisa Loeb. Det är lite nostalgi eftersom jag inte hört dem sen hon spelade dem i The Roisin Dubh 2004. Jag gillar inte de flest av hennes låtar, för mainstream eller nåt, men första skivan är bra och så I do och How som jag laddade ner på iTunes nyss.

Hittade en rolig sida på internet: The Sims on stage. Det är typ en karaoke sida där man kan sjunga en massa låtar till backing tracks, spela in sin röst med hjälp av mikrofonen tll datorn och sen kan folk rösta på vilken version som är bäst av alla inlagda. Det är kul för backing tracksen är bra kvalitet. Mina låtar har dock inte lagts till än, stod att det kunde ta ett tag, men 2 timmar är ju rätt mycket, så kanske blev nåt fel...

Lät Sean mannekänga sina kläder som vi köpte igår och de är snygga! Han provade dem aldrig i affären. Topshop/Topman är min favoritklädaffär.





Vi gick en promenad tillsammans vid lunchtid och sen fikade vi på ett cafe i Salthill. Det var trevligt. Sen har jag, förutom att leka med karaoke sidan läst Irish Times bilagorna (söndagstidningen här är veckans höjdpunkt med en mängd bilagor, TV guide etc).

Jag har funderat en hel del också, på vad som är viktigt i livet och även om det är kul att vara nostalgisk så måste jag koncentrera mig på att leva mer i nuet, uppskatta vad jag har här och nu och sluta tänka på saker som var och saker som jag vill ska hända. Sluta fundera så mycket på framtiden. När man tänker tillbaka på vad som varit så minns man bara det som var roligt, man glömmer så lätt de vanliga, lite trista dagarna utan hänger sig fast vid alla roliga minnen av vänner, fester, resor, skratt, magiska ögonblick. Jag vet att om jag flyttar tillbaka till Sverige så kommer jag bara minnas allt det roliga vi gjorde. Vi pratade om det idag på promenaden. Om att om man sen åker tillbaka hit och hälsar på så kanske man är rädd att man kommer ångra sig, att man tog fel beslut som flyttade, för då kommer allt roligt att klämmas in i en vecka (eller vad det nu är man är här), man kommer att åka till en massa ställen, träffa vänner, Seans släkt etc och ha jättekul och så kommer man glömma att när man bodde här så träffade man inte dessa folk sådär jätteofta ändå och det var många trista dagar också. Kalla hus med dålig standard, dåligt väder, vissa irriterande grejer, hemlängtan....

Är samma sak när jag hålsar på hemma i Sverige. Då far man runt och hälsar på en massa släktingar, träffar vänner, shoppar, åker och tittar på en massa grejer, bjuds på middagar etc. Sen om man bor där så kommer man ju inte att träffa folk så särskilt ofta som man kanske tror och allt roligt blir mycket mer utspritt. Är så svårt att få en bild av hur det skulle vara att bo på ett ställe när man bara är på besök.

Jag känner mig ofta främmande inför så många grejer i Sverige när jag är hemma. Jag vet inte hur saker och ting fungerar. Jag flyttade ju hit när jag var 19 år och nu är jag 23. Jag har aldrig fyllt i en svensk deklaration, jag fattade inte vad uttrycker "vill du ha tillbaka på beloppet?" betydde när jag handlade i en affär, jag är inte van att stoppa in kortet uppochner i bankomaten, jag har aldrig varit hos arbetsförmedlingen, jag känner inte till en massa folk som blivit "kändisar" genom Idol, Big Brother etc eftersom jag inte sett dessa program. Jag har aldrig handlat på systemet.

Jag lämnade Sverige veckan efter gymnasiet och det mesta av vad jag lärt mig om att vara vuxen och klara sig på egen hand har jag lärt mig här. Här kan man hitta jobb genom att kolla efter lappar uppsatta i butiksfönstren, man skaffar bostad genom att köa utanför Galway Advertisers huvudkontor när annonsbilagan släpps på en onsdag, det finns ingen lag som säger att man ska ha lyse på cykeln på kvällen. Här finns en mängd Off Lincence ställen som har öppet minst till 22.00 där man kan köpa alkohol om man fyllt 18, eller så kan man köpa det i mataffären. Ja, många saker är annorlunda och mindre krångliga här. Jag har börjat se mer lättvindigt på saker sen jag flyttade hit, mer utav en "Det ordnar sig" attityd, blir irriterad när jag är hemma och saker känns krångliga. Samtidigt är standarden och punktligheten i Sverige mycket bättre, något som hjälper enormt när man t ex ska åka buss. Man slipper bo i hus med gröna, ingrodda helteckningsmattor och mögel kring fönsterkarmen. Det finns för och nackdelar med allting. Och frågan jag brukar ställa mig är var jag passar in.

När jag är hemma så korsar jag gatan var som helst, trots att det finns rödljus...