Spring in my step.
Glad Påsk allesammans! Nu har jag helgen till ära knåpat ihop en Spotify lista med särskilt våriga låtar. Inte så att alla har vår som tema (även om ett par har det) men de är liksom glada låtar som får en upprymd, som får en att känna att här växer och spritter det, här finns det möjligheter... Lyssna LYSSNA!
http://open.spotify.com/user/afoggynotion/playlist/5BBvk9a4X5VQF6Ra1ANaYR
Ce n'est pas une lampe. Blev ni lurade? Iallafall blev Majella det igår när hon var på planeringsmöte i ateljén. Det är min parafras på min konstnärs-idol Thomas Demands verk där han skapar hela interiörer i papper som han fotograferar. Jag läser just nu The Order of things av Michel Focault och funderar mycket kring tingen omkring oss, vad de symboliserar, huruvida deras värde ligger i deras användbarhet och vad ett ting blir om det ser ut som någonting men ändå inte är det - ficklampan är ingen riktig ficklampa och uppfyller inte den funktion som en ficklampa enbart är skapad för att göra, dvs. lysa. Kan en sak vara "ett ting i sig självt" utan associationer? etc. Det är en del i Occupy Space installationen vi utvecklar jag och Majella, som handlar just om material, process och objekt.
Min ateljé i Måndags när vi hade ateljévisit av ingen mindre än Alice Maher, en av Irlands mest kända konstnärer (en av de vi läste om på konsthistorien etc.)
Dessa detaljer är sprejade på en tapetvåd och är också del i installationen och detta har tagit över hälften av väggytan sen i Tisdags.
Jag håller även på och bygger ytor utav mängder med gem. Är inte tänkt som huvudbonad dock... Jag har pillat dit ca 4500 gem så här långt och har lika mycket kvar. Jag tittar på gemets enda funktion som ligger i att sätta ihop papper, vilket framgår av engelska namnet "paper clip". De fyllder alltså en viktig funktion i vårt sätt att gruppera och föra samman information. Denna process är drivkraften bakom allt vi människor gör och sättet för oss att förstå vår omvärld. Genom hela historien har människan försökt gruppera, arkivera, städa, rada upp, märka saker etc. medan världen i sig själv alltid drivs mot kaos (kaosteorin) så jobbar vi frenetiskt på motsatsen. Detta gäller alla material, språk (grammar), växter, djur... ja allt vi kommer i kontakt med vill vi placera i ett fack för att förstå. Då ställs man också inför frågon om hur vi ska göra sagda indelning och vilka kriterier vi ska följa. Detta är saker som Focaults bok tar upp men som också kommer upp i t ex Kants filosofi. Kanske låter lite tungrott så här i bloggen, men jag håller på med mycket teori för tillfället. Här grupperar jag gemen istället för att de ska gruppera samman papper, och skapar illusionen av ett annat material. Det är också tänkt att ses som en rustning för att skydda mot omvärlden, att göra med mitt "You had another skin" projekt.
Mitt i allt detta så har jag också läst Mio Min Mio som jag önskade mig i födelsedagspresent. Den är intressant att läsa som vuxen för man kan se mer på hennes sagoinfluerade skriftspråk, Landet i fjärran som symbol för Utopia etc. Men bortsett från allt sånt tänkande så är berättelsen i sig och Ilon Wiklands bilder så himla, himla underbar! Jag älskar Astrid Lindgren, Tove Jansson och Maria Gripe. Helt fantastiska hela bunten, även om Maria Gripe är den stora favoriten.
Min ateljékanin fick lite godis i sig den också idag när jag köpte godis till mina pappägg hemma.
Vackra, våriga stenkulor hittade jag också i Simon shopen i tisdags och kunde bara inte motstå dem.
Igår kväll var jag hemma hos Annemarie och drack vin och pratade om livet. Har inte umgåtts med henne sen januari så det var en sån himla bra kväll. Vi hann även med en sväng på stan (skulle till ett turntable gig i 126 galleriet men blev så försenade så det var just slut när vi kom ut). Träffade dock ett par personer som Annemarie kände så det blev en drink i en bar nere vid the docks innan jag och Annemarie gick tillbaks hem till henne och öppnade en andra vinflaska och pratade och började fippla med hennes keyboards och instrument och jag testade på att spela dragspel för första gången i mitt liv. Inte lätt kan jag säga direkt! Annemarie har spelat dragspel sen hon var 6 år och spelar även keyboards, theramin och olika elektroniska apparater så hennes lilla lägenhet är fylld med såna prylar. Sen slutade det med att jag spelade elgitarr och sjöng och hon inprovisationskompade på dragspel. Så bra som man nu kan spela efter ett antal glas vin var det iallafall fantastiskt roligt och jag fick låna ett av hennes dragspel (hon har flera). Det är rött och väldigt vackert och jag önskar så att jag kunde spela melankoliska finska polskor och sånt där fint. Men man kan ju inte förvänta sig att lära sig på en dag vad Annemarie gjort i över 20 år så jag leker mest lite.
Och ja förlåt, men det ÄR julbelysningen som hänger kvar (julen varar fram till påsk hemma hos oss). Anledningen är att ljuset är så mysigt när man kollar på film och sådär så jag låtsas nu att det är en åretrunt slinga istället.
Men visst är det snyggt?! Just det här dragspelet fick hon när hon var 6 år och det har hängt med sen dess, så jag tyckte det kändes lite ärofyllt att få låna det. Sverige och Finland har ju en stark dragspelskultur men vad jag har sett verkar det mest vara knappdragspel istället för tangenter. Musikinstrument är så spännande tycker jag!
Ha en fin påsk alla!!
http://open.spotify.com/user/afoggynotion/playlist/5BBvk9a4X5VQF6Ra1ANaYR
Ce n'est pas une lampe. Blev ni lurade? Iallafall blev Majella det igår när hon var på planeringsmöte i ateljén. Det är min parafras på min konstnärs-idol Thomas Demands verk där han skapar hela interiörer i papper som han fotograferar. Jag läser just nu The Order of things av Michel Focault och funderar mycket kring tingen omkring oss, vad de symboliserar, huruvida deras värde ligger i deras användbarhet och vad ett ting blir om det ser ut som någonting men ändå inte är det - ficklampan är ingen riktig ficklampa och uppfyller inte den funktion som en ficklampa enbart är skapad för att göra, dvs. lysa. Kan en sak vara "ett ting i sig självt" utan associationer? etc. Det är en del i Occupy Space installationen vi utvecklar jag och Majella, som handlar just om material, process och objekt.
Min ateljé i Måndags när vi hade ateljévisit av ingen mindre än Alice Maher, en av Irlands mest kända konstnärer (en av de vi läste om på konsthistorien etc.)
Dessa detaljer är sprejade på en tapetvåd och är också del i installationen och detta har tagit över hälften av väggytan sen i Tisdags.
Jag håller även på och bygger ytor utav mängder med gem. Är inte tänkt som huvudbonad dock... Jag har pillat dit ca 4500 gem så här långt och har lika mycket kvar. Jag tittar på gemets enda funktion som ligger i att sätta ihop papper, vilket framgår av engelska namnet "paper clip". De fyllder alltså en viktig funktion i vårt sätt att gruppera och föra samman information. Denna process är drivkraften bakom allt vi människor gör och sättet för oss att förstå vår omvärld. Genom hela historien har människan försökt gruppera, arkivera, städa, rada upp, märka saker etc. medan världen i sig själv alltid drivs mot kaos (kaosteorin) så jobbar vi frenetiskt på motsatsen. Detta gäller alla material, språk (grammar), växter, djur... ja allt vi kommer i kontakt med vill vi placera i ett fack för att förstå. Då ställs man också inför frågon om hur vi ska göra sagda indelning och vilka kriterier vi ska följa. Detta är saker som Focaults bok tar upp men som också kommer upp i t ex Kants filosofi. Kanske låter lite tungrott så här i bloggen, men jag håller på med mycket teori för tillfället. Här grupperar jag gemen istället för att de ska gruppera samman papper, och skapar illusionen av ett annat material. Det är också tänkt att ses som en rustning för att skydda mot omvärlden, att göra med mitt "You had another skin" projekt.
Mitt i allt detta så har jag också läst Mio Min Mio som jag önskade mig i födelsedagspresent. Den är intressant att läsa som vuxen för man kan se mer på hennes sagoinfluerade skriftspråk, Landet i fjärran som symbol för Utopia etc. Men bortsett från allt sånt tänkande så är berättelsen i sig och Ilon Wiklands bilder så himla, himla underbar! Jag älskar Astrid Lindgren, Tove Jansson och Maria Gripe. Helt fantastiska hela bunten, även om Maria Gripe är den stora favoriten.
Min ateljékanin fick lite godis i sig den också idag när jag köpte godis till mina pappägg hemma.
Vackra, våriga stenkulor hittade jag också i Simon shopen i tisdags och kunde bara inte motstå dem.
Igår kväll var jag hemma hos Annemarie och drack vin och pratade om livet. Har inte umgåtts med henne sen januari så det var en sån himla bra kväll. Vi hann även med en sväng på stan (skulle till ett turntable gig i 126 galleriet men blev så försenade så det var just slut när vi kom ut). Träffade dock ett par personer som Annemarie kände så det blev en drink i en bar nere vid the docks innan jag och Annemarie gick tillbaks hem till henne och öppnade en andra vinflaska och pratade och började fippla med hennes keyboards och instrument och jag testade på att spela dragspel för första gången i mitt liv. Inte lätt kan jag säga direkt! Annemarie har spelat dragspel sen hon var 6 år och spelar även keyboards, theramin och olika elektroniska apparater så hennes lilla lägenhet är fylld med såna prylar. Sen slutade det med att jag spelade elgitarr och sjöng och hon inprovisationskompade på dragspel. Så bra som man nu kan spela efter ett antal glas vin var det iallafall fantastiskt roligt och jag fick låna ett av hennes dragspel (hon har flera). Det är rött och väldigt vackert och jag önskar så att jag kunde spela melankoliska finska polskor och sånt där fint. Men man kan ju inte förvänta sig att lära sig på en dag vad Annemarie gjort i över 20 år så jag leker mest lite.
Och ja förlåt, men det ÄR julbelysningen som hänger kvar (julen varar fram till påsk hemma hos oss). Anledningen är att ljuset är så mysigt när man kollar på film och sådär så jag låtsas nu att det är en åretrunt slinga istället.
Men visst är det snyggt?! Just det här dragspelet fick hon när hon var 6 år och det har hängt med sen dess, så jag tyckte det kändes lite ärofyllt att få låna det. Sverige och Finland har ju en stark dragspelskultur men vad jag har sett verkar det mest vara knappdragspel istället för tangenter. Musikinstrument är så spännande tycker jag!
Ha en fin påsk alla!!
Gulliver
Här är en ny sång. Det är en dikt av Sylvia Plath från boken Ariel som heter Gulliver. Jag hittade på musik och gjorde den till en sång. Hoppas att ni kanske gillar den.
These Days
I've been out walking
I don't do too much talking
These days, these days.
These days I seem to think a lot
About the things that I forgot to do
And all the times I had the chance to.
- Nico, These Days.
Senaste tavlan. 60x75 cm. Olja och akryl på linneduk.
Texture studies. Broderat med säkerhetsnålar.
I onsdags var det Live @8 i Bar EIGHT igen. Denna gång startade det dock kl. 7 och involverade en performance grej som vi som publik fick ta del av. Alla bord och stolar var borttagna och hela golvet var täckt med en filt i tyg. Alla fick ta av sig skorna vid dörren och sen fick vi lägga oss på golvet och blunda i 40 minuter. Konceptet var lite som hypnoterapi. Vi skulle genom "psychic sleep" uppleva en tavla som finns i National Gallery i Dublin målad av Francis Danby "The opening of the 6th seal" och fick beskrivet för oss vilka objekt som ingick i tavlan.
Så här ser visst tavlan ut. Jag känner inte att jag riktigt såg den framför mig, så tror inte att hypnosen funkade men det var häftigt ändå! Allt kändes lite konstigt surrealistiskt efteråt. Sen fortsatte kvällen i strumplästen med vin, videor och performance där publiken satt i små grupper på filten som täckte golvet. Bra sånt där!
På tisdag har vi inte mindre än två curator besök. Dels från curatorn för årets Tulca festival of visual arts och dels från curatorn för Limerick city gallery.
I don't do too much talking
These days, these days.
These days I seem to think a lot
About the things that I forgot to do
And all the times I had the chance to.
- Nico, These Days.
Senaste tavlan. 60x75 cm. Olja och akryl på linneduk.
Texture studies. Broderat med säkerhetsnålar.
I onsdags var det Live @8 i Bar EIGHT igen. Denna gång startade det dock kl. 7 och involverade en performance grej som vi som publik fick ta del av. Alla bord och stolar var borttagna och hela golvet var täckt med en filt i tyg. Alla fick ta av sig skorna vid dörren och sen fick vi lägga oss på golvet och blunda i 40 minuter. Konceptet var lite som hypnoterapi. Vi skulle genom "psychic sleep" uppleva en tavla som finns i National Gallery i Dublin målad av Francis Danby "The opening of the 6th seal" och fick beskrivet för oss vilka objekt som ingick i tavlan.
Så här ser visst tavlan ut. Jag känner inte att jag riktigt såg den framför mig, så tror inte att hypnosen funkade men det var häftigt ändå! Allt kändes lite konstigt surrealistiskt efteråt. Sen fortsatte kvällen i strumplästen med vin, videor och performance där publiken satt i små grupper på filten som täckte golvet. Bra sånt där!
På tisdag har vi inte mindre än två curator besök. Dels från curatorn för årets Tulca festival of visual arts och dels från curatorn för Limerick city gallery.
