Gulliver
Här är en ny sång. Det är en dikt av Sylvia Plath från boken Ariel som heter Gulliver. Jag hittade på musik och gjorde den till en sång. Hoppas att ni kanske gillar den.
Joanna Newsom live och andra kulturella aktiviteter.
Så super-jävla-as-bra! Jag åkte till Dublin i tisdags morse för att gå på Joanna Newsoms konsert i nybyggda Grand Canal Theatre i Dublins Docklands area. Suzanne och Declan och ett par andra de känner skulle också dit så jag träffade dem innan konserten och fast vi köpt biljetter på olika ställen, ovetande om att de andra skulle gå så hamnade jag på samma bänkrad, bara fem stolar ifrån Suzie och Declan! Lite sammanträffande med tanke på at GCT tar ca över 2100 pers.
Men först spolar vi tillbaka lite så jag kan berätta om dagen.
Jag åt lunch på Queen of tarts i Cow's lane.
Det var så jäkla blåsigt! Jag strosade runt lite i stan och kollade i mina vanliga vintage butiker, drack kaffe och läste ut Philip K. Dicks 'The man in the high castle'.
Jag checkade även in på mitt hostel där jag brukar bo. Är väl minst femte gången jag bor där eftersom det ligger så lägligt mellan O'Connell bridge och Temple Bar, är billigt och nästan lite hemtrevligt.
På väg till Grand Canal Theatre. River Liffey.
Råkade gå förbi gamla Windmill Lane studios där bland andra U2 spelade in sina album på 80 talet. Stället är del i Dublins Rock n' stroll trail (se skivplaketten på väggen) en self guided walk runt stan som jag rekommenderar om ni åker till Dublin och är musikintresserade. Fans och annat löst folk har sprejat graffiti runt hela kvarteret, en del är hälsningar från fans och det andra är nog bara vanligt hederligt klotter.
Grand Canal Theatre. Hela det här området var väldigt förfallet för några år sedan och har nu blivit helt nydesignat. (ett av de sista storprojekten innan recessionen dödade 'Celtic tiger' optimismen) Tänk Potzdamer Platz i Berlin, ett annat ställe där arkitekterna levt ut sina vildaste idéer. Ja, hela området påminner faktiskt om Berlin utseendemässigt, men det är en helt ny stadsdel så vi får se hur den utvecklas, förra året var det bara en byggarbetsplats.
Uppe där vi satt på läktaren. Blev inga bilder under konserten. Dels för att det var fotoförbud, men mest för att det var så mörkt att det inte skulle ha blivit någonting. Det här fotot togs med alla lampor på och ändå är det suddigt.
Här är en recension av konserten: State Magazine
Hon var helt otrolig. Man kunde ha hört en nål falla, så tyst var det. Man blev nästan hypnotiserad av att stirra på henne och hennes band eftersom låtarna var så långa att man verkligen kom in i musiken. Nästan alla låtar var från nya skivan, som extranummer gjorde hon 'Peach plum pear'. Extra kul var det när det blev en liten paus då hon var tvungen att sätta lim på fingrarna eftersom hon berättade att hon nyligen varit på semester och därför hade det hårda skinnet på hennes fingertoppar försvunnit (det här var turnépremiären). Under tiden medan limmet torkade blev det en liten improviserad frågestund.
Hittade ingen video från konserten jag var på, men här är Peach Plum Pear från hennes tidigare Dublin gig för ett par år sen och versionen är väldigt liknande.
Sofia!!! Om hon spelar i Stockholm igen så MÅSTE du gå!
Suzanne och Declan tog bussen hem till Galway efter konserten men jag hade bestämt att stanna en dag till så jag kunde gå på den restaurerade versionen av Metropolis i IFI (Irish Film Institute) på onsdagkvällen.
Onsdagen spenderade jag med att gå på några olika utställningar.
Temple Bar. Var i Temple Bar Gallery och såg en finsk videoutställning.
Sen var jag i Monstertruck och såg en utställning med naturtema.
Powerscourt shopping centre.
Sen var jag i RHA (Royal Hibernian Academy) galleriet och där pågick "Futures 10" en utställning där några av landets mest lovande up and coming artists får ställa ut. Jag kände igen tjejen som jobbade i receptionen dessutom, hon var en av konstnärerna som jag träffade vid förra helgens Claremorris Open Utställning som jag är med i.
Med i utställnngen var två mina favoritkonstnärer verksamma på Irland just nu: Först norska konstnären Magnhild Opdöl. Hon ritar otroligt detaljerade teckningar av döda djur och visar även upp den uppstoppade.
En mus tittar ut ur kattens ända.
Den andra konstnären är Damien Flood. Jag hade en e-mail konversation med honom runt jul när han sett min utställning i White Room Gallery och gillade den. Det har verkligen börjat gå bra för honom sista året.
Pappskulpturer av Niall de Buitléar.
Jag fikade och läste Carl Gustaf Jung och hann även med att köpa två Ingmar Bergman filmer (Persona och Wild Strawberries) och sen var det dags att gå på Metropolis (stumfilms sci-fi av Fritz Lang för er som mot förmodan aldrig hört talas om den). Jag har en dålig utgåva av filmen som jag fick för ett par år sen där bilden är väldigt grynig och det fattas en massa, till och med mer än på den vanliga utgåvan som sålts på DVD innan denna näst intill definitiva version satts ihop av tidigare förlorade delar av filmen som hittades i Brasilien för ett par år sedan. Originalsoundtracket har även det spelats in på nytt (på den utgåvan jag har har de bara satt någon random bombastisk musik) och den 3 september hade filmen nypremiär i National Concert hall med en liveorkester som spelade. Skulle jag gärna gått på men det var samma dag som Claremorris vernissagen. Hur som helst så fick jag iallafall min chans igår kväll.
Jag satt bara och myste hela filmen kan tilläggas. Vilket mästerverk, och dessutom har den ju influerat Blade Runner, så mycket, en av mina absoluta favoritfilmer. Under våren när jag jobbade med Dock Discourse projektet så inspirerades jag mycket av Metropolis och Blade Runner och brukade lyssna på Vangelis Blade Runner soundtrack i ateljén. Jag älskar kvalitets sci-fi.
Det har blivit en hel del Dublin på sistone. Och en hel del bra kultur. Imorgon ska jag demonstrera förresten. Då är det Day of action för National Campaign For The Arts. En reaktion mot föreslagna budgetnerskärningar genom kultursektorn på Irland. Verksamma inom kulturområdet ska föra samtal med politiker och i Galway ska alla som kan sluta upp vid Town Hall Theatre på eftermiddagen för att visa hur många vi är som jobbar med kultur.
Men först spolar vi tillbaka lite så jag kan berätta om dagen.
Jag åt lunch på Queen of tarts i Cow's lane.
Det var så jäkla blåsigt! Jag strosade runt lite i stan och kollade i mina vanliga vintage butiker, drack kaffe och läste ut Philip K. Dicks 'The man in the high castle'.
Jag checkade även in på mitt hostel där jag brukar bo. Är väl minst femte gången jag bor där eftersom det ligger så lägligt mellan O'Connell bridge och Temple Bar, är billigt och nästan lite hemtrevligt.
På väg till Grand Canal Theatre. River Liffey.
Råkade gå förbi gamla Windmill Lane studios där bland andra U2 spelade in sina album på 80 talet. Stället är del i Dublins Rock n' stroll trail (se skivplaketten på väggen) en self guided walk runt stan som jag rekommenderar om ni åker till Dublin och är musikintresserade. Fans och annat löst folk har sprejat graffiti runt hela kvarteret, en del är hälsningar från fans och det andra är nog bara vanligt hederligt klotter.
Grand Canal Theatre. Hela det här området var väldigt förfallet för några år sedan och har nu blivit helt nydesignat. (ett av de sista storprojekten innan recessionen dödade 'Celtic tiger' optimismen) Tänk Potzdamer Platz i Berlin, ett annat ställe där arkitekterna levt ut sina vildaste idéer. Ja, hela området påminner faktiskt om Berlin utseendemässigt, men det är en helt ny stadsdel så vi får se hur den utvecklas, förra året var det bara en byggarbetsplats.
Uppe där vi satt på läktaren. Blev inga bilder under konserten. Dels för att det var fotoförbud, men mest för att det var så mörkt att det inte skulle ha blivit någonting. Det här fotot togs med alla lampor på och ändå är det suddigt.
Här är en recension av konserten: State Magazine
Hon var helt otrolig. Man kunde ha hört en nål falla, så tyst var det. Man blev nästan hypnotiserad av att stirra på henne och hennes band eftersom låtarna var så långa att man verkligen kom in i musiken. Nästan alla låtar var från nya skivan, som extranummer gjorde hon 'Peach plum pear'. Extra kul var det när det blev en liten paus då hon var tvungen att sätta lim på fingrarna eftersom hon berättade att hon nyligen varit på semester och därför hade det hårda skinnet på hennes fingertoppar försvunnit (det här var turnépremiären). Under tiden medan limmet torkade blev det en liten improviserad frågestund.
Hittade ingen video från konserten jag var på, men här är Peach Plum Pear från hennes tidigare Dublin gig för ett par år sen och versionen är väldigt liknande.
Sofia!!! Om hon spelar i Stockholm igen så MÅSTE du gå!
Suzanne och Declan tog bussen hem till Galway efter konserten men jag hade bestämt att stanna en dag till så jag kunde gå på den restaurerade versionen av Metropolis i IFI (Irish Film Institute) på onsdagkvällen.
Onsdagen spenderade jag med att gå på några olika utställningar.
Temple Bar. Var i Temple Bar Gallery och såg en finsk videoutställning.
Sen var jag i Monstertruck och såg en utställning med naturtema.
Powerscourt shopping centre.
Sen var jag i RHA (Royal Hibernian Academy) galleriet och där pågick "Futures 10" en utställning där några av landets mest lovande up and coming artists får ställa ut. Jag kände igen tjejen som jobbade i receptionen dessutom, hon var en av konstnärerna som jag träffade vid förra helgens Claremorris Open Utställning som jag är med i.
Med i utställnngen var två mina favoritkonstnärer verksamma på Irland just nu: Först norska konstnären Magnhild Opdöl. Hon ritar otroligt detaljerade teckningar av döda djur och visar även upp den uppstoppade.
En mus tittar ut ur kattens ända.
Den andra konstnären är Damien Flood. Jag hade en e-mail konversation med honom runt jul när han sett min utställning i White Room Gallery och gillade den. Det har verkligen börjat gå bra för honom sista året.
Pappskulpturer av Niall de Buitléar.
Jag fikade och läste Carl Gustaf Jung och hann även med att köpa två Ingmar Bergman filmer (Persona och Wild Strawberries) och sen var det dags att gå på Metropolis (stumfilms sci-fi av Fritz Lang för er som mot förmodan aldrig hört talas om den). Jag har en dålig utgåva av filmen som jag fick för ett par år sen där bilden är väldigt grynig och det fattas en massa, till och med mer än på den vanliga utgåvan som sålts på DVD innan denna näst intill definitiva version satts ihop av tidigare förlorade delar av filmen som hittades i Brasilien för ett par år sedan. Originalsoundtracket har även det spelats in på nytt (på den utgåvan jag har har de bara satt någon random bombastisk musik) och den 3 september hade filmen nypremiär i National Concert hall med en liveorkester som spelade. Skulle jag gärna gått på men det var samma dag som Claremorris vernissagen. Hur som helst så fick jag iallafall min chans igår kväll.
Jag satt bara och myste hela filmen kan tilläggas. Vilket mästerverk, och dessutom har den ju influerat Blade Runner, så mycket, en av mina absoluta favoritfilmer. Under våren när jag jobbade med Dock Discourse projektet så inspirerades jag mycket av Metropolis och Blade Runner och brukade lyssna på Vangelis Blade Runner soundtrack i ateljén. Jag älskar kvalitets sci-fi.
Det har blivit en hel del Dublin på sistone. Och en hel del bra kultur. Imorgon ska jag demonstrera förresten. Då är det Day of action för National Campaign For The Arts. En reaktion mot föreslagna budgetnerskärningar genom kultursektorn på Irland. Verksamma inom kulturområdet ska föra samtal med politiker och i Galway ska alla som kan sluta upp vid Town Hall Theatre på eftermiddagen för att visa hur många vi är som jobbar med kultur.
Whip it up!
Jag hade en kort dag i onsdags och tanken var då att jag skulle jobba med lite test shots inför videon jag ska göra genom Mutton island piren (se föregående inlägg) men det sket sig eftersom tidvattnet vad så högt pga att det var fullmåne, så jag har tvingats skjuta upp mina planer i nästan en vecka för att vänta på att tidvattnet ska komma ner på låg nivå igen under eftermiddagarna. För er som inte bor vid ett hav med tidvatten så kan jag berätta att vattenståndet alltid är högst runt fullmåne, eftersom månens dragningskraft påverkar vattnet. Det infaller två high tide och två low tide varje dygn, dessa går i cykler varje månad. Just veckan med fullmåne är high tide på seneftermiddagen/kvällen och low tide på natten/morgonen. Imorgon ska jag dock kunna jobba igen för då infaller low tide runt 14.30. Low tide är ca 1 meter som lägst, high tide är ca 5 meter som högst, så skaplig skillnad alltså.
South Park, The Claddagh.
För ett par veckor sen var det öppet hus i Forge studios, där mina collegekompisar Sinead och Joe har keramikateljeer och där det även ligger en musikstudio med samma namn. Där spelade tydligen Snow Patrol in sitt första album fick jag veta. Jag hade aldrig varit där förut så det var kul att se hur det ser ut och att prata med folket där.
De hade livemusik hela eftermiddagen med olika lokala band som brukar spela in där etc.
Till slut hade alla spelat och de började få slut på folk som kunde uppträda så det slutade med att Sinead övertalade mig att gå upp och spela. Jag fick låna en norsk gubbes gitarr klenod som var alldeles blanknött och med jättebra ljud och sen körde jag två Tori Amos och en Kate Bush cover. Jävlar vad nervös jag var första låten kan tilläggas, men sen gick det lättare och folk gillade det och ville höra mer.
Haha, skrattar lite när jag ser kortet dock för det ser ut som att jag har mitt eget gig eller nåt, men så var ju inte fallet!
I måndags åkte jag till Dublin över dagen för att hämta hem mig stora tavla till Claremorris Open utställningen. Den var fast hemma hos Shane eftersom den varit för stor för att få plats i bilen när han tog med sig de andra mindre tavlorna till Galway för några veckor sedan. Hann också med att äta sushi, köpa en fin vintage blus med spetskrage, köpa ett par skivor och klanta bort mig och ta fel buss från Shanes hus in till stan så jag höll på att missa tåget hem och fick panikringa en taxi som kostade mig 200 spänn bara för att hinna med tåget (eftersom det var det sista). Men nu har jag tavlan i säkert förvar iallafall.
Igår cyklade jag ca 3km i vardera riktningen för att komma till en vernissage i Lorg Printmakers, som ligger ute i Castle park i utkanten av stan. Det är en rough area med tinkerhästar som betar på gräsplättarna etc, men galleriet är fint. Det var en tjej som gick ut skulptur i år som hade utställning. Hon heter Fiona Hession och är med i Brigits Garden utställningen jag också medverkar i (hon skjutsade mig och Maeve till vernissagen där i juli). Hennes verk från degreeshowen var denna husvagn som hon även vann pris med i Student art awards.
Det handlar om hem, irländsk identitet etc. Gillar't! Ett jäkla jobb att designa och trycka tyget, klä in och stoppa husvagnen etc. Aideen öppnade utställningen och jag drack två glas gratisvin innan det var dags att susa hemåt, i nedförsbacke denna gång för det var svag uppförslutning större delen av vägen dit!
Sen var det bara hem och byta om och sen gick jag och Sean till The Cellar bar där Anne Marie och Aaron hade spelning på kvällen med deras electro/gitarr duo Mirakil whip. Detta var deras första spelning efter ett break på 1,5 år, så det var lite speciellt. Min jobbarkompis Suzanne kom också dit och flera andra av Anne Maries vänner och bekanta och det var två support acts innan. Blev lite mycket rödvin för min del med tanke på att jag jobbade idag, men jag hade jättekul iallafall!
Jobbet har segat till lite den här veckan eftersom det är mycket mindre besökare helt plötsligt nu när sommaren är slut, men idag hade jag iallafall ett par svenska tjejer som blev väldigt förvånade över att upptäcka att jag var svensk och att jag kunde så mycket om alla bussförbindelser, sevärdheter etc. men jag sa att det är ju min femte sommar på byrån... En annan som blev förvånad var Noleen som jobbat med mig halva sommaren och inte förrän idag fattade att jag inte var irländare haha!
Jag spenderade en del av eftermiddagen med att lära Marge vika origamiskor utav post it lappar (sånt man kan göra när de striktare managerna har helgledigt) och visade även mina skills i att vika båtar, loppor och tröjor, men sen drog det ihop sig med mycket folk vid stängningsdags och en tapper sista timme i kiosken på torget där jag hjälpte Donal med att stänga.
Imorgon går Galways första marathon av stapeln och Sean ska springa ett utav varven, vilket blir ett Half Marathon. Två mil! huvva, hoppas han tar sig igenom det levande för så långt har han aldrig sprungit förr!
South Park, The Claddagh.
För ett par veckor sen var det öppet hus i Forge studios, där mina collegekompisar Sinead och Joe har keramikateljeer och där det även ligger en musikstudio med samma namn. Där spelade tydligen Snow Patrol in sitt första album fick jag veta. Jag hade aldrig varit där förut så det var kul att se hur det ser ut och att prata med folket där.
De hade livemusik hela eftermiddagen med olika lokala band som brukar spela in där etc.
Till slut hade alla spelat och de började få slut på folk som kunde uppträda så det slutade med att Sinead övertalade mig att gå upp och spela. Jag fick låna en norsk gubbes gitarr klenod som var alldeles blanknött och med jättebra ljud och sen körde jag två Tori Amos och en Kate Bush cover. Jävlar vad nervös jag var första låten kan tilläggas, men sen gick det lättare och folk gillade det och ville höra mer.
Haha, skrattar lite när jag ser kortet dock för det ser ut som att jag har mitt eget gig eller nåt, men så var ju inte fallet!
I måndags åkte jag till Dublin över dagen för att hämta hem mig stora tavla till Claremorris Open utställningen. Den var fast hemma hos Shane eftersom den varit för stor för att få plats i bilen när han tog med sig de andra mindre tavlorna till Galway för några veckor sedan. Hann också med att äta sushi, köpa en fin vintage blus med spetskrage, köpa ett par skivor och klanta bort mig och ta fel buss från Shanes hus in till stan så jag höll på att missa tåget hem och fick panikringa en taxi som kostade mig 200 spänn bara för att hinna med tåget (eftersom det var det sista). Men nu har jag tavlan i säkert förvar iallafall.
Igår cyklade jag ca 3km i vardera riktningen för att komma till en vernissage i Lorg Printmakers, som ligger ute i Castle park i utkanten av stan. Det är en rough area med tinkerhästar som betar på gräsplättarna etc, men galleriet är fint. Det var en tjej som gick ut skulptur i år som hade utställning. Hon heter Fiona Hession och är med i Brigits Garden utställningen jag också medverkar i (hon skjutsade mig och Maeve till vernissagen där i juli). Hennes verk från degreeshowen var denna husvagn som hon även vann pris med i Student art awards.
Det handlar om hem, irländsk identitet etc. Gillar't! Ett jäkla jobb att designa och trycka tyget, klä in och stoppa husvagnen etc. Aideen öppnade utställningen och jag drack två glas gratisvin innan det var dags att susa hemåt, i nedförsbacke denna gång för det var svag uppförslutning större delen av vägen dit!
Sen var det bara hem och byta om och sen gick jag och Sean till The Cellar bar där Anne Marie och Aaron hade spelning på kvällen med deras electro/gitarr duo Mirakil whip. Detta var deras första spelning efter ett break på 1,5 år, så det var lite speciellt. Min jobbarkompis Suzanne kom också dit och flera andra av Anne Maries vänner och bekanta och det var två support acts innan. Blev lite mycket rödvin för min del med tanke på att jag jobbade idag, men jag hade jättekul iallafall!
The Cellar bar, Galway. 27/08/10.
Jobbet har segat till lite den här veckan eftersom det är mycket mindre besökare helt plötsligt nu när sommaren är slut, men idag hade jag iallafall ett par svenska tjejer som blev väldigt förvånade över att upptäcka att jag var svensk och att jag kunde så mycket om alla bussförbindelser, sevärdheter etc. men jag sa att det är ju min femte sommar på byrån... En annan som blev förvånad var Noleen som jobbat med mig halva sommaren och inte förrän idag fattade att jag inte var irländare haha!
Jag spenderade en del av eftermiddagen med att lära Marge vika origamiskor utav post it lappar (sånt man kan göra när de striktare managerna har helgledigt) och visade även mina skills i att vika båtar, loppor och tröjor, men sen drog det ihop sig med mycket folk vid stängningsdags och en tapper sista timme i kiosken på torget där jag hjälpte Donal med att stänga.
Imorgon går Galways första marathon av stapeln och Sean ska springa ett utav varven, vilket blir ett Half Marathon. Två mil! huvva, hoppas han tar sig igenom det levande för så långt har han aldrig sprungit förr!
Taxidermy, konst och underbaraste Tori.
Fredagen i Dublin blev en av de mest underbara och magiska dagarna på länge. Jag gjorde bara trevliga saker från morgon till kväll. Och sånt behövs ibland vill jag lova.
Jag hittade på en liten konstrunda åt mig själv genom att gå till ett antal konstgallerier för att kolla vad de hade för utställningar. Först var jag i Green on Red gallery. Där var det en grupputställning med gallerikonstnärer.
Grön/röd målning. Does what it says on the tin so to speak. väldigt snygg på nära håll.
Sen var jag på Douglas Hyde Gallery i Trinity College, där var det en bra färgglad utställning med Dana Shultz. Gick även en sväng på Molesworth Gallery, vars abstrakta utställning jag inte var särskilt keen on innan jag gjorde ett efterlängtat besök på The Natural History Museum. Det har varit stängt i ca 3 år pga av att en trappa rasade där en gång men nu har den gamla byggnaden öppnat igen och jag fick se det för första gången.
Taxidermy är fascinerande. Det är djur, men ändå inte, för de är ju bara fyllda med sågspån eller var det nu kan vara. Så det är ju bara skalet av dem... Jag finner gamla museer som detta oerhört fascinerande och lite konstiga på samma gång. Sågspån och ögon av glas. Får mig att tänka på Philip K. Dicks science fiction bok "Do androids dream of electric sheep?". Där har nästan alla djur på jorden dött ut och de få som finns kvar kostar en förmögenhet. Det enda som då skulle återstå av djurvärlden skulle vara museer som detta...
Bläckfiskar.
Första gången jag sett ett bältdjur. De är ju verkligen som grankottar!
Jag hälsade på min kära Oscar Wilde i Merrion Square intill museet. The Picture of Dorian Gray är en av mina favoritböcker och jag håller för tillfället på och läser De Profundis som han skev från fängelset. Tycker så oerhört synd om honom när man tänker på hans livsöde. Han var ett geni.
Sen åt jag sushi till lunch och spanade in The Rubicon gallery som också hade en grupputställning där min fd. tutor Blaise deltog eftersom han representeras av dem. Kollade även in en helt underbar utställning med Norbert Schwontovsky i Kerlin Gallery.
Magiska drömlandskap.
Drack kaffe på ett fik och köpte en randig tröja i Harlequin vintage butik eftersom det var för kallt för min blazer. Det var soligt från och till men blåste kallt och jag ville inte frysa när jag skulle på Tori Amos konserten på kvällen.
Sen var jag tillbaka på hostelet och bytte om innan jag kollade in Kevin Kavanagh gallery som just flyttat till Liberties området. Där var det också en grupputställning.
Sen gick jag till Iveagh Gardens söder om St Stephen's Green för att kolla läget inför konserten, dvs se om det bildats kö vid entrén än etc. Jag hade aldrig varit i den parken förut. Den är verkligen vacker, med en massa gotiska/romantiska statyer.
Det var en liten kö vid ingången, men jag gick till en sidoingång för att kolla på den delen av parken som inte var avspärrad istället eftersom det var över två timmar till insläpp och kön inte var så stor.
När jag kom in i parken och gick där bland statyerna så hörde jag Tori göra soundcheck för Little Earthquakes. Det kändes så vackert och mystiskt att gå där genom trädgården och höra henne sjunga.
Jag slog mig ner vid avspärrningsstaketet tillsammans med tre andra personer som också hört henne sjunga och lyssnade på soundchecken. Hon gjorde bla. Winter, Concertina och Silent all these years, hon höll på i över en halvtimme. Det var så vackert och sällsamt på nåt sätt med henne ensam där vid pianot och det kändes som att hon sjöng bara för oss. Efteråt vinkade hon till sin lilla publik.
Jag träffade ett trevligt par från New Zeeland där och vi hade sällskap bort till kön och stod sen tillsammans vid scenen. Jag hamnade som tredje person från frontbariären, sweet!
Sen var konserten helt fantastisktotroligtunderbar. Hon spelade solo så det var bara hon, ett piano och en keyboard. Enda irritationsmomentet var några lättstötta holländar-groupies som verkade följa hela hennes turné och stod framför mig vid scenen och blev sura så fort publiken började klappa mitt i en sång, eller råkade stöta till dem, och sen inte fattade att de störde minst lika mycket genom att prata på holländska mitt i sången, haha, idioter.
Stället där vi stod var perfekt för när Tori tittade upp så kollade hon rakt mot oss så vi fick ögonkontakt ett flertal gånger vilket var kul. Det var som om hon tog ögonkontakt med olika personer en längre tid och liksom sjöng en del av sången just till den personen.
Jag hittade på en liten konstrunda åt mig själv genom att gå till ett antal konstgallerier för att kolla vad de hade för utställningar. Först var jag i Green on Red gallery. Där var det en grupputställning med gallerikonstnärer.
Grön/röd målning. Does what it says on the tin so to speak. väldigt snygg på nära håll.
Sen var jag på Douglas Hyde Gallery i Trinity College, där var det en bra färgglad utställning med Dana Shultz. Gick även en sväng på Molesworth Gallery, vars abstrakta utställning jag inte var särskilt keen on innan jag gjorde ett efterlängtat besök på The Natural History Museum. Det har varit stängt i ca 3 år pga av att en trappa rasade där en gång men nu har den gamla byggnaden öppnat igen och jag fick se det för första gången.
Taxidermy är fascinerande. Det är djur, men ändå inte, för de är ju bara fyllda med sågspån eller var det nu kan vara. Så det är ju bara skalet av dem... Jag finner gamla museer som detta oerhört fascinerande och lite konstiga på samma gång. Sågspån och ögon av glas. Får mig att tänka på Philip K. Dicks science fiction bok "Do androids dream of electric sheep?". Där har nästan alla djur på jorden dött ut och de få som finns kvar kostar en förmögenhet. Det enda som då skulle återstå av djurvärlden skulle vara museer som detta...
Bläckfiskar.
Första gången jag sett ett bältdjur. De är ju verkligen som grankottar!
Jag hälsade på min kära Oscar Wilde i Merrion Square intill museet. The Picture of Dorian Gray är en av mina favoritböcker och jag håller för tillfället på och läser De Profundis som han skev från fängelset. Tycker så oerhört synd om honom när man tänker på hans livsöde. Han var ett geni.
Sen åt jag sushi till lunch och spanade in The Rubicon gallery som också hade en grupputställning där min fd. tutor Blaise deltog eftersom han representeras av dem. Kollade även in en helt underbar utställning med Norbert Schwontovsky i Kerlin Gallery.
Magiska drömlandskap.
Drack kaffe på ett fik och köpte en randig tröja i Harlequin vintage butik eftersom det var för kallt för min blazer. Det var soligt från och till men blåste kallt och jag ville inte frysa när jag skulle på Tori Amos konserten på kvällen.
Sen var jag tillbaka på hostelet och bytte om innan jag kollade in Kevin Kavanagh gallery som just flyttat till Liberties området. Där var det också en grupputställning.
Sen gick jag till Iveagh Gardens söder om St Stephen's Green för att kolla läget inför konserten, dvs se om det bildats kö vid entrén än etc. Jag hade aldrig varit i den parken förut. Den är verkligen vacker, med en massa gotiska/romantiska statyer.
Det var en liten kö vid ingången, men jag gick till en sidoingång för att kolla på den delen av parken som inte var avspärrad istället eftersom det var över två timmar till insläpp och kön inte var så stor.
När jag kom in i parken och gick där bland statyerna så hörde jag Tori göra soundcheck för Little Earthquakes. Det kändes så vackert och mystiskt att gå där genom trädgården och höra henne sjunga.
Jag slog mig ner vid avspärrningsstaketet tillsammans med tre andra personer som också hört henne sjunga och lyssnade på soundchecken. Hon gjorde bla. Winter, Concertina och Silent all these years, hon höll på i över en halvtimme. Det var så vackert och sällsamt på nåt sätt med henne ensam där vid pianot och det kändes som att hon sjöng bara för oss. Efteråt vinkade hon till sin lilla publik.
Jag träffade ett trevligt par från New Zeeland där och vi hade sällskap bort till kön och stod sen tillsammans vid scenen. Jag hamnade som tredje person från frontbariären, sweet!
Sen var konserten helt fantastisktotroligtunderbar. Hon spelade solo så det var bara hon, ett piano och en keyboard. Enda irritationsmomentet var några lättstötta holländar-groupies som verkade följa hela hennes turné och stod framför mig vid scenen och blev sura så fort publiken började klappa mitt i en sång, eller råkade stöta till dem, och sen inte fattade att de störde minst lika mycket genom att prata på holländska mitt i sången, haha, idioter.
Stället där vi stod var perfekt för när Tori tittade upp så kollade hon rakt mot oss så vi fick ögonkontakt ett flertal gånger vilket var kul. Det var som om hon tog ögonkontakt med olika personer en längre tid och liksom sjöng en del av sången just till den personen.
Jag spelade in större delen av "Mother" med videofunktionen på min kamera. Lite skakig bild men bra ljud! Annars gillar jag inte att hålla på och fota och filma för mycket på konserter för det förstör upplevelsen när man fokuserar för mycket på sånt så det blev inte så mycket.
Jag har gjort en Spotify lista med större delen av kvällens setlist. Det fattas ett par låtar som inte finns på spotify, däribland en cover på The Cures Lovesong. Versionerna hon körde på konserten var utan orkester, så de lät mer stripped down.
http://open.spotify.com/user/afoggynotion/playlist/3zBqDigvq5bDfBU9n4LKJe
Min kompis Clara som jobbar i en butik i George's Arcade i Dublin sa att Tori var inne där och handlade med sin dotter innan konserten, jättetrevlig tydligen. Första gången jag sett henne live men förhoppningsvis inte den sista.
Mina ben var helt döda vid kvällens slut men oj vilken bra dag det var!
Pretty Good Year.
Den 16 juli gäller det! Tori Amos live i Dublin. Jag laddar upp lite med att sjunga Pretty Good Year. Hoppas hon spelar den, men det är ju inte säkert så mång album som hon släppt genom åren. Men en av mina favoriter är det iallafall.
Oh, jag har även bokat biljett till Joanna Newsom live i Dublin den 14 september. Kommer bli fint!
Just The Same
Igår morse fick jag inspiration att skriva den här låten. Den kom till mig så snabbt att jag själv knappt hann med. Sen sent på kvällen pysslade jag med att spela in den. Hoppas ni tycker om den!
Utdrag ur texten:
"And rain falls in sheets outside the window
a misty, murky day to crown this love
and 'this is the way it is in this part of the world', you said
I’m sorry but I must have forgot
I had a way of breaking your cycles and distorting your circles
I looked at the seagulls, 'they fly low today', you said
'a storm is approaching I know, I can read it in the air
so let’s draw the curtains, let’s make the bed'
Utdrag ur texten:
"And rain falls in sheets outside the window
a misty, murky day to crown this love
and 'this is the way it is in this part of the world', you said
I’m sorry but I must have forgot
I had a way of breaking your cycles and distorting your circles
I looked at the seagulls, 'they fly low today', you said
'a storm is approaching I know, I can read it in the air
so let’s draw the curtains, let’s make the bed'
Alice i Underlandet Spotify spellista
Okej, så jag har satt ihop en Alice i Underlandet inspirerad spellista i Spotify. För er som har det så kan ni klicka på den här länken:
http://open.spotify.com/user/afoggynotion/playlist/6qYUCFwzcjD0hlD8BYHvNu
Jag har blandat låtar from senaste filmens soundtrack, tecknade disneyfilmens soundtrack och andra låtar som har med Alice att göra/bara passar in för att de är lite drömska och sagolika.
Gong, Jefferson Airplane, Bat For Lashes, Turid, Kate Bush, Joni Mitchell, Bo Hansson etc. Hoppas ni gillar det och om ni vill höra mer av nån vissa artist så kan ni ju alltid klicka er vidare.
Enjoy!!
Här är ännu ett kort ur min Alice i Underlandet serie från 2006.
Förresten så är det så himla kul för min brorsa ska komma hit och hälsa på i en vecka runt min 25-års dag den 14 april. Ska boka biljetter år honom i kväll. Han har inte varit här sen Juni 2007 så det ska bli kul att visa honom allting!
http://open.spotify.com/user/afoggynotion/playlist/6qYUCFwzcjD0hlD8BYHvNu
Jag har blandat låtar from senaste filmens soundtrack, tecknade disneyfilmens soundtrack och andra låtar som har med Alice att göra/bara passar in för att de är lite drömska och sagolika.
Gong, Jefferson Airplane, Bat For Lashes, Turid, Kate Bush, Joni Mitchell, Bo Hansson etc. Hoppas ni gillar det och om ni vill höra mer av nån vissa artist så kan ni ju alltid klicka er vidare.
Enjoy!!
Här är ännu ett kort ur min Alice i Underlandet serie från 2006.
Förresten så är det så himla kul för min brorsa ska komma hit och hälsa på i en vecka runt min 25-års dag den 14 april. Ska boka biljetter år honom i kväll. Han har inte varit här sen Juni 2007 så det ska bli kul att visa honom allting!
Man ska inte ropa vår för tidigt.
Nej, det blev inte vår riktigt ännu så jag har inga mer vårbilder att lägga upp tyvärr, Sofia...
Det som var så fint i lördags och sen har det varit gråmulet och blåsigt hela veckan. Inget vårigt alls. Har fått lite mer gjort med min stora tavla, målade ett nytt lager över vattnet och fixade till lite smådetaljer, men annars har jag mest suttit och läst Kafka på Java's i flera timmar under eftermiddagarna. Kan knappt lägga ifrån mig boken! Och så har jag ångest över besked som väntas på fredag från en skola jag sökt till som jag aldrig kommer komma in på, men man kan ju ha ångest för det, haha! Skit!
Igår kollade jag på Blade Runner igen. Bara älskar den filmen! Nyss spelade jag in en cover på Tori Amos sång "Winter" till alla er i ett snöigt Sverige. Önskar att jag kunde spela piano, för Tori Amos låtar ska egentligen vara piano, men det är det som det är. Ni kan lyssna i spelaren nedanför. Om inte det funkar så är adressen: http://www.ceciliadanell.com/winter.mp3
Det som var så fint i lördags och sen har det varit gråmulet och blåsigt hela veckan. Inget vårigt alls. Har fått lite mer gjort med min stora tavla, målade ett nytt lager över vattnet och fixade till lite smådetaljer, men annars har jag mest suttit och läst Kafka på Java's i flera timmar under eftermiddagarna. Kan knappt lägga ifrån mig boken! Och så har jag ångest över besked som väntas på fredag från en skola jag sökt till som jag aldrig kommer komma in på, men man kan ju ha ångest för det, haha! Skit!
Igår kollade jag på Blade Runner igen. Bara älskar den filmen! Nyss spelade jag in en cover på Tori Amos sång "Winter" till alla er i ett snöigt Sverige. Önskar att jag kunde spela piano, för Tori Amos låtar ska egentligen vara piano, men det är det som det är. Ni kan lyssna i spelaren nedanför. Om inte det funkar så är adressen: http://www.ceciliadanell.com/winter.mp3
Pass This On - The Knife cover
Ok så jag är ingen musiker direkt, men jag tycker det är kul att spela och sjunga. Igår kväll spelade jag in en cover på Pass This On med The Knife. Jag använde min metallophone som jag köpte förra helgen och min nya mikrofon.
Enjoy!
Enjoy!
Kan förresten inte bärga mig tills deras nya electro opera skiva släpps! Kommer garanterat att köpa den!
Nu har jag fått iväg alla tre ansökningarna till skolorna i Glasgow och London. Får se om jag blir kallad på portfoliointervju sen då...
Sean stack till Westport igår kväll men jag hade så mycket att göra att jag fick skippa det. Ska ha möte med Maeve imorgon förmiddag och vill ha större delen av video till utställningen klar då och så var jag ju tvungen att skriva klart och skicka ansökningarna.
Igår kväll kollade jag på Frida, ni vet filmen med Salma Hayek om Frida Kahlo. Hade sett den för flera år sen och hittade den i DVD hyllan. Bättre än vad jag mindes den! Köpte även "Det sjunde inseglet" för 10 euro idag. Billigt med tanke på vad jag sett den filmen säljas för förr. Bergman är bra.
Wonderwall
Många av er har säkert hört hundra olika covers på Wonderwall med Oasis. En av mina favoriter är den med Ryan Adams. (kolla in den på Youtube om ni inte hört den). Trots att detta nog är en av historiens mest populära cover låtar så har jag gjort min egen.
Ursäkta om videon är lite ur synk och att det är mycket background noise, har ju ingen riktig inspelningsutrustning utan använder bara den inbyggda micen och kameran. Videon är dock inspelad efter audion.
Hoppas ni gillar den :)
Ursäkta om videon är lite ur synk och att det är mycket background noise, har ju ingen riktig inspelningsutrustning utan använder bara den inbyggda micen och kameran. Videon är dock inspelad efter audion.
Hoppas ni gillar den :)
So Tonight That I Might See
I tisdags kväll var jag med Sean på Fantastic Mr Fox. Vilken underbar film!!! Kan inte vänta tills den kommer på DVD så man kan få se extramaterial m.m Barnfilmerna är bättre än vuxenfilmerna på bio just nu. Up var också jättebra, men Mr Fox var allt strået vassare. Och så är ju George Clooney och Meryl Streep rösterna. Kan inte bli dåligt då! ;)
Igår kväll var jag på Hope Sandoval konsert i The Roisin. Träffade på en hel del folk jag kände där så det var kul! Hon var sångaren i ett av världens bästa band: Mazzy Star. Fantastiskt band som höll på på 90 talet. Nu körde hon bara solo grejer, köpte hennes nya soloskiva för ett par veckor sen så jag kunde lyssna in mig. Hon visade psykadeliska filmsekvenser som backdrop. Fick mig att tänka på Pink Floyd och Velvet Underground, och Stina Nordenstam. Några andra favoritband. Men hon är väldigt eccentrisk. Vill inte att publiken ska föra oväsen, hade lamporna släckta så man knappt kunde se henne, de stängde baren medan hon sjöng etc. Men MUSIKEN, det var ju den vi var där för. Vilken röst!
Här är Into Dust med Mazzy Star från deras album "So Tonight That I Might See" sånger som liksom kramar hjärtat i kroppen på en. Ni som bor i Sverige och har tillgång till Spotify kan säkert hitta både Mazzy Star och Hope Sandoval där om ni vill lyssna mer. Har alla tre album men frågan är om den ovannämnda inte är den bästa ändå. Låten Five String Serenade är en av mina absoluta favoriter, men den fanns inte på youtube.
Sean drack några pints med några jobbarkompisar och kom visst till The Roisin senare när konserten höll på och pratde med Eoin längst bak, men det visste inte jag, för jag var ju längre fram.
Igår kväll var jag på Hope Sandoval konsert i The Roisin. Träffade på en hel del folk jag kände där så det var kul! Hon var sångaren i ett av världens bästa band: Mazzy Star. Fantastiskt band som höll på på 90 talet. Nu körde hon bara solo grejer, köpte hennes nya soloskiva för ett par veckor sen så jag kunde lyssna in mig. Hon visade psykadeliska filmsekvenser som backdrop. Fick mig att tänka på Pink Floyd och Velvet Underground, och Stina Nordenstam. Några andra favoritband. Men hon är väldigt eccentrisk. Vill inte att publiken ska föra oväsen, hade lamporna släckta så man knappt kunde se henne, de stängde baren medan hon sjöng etc. Men MUSIKEN, det var ju den vi var där för. Vilken röst!
Här är Into Dust med Mazzy Star från deras album "So Tonight That I Might See" sånger som liksom kramar hjärtat i kroppen på en. Ni som bor i Sverige och har tillgång till Spotify kan säkert hitta både Mazzy Star och Hope Sandoval där om ni vill lyssna mer. Har alla tre album men frågan är om den ovannämnda inte är den bästa ändå. Låten Five String Serenade är en av mina absoluta favoriter, men den fanns inte på youtube.
Sean drack några pints med några jobbarkompisar och kom visst till The Roisin senare när konserten höll på och pratde med Eoin längst bak, men det visste inte jag, för jag var ju längre fram.
Primal Scream konsert!!
I fredags den 24 var det så dags för Primal Scream konserten i festivaltältet i Galway som jag sett fram emot.
Jag gick bara på två saker i festivalen, denna konsert och så Penguin Café Orchestra som jag såg föregående fredag, och som var asbra för den delen. Jennifer kom med mig och Sean till Penguin konserten för hon hade också fått gratisbiljett, fast i sista stund.
På tal om gratis. Gary på jobbet fick två gratis biljetter till U2 i Dublin samma kväll (den 22:a) av en kvinna som jobbar på övervåningen (kontorsdelen) i turistbyrån och inte kunde gå. Glad i hågen tog han bussen till Dublin, gav andra biljetten till Ian som bor i Dublin och jobbade med oss fram till förra året och så gick de ihop. Flyt va?! Men jag var ju på U2 i Dublin 2005 och har blivit så trött på Bono, så jag ville hellre se Primal Scream.
Scream klädd
Bröderna Colum och Phil från jobbet skulle på scream de med, men lyckades inte hitta dem. Först var de sena och sen när jag väl fått bra plats precis framme vid scenen så ville jag inte lämna den för att leta efter dem. När jag går på konsert är jag främst där för musiken så gör inget om jag är själv.
Först spelade Spiritualized. jag kände inte riktigt till dem men de var bra.
Sen var det en dj som spelade ett tag medan de byggde om scenen så jag passade på att springa på toa och äta en nutella crepe.
Det var en underbar kväll, trots att det regnade tidigare. Men vi var ju inomhus ändå i tältet.
Jag fick jättebra plats, andra person från staketet, i mitten. Sä här nära var jag:
Tog mest kort i början, för sen var det strobe lighting, rök och publiken (inklusive jag själv) var helt galna och hoppade så mycket att man inte hade en chans att ha kameran still.
Det var så bra så det finns fan inte! Vilken adrenalinkick! De körde mycket nyare låtar, så kände inte igen alla, men även klassiker som Loaded och Swastika eyes. De var imponerade av vilken bra publik vi var. Fanns en del rave typer där såklart, och några ungdomar som stod bredvid mig vid räcket tog extacy och blev helt off their heads. Folk knuffades och röjde rätt rejält framme där jag var, men det var bara att hoppa med och knuffas tillbaka, för jag tänkte inte bli nedträngd till en sämre plats haha! Dessutom var det nån idiot (antagligen drogad) som hoppade över stängslet och upp på scenen i bara ett par steg under Swastika eyes. Han var så snabb att vakterna inte ens hann reagera och Bobby Gillespie (sångaren) lyfte upp mike standet mot honom i självförsvar, men då kom vakterna och drog iväg honom.
När det var slut så var det som att vakna upp ur nåt slags tillstånd. Kändes helt sjukt att komma ut i friska luften och lugnet efter att ha trängts bland alla svettiga kroppar där inne. Måste bara säga att Primal Scream är för jävla coola. Är väldigt svag för den där skinny rockbands looken med axellångt hår och 70 tals skjorta. Och Mani från Stone Roses är ju med i Primal Scream och Stone Roses är (var) ju med asbra.
Efteråt gick jag in till Java's och fikade med Sean, för han ringde och sa att ha var där
Jag var alldeles slut efter konserten och det var minst sagt jobbigt att jobba klockan 9 igår. Jag var inte bakis, drack bara en öl eftersom jag prioriterade att få bra plats framme vid scenen framför att köa i den evighetslånga kön vid öltältet, men gud så trött jag var. Och på morgonen var mina öron fortfarande inte helt återställda, utan jag hörde alla ljusa toner tydligare, vilket kändes lite konstigt. Men som tur är blev min hörsel normal efter ett tag.
Ojojoj att det var värt det säger jag bara!
Jag gick bara på två saker i festivalen, denna konsert och så Penguin Café Orchestra som jag såg föregående fredag, och som var asbra för den delen. Jennifer kom med mig och Sean till Penguin konserten för hon hade också fått gratisbiljett, fast i sista stund.
På tal om gratis. Gary på jobbet fick två gratis biljetter till U2 i Dublin samma kväll (den 22:a) av en kvinna som jobbar på övervåningen (kontorsdelen) i turistbyrån och inte kunde gå. Glad i hågen tog han bussen till Dublin, gav andra biljetten till Ian som bor i Dublin och jobbade med oss fram till förra året och så gick de ihop. Flyt va?! Men jag var ju på U2 i Dublin 2005 och har blivit så trött på Bono, så jag ville hellre se Primal Scream.
Scream klädd
Bröderna Colum och Phil från jobbet skulle på scream de med, men lyckades inte hitta dem. Först var de sena och sen när jag väl fått bra plats precis framme vid scenen så ville jag inte lämna den för att leta efter dem. När jag går på konsert är jag främst där för musiken så gör inget om jag är själv.
Först spelade Spiritualized. jag kände inte riktigt till dem men de var bra.
Sen var det en dj som spelade ett tag medan de byggde om scenen så jag passade på att springa på toa och äta en nutella crepe.
Det var en underbar kväll, trots att det regnade tidigare. Men vi var ju inomhus ändå i tältet.
Jag fick jättebra plats, andra person från staketet, i mitten. Sä här nära var jag:
Tog mest kort i början, för sen var det strobe lighting, rök och publiken (inklusive jag själv) var helt galna och hoppade så mycket att man inte hade en chans att ha kameran still.
Det var så bra så det finns fan inte! Vilken adrenalinkick! De körde mycket nyare låtar, så kände inte igen alla, men även klassiker som Loaded och Swastika eyes. De var imponerade av vilken bra publik vi var. Fanns en del rave typer där såklart, och några ungdomar som stod bredvid mig vid räcket tog extacy och blev helt off their heads. Folk knuffades och röjde rätt rejält framme där jag var, men det var bara att hoppa med och knuffas tillbaka, för jag tänkte inte bli nedträngd till en sämre plats haha! Dessutom var det nån idiot (antagligen drogad) som hoppade över stängslet och upp på scenen i bara ett par steg under Swastika eyes. Han var så snabb att vakterna inte ens hann reagera och Bobby Gillespie (sångaren) lyfte upp mike standet mot honom i självförsvar, men då kom vakterna och drog iväg honom.
När det var slut så var det som att vakna upp ur nåt slags tillstånd. Kändes helt sjukt att komma ut i friska luften och lugnet efter att ha trängts bland alla svettiga kroppar där inne. Måste bara säga att Primal Scream är för jävla coola. Är väldigt svag för den där skinny rockbands looken med axellångt hår och 70 tals skjorta. Och Mani från Stone Roses är ju med i Primal Scream och Stone Roses är (var) ju med asbra.
Efteråt gick jag in till Java's och fikade med Sean, för han ringde och sa att ha var där
Jag var alldeles slut efter konserten och det var minst sagt jobbigt att jobba klockan 9 igår. Jag var inte bakis, drack bara en öl eftersom jag prioriterade att få bra plats framme vid scenen framför att köa i den evighetslånga kön vid öltältet, men gud så trött jag var. Och på morgonen var mina öron fortfarande inte helt återställda, utan jag hörde alla ljusa toner tydligare, vilket kändes lite konstigt. Men som tur är blev min hörsel normal efter ett tag.
Ojojoj att det var värt det säger jag bara!
Primal Scream!
De spelar under Galway Arts Festival i juli. Det är en triple bill med David Holmes, Spiritualised och så dem i the big top (typ som ett stort cirkustält) den 24 Juli. Först tyckte jag inte att jag hade råd, biljetten kostade nämligen 45 euro, men så såg jag idag att jag hade fått in pengar på kontot så då tänkte jag att vad fasen, nån stor konsert måste man ju unna sig varje sommar, särskilt när de spelar fem minuters gångväg från där vi bor!
Förra året blev det ju Radiohead i Dublin, i år blir det Primal Scream. Måste erkänna att jag faktiskt inte ägde en enda av deras skivor tills idag, även om jag gillat Higher Than the Sun, Loaded etc. men när jag lyssnade på lite låtar på iTunes så kände jag ju igen hur många som helst och de är ju så himla bra!!
Sitter i ateljén nu och fösöker jobba lite. Var i amnesty caféet och åt lunch förut och skickade även ett tack kort till stiftelsen som gav mig konststipendiet. Jag passade även på att köpa Primal Screams mästerverk Screamadelica på HMV och sitter nu och lyssnar in mig lite. Yay, ska bli så kul!
I kväll måste jag hem till Aoife och försöka kopiera över autocad ritningen av Galway Docks, för filen fanns inte på min USB, trots att jag var med när hon kopierade den, så antingen är det något konstigt med hennes dator eller så kopierade hon fel. Var lite snopet när jag skulle jobba med den på AutoCad kursen igår.. Jaja, imorgon blir det Hitchcock kväll igen. The Birds denna gång.
Förra året blev det ju Radiohead i Dublin, i år blir det Primal Scream. Måste erkänna att jag faktiskt inte ägde en enda av deras skivor tills idag, även om jag gillat Higher Than the Sun, Loaded etc. men när jag lyssnade på lite låtar på iTunes så kände jag ju igen hur många som helst och de är ju så himla bra!!
Sitter i ateljén nu och fösöker jobba lite. Var i amnesty caféet och åt lunch förut och skickade även ett tack kort till stiftelsen som gav mig konststipendiet. Jag passade även på att köpa Primal Screams mästerverk Screamadelica på HMV och sitter nu och lyssnar in mig lite. Yay, ska bli så kul!
I kväll måste jag hem till Aoife och försöka kopiera över autocad ritningen av Galway Docks, för filen fanns inte på min USB, trots att jag var med när hon kopierade den, så antingen är det något konstigt med hennes dator eller så kopierade hon fel. Var lite snopet när jag skulle jobba med den på AutoCad kursen igår.. Jaja, imorgon blir det Hitchcock kväll igen. The Birds denna gång.
Det bästa kvinliga
En gång förra året så gjorde jag ett inlägg om mina snygga Rock gudar från förr.
Nu tyckte jag att det var dags att sammanställa ett gäng kvinliga artister som jag beundrar hur mycket som helst! De gör jättebra musik och funkar som stilinspiration också. Ska kanske tillägga att gällande vissa av dem, t ex Jewel och Suzanne Vega så gillar mest bara deras första skivor och inte så mycket deras nya. Har ingen aning om vilka fotografer som tagit bilderna (förutom att Anton Corbijn tagit Zelmani bilden), men dem skulle jag egentligen vilja ge massor av credit också för att de tagit så himla fina bilder! Bilderna är presenterade utan inbördes ordning.
BJÖRK
SOL SEPPY (Sophie Michalitsianos, tidigare medlem i Sparklehorse)
ANI DIFRANCO
TORI AMOS
FEVER RAY (KARIN DREIJER ANDERSSON)
JEWEL
KATE BUSH
REGINA SPEKTOR
SUZANNE VEGA
BAT FOR LASHES (NATASHA KHAN)
KATELL KEINEG
A CAMP (NINA PERSSON)
NINA HYNES
PORTISHEAD (BETH GIBBONS)
SOPHIE ZELMANI
STINA NORDENSTAM
Nu tyckte jag att det var dags att sammanställa ett gäng kvinliga artister som jag beundrar hur mycket som helst! De gör jättebra musik och funkar som stilinspiration också. Ska kanske tillägga att gällande vissa av dem, t ex Jewel och Suzanne Vega så gillar mest bara deras första skivor och inte så mycket deras nya. Har ingen aning om vilka fotografer som tagit bilderna (förutom att Anton Corbijn tagit Zelmani bilden), men dem skulle jag egentligen vilja ge massor av credit också för att de tagit så himla fina bilder! Bilderna är presenterade utan inbördes ordning.
BJÖRK
SOL SEPPY (Sophie Michalitsianos, tidigare medlem i Sparklehorse)
ANI DIFRANCO
TORI AMOS
FEVER RAY (KARIN DREIJER ANDERSSON)
JEWEL
KATE BUSH
REGINA SPEKTOR
SUZANNE VEGA
BAT FOR LASHES (NATASHA KHAN)
KATELL KEINEG
A CAMP (NINA PERSSON)
NINA HYNES
PORTISHEAD (BETH GIBBONS)
SOPHIE ZELMANI
STINA NORDENSTAM
Deeper Understanding
Nu måste jag jobba vidare med min animation. Måste få lite gjort på kvällarna när jag jobbar på dagarna... Glömde säga att jag köpte ett kasettpand med Kate Bush i bokhandeln i Dun Laoghaire. Hon är ju så himla bra och bandet kostade bara 1 euro. Hade inte kommit ihåg att lyssna på det så satte på sida B som det var framspolat till och låten "Deeper understanding" började. Den kom ut 1989 och känns väldigt aktuell idag. Ikväll fakiskt, när jag sitter vid min dator. Kate Bush är alltid så jävla före sin tid!
DEEPER UNDERSTANDING - KATE BUSH (1989)
As the people here grow colder
I turn to my computer
And spend my evenings with it
Like a friend.
I was loading a new programme
I had ordered from a magazine:
Are you lonely, are you lost?
This voice console is a must.
I press execute.
Hello, I know that youve been feeling tired.
I bring you love and deeper understanding.
Hello, I know that youre unhappy.
I bring you love and deeper understanding.
Well Ive never felt such pleasure.
Nothing else seemed to matter.
I neglected my bodily needs.
I did not eat, I did not sleep,
The intensity increasing,
til my family found me and intervened.
But I was lonely, I was lost,
Without my little black box.
I pick up the phone and go, execute.
Hello, I know that youve been feeling tired.
I bring you love and deeper understanding.
Hello, I know that youre unhappy.
I bring you love and deeper understanding.
I turn to my computer like a friend.
I need deeper understanding.
Give me deeper understanding.
DEEPER UNDERSTANDING - KATE BUSH (1989)
As the people here grow colder
I turn to my computer
And spend my evenings with it
Like a friend.
I was loading a new programme
I had ordered from a magazine:
Are you lonely, are you lost?
This voice console is a must.
I press execute.
Hello, I know that youve been feeling tired.
I bring you love and deeper understanding.
Hello, I know that youre unhappy.
I bring you love and deeper understanding.
Well Ive never felt such pleasure.
Nothing else seemed to matter.
I neglected my bodily needs.
I did not eat, I did not sleep,
The intensity increasing,
til my family found me and intervened.
But I was lonely, I was lost,
Without my little black box.
I pick up the phone and go, execute.
Hello, I know that youve been feeling tired.
I bring you love and deeper understanding.
Hello, I know that youre unhappy.
I bring you love and deeper understanding.
I turn to my computer like a friend.
I need deeper understanding.
Give me deeper understanding.
A Camp och Kristofer Åström konsert i Dublin!!!
Ja, vad ska jag säga mer än bara oh wow, vad glad jag är att jag åkte till Dublin i iallafall!
Tog tåget 10.50 så kom dit runt halv 2. Det första jag gjorde var att besöka Museum of Decorative Arts and Crafts som ligger i Collin's Barrack's nära Heuston Station. Har aldrig blivit av att jag besökt det tidigare men oh man, så mycket det fanns att se där. Spenderade nästan 3 timmar med att kolla på utställningar om Påskupproret 1916, irländska soldater i krig, silversmide, klädhistoria, japansk konst, 1960-tals haute couture, möbelhistoria etc. Bäst av allt var en utställning om Irländska modernistiska designern och arkitekten Eileen Gray. Hon bodde i Paris och var på flera sätt föregångare till t ex Le Corbusier, men bara för att hon var kvinna (surprise!) så fick hon inte det erkännande hon förtjänade förrän nu på senare år och manliga arkitekter tog åt sig äran för hennes idéer etc. Köpte en bok om henne som jag ska läsa.
Park nära stationen.
Museet är motsvarigheten till Nordiska Museet i Stockholm, men med inslag från t ex militärmuseet och Stadsmuseet för att göra en jämförelse.
Sen tog jag spårvagnen in till centrum och checkade in på mitt hostel. Ashfield house heter det och är skitbra. Billigt och nära till allt, tredje gången jag bodde där. Självklart måste jag alltid äta sushi när jag har chansen eftersom det inte finns nån sushi restaurang i Galway, bara japanska caféer. därför blev ett besök på Yamamori Sushi nere vid Ormod Quay.
Sen kollade jag runt lite på H&M bland annat, men hittade inget särskilt, och det var lite småkallt eftersom jag lämnat min tröja på hostelet då det ofta blir rätt varmt i konsertlokaler så när dörrarna öppnade til The Academy 19.30 så gick jag in.
Lokalen tidigare under eftermiddagen när jag gick förbi.
När jag först kom dit så var det väl max 10 pers där och jag tänkte att fasiken, hoppas det kommer folk, för tänk om det blir en sån där pinsam konsert som är nästan folktom. Jag var en gång i The Roisin förra sommaren för att se Ann Scott, det var precis när skolorna slutat och alla college ungdomar hade flyttat hem. Det var tre personer i publiken, så jäkla pinsamt! Men, som tur var behövde jag inte oroa mig, det var bara det att folk, enligt typisk Irländsk anda droppade in rätt sent. Bra för mig dock, för eftersom jag var tidig så passade jag på att ställa mig vid staketet. Är glad för att det var en stående publik, för gillar inte att de flesta konsertlokaler alltid har sittande publik, för man vill ju stå när man hör bra musik!
Det var två förband. Först en amerikansk singer/songwriter tjej. Hon var rätt bra, men gillade inte att publiken var så oengagerad och spelade fel, blev frustrerad, fick skrattanfall etc. Minns inte vad hon hette.
Sen spelade Kristofer Åström. Har hört hans namn förut men kände inte till hans musik. Blir ju så när man bor utomlands länge att man inte hänger med i allt som pågår i Sverige. En låt kände jag igen, men gud så bra han var! Spelade själv på gitarr och sjöng en duett med Emm Gryner.
Emm Gryner och Kristofer Åström
Sen var det bara att vänta in A Camp. Borden var täckta med spetsdukar, det hängde chinese lanterns i bakgruden och ljuset var mjukt orange/rött.
Sev var det dags, och jag säger bara Nina Persson. Har sett Cardigans i Dublin 2006, men nu var hon ännu bättre, hennes röst blir liksom bättre för varje år. Hon har nån slags utstrålning som en 40-tals filmstjärna och en stil att matcha det. Kvällen till ära var hon iklädd en svart jump suit, svarta klackskor med fyra straps och en fjäderkreation som hon tydligen gjort själv som böjer sig runt högra sidan av huvudet. Har alltid tyckt att The Cardigans är bättre live än på skiva, och samma gäller A Camp, de blir mycket rockigare och coolare på scenen.
Nina Persson och Kristofer Åström
Nathan Larson, tycker det blev en rätt bra bild!
Niklas Frisk och Nina Persson
Till en av mina favoritlåtar "Golden teeth and silver medals" som annars är en duett med Nikolai Dunger, så sjöng hon duett med den irländska artisten Mundy, som har haft en del hits här och det lät väldigt bra!
Vackra fjädrar
Ett fan kom och kastade upp en bukett tulpaner på scenen. De matchade väldigt bra. En fin gest, men hans kastteknik var väl inte den bästa. Men Nina lade dem på sitt bord.
Så här såg det ut egentligen, men var svårt att få bra bilder utan blixt. Men den här blev inte så suddig iallafall.
Sen efteråt hade de signering i merchandise båset utanför. De var hur trevliga som helst och såg till att alla som ville fick autografer. Det fanns typ inga vakter eller nånting, men irländare är kända för att sköta sig i såna sammanhang. haha, så det var ingen fara. Jag köpte Colonia på vinyl och fick den signerad och dedikerad. av alla tre. Nathan kunde bättre svenska än Sean dessutom haha ;)
Sen var jag ju tvungen att få ett typiskt fan kort taget haha, men usch så jag ser ut! Nina gör sig alltid bra på bild dock. Upptäckte på bilden att hon har en guldtand, haha, texten "Golden teeth and silver medals" makes more sense ;)
Den signerade skivan. Kränglade på plasten och orkade inte försöka ta av den igen när jag tog kortet.
Kan inte nog beskriva hur OTROLIGT bra kvällen var! Jag har ju gillat The Cardigans i åratal, särskilt "Long Gone Before Daylight" skivan, men jag har alllihop, så vet inte ens varför jag tvekade att gå på A Camp egentligen. Men det går lite från och till det där, ibland lyssnar jag massor på Cardigans och ibland glömmer jag bort dem ett tag, vilket var fallet på sistone. Och först tyckte jag inte att någon låt riktigt fastnade på A Camp skivan jag fick i födelsedagspresent och tyckte att Hello Saferide var bättre för att de låtarna satte sig på första lyssningen. Men nu är det tvärt om, A Camp är vinnaren i längden helt klart! Hello Saferide skivan är fortfarande bra, det är inte det, men gillade den mer när jag just fått den än jag gör nu.
Det finns otaliga skivor som jag har som fått "växa till sig" hos mig, däribland Radioheads "OK Computer, Madrugadas "The nightly disease" och Ani DiFrancos "Evolve" men de visade sig vara riktiga mästerverk som håller i längden. Vissa skivor som jag älskade från början som t ex Marit Bergmans "I Think it's a rainbow" The Kooks "Inside in/inside out" och Wallis Birds "Spoons" gillar jag knappt längre...
Jag gillar musk som är välgjord och spännande, där man upptäcker nya små saker vid varje lyssning och som kan betyda olika saker för en beroende på vilken sinnestämning man är i. Visste förresten inte förrän igår att Niklas Frisk som är gitarrist i A Camp är med i Atomic swing. Dem gillade ju jag och mamma för massor med år sedan, men de hade visst nån ny skiva för inte så länge sen?
Alltså, tänk vad många bra svenska band det finns när man tänker på det!
Tog tåget 10.50 så kom dit runt halv 2. Det första jag gjorde var att besöka Museum of Decorative Arts and Crafts som ligger i Collin's Barrack's nära Heuston Station. Har aldrig blivit av att jag besökt det tidigare men oh man, så mycket det fanns att se där. Spenderade nästan 3 timmar med att kolla på utställningar om Påskupproret 1916, irländska soldater i krig, silversmide, klädhistoria, japansk konst, 1960-tals haute couture, möbelhistoria etc. Bäst av allt var en utställning om Irländska modernistiska designern och arkitekten Eileen Gray. Hon bodde i Paris och var på flera sätt föregångare till t ex Le Corbusier, men bara för att hon var kvinna (surprise!) så fick hon inte det erkännande hon förtjänade förrän nu på senare år och manliga arkitekter tog åt sig äran för hennes idéer etc. Köpte en bok om henne som jag ska läsa.
Park nära stationen.
Museet är motsvarigheten till Nordiska Museet i Stockholm, men med inslag från t ex militärmuseet och Stadsmuseet för att göra en jämförelse.
Sen tog jag spårvagnen in till centrum och checkade in på mitt hostel. Ashfield house heter det och är skitbra. Billigt och nära till allt, tredje gången jag bodde där. Självklart måste jag alltid äta sushi när jag har chansen eftersom det inte finns nån sushi restaurang i Galway, bara japanska caféer. därför blev ett besök på Yamamori Sushi nere vid Ormod Quay.
Sen kollade jag runt lite på H&M bland annat, men hittade inget särskilt, och det var lite småkallt eftersom jag lämnat min tröja på hostelet då det ofta blir rätt varmt i konsertlokaler så när dörrarna öppnade til The Academy 19.30 så gick jag in.
Lokalen tidigare under eftermiddagen när jag gick förbi.
När jag först kom dit så var det väl max 10 pers där och jag tänkte att fasiken, hoppas det kommer folk, för tänk om det blir en sån där pinsam konsert som är nästan folktom. Jag var en gång i The Roisin förra sommaren för att se Ann Scott, det var precis när skolorna slutat och alla college ungdomar hade flyttat hem. Det var tre personer i publiken, så jäkla pinsamt! Men, som tur var behövde jag inte oroa mig, det var bara det att folk, enligt typisk Irländsk anda droppade in rätt sent. Bra för mig dock, för eftersom jag var tidig så passade jag på att ställa mig vid staketet. Är glad för att det var en stående publik, för gillar inte att de flesta konsertlokaler alltid har sittande publik, för man vill ju stå när man hör bra musik!
Det var två förband. Först en amerikansk singer/songwriter tjej. Hon var rätt bra, men gillade inte att publiken var så oengagerad och spelade fel, blev frustrerad, fick skrattanfall etc. Minns inte vad hon hette.
Sen spelade Kristofer Åström. Har hört hans namn förut men kände inte till hans musik. Blir ju så när man bor utomlands länge att man inte hänger med i allt som pågår i Sverige. En låt kände jag igen, men gud så bra han var! Spelade själv på gitarr och sjöng en duett med Emm Gryner.
Emm Gryner och Kristofer Åström
Sen var det bara att vänta in A Camp. Borden var täckta med spetsdukar, det hängde chinese lanterns i bakgruden och ljuset var mjukt orange/rött.
Sev var det dags, och jag säger bara Nina Persson. Har sett Cardigans i Dublin 2006, men nu var hon ännu bättre, hennes röst blir liksom bättre för varje år. Hon har nån slags utstrålning som en 40-tals filmstjärna och en stil att matcha det. Kvällen till ära var hon iklädd en svart jump suit, svarta klackskor med fyra straps och en fjäderkreation som hon tydligen gjort själv som böjer sig runt högra sidan av huvudet. Har alltid tyckt att The Cardigans är bättre live än på skiva, och samma gäller A Camp, de blir mycket rockigare och coolare på scenen.
Nina Persson och Kristofer Åström
Nathan Larson, tycker det blev en rätt bra bild!
Niklas Frisk och Nina Persson
Till en av mina favoritlåtar "Golden teeth and silver medals" som annars är en duett med Nikolai Dunger, så sjöng hon duett med den irländska artisten Mundy, som har haft en del hits här och det lät väldigt bra!
Vackra fjädrar
Ett fan kom och kastade upp en bukett tulpaner på scenen. De matchade väldigt bra. En fin gest, men hans kastteknik var väl inte den bästa. Men Nina lade dem på sitt bord.
Så här såg det ut egentligen, men var svårt att få bra bilder utan blixt. Men den här blev inte så suddig iallafall.
Sen efteråt hade de signering i merchandise båset utanför. De var hur trevliga som helst och såg till att alla som ville fick autografer. Det fanns typ inga vakter eller nånting, men irländare är kända för att sköta sig i såna sammanhang. haha, så det var ingen fara. Jag köpte Colonia på vinyl och fick den signerad och dedikerad. av alla tre. Nathan kunde bättre svenska än Sean dessutom haha ;)
Sen var jag ju tvungen att få ett typiskt fan kort taget haha, men usch så jag ser ut! Nina gör sig alltid bra på bild dock. Upptäckte på bilden att hon har en guldtand, haha, texten "Golden teeth and silver medals" makes more sense ;)
Den signerade skivan. Kränglade på plasten och orkade inte försöka ta av den igen när jag tog kortet.
Kan inte nog beskriva hur OTROLIGT bra kvällen var! Jag har ju gillat The Cardigans i åratal, särskilt "Long Gone Before Daylight" skivan, men jag har alllihop, så vet inte ens varför jag tvekade att gå på A Camp egentligen. Men det går lite från och till det där, ibland lyssnar jag massor på Cardigans och ibland glömmer jag bort dem ett tag, vilket var fallet på sistone. Och först tyckte jag inte att någon låt riktigt fastnade på A Camp skivan jag fick i födelsedagspresent och tyckte att Hello Saferide var bättre för att de låtarna satte sig på första lyssningen. Men nu är det tvärt om, A Camp är vinnaren i längden helt klart! Hello Saferide skivan är fortfarande bra, det är inte det, men gillade den mer när jag just fått den än jag gör nu.
Det finns otaliga skivor som jag har som fått "växa till sig" hos mig, däribland Radioheads "OK Computer, Madrugadas "The nightly disease" och Ani DiFrancos "Evolve" men de visade sig vara riktiga mästerverk som håller i längden. Vissa skivor som jag älskade från början som t ex Marit Bergmans "I Think it's a rainbow" The Kooks "Inside in/inside out" och Wallis Birds "Spoons" gillar jag knappt längre...
Jag gillar musk som är välgjord och spännande, där man upptäcker nya små saker vid varje lyssning och som kan betyda olika saker för en beroende på vilken sinnestämning man är i. Visste förresten inte förrän igår att Niklas Frisk som är gitarrist i A Camp är med i Atomic swing. Dem gillade ju jag och mamma för massor med år sedan, men de hade visst nån ny skiva för inte så länge sen?
Alltså, tänk vad många bra svenska band det finns när man tänker på det!
A Camp i Dublin imorgon
Ugh vad trött jag är nu! Först har jag hållit på hela kvällen med att skriva klart mina ansökningar, skriva ut dem på ett internet café, bränna skivor med videor och bilder, dra fram skrivmaskinen (som är i väldigt dåligt skick, för vissa tangenter fastnar) och skriva en bildlista eftersom internet caféet var stängt när jag äntligen bestämt vilka grejer jag skulle ha med etc. Så hoppas för tusan att det faller Maeve i smaken efter att ha slösat en hel dag på det.
Sen när allt detta ääääntligen var klart så var jag ju tvungen att boka boende, tåg och konstertbiljett till imorgon. För ja, jag tänkte vad fasen, var så länge sen jag var på nån bra konsert så jag sticker på A Camp i Dublin iallafall.
Nina Persson
Kom undan rätt billigt ändå.
* Hostelet kostar 10 euro för bädd i 6 bädds female dorm.
* A Camp biljetten kostade 16 euro.
* Tågbiljett tur och retur kostade 30 euro (jämfört med 48 euro normalpris) eftersom jag tog ett förmiddags istället för morgontåg och sista 19:15 tåget hem på torsdag.
Tredje gången i Dublin den här våren då.
Ska bli kul att göra nåt innan man börjar jobba igen!
Nu ska jag soooova!
Sen när allt detta ääääntligen var klart så var jag ju tvungen att boka boende, tåg och konstertbiljett till imorgon. För ja, jag tänkte vad fasen, var så länge sen jag var på nån bra konsert så jag sticker på A Camp i Dublin iallafall.
Nina Persson
Kom undan rätt billigt ändå.
* Hostelet kostar 10 euro för bädd i 6 bädds female dorm.
* A Camp biljetten kostade 16 euro.
* Tågbiljett tur och retur kostade 30 euro (jämfört med 48 euro normalpris) eftersom jag tog ett förmiddags istället för morgontåg och sista 19:15 tåget hem på torsdag.
Tredje gången i Dublin den här våren då.
Ska bli kul att göra nåt innan man börjar jobba igen!
Nu ska jag soooova!
En helt vanlig fredag
Idag har jag inte så mycket att blogga om. Var stan och åt soppa på Amnesty cafét och läste ut Tolstoy boken. Vädret var soligt och fint idag också, men inte fullt så varmt. Skulle köpa Fever Ray albumet som jag trodde släpptes igår, men det kommer inte hit förrän nästa fredag... Var även i min second hand affär Bell book and candle och köpte ett Ramones samlingsalbum för 5 euro. Typiskt nog är det ett hack i ena låten...
Sen har jag städa lite (måste dammsuga imorgon) och spelat in en version av Regina Spektors - Us.
Sean har åkt till Westport över helgen så jag är själv. Har just kollat på rapport på SVT play, Robban sa att de nämnde irlands finanskris, så därför kollade jag. 1000 pers blir arbetslösa varje dag här, kasst va?!
Nu ska jag se om jag kan hitta nån bra film att kolla på
Sen har jag städa lite (måste dammsuga imorgon) och spelat in en version av Regina Spektors - Us.
Sean har åkt till Westport över helgen så jag är själv. Har just kollat på rapport på SVT play, Robban sa att de nämnde irlands finanskris, så därför kollade jag. 1000 pers blir arbetslösa varje dag här, kasst va?!
Nu ska jag se om jag kan hitta nån bra film att kolla på
Flickan och kråkan
Sofia Karlsson - Flickan och Kråkan
Jag är helt kär i den här låten idag. Jag bor ju inte i Sverige, så därför hänger jag inte med riktigt och har aldrig hört talas om Sofie Karlsson, men av en händelse råkade jag på den här låten idag. Känner igen att jag hört Mikael Wiehes version nån gång för åratal sen, men tycker den här är så fin.
Gillar visor och folkmusik, så tycker hon är bra. Skönt med lite musik på svenska för omväxlings skull. Hon får svenska att låta riktigt fint. Jag spelade låten själv på gitarr förut idag...
Blandband
Mitt BLANDBAND
Nu tycker jag att ni ska lyssna på mitt blandband. Man byter låt med pilarna vid sidan av bandrullarna. De här låtarna passar mig idag känner jag :)
Nu tycker jag att ni ska lyssna på mitt blandband. Man byter låt med pilarna vid sidan av bandrullarna. De här låtarna passar mig idag känner jag :)
David Kitt som är först är välkänd på Irland, och han är faktiskt min kompis Donals kusin! Sen finns det ett stycke asbra Mike Oldfield sist, lite Smashing Pumpkins, Muse, Regina Spektor, Stone Roses, Smiths, Velvet Underground... ja bra grejer helt enkelt!
