Teneriffa med familjen Hastings.
Jag var en vecka på Teneriffa med Sean, hans föräldrar, moster Kathleen, syster Laura och bror Keith mellan den 23 februari och 2 mars. Ryanair har precis börjat flyga dit en gång i veckan från Knock airport, som ligger bara en timme från Westport, så det blev bestämt att vi alla skulle åka dit för att fira mamma Marys 60 års dag. Seans föräldrar åker på solsemester ca 2 gånger om året, men vi andra ser det ju normalt sett inte som vår grej så därfor var det kul att göra nåt sånt för omväxlings skull. Och man tackar ju inte gärna nej till strand och solsken mitt i det Irländska regnrusket. Nu sen vi kom tillbaka har det iochförsig blivit vår och bättre väder, men när vi åkte var det riktigt hemskt och regnigt.
Vi yngre kände inte för att ligga vid poolen hela dagarna och lyssna på underhållning avsedd för medelålders/äldre människor hela kvällarna så vi hittade på lite annat, bla en dagstur till huvudstaden Santa Cruz där vi besökte tre museer och en tur upp på vulkanen Teide med buss och linbana. Och så slappade vi på sandstränderna och jag badade i havet.
Las Americas
Utsikt från vår balkong.
Santa Cruz.
Sean och Laura.
Var på deras moderna museum och såg en skitbra utställning med en konstnär från kanarieöarna som heter Juan Gopar.
Sen var vi på Museum of Nature and man. De hade otäcka mumier i ett rum!
Los Cristianos. Jag togs nog garanterat för att vara irländare - rödhårig och vitast på stranden!
En dag på stranden med Brighton Rock. Underbart!
Att fika på balkongen på seneftermiddagen. Åh tänk om det kunde vara soligt på sommaren lite oftare på Irland, och tänk om vi hade en balkong...
På väg uppför vulkanen Teide, Spaniens högsta berg. Toppen är 3000 meter hög. Först fick man åka buss, sen linbana och ville man allra högst upp på toppen skulle man få vandra en timme till men det hade vi inte tid eller skor till att göra.
Detta är botten på stora kratern, en gång en gigantisk vulkan som exploderade. Den mindre vulkanen som finns kvar hade senast utbrott 1909. Linbanan går längst bergskammen på höger sida upp till avsatsen där det är ljusare berg.
Sean, Laura och Keith. Tre utav fyra av syskonen Hastings.
Sista dagen efter vulkanen åt jag och sen middag på en svensk restaurang som hette Göta Kanal. De hade en pub där de visade SVT och alla sportevenemang och intill fanns "Viking Bar" som säkerligen fått sitt namn från Sällskapsresan filmen. I de flesta kiosker sålde de dessutom Expressen och Aftonbladet, så även om jag aldrig brukar köpa dem i Sverige (förutom när jag bläddrar igenom pappas tidningar) så var jag tvungen att köpa och läsa Expressen där, så jag kände mig närmare Sverige när jag var där än vad jag gör på Irland...
Lite sjukt egentligen att det är som vissa kvarter där alla Skandinaver hänger och har sin egen underhållning etc. och sen andra kvarter där alla engelska och irländska pubar ligger och där de hänger. Det där med charterresor är lite konstigt när man tänker på det - att man åker till ett annat land och vill ha alla bekvämligheter och saker man känner igen hemifrån utan något från den inhemska kulturen, förutom paella och spanskt vin. Fast nu var ju inte våran resa med chartergrupp tack och lov. Solresor passar självklart pensionärer och barnfamiljer bäst, men eftersom vi var ett gäng som åkte så hade vi ju sällskap av varandra och det var kul att umgås eftersom vi inte ses så himla ofta och så var det underbart med sommarväder!!
Sista kvällen i baren The Drunken Duck. De hade ett kortspels bingo som vi deltog i. När man hade kortet de ropade ut skulle man skrika "Ram it in!" och om man inte hade det skulle man ropa "Boooo" och göra tummen ner. Jag tror att vi gjorde mer av det sistnämnda! haha! Sen drack vi te och rostade bröd i Kathleen, Laura och Keiths rum efteråt och gick inte och lade oss förrän halv 3, och sen var vi tvungna att gå upp igen klockan 3 för att åka till flygplatsen. Vi var skapligt trötta men det gjorde inget.
Vi yngre kände inte för att ligga vid poolen hela dagarna och lyssna på underhållning avsedd för medelålders/äldre människor hela kvällarna så vi hittade på lite annat, bla en dagstur till huvudstaden Santa Cruz där vi besökte tre museer och en tur upp på vulkanen Teide med buss och linbana. Och så slappade vi på sandstränderna och jag badade i havet.
Las Americas
Utsikt från vår balkong.
Santa Cruz.
Sean och Laura.
Var på deras moderna museum och såg en skitbra utställning med en konstnär från kanarieöarna som heter Juan Gopar.
Sen var vi på Museum of Nature and man. De hade otäcka mumier i ett rum!
Los Cristianos. Jag togs nog garanterat för att vara irländare - rödhårig och vitast på stranden!
En dag på stranden med Brighton Rock. Underbart!
Att fika på balkongen på seneftermiddagen. Åh tänk om det kunde vara soligt på sommaren lite oftare på Irland, och tänk om vi hade en balkong...
På väg uppför vulkanen Teide, Spaniens högsta berg. Toppen är 3000 meter hög. Först fick man åka buss, sen linbana och ville man allra högst upp på toppen skulle man få vandra en timme till men det hade vi inte tid eller skor till att göra.
Detta är botten på stora kratern, en gång en gigantisk vulkan som exploderade. Den mindre vulkanen som finns kvar hade senast utbrott 1909. Linbanan går längst bergskammen på höger sida upp till avsatsen där det är ljusare berg.
Sean, Laura och Keith. Tre utav fyra av syskonen Hastings.
Sista dagen efter vulkanen åt jag och sen middag på en svensk restaurang som hette Göta Kanal. De hade en pub där de visade SVT och alla sportevenemang och intill fanns "Viking Bar" som säkerligen fått sitt namn från Sällskapsresan filmen. I de flesta kiosker sålde de dessutom Expressen och Aftonbladet, så även om jag aldrig brukar köpa dem i Sverige (förutom när jag bläddrar igenom pappas tidningar) så var jag tvungen att köpa och läsa Expressen där, så jag kände mig närmare Sverige när jag var där än vad jag gör på Irland...
Lite sjukt egentligen att det är som vissa kvarter där alla Skandinaver hänger och har sin egen underhållning etc. och sen andra kvarter där alla engelska och irländska pubar ligger och där de hänger. Det där med charterresor är lite konstigt när man tänker på det - att man åker till ett annat land och vill ha alla bekvämligheter och saker man känner igen hemifrån utan något från den inhemska kulturen, förutom paella och spanskt vin. Fast nu var ju inte våran resa med chartergrupp tack och lov. Solresor passar självklart pensionärer och barnfamiljer bäst, men eftersom vi var ett gäng som åkte så hade vi ju sällskap av varandra och det var kul att umgås eftersom vi inte ses så himla ofta och så var det underbart med sommarväder!!
Sista kvällen i baren The Drunken Duck. De hade ett kortspels bingo som vi deltog i. När man hade kortet de ropade ut skulle man skrika "Ram it in!" och om man inte hade det skulle man ropa "Boooo" och göra tummen ner. Jag tror att vi gjorde mer av det sistnämnda! haha! Sen drack vi te och rostade bröd i Kathleen, Laura och Keiths rum efteråt och gick inte och lade oss förrän halv 3, och sen var vi tvungna att gå upp igen klockan 3 för att åka till flygplatsen. Vi var skapligt trötta men det gjorde inget.
Den julen, den julen.
Julen kom och gick och jag spenderade två veckor i Sverige, men nu är jag tillbaka i Galway sen i lördags kväll. Det blev en minst sagt händelserik och krånglig färd både till och från Sverige den här gången. För att göra en lång historia kort så kan jag berätta att jag skulle åka den 21 december. När vi närmade oss Dublin hamnade vi mitt i en snöstorm, det blev ca 15 cm snö och flygplatsen stängde, totalkaos. Skulle få boka om flyget gratis men det fanns inga lediga platser på något flyg förrän i början av januari, även via andra flygplatser. Bokade ett flyg till Oslo till den 23 dec. (det fick jag dock betala själv eftersom det var till en annan destination och det var dyrt, men det var det enda stället i hela skandinavien jag hade möjlight att ta mig till).
Sen bokade jag in mig på ett hotell i Temple Bar i Dublin i två nätter (förhoppningsvis kommer Ryanair att betala det). Gick runt hela den 22 dec och fotade ett snöfyllt Dublin. Sen den 23 höll jag tummarna för att flyget skulle gå, men när vi gått på planet 7.45 så började det snöa, vi fick vänta ombord i 2 timmar på en av-isningsmaskin, när den äntligen kom stängde flygplatsen i 4 timmar för snöröjning. Vi fick gå av planet, vänta utan att veta hur det skulle gå, flera plan ställdes in. Vi fick ny påstigningstid kl. 13.00. Gick på planet, då fattades 20 pers, kunde inte åka innan de antingen hittats eller deras väskor burits av. Väntade även på av-isningsmaskinen igen. Två timmar förflöt, det började snöa kraftigt igen. Alla hade ångest, minst sagt. Vi fick start tid klockan 15.00. Då var det snöstorm igen, vi trodde alla att nu skulle de stänga innan vi hann iväg. Vi kunde till slut lyfta, 10 min senare stängdes flygplatsen för resten av dagen. Kom till Norge 7 timmar försenade klockan 18.00 och hann med en hårsmån med sista tåget till Göteborg. Pappa och brorsan fick åka till Göteborg och hämta mig mitt i natten. Vi kom hem till Motala kl halv 4 på julaftonsmorgonen. Tre dagar tog det att komma hem, men det har nog aldrig varit så uppskattat!
Liberties, Dublin.
St Stephen's Green, Dublin.
Pub, Dublin.
Jag hade en jättebra jul iallafall, även om föräldrarnas hus var lite upp och ner då de höll på att renovera klart köket och vi var väldigt trötta på julafton. Träffade släkt och vänner och grannar och allt det där som hör till. Brorsan åkte till London med några kompisar de sista fyra dagarna, så då gjorde jag lite trevliga saker med bara mamma och pappa, som att åka på Mjölby nyårsrevy, grilla korv på pinnar i vår vedspis (det snöade för mycket för att tända en brasa ute), och fika, fika, fika i oändlighet.
Jag fick inte mindre än tre ugglor!
Hemma hos Emmelie med tjejerna. Väldigt trevligt!
Sen blev resan tillbaka den 8 jan. inte heller helt smärtfri... Vi fick nämligen fel på bilen och blev stående på E4:an mellan Linköping och Norrköping på väg till flygplatsen. Först trodde vi att det var bensinstopp och att det hade blivit nåt fel på bensinmätaren eftersom den visat halv tank och mamma och pappa båda använt bilen och därför inte hade koll på hur mycket de kört. Vi fick vänta på en bärgningsbil i en timme, och han hällde i bensin och fick igång bilen, men sen när vi skulle tanka på en mack efteråt så var tanken nästan full, så det var inte soppatorsk utan en isklump, orsakad av väderomslaget. Som tur var hade vi åkt tidigare än vanligt eftersom brorsan kom tillbaka från London samma dag så tanken var att vi skulle fika med honom innan jag åkte, men nu blev det inte tid till det. Men jag kom med planet iallafall. Jäklar, jag ska nog inte resa på ett litet tag nu haha!
P.s fotona är vanliga digitalfoton, jag har bara slängt in dem i Poladroid (ett gratisprogram som gör foton till fejkpolaroidkort) och klippt bort kanterna.
Sen bokade jag in mig på ett hotell i Temple Bar i Dublin i två nätter (förhoppningsvis kommer Ryanair att betala det). Gick runt hela den 22 dec och fotade ett snöfyllt Dublin. Sen den 23 höll jag tummarna för att flyget skulle gå, men när vi gått på planet 7.45 så började det snöa, vi fick vänta ombord i 2 timmar på en av-isningsmaskin, när den äntligen kom stängde flygplatsen i 4 timmar för snöröjning. Vi fick gå av planet, vänta utan att veta hur det skulle gå, flera plan ställdes in. Vi fick ny påstigningstid kl. 13.00. Gick på planet, då fattades 20 pers, kunde inte åka innan de antingen hittats eller deras väskor burits av. Väntade även på av-isningsmaskinen igen. Två timmar förflöt, det började snöa kraftigt igen. Alla hade ångest, minst sagt. Vi fick start tid klockan 15.00. Då var det snöstorm igen, vi trodde alla att nu skulle de stänga innan vi hann iväg. Vi kunde till slut lyfta, 10 min senare stängdes flygplatsen för resten av dagen. Kom till Norge 7 timmar försenade klockan 18.00 och hann med en hårsmån med sista tåget till Göteborg. Pappa och brorsan fick åka till Göteborg och hämta mig mitt i natten. Vi kom hem till Motala kl halv 4 på julaftonsmorgonen. Tre dagar tog det att komma hem, men det har nog aldrig varit så uppskattat!
Liberties, Dublin.
St Stephen's Green, Dublin.
Pub, Dublin.
Jag hade en jättebra jul iallafall, även om föräldrarnas hus var lite upp och ner då de höll på att renovera klart köket och vi var väldigt trötta på julafton. Träffade släkt och vänner och grannar och allt det där som hör till. Brorsan åkte till London med några kompisar de sista fyra dagarna, så då gjorde jag lite trevliga saker med bara mamma och pappa, som att åka på Mjölby nyårsrevy, grilla korv på pinnar i vår vedspis (det snöade för mycket för att tända en brasa ute), och fika, fika, fika i oändlighet.
Jag fick inte mindre än tre ugglor!
Hemma hos Emmelie med tjejerna. Väldigt trevligt!
Sen blev resan tillbaka den 8 jan. inte heller helt smärtfri... Vi fick nämligen fel på bilen och blev stående på E4:an mellan Linköping och Norrköping på väg till flygplatsen. Först trodde vi att det var bensinstopp och att det hade blivit nåt fel på bensinmätaren eftersom den visat halv tank och mamma och pappa båda använt bilen och därför inte hade koll på hur mycket de kört. Vi fick vänta på en bärgningsbil i en timme, och han hällde i bensin och fick igång bilen, men sen när vi skulle tanka på en mack efteråt så var tanken nästan full, så det var inte soppatorsk utan en isklump, orsakad av väderomslaget. Som tur var hade vi åkt tidigare än vanligt eftersom brorsan kom tillbaka från London samma dag så tanken var att vi skulle fika med honom innan jag åkte, men nu blev det inte tid till det. Men jag kom med planet iallafall. Jäklar, jag ska nog inte resa på ett litet tag nu haha!
P.s fotona är vanliga digitalfoton, jag har bara slängt in dem i Poladroid (ett gratisprogram som gör foton till fejkpolaroidkort) och klippt bort kanterna.
Till Sverige och tillbaka igen.
Nu har jag kommit tillbaka från mina tre veckor i Sverige, kom hit i förrgår kväll. Jäklar vad mycket jag hann med! Jag hann träffa familjen, mormor, farmor, kusiner, mostrar, grannar, gymnasiekompisar, gamla lärare, vara i Motala, Linköping, Stockholm, fara runt och filma Super 8 i gamla bruksmiljöer, kolla på Hämnden på bio och en massa annat.
Här kommer lite bilder från resan.
Så Liten.
Sofias vintage/antikt butik Drakens Källare i Drakens gränd i Gamla stan i Stockholm. Väl värd ett besök!
http://drakenskallare.blogg.se
Gamla Filmstaden, Råsunda. Underbart att trampa samma mark som Garbo och Bergman.
Götgatsbacken.
Övralid, Verner von Heidenstams hem utanför Motala.
Jag står och Super åttar. Måste skicka filmerna för framkallning nu, ska bli så himla spännande att se hur de blev!
Hemma hos farmor på ålderdomshemmet.
Sofia, Emmelie och Helena.
Jag och brorsan.
Jag gjorde ansiktet och två pumpapajer. Ska föreställa han i Nightmare before Christmas.
Moster och kusiner.
Kusin Emma och lille Douglas.
Vadstenagymnasiet, där jag inte varit sedan jag tog studenten 2004. Jag var där och höll föredrag om utlandsstudier, hur det är att bo utomlands, mitt konstnärskap och jobbet på turistbyrån i Galway (eftersom de läser turism). Det var kul att träffa alla gamla lärare och återse skolan.
Sen har jag tagit massvis med bilder som research material till mitt projekt. Bland annat hittade jag en nästan övergiven by med en hel gata tomma 50-tals hus som jag dokumenterade, men detta ska jag gå igenom och börja jobba med i ateljén så de korten visar jag inte ännu.
Ateljén ja, det blev översvämning i grannateljén i helgen och därpå även i min. Mina grannar fick rädda och bära ut mina saker, som tur var blev inget förstört! Men heltäckningsmattan var svår att få torr och dessutom är den så ful, så idag har jag rivit ur heltäckningsmattan och blottat cementgolvet som jag ska måla istället. Gud så händig jag är, haha! Kommer bli mycket bättre fast en hel del jobb återstår men tänkte att jag lika gärna kunde göra det nu när den var halvt evackuerad och jag ändå inte har börjat jobba med mitt nya projekt ännu.
Har även installerat och fixat i utställningslokalen inför Tulca vernissagen på lördag. Har mätt in projektorn och tunnelvideon projiceras på hela väggen. Jag är helnöjd! Måste ta kort på det sen.
Här kommer lite bilder från resan.
Så Liten.
Sofias vintage/antikt butik Drakens Källare i Drakens gränd i Gamla stan i Stockholm. Väl värd ett besök!
http://drakenskallare.blogg.se
Gamla Filmstaden, Råsunda. Underbart att trampa samma mark som Garbo och Bergman.
Götgatsbacken.
Övralid, Verner von Heidenstams hem utanför Motala.
Jag står och Super åttar. Måste skicka filmerna för framkallning nu, ska bli så himla spännande att se hur de blev!
Hemma hos farmor på ålderdomshemmet.
Sofia, Emmelie och Helena.
Jag och brorsan.
Jag gjorde ansiktet och två pumpapajer. Ska föreställa han i Nightmare before Christmas.
Moster och kusiner.
Kusin Emma och lille Douglas.
Vadstenagymnasiet, där jag inte varit sedan jag tog studenten 2004. Jag var där och höll föredrag om utlandsstudier, hur det är att bo utomlands, mitt konstnärskap och jobbet på turistbyrån i Galway (eftersom de läser turism). Det var kul att träffa alla gamla lärare och återse skolan.
Sen har jag tagit massvis med bilder som research material till mitt projekt. Bland annat hittade jag en nästan övergiven by med en hel gata tomma 50-tals hus som jag dokumenterade, men detta ska jag gå igenom och börja jobba med i ateljén så de korten visar jag inte ännu.
Ateljén ja, det blev översvämning i grannateljén i helgen och därpå även i min. Mina grannar fick rädda och bära ut mina saker, som tur var blev inget förstört! Men heltäckningsmattan var svår att få torr och dessutom är den så ful, så idag har jag rivit ur heltäckningsmattan och blottat cementgolvet som jag ska måla istället. Gud så händig jag är, haha! Kommer bli mycket bättre fast en hel del jobb återstår men tänkte att jag lika gärna kunde göra det nu när den var halvt evackuerad och jag ändå inte har börjat jobba med mitt nya projekt ännu.
Har även installerat och fixat i utställningslokalen inför Tulca vernissagen på lördag. Har mätt in projektorn och tunnelvideon projiceras på hela väggen. Jag är helnöjd! Måste ta kort på det sen.
Sväng till Dublin.
Igår var jag och Sean en sväng till Dublin. Jag åkte för att jag behövde köpa konstnärsmaterial i K&M Evans. (Förr köpte jag det mesta i Cregal Art i Galway, men de har nästan inget av det jag behöver längre utan mest bara craft materials).
Först var jag på IMMA (Irish Museum Of Modern Art) medan Sean kollade in Collins Barracks där de har en utställning om Irlands frihetskrig som jag såg förra året och tyckte han skulle se eftersom de ställena ligger nära stationen.
En konstnär höll på med en sandskulptur på innergården.
IMMA
De höll på och installerade en ny utställning i de stora gallerierna, men jag kollade på en utställning kring en avant garde kompositör som hette Morton Feldman. Han var vän med alla de stora New York modernisterna på 50-60 talet och de visade målningar som inspirerat honom/inspirerats av honom eller var dedikerade till honom. Jag är ett stort fan av denna konstepok och det var ett tag sen jag såg De Kooning, Jasper Johns, Mondrian, Rothko etc. så det var en bra utställning. Min favorit var denna:
'Painting' (1954) av Philip Guston. Stor och med fantastiska röda och orangea nyanser som inte gör sig hälften så bra på bild.
Sen promenerade jag in mot centrum och kollade in Irlands bidrag i förra Venedig-biennalen som visades i galleriet på NCAD (National College of Art and Design). Kennedy Browne (Sarah Browne och Gareth Kennedy) visade en text om tillverkningsmetoden av en blyertspenna (vart materialet kommit från, dess transport etc.) som översatts från ett språk till ett annat i Google translate (typ som Chinese whispers) och när det till sist översattes tillbaks till Engelska var texten totalt förändrad och liknade mer abstrakt poesi. De visade även en video av en kvinna på en balkong högt över Dublins skyline som frenetiskt vässade en penna tills bara suddänden fanns kvar. Det handlade om språk, globalisering, identitet. Jag gillade det!
Jag hann även med att kolla in Cross Gallery på Francis Street innan det var dags att möta upp Shane och kolla på Mad Art gallery bakom the Custom House där han, jag och Carolyn ska hyra in oss och ställa ut i juli.
Galleriet var större än vad jag trodde och vi ska hyra båda rummen, så det finns gott om plats. Vi ska ha ett urbant tema på utställningen och jag har beslutat att göra en serie målningar baserade på mina animerade videor, något som jag aldrig gjort förut. Kommer ha fullt upp eftersom jag inte ens börjat måla än då jag varit tvungen att göra klart Dock Discourse tavlorna och även måste måla ett par till tavlor till Berlin serien innan Arts Festival utställningen... Shane har redan många tavlor klara från sin interim MA utställning han hade nyligen, och hans är digitala tryck, så de går fortare att göra än målningar.
Efter att ha följt Shane till bussen (han bor i Rathmines) så åt jag Sushi med Sean innan vi delade på oss ännu en gång så jag kunde gå och köpa konstmaterial. Tur att man känner Dublin som sin egen ficka, så man slipper slösa tid på att leta efter ställen, för en dag går ganska fort.
På väg genom Temple Bar.
Ha'Penny bridge.
Jag köpte material för 1000kr. Sved verkligen i plånboken men jag hade inget val för utan material kan man ju inte jobba!
Köpte:
* 1,5 m linne/canvas mix duk. (ca 2m i bredd)
* Low odour solvent
* Refined linseed oil
* Matte Copolymer medium
* Tillsågade träbitar att sätta ihop till kilramar.
- 2 st 12"x16"
- 2 st 14"x18"
- 1 st 30"x38"
Sen hade vi så mycket att bära att det inte gick att gå så mycket mer, så vi fikade och sen åkte vi i god tid till stationen och tog tåget hem kvart över 7. I vår vagn satt ett gäng franska killar i min ålder och hade fest (var troligtvis en svensexa för de hade alla knytit en liten röd sjal runt halsen och hade vita tröjor, den urfranska stereotypen). De skrålade marseillaisen och ett antal andra franska sånger och innan vi kom till Galway så gjorde de sit ups på golvet. Var både kul och irriterande på samma gång!
Jag spenderade min tid på tåget med att läsa denna bok som jag köpte på IMMA.
Sean drack kaffe.
Först var jag på IMMA (Irish Museum Of Modern Art) medan Sean kollade in Collins Barracks där de har en utställning om Irlands frihetskrig som jag såg förra året och tyckte han skulle se eftersom de ställena ligger nära stationen.
En konstnär höll på med en sandskulptur på innergården.
IMMA
De höll på och installerade en ny utställning i de stora gallerierna, men jag kollade på en utställning kring en avant garde kompositör som hette Morton Feldman. Han var vän med alla de stora New York modernisterna på 50-60 talet och de visade målningar som inspirerat honom/inspirerats av honom eller var dedikerade till honom. Jag är ett stort fan av denna konstepok och det var ett tag sen jag såg De Kooning, Jasper Johns, Mondrian, Rothko etc. så det var en bra utställning. Min favorit var denna:
'Painting' (1954) av Philip Guston. Stor och med fantastiska röda och orangea nyanser som inte gör sig hälften så bra på bild.
Sen promenerade jag in mot centrum och kollade in Irlands bidrag i förra Venedig-biennalen som visades i galleriet på NCAD (National College of Art and Design). Kennedy Browne (Sarah Browne och Gareth Kennedy) visade en text om tillverkningsmetoden av en blyertspenna (vart materialet kommit från, dess transport etc.) som översatts från ett språk till ett annat i Google translate (typ som Chinese whispers) och när det till sist översattes tillbaks till Engelska var texten totalt förändrad och liknade mer abstrakt poesi. De visade även en video av en kvinna på en balkong högt över Dublins skyline som frenetiskt vässade en penna tills bara suddänden fanns kvar. Det handlade om språk, globalisering, identitet. Jag gillade det!
Jag hann även med att kolla in Cross Gallery på Francis Street innan det var dags att möta upp Shane och kolla på Mad Art gallery bakom the Custom House där han, jag och Carolyn ska hyra in oss och ställa ut i juli.
Galleriet var större än vad jag trodde och vi ska hyra båda rummen, så det finns gott om plats. Vi ska ha ett urbant tema på utställningen och jag har beslutat att göra en serie målningar baserade på mina animerade videor, något som jag aldrig gjort förut. Kommer ha fullt upp eftersom jag inte ens börjat måla än då jag varit tvungen att göra klart Dock Discourse tavlorna och även måste måla ett par till tavlor till Berlin serien innan Arts Festival utställningen... Shane har redan många tavlor klara från sin interim MA utställning han hade nyligen, och hans är digitala tryck, så de går fortare att göra än målningar.
Efter att ha följt Shane till bussen (han bor i Rathmines) så åt jag Sushi med Sean innan vi delade på oss ännu en gång så jag kunde gå och köpa konstmaterial. Tur att man känner Dublin som sin egen ficka, så man slipper slösa tid på att leta efter ställen, för en dag går ganska fort.
På väg genom Temple Bar.
Ha'Penny bridge.
Jag köpte material för 1000kr. Sved verkligen i plånboken men jag hade inget val för utan material kan man ju inte jobba!
Köpte:
* 1,5 m linne/canvas mix duk. (ca 2m i bredd)
* Low odour solvent
* Refined linseed oil
* Matte Copolymer medium
* Tillsågade träbitar att sätta ihop till kilramar.
- 2 st 12"x16"
- 2 st 14"x18"
- 1 st 30"x38"
Sen hade vi så mycket att bära att det inte gick att gå så mycket mer, så vi fikade och sen åkte vi i god tid till stationen och tog tåget hem kvart över 7. I vår vagn satt ett gäng franska killar i min ålder och hade fest (var troligtvis en svensexa för de hade alla knytit en liten röd sjal runt halsen och hade vita tröjor, den urfranska stereotypen). De skrålade marseillaisen och ett antal andra franska sånger och innan vi kom till Galway så gjorde de sit ups på golvet. Var både kul och irriterande på samma gång!
Jag spenderade min tid på tåget med att läsa denna bok som jag köpte på IMMA.
Sean drack kaffe.
En tur till Glasgow
Jag åkte till Glasgow i måndags eftermiddag och kom hem på onsdagkvällen. Anledningen till att jag åkte dit var att jag hade en intervju på Glasgow School of Art för en master i fine arts på tisdageftermiddagen. Jag hade aldrig varit där tidigare så jag gjorde mitt bästa för att utforska så mycket jag kunde av stan. Och om jag får säga det själv så är jag något av en expert på att utforska och lära känna nya städer på kort tid. Då menar jag inte bara att hänga runt shoppinggatan utan verkligen se "den rikiga staden" de häftiga affärerna, gallerierna och caféerna som ligger lite out of the way, använda deras transportsystem etc. så just det gjorde jag. Har ju vanan inne från Berlin, Prag, Bryssel, London etc.
Utsikten från fönstret på mitt hostel vid Clyde street.
Så fort jag kommit dit på seneftermiddagen på måndagen gick jag en promenad bort till the art school för att se hur jag skulle gå dit följande dag. Det var inte så långt men väldigt höga backar, man får nog kondition av att gå där varje dag.
Glasgow School of Art
Charles Rennie Macintosh berömda huvudbyggnad i art nouveau stil
Mosaikvägg som jag tyckte var så fin. På kvällen gick jag och åt på Yate's inne i stan. De serverade veggie burgare, fries och en pint för bara 4.99 pund. Bra! Läste även ut min Philip K. Dick bok "Time out of joint".
Nästa morgon var jag uppe redan strax efter 7. Tog tunnelbanan ut till Botanic gardens. Tunnelbanan går i en cirkel, antingen inner eller outer ring kan man åka och den är nästan lite mysig för att den är så liten och lätt att åka med.
Gick en sväng runt Botanic Gardens, klockan var då bara 9 så de hade inte öppnat än, men jag brydde mig inte om att vänta tills jag kunde kolla inne i växthusen utan begav mig tillbaka in till Buchanan Street istället (gågatan) och vandrade runt bort till Cowcaddens, precis bakom School of art området. Ville ju mest bara få en idé om hur stan såg ut.
På den första lilla bilden syns det gråa huset jag skulle på intervju i till vänster.
Gick över gångbron till West End.
En bakgata. Arkitekturen är viktoriansk och jag tycker att det känns lite som en blandning av London och Berlin. Jag tyckte verkligen om staden!
The Willow Tea Rooms som också designades av Macintosh. Drack te och åt en salmon bagel där. Klockan var fortfarande bara runt halv 11, jag hade ju gått upp så tidigt!
Sen var jag på Gallery of Modern Art (GOMA). Utanför finns en staty där ryttaren alltid har en vägkon på huvudet. Så fort de tar bort den så klättrar nån upp och sätter dit en ny. Har visst blivit nån slags tradition!
Sen var jag på intervjun, efter att ha fikat ännu en gång på ett annat tea room. De har mycket mer sorters bakverk än på Irland och den här tea room traditionen lever visst kvar från den Viktorianska tiden. Jag tyckte det var mysigt!
Först var jag lite nervös när jag gick dit, visste ju inte hur det skulle gå till riktigt, men de hade ett jättebra system för alla som skulle på intervju hade fått tilldelat sig en MA student som skulle möta dem och visa runt dem etc. Jag hade en kanadensisk tjej som var jättetrevlig och visade mig sin ateljé och vi pratade med några andra studenter medan jag väntade och då släppte nervositeten, och sen gick man bara på intervjun. Mycket bättre än att sitta där själv och våndas på en stol utanför kontoret i en halvtimme!
Det var två män som intervjuade mig och de var väldigt trevliga men det var inga lätta frågor de ställde. De hade min protfolio i en slide show på datorn och så fick jag prata om verken och projekten medan de frågade en massa om hur jag tänkt, vad jag ville säga, varför jag använt en viss teknik här men inte där, hur jag jobbade, hur jag trodde att Glasgow skulle kunna vara till hjälp i min utveckling etc. Jag tyckte att jag fann mig ganska bra och pratade på så gott jag kunde, så det gick väl rätt bra, men ändå svårt att få med allt man ville säga och de visade inget om de gillade det man gjort eller inte utan frågade bara massor och lät mig prata, så svårt att säga vad de tyckte. Nu måste jag vänta tre veckor för att se hur det går. De intervjuar massor med folk under 1,5 veckors tid så det är bara att hålla tummarna...
Efteråt visade den kanadensiska tjejen runt mig på resten av skolan. Hälften av MA studenterna har ateljéer i det hus intervjun var i, men resten har sina ateljéer i en byggnad som varit ett gammalt museum, så det var jättecoolt, ett stort galleri med marmorpelare uppdelat med vita spånskivor till olika ateljéer. När man skulle på toa fick man gå ner till det som tidigare varit huvudingången med en stor pampig marmortrappa och pelare!
Efteråt kunde jag pusta ut, så då gick jag en sväng på stan och kollade i affärer. Har ju inte mycket pengar alls så blev inte mycket shoppande men denna vårjacka köpte jag iallafall på H&M. Det var 10 pund rabatt så den kostade bara 22 pund.
Jag hade frågat tjejen som visade runt mig på skolan var de flesta studenterna bodde och hon nämnde West End, området på andra sidan gångbron dit jag gått en sväng dagen innan. Därför tog jag tunnelbanan ut till St George's Cross nästa dag för att kolla in det området lite mer. Husen påminde lite om Prag. Där finns även stans största park, Kelvingrove.
Från parken hade man jättevacker utsikt över nordvästra delen av stan. Bla två fantastiska byggnader som tydligen var sjukhus.
Nästan så man vill bli sjuk bara för att få besöka ett av de viktorianska sjukhusen!
1. West end 2. Art school kvarteren igen.
Den här sidan skulle jag gärna vilja bo på, och det är billigare än Galway dessutom. Verkar som att en etta kostar runt 450 pund i månaden (ca 500 euro) Vi betalar 700 euro där vi bor.
Vandrade tillbaka till stan och Art school kvarteren. Där åt jag nog den godaste cupcake jag någonsin ätit på ett café med en massa hembakade gjejer som låg på bottenvåningen i samma block som det gamla museet där studenterna har sina ateljéer.
Bredvid ligger även Centre for contemporary art. Det pågick en performance art festival, men då behövde man visst köpa festivalpass etc och jag var ju inte där så lång stund så jag kollade bara in utställningen.
Runt hörnet ligger denna art house cinema. Som ni kanske ser på postern så är det The girl with the dragon tattoo (män som hatar kvinnor). Jag och Sean såg den på bio här i Galway förra helgen och den var ju asbra! Har fått mycket uppmärksamhet här och fem plus i betyg. Det ligger så många mysiga ställen i samma kvarter. Caféet jag var på, biografen, en konstnärshandel, art centret, konstskolan etc. åhhhh
Sen tog jag tunnerbanan bort till Trongate, på östra sidan om centrum. Där besökte jag Trongate gallerierna och Transmission, som är ett artist led gallery, liknande som 126 galleriet här i Galway.
Upptäckte även att detta var THE place för vintage shopping. Tre jättebra butiker på samma gata!
Tatty Bon var min favorit. Tjejen sålde kläder och gjorde en massa handjorda smycken av bla kapsyler, mycket med Alice i Underlandet tema. Hade velat köpa hur mycket fina grejer som helst men hade inte råd tyvärr. Ingrid, du skulle ha älskat det! Små tekannor som halsband etc!
Förresten så såg jag just att det står på fasaden att de har en hemsida: www.tattybon.co.uk kolla in!
Åt lunch på puben på hörnet med broschyrer i fönstret. De gjorde bara en massa god vegetarisk mat.
Hittade även denna second hand butik där de hade massor med fint, men jag tittade bara.
Det här halsbandet köpte jag på Tatty Bon för 5 pund. Greta Garbo, en av mina favoriter!
Sen promenerade jag tillbaks till hostelet längs river Clyde för att hämta min väska.
Hann även kolla lite mer längs gågatan innan jag skulle ta tåget till flygplatsen. Då hittade jag dessa påskbakelser. Tycker de ser lite galna ut, haha! Särskilt de platta kycklingarna, som om nån kört över dem ungefär!
Jag hade en sån himla bla resa och fick verkligen se vad Glasgow har att erbjuda, trots att jag var där så kort stund. Jag skulle så gärna vilja flytta dit, hatar att vänta på besked! Man gick liksom runt där och visste att antingen så kan detta vara mitt enda besök här "for the forseeable future" eller så kan det här bli min stad...
Glasgow skulle kunna bli en sån otrolig inspirationskälla för mig. Den viktorianska arkitekturen i kontrast mot de modernistiska förorterna, det lite fula som gör stället intressant men samtidigt det fina, så som de gamla husen, parkerna, botaniska trädgården etc. Dessutom finns flera ställen där som jag saknat från London, t ex Pret a Manger med sina underbart goda mackor, Sainsbury's convenience stores etc. Galway har blivit lite för litet, jag behöver mer intryck inom konst, arkitektur etc. för att utvecklas som konstnär... Nu återstår att se.
Utsikten från fönstret på mitt hostel vid Clyde street.
Så fort jag kommit dit på seneftermiddagen på måndagen gick jag en promenad bort till the art school för att se hur jag skulle gå dit följande dag. Det var inte så långt men väldigt höga backar, man får nog kondition av att gå där varje dag.
Glasgow School of Art
Charles Rennie Macintosh berömda huvudbyggnad i art nouveau stil
Mosaikvägg som jag tyckte var så fin. På kvällen gick jag och åt på Yate's inne i stan. De serverade veggie burgare, fries och en pint för bara 4.99 pund. Bra! Läste även ut min Philip K. Dick bok "Time out of joint".
Nästa morgon var jag uppe redan strax efter 7. Tog tunnelbanan ut till Botanic gardens. Tunnelbanan går i en cirkel, antingen inner eller outer ring kan man åka och den är nästan lite mysig för att den är så liten och lätt att åka med.
Gick en sväng runt Botanic Gardens, klockan var då bara 9 så de hade inte öppnat än, men jag brydde mig inte om att vänta tills jag kunde kolla inne i växthusen utan begav mig tillbaka in till Buchanan Street istället (gågatan) och vandrade runt bort till Cowcaddens, precis bakom School of art området. Ville ju mest bara få en idé om hur stan såg ut.
På den första lilla bilden syns det gråa huset jag skulle på intervju i till vänster.
Gick över gångbron till West End.
En bakgata. Arkitekturen är viktoriansk och jag tycker att det känns lite som en blandning av London och Berlin. Jag tyckte verkligen om staden!
The Willow Tea Rooms som också designades av Macintosh. Drack te och åt en salmon bagel där. Klockan var fortfarande bara runt halv 11, jag hade ju gått upp så tidigt!
Sen var jag på Gallery of Modern Art (GOMA). Utanför finns en staty där ryttaren alltid har en vägkon på huvudet. Så fort de tar bort den så klättrar nån upp och sätter dit en ny. Har visst blivit nån slags tradition!
Sen var jag på intervjun, efter att ha fikat ännu en gång på ett annat tea room. De har mycket mer sorters bakverk än på Irland och den här tea room traditionen lever visst kvar från den Viktorianska tiden. Jag tyckte det var mysigt!
Först var jag lite nervös när jag gick dit, visste ju inte hur det skulle gå till riktigt, men de hade ett jättebra system för alla som skulle på intervju hade fått tilldelat sig en MA student som skulle möta dem och visa runt dem etc. Jag hade en kanadensisk tjej som var jättetrevlig och visade mig sin ateljé och vi pratade med några andra studenter medan jag väntade och då släppte nervositeten, och sen gick man bara på intervjun. Mycket bättre än att sitta där själv och våndas på en stol utanför kontoret i en halvtimme!
Det var två män som intervjuade mig och de var väldigt trevliga men det var inga lätta frågor de ställde. De hade min protfolio i en slide show på datorn och så fick jag prata om verken och projekten medan de frågade en massa om hur jag tänkt, vad jag ville säga, varför jag använt en viss teknik här men inte där, hur jag jobbade, hur jag trodde att Glasgow skulle kunna vara till hjälp i min utveckling etc. Jag tyckte att jag fann mig ganska bra och pratade på så gott jag kunde, så det gick väl rätt bra, men ändå svårt att få med allt man ville säga och de visade inget om de gillade det man gjort eller inte utan frågade bara massor och lät mig prata, så svårt att säga vad de tyckte. Nu måste jag vänta tre veckor för att se hur det går. De intervjuar massor med folk under 1,5 veckors tid så det är bara att hålla tummarna...
Efteråt visade den kanadensiska tjejen runt mig på resten av skolan. Hälften av MA studenterna har ateljéer i det hus intervjun var i, men resten har sina ateljéer i en byggnad som varit ett gammalt museum, så det var jättecoolt, ett stort galleri med marmorpelare uppdelat med vita spånskivor till olika ateljéer. När man skulle på toa fick man gå ner till det som tidigare varit huvudingången med en stor pampig marmortrappa och pelare!
Efteråt kunde jag pusta ut, så då gick jag en sväng på stan och kollade i affärer. Har ju inte mycket pengar alls så blev inte mycket shoppande men denna vårjacka köpte jag iallafall på H&M. Det var 10 pund rabatt så den kostade bara 22 pund.
Jag hade frågat tjejen som visade runt mig på skolan var de flesta studenterna bodde och hon nämnde West End, området på andra sidan gångbron dit jag gått en sväng dagen innan. Därför tog jag tunnelbanan ut till St George's Cross nästa dag för att kolla in det området lite mer. Husen påminde lite om Prag. Där finns även stans största park, Kelvingrove.
Från parken hade man jättevacker utsikt över nordvästra delen av stan. Bla två fantastiska byggnader som tydligen var sjukhus.
Nästan så man vill bli sjuk bara för att få besöka ett av de viktorianska sjukhusen!
1. West end 2. Art school kvarteren igen.
Den här sidan skulle jag gärna vilja bo på, och det är billigare än Galway dessutom. Verkar som att en etta kostar runt 450 pund i månaden (ca 500 euro) Vi betalar 700 euro där vi bor.
Vandrade tillbaka till stan och Art school kvarteren. Där åt jag nog den godaste cupcake jag någonsin ätit på ett café med en massa hembakade gjejer som låg på bottenvåningen i samma block som det gamla museet där studenterna har sina ateljéer.
Bredvid ligger även Centre for contemporary art. Det pågick en performance art festival, men då behövde man visst köpa festivalpass etc och jag var ju inte där så lång stund så jag kollade bara in utställningen.
Runt hörnet ligger denna art house cinema. Som ni kanske ser på postern så är det The girl with the dragon tattoo (män som hatar kvinnor). Jag och Sean såg den på bio här i Galway förra helgen och den var ju asbra! Har fått mycket uppmärksamhet här och fem plus i betyg. Det ligger så många mysiga ställen i samma kvarter. Caféet jag var på, biografen, en konstnärshandel, art centret, konstskolan etc. åhhhh
Sen tog jag tunnerbanan bort till Trongate, på östra sidan om centrum. Där besökte jag Trongate gallerierna och Transmission, som är ett artist led gallery, liknande som 126 galleriet här i Galway.
Upptäckte även att detta var THE place för vintage shopping. Tre jättebra butiker på samma gata!
Tatty Bon var min favorit. Tjejen sålde kläder och gjorde en massa handjorda smycken av bla kapsyler, mycket med Alice i Underlandet tema. Hade velat köpa hur mycket fina grejer som helst men hade inte råd tyvärr. Ingrid, du skulle ha älskat det! Små tekannor som halsband etc!
Förresten så såg jag just att det står på fasaden att de har en hemsida: www.tattybon.co.uk kolla in!
Åt lunch på puben på hörnet med broschyrer i fönstret. De gjorde bara en massa god vegetarisk mat.
Hittade även denna second hand butik där de hade massor med fint, men jag tittade bara.
Det här halsbandet köpte jag på Tatty Bon för 5 pund. Greta Garbo, en av mina favoriter!
Sen promenerade jag tillbaks till hostelet längs river Clyde för att hämta min väska.
Hann även kolla lite mer längs gågatan innan jag skulle ta tåget till flygplatsen. Då hittade jag dessa påskbakelser. Tycker de ser lite galna ut, haha! Särskilt de platta kycklingarna, som om nån kört över dem ungefär!
Jag hade en sån himla bla resa och fick verkligen se vad Glasgow har att erbjuda, trots att jag var där så kort stund. Jag skulle så gärna vilja flytta dit, hatar att vänta på besked! Man gick liksom runt där och visste att antingen så kan detta vara mitt enda besök här "for the forseeable future" eller så kan det här bli min stad...
Glasgow skulle kunna bli en sån otrolig inspirationskälla för mig. Den viktorianska arkitekturen i kontrast mot de modernistiska förorterna, det lite fula som gör stället intressant men samtidigt det fina, så som de gamla husen, parkerna, botaniska trädgården etc. Dessutom finns flera ställen där som jag saknat från London, t ex Pret a Manger med sina underbart goda mackor, Sainsbury's convenience stores etc. Galway har blivit lite för litet, jag behöver mer intryck inom konst, arkitektur etc. för att utvecklas som konstnär... Nu återstår att se.
Glucklich am Park (12/09)
Har varken haft tid eller ork att uppdatera på ett tag. Är ju i Sverige nu och har inte känt för att slösa för mycket tid på att skriva i bloggen, eftersom jag har så många saker och foton att ladda upp och berätta om.
Iallafall så kommer här bilder från en av mina favoritdagar i Berlin. Denna dag gick jag på en massa olika konstgallerier i Mitte kring Rosenthaler Platz.
Köpte även ett par fina kängor på second hand för 29 euro som passade mig perfekt.
Tittade i denna butik nära Hacketscher markt.
Sen när klockan blev 6 så gick jag till ett mysigt café på Weinbergsweg nära Rosenthaler Platz som heter Glucklich am Park. supergoda våfflor gör dem så det stället rekommenderar jag verkligen. De har ett annat café vid Mauer Park i Prenz' Berg såg jag också.
Satt och ritade lite när jag drack mitt kaffe också.
Jag bytte om från mina tygskor till kängorna eftersom de var så tunga att bära på, och så ville jag känna på hur de var att gå i också.
Jag köpte väskan för 14 euro eftersom det var så jobbigt att bära mina saker i shoppingpåsar när man gick runt så länge, utan det var smidigare med axelväska, och så var den snygg också!
Senare på kvällen gick jag till Alice Gryphius mitt emot oss på gatan där jag bodde (Gryphius str. i Friedrichshain). Ett mysigt neighbourhood café och wine bar som även hade ett utställningsrum och ibland annordnade musik och litteraturkvällar såg jag på deras fliers. Där satt jag sen och ritade ett tag och drack te och åt oliver.
Iallafall så kommer här bilder från en av mina favoritdagar i Berlin. Denna dag gick jag på en massa olika konstgallerier i Mitte kring Rosenthaler Platz.
Köpte även ett par fina kängor på second hand för 29 euro som passade mig perfekt.
Tittade i denna butik nära Hacketscher markt.
Sen när klockan blev 6 så gick jag till ett mysigt café på Weinbergsweg nära Rosenthaler Platz som heter Glucklich am Park. supergoda våfflor gör dem så det stället rekommenderar jag verkligen. De har ett annat café vid Mauer Park i Prenz' Berg såg jag också.
Satt och ritade lite när jag drack mitt kaffe också.
Jag bytte om från mina tygskor till kängorna eftersom de var så tunga att bära på, och så ville jag känna på hur de var att gå i också.
Jag köpte väskan för 14 euro eftersom det var så jobbigt att bära mina saker i shoppingpåsar när man gick runt så länge, utan det var smidigare med axelväska, och så var den snygg också!
Senare på kvällen gick jag till Alice Gryphius mitt emot oss på gatan där jag bodde (Gryphius str. i Friedrichshain). Ett mysigt neighbourhood café och wine bar som även hade ett utställningsrum och ibland annordnade musik och litteraturkvällar såg jag på deras fliers. Där satt jag sen och ritade ett tag och drack te och åt oliver.
Modernistisk DDR utopia.
Fredag (12/09) blev jag själv igen efter att ha gått med Sean till Ostkreuz stationen halv 7 på morgonen. Trodde det skulle vara lika lätt att åka till Schönefeld som det var att komma hit, men precis dagen innan så hade de stängt av större delen av S-bahn för underhåll, vilket vi inte visste, så först hittade vi inte vilket tåg han skulle med, och sen sa ett par tanter att han skulle få byta två gånger. Han textade mig sen och sa att han lyckats byta till fel tåg och krånglat en massa och att han precis hunnit till slut. Svettigt!
Mycket av Berlins street art är uppklistrade papper och inte målat direkt på väggen. Tycker det är snyggt.
Jag gick hem och sov i ett par timmar till och sen köpte jag en dagsbiljett och satte mig på en spårvagn med riktning mot Wedding och åkte genom Prenzlauer Berg, Weissensee etc. och fick se en hel del av de nordöstra sidan av stan. Jag hoppade av i nån timme vid en korsning med en massa modernistiska hus. Vädret var jättefint och det var verkligen som ett litet Utopia med en sjö, fontän, pilträd etc. Fotade en massa och drack sedan kaffe på ett café bland några hus som var mycket mer nergångna. Fick försöka prata lite tyska när jag beställde etc. för det verkade inte som att folk i de här delarna kunde knappt någon engelska.
Innergården där jag fikade. Känns alltid säkrare att vara på såna här ställen när vädret är fint av någon anledning.
Sen åkte jag vidare upp till Wedding. Det var inte så mycket att ha, så jag tog första bästa S-bahn till Charlottenburg området och hade på så vis åkt i en halvcirkel runt hela norra sidan av stan.
Jag ville kolla på ett känt hus byggt av en av mina arkitekthjältar Le Corbusier, men i min arkitekturbok så står det att det ligger i Westend, så jag gick av vid den stationen. Frågade massor av folk men ingen fattade vad jag menade, vad då för hus? Gick runt ett bra tag men sen gav jag upp och gick till ett internet café för att kolla upp den exakta adressen. Då visade det sig att det var 3 U-bahn stopp längre bort, precis vid Olympia Stadion. Fortfarande Westend området men vad fasen. Så går det när man slarvar med sin research ;)
Huset var värt besväret dock. Hur coolt som helst. Har aldrig sett något av hans hus live förut.
Detta hus påminner mig även om en av mina favortikonstnärer Peter Doig, för han målade en serie föreställande ett liknande "Unite d'habitation" hus av Le Corbusier. Dessa stora tavlor såg jag på The Hayward gallery i London och var helt betagen av. Så två hjältar i ett kan kan säga.
Olympiastadion med då.
Till och med gatubrunnarna är snygga.
Det var mycket arkitektur på en och samma dag för min del det.
Mycket av Berlins street art är uppklistrade papper och inte målat direkt på väggen. Tycker det är snyggt.
Jag gick hem och sov i ett par timmar till och sen köpte jag en dagsbiljett och satte mig på en spårvagn med riktning mot Wedding och åkte genom Prenzlauer Berg, Weissensee etc. och fick se en hel del av de nordöstra sidan av stan. Jag hoppade av i nån timme vid en korsning med en massa modernistiska hus. Vädret var jättefint och det var verkligen som ett litet Utopia med en sjö, fontän, pilträd etc. Fotade en massa och drack sedan kaffe på ett café bland några hus som var mycket mer nergångna. Fick försöka prata lite tyska när jag beställde etc. för det verkade inte som att folk i de här delarna kunde knappt någon engelska.
Innergården där jag fikade. Känns alltid säkrare att vara på såna här ställen när vädret är fint av någon anledning.
Sen åkte jag vidare upp till Wedding. Det var inte så mycket att ha, så jag tog första bästa S-bahn till Charlottenburg området och hade på så vis åkt i en halvcirkel runt hela norra sidan av stan.
Jag ville kolla på ett känt hus byggt av en av mina arkitekthjältar Le Corbusier, men i min arkitekturbok så står det att det ligger i Westend, så jag gick av vid den stationen. Frågade massor av folk men ingen fattade vad jag menade, vad då för hus? Gick runt ett bra tag men sen gav jag upp och gick till ett internet café för att kolla upp den exakta adressen. Då visade det sig att det var 3 U-bahn stopp längre bort, precis vid Olympia Stadion. Fortfarande Westend området men vad fasen. Så går det när man slarvar med sin research ;)
Huset var värt besväret dock. Hur coolt som helst. Har aldrig sett något av hans hus live förut.
Detta hus påminner mig även om en av mina favortikonstnärer Peter Doig, för han målade en serie föreställande ett liknande "Unite d'habitation" hus av Le Corbusier. Dessa stora tavlor såg jag på The Hayward gallery i London och var helt betagen av. Så två hjältar i ett kan kan säga.
Olympiastadion med då.
Till och med gatubrunnarna är snygga.
Det var mycket arkitektur på en och samma dag för min del det.
Chokladkvark, någon?
Seans sista dag (11/9) släpade jag med honom till en ganska så rough förort som heter Marzahn (jag kan inte sluta tänka på marsansås). Så farligt som guideboken ville få det till tyckte jag inte att det var, men något vidare kul ställe att bo i kan jag inte tro att det är. Förorten är 2x6km i yta och byggdes som en kommunistisk show piece.
Fick en del hyfsade bilder iallafall, så sen åkte vi in till stan och gick lite längs Kurfurstendamm. Västra Berlins paradgata där alla dyra märkesaffärer etc. ligger. Fina gamla hus och ganska stor kontrast mot förorten. Köpte en sticketröja på H&M och så åt vi mat på ett ställe med en buffée som såg ut som en marknadsplats med en massa färska råvaror uppradade etc. Maten var skitgod men desserten var usch. Chokladkvark någon? Trodde det var chokladpudding men inte. Ska tydligen vara gjort på filmjölk och påminna on Philadelphia ost, men det tyckte jag inte att det gjorde!
Sen på kvällen gick vi till nån bar i vårt område om jag vill minnas. Sean gillade sin semester.
Berlinmurskonst och DDR museet.
Utsikt från Warschauer Strasse Hbhf.
Denna dag promenerade vi en massa. Först gick vi ner till East Side Gallery vid Warschauer strasse. Det är den längsta intakta sträckan av Berlinmuren och 1990 målade en massa konstnärer från hela världen på muren. Nu i år när det är 20 års jubileum har många av konstverken restaurerats, i de flesta fall av originalkonstärerna själva.
'The Kiss' Återföreningen - Leonid Breschnew och Erich Honecker.
Sen åt vi en glass på stranden som finns på västsidan av muren, vid floden. Var rätt lugnt så här en septembermorgon, men gissar på att det är ett riktigt partyställe på sommaren.
Kollade lite på typisk DDR arkitektur när vi gick in till Alexanderplats. Cremefärgade, kaklade höghus.
Sen gick vi till DDR museet som ligger inte långt från Fernsehturm. Där fick man provsitta i en trabant.
Sandmännschen, Berlin björn etc. Museet var väldigt hands on, vilket var kul. Man fick dra ut lådor och kolla på saker, de hade en uppbyggd lägenhet fylld med prylar och en TV som visade DDR nyheter. Himla kul att plocka bland vintage prylarna i skåpen etc.
Sen gick vi till Museum Insel, som är precis intill och åt god lunch på Historiska museets restaurang. Jag åt pasta med
kantarellsås, väldigt gott! Sen kollade vi på historiska museet, för det hade ju varit skam för Sean med sitt stora intresse för krigshistoria att missa det. Det var intressant att se allt tyckte även jag, fast jag gillade nog mest 1600-1920 - tals utställningarna för Andra världskriget har man hört så mycket om, och det kändes lite obehagligt att gå igenom den delen av utställningen med alla otäcka swastikor och propagandaposters...
Här är vi på väg hem, i bakgrunden syns Berliner Dom.
På kvällen åt jag sushi och sean åt curry på ett ställe i Friedrichshain. Sen drack han öl och jag martini på en väldigt space age bar i närheten och sen sent på kvällen tog vi en drink till på en italiensk restaurang där de hade pizza för bara 3 euro. Vi delade på en liten tallrik pommes eftesom vi ätit tidigare, men bestämde oss för att komma tillbaka dit nästa kväll.
Berlin ZOO
På tisdagen (8/9) åkte vi och kollade på Berlin ZOO. Några av er kanske känner till Isbjörnen Knut, deras stora dtragplåster. Han var ju så himla söt när han var liten björnunge, men nu hade han vuxit till sig.
Isbjörnen Knut var inte vit utan beige, eftersom han blivit smutsig av sanden i hans inhängnad. Det var verkligen varmt den här dagen och tydligen låser de dörren till hans grotta på dagtid så att alla besökare ska få se honom. Lite taskigt tyckte jag eftersom det knappt fanns nån skugga där han gick och isbjörnar inte direkt är gjorda för 26 gradig värme...
Så kan man också avvärja en attack!
Barnens zoo. Jag klappade också getterna.
Flodhästar. De brölade en massa också.
Afrikansk vildkatt. Ser ju ut som en vanlig huskatt om man bortser från färgen.
Den här lejonhonan var så otroligt blank och vacker. Kände mig illa till mods när jag kollade på de stora kattdjuren dock, för deras burar var inte särskilt stora precis... Det fanns en jaguar som var helt galen och bara gick runt runt och röt och kastade sig mot gallret. Då gick alla folk precis framför honom och tog en massa kort med blixt rakt i ansiktet på honom för att få "coola" bilder på honom med blottade tänder. Skulle aldrig ha fallit mig in att använda blixt rakt i ansiktet på ett djur som dessutom är upprört! Fy fan! Jag använde INTE blixt.
Favoritbild från den dagen.
Pingvinerna stod alldeles stilla.
Berlin Zoo är ett fint zoo med mycket grönska och många olika sorters djur. Vi kollade dock inte på Aquarium, för har sett såna några gånger förr och det var rätt tröttsamt att gå runt hela zoo:et i värmen. Är nog roligare när man är där med barn, för precis som på Kolmården finns flera lekparker, mini zoo etc. Dessutom så tyckte man ju att det var så spännande att se alla djur när man var liten, nu var det ju inte riktigt samma känsla. Blev dessutom lite illa till mods när man såg kattdjuren etc. i burar inomhus, synd att de inte kunde få vara ute åtminstone! Och aphuset var lite olustigt, gorillorna och chimpanserna och de andra med såg ut att studera oss med förebrående blick, säger som Eoin sagt kvällen innan "man undrade nästan vem det var som var apan och vem som studerade vem" haha!
Sean ville till Bergmannstrasse i Kreutzberg för att kolla in den engelska bokaffären som inte varit öppen dagen innan. Den fanns med i vår Lonely Planet guide och skulle vara bra. För det första hade de väldigt dåligt urval av böcker, mest olika pocket. Sen hade de något konstigt system där vissa böcker var till salu, vissa fick man bara låna och vissa var refeenslitteratur (!!??) Sean frågade om de hade böcker om Berlins historia, och det verkade som att det var besvärligt att han frågade, för de suckade nästan när de skulle gå och kolla. Den engelska mannen som drev affären var helt klart "too far up his own arse" om jag får säga det själv. Han pratade på något löjligt puttinuttigt sätt, och satt vid sitt skrivbord med olika pillerburkar framför sig (Sean tror att han hade några psykiska problem). Sen när Sean ville köpa en bok så ville han knappt sälja den utan verkade vilja att Sean skulle ångra sig så han skulle få ha kvar boken (eh, vilket sätt att driva affär) han tog väldig tid att bestämma sig för att sälja boken, trots att den inte var en av "låneböckerna" och var inte alls trevlig. Sean var inte särskilt glad när han gick därifrån och tänkte minsann inte gå tillbaka dit igen! Det kanske va separationsångest mannen led utav haha, vilken typ!
Sen åkte vi iallafall till Oranienstrasse i Kreutzberg och jag hittade 50-tals cocktail sticks i en häftig second hand affär. Vi fikade även kaffe och kaka i ett trevligt café innan vi begav oss hemåt. Senare på kvällen tog jag med Sean till Tussy's Lounge och vi fikade och läste lite där.
Lite grejer jag köpte på loppmarknaderna och cocktail sticks.
Isbjörnen Knut var inte vit utan beige, eftersom han blivit smutsig av sanden i hans inhängnad. Det var verkligen varmt den här dagen och tydligen låser de dörren till hans grotta på dagtid så att alla besökare ska få se honom. Lite taskigt tyckte jag eftersom det knappt fanns nån skugga där han gick och isbjörnar inte direkt är gjorda för 26 gradig värme...
Så kan man också avvärja en attack!
Barnens zoo. Jag klappade också getterna.
Flodhästar. De brölade en massa också.
Afrikansk vildkatt. Ser ju ut som en vanlig huskatt om man bortser från färgen.
Den här lejonhonan var så otroligt blank och vacker. Kände mig illa till mods när jag kollade på de stora kattdjuren dock, för deras burar var inte särskilt stora precis... Det fanns en jaguar som var helt galen och bara gick runt runt och röt och kastade sig mot gallret. Då gick alla folk precis framför honom och tog en massa kort med blixt rakt i ansiktet på honom för att få "coola" bilder på honom med blottade tänder. Skulle aldrig ha fallit mig in att använda blixt rakt i ansiktet på ett djur som dessutom är upprört! Fy fan! Jag använde INTE blixt.
Favoritbild från den dagen.
Pingvinerna stod alldeles stilla.
Berlin Zoo är ett fint zoo med mycket grönska och många olika sorters djur. Vi kollade dock inte på Aquarium, för har sett såna några gånger förr och det var rätt tröttsamt att gå runt hela zoo:et i värmen. Är nog roligare när man är där med barn, för precis som på Kolmården finns flera lekparker, mini zoo etc. Dessutom så tyckte man ju att det var så spännande att se alla djur när man var liten, nu var det ju inte riktigt samma känsla. Blev dessutom lite illa till mods när man såg kattdjuren etc. i burar inomhus, synd att de inte kunde få vara ute åtminstone! Och aphuset var lite olustigt, gorillorna och chimpanserna och de andra med såg ut att studera oss med förebrående blick, säger som Eoin sagt kvällen innan "man undrade nästan vem det var som var apan och vem som studerade vem" haha!
Sean ville till Bergmannstrasse i Kreutzberg för att kolla in den engelska bokaffären som inte varit öppen dagen innan. Den fanns med i vår Lonely Planet guide och skulle vara bra. För det första hade de väldigt dåligt urval av böcker, mest olika pocket. Sen hade de något konstigt system där vissa böcker var till salu, vissa fick man bara låna och vissa var refeenslitteratur (!!??) Sean frågade om de hade böcker om Berlins historia, och det verkade som att det var besvärligt att han frågade, för de suckade nästan när de skulle gå och kolla. Den engelska mannen som drev affären var helt klart "too far up his own arse" om jag får säga det själv. Han pratade på något löjligt puttinuttigt sätt, och satt vid sitt skrivbord med olika pillerburkar framför sig (Sean tror att han hade några psykiska problem). Sen när Sean ville köpa en bok så ville han knappt sälja den utan verkade vilja att Sean skulle ångra sig så han skulle få ha kvar boken (eh, vilket sätt att driva affär) han tog väldig tid att bestämma sig för att sälja boken, trots att den inte var en av "låneböckerna" och var inte alls trevlig. Sean var inte särskilt glad när han gick därifrån och tänkte minsann inte gå tillbaka dit igen! Det kanske va separationsångest mannen led utav haha, vilken typ!
Sen åkte vi iallafall till Oranienstrasse i Kreutzberg och jag hittade 50-tals cocktail sticks i en häftig second hand affär. Vi fikade även kaffe och kaka i ett trevligt café innan vi begav oss hemåt. Senare på kvällen tog jag med Sean till Tussy's Lounge och vi fikade och läste lite där.
Lite grejer jag köpte på loppmarknaderna och cocktail sticks.
Berlin Mitte och träff med Seans kompis
På måndagen (7/9) ville Sean kolla på olika historiska platser, för han har ett stort intresse för historia, och jag tycker också det är intressant, men inte krigshistoria så mycket som han då.
Först kollade vi in Checkpoint Charlie, gränsstationen mellan öst- och väst-Berlin. Det finns ett museum bredvid som berättar historien om muren, uppdelningen, olika knep från östberlinernas sida för att fly till väst etc. Det var intressant men orkade inte läsa allt för det var massor med text.
Sen kollade vi på The Holocaust Memorial som låg inte långt därifrån.
Impressive.
Sen ville Sean självklart se Brandenburg Gate och The Reichstag, och det var ju bara ett par minuters väg dit så.
Brandenburg gate. Förr i tiden fanns flera olika gates för att komma in i Berlin, som var innanför stadsmurarna. Sedan fick Brandenburg gate en ny roll, för när Berlinmuren uppfördes så gick den precis emellan gaten och riksdagen. Västberlinare kunde besöka öst under dagstid (öst=andra sidan från där jag står), de fick utfärdat ett dagspass. Tänk om man tappade sina papper när man var där, så kunde det skita sit så att säga.
Reichstag - det var här Hitler höll massmöte...
Sen vandrade vi en bra bit genom Tiergarten (den stora parken intill) för Sean ville se det stora monumentet i mitten. Han hittade även en staty av Bismarck som han läst om. Han vet mycket om historia så han kan ge mig en run through av de viktigaste grejerna, vilket är behändigt.
Vi åt sen lunch på ett café i parken och sen skulle vi upp till Hansaplats för det var den närmaste U-bahn stationen. Där råkade jag på något av en modernistisk dröm. Mitt konstprojekt handlar ju om modernismen så om Sean var exalterad att se Brandenburg gate, så var jag i mitt esse med kameran här!
De tycks vara arkitektoriska show pieces, för varje hus är olika och snyggt designade. Området är med i min bok jag köpte om modernistisk arkitektur i Berlin såg jag sen.
Vi tog oss till Zoo station och eftersom vi behövde byta där, så passade vi på att kolla på Kaiser-Wilhelm kyrkan, den som blev bombad under kriget.
Efter det åkte vi ner till Bergmannstrasse i Kreutzberg eftersom Sean ville till en engelsk bokaffär där, men den var visst stängd på måndagar upptäckte vi, så vi åt asiatisk wok på en restaurang innan vi åkte hemåt.
Bergmannstrasse.
Senare på kvällen mötte vi upp med Seans f.d jobbarkompis Eoin (uttalas Owen) och hans tjej som bor i Berlin sen i maj. De har inte lyckats hitta något jobb, så de ska flytta tillbaka till Irland i slutet av månaden. Är ju inte det lättaste att hitta jobb i den här stan som ändå har väldigt hög arbetslöshet när man dessutom inte kan tyska. Vi hade iallafall en väldigt trevlig kväll, jag kände dem inte så jag blev glatt överraskad. Sean drack lite för mycket öl, så vi hade lite sovmorgon följande dag, haha!
Först kollade vi in Checkpoint Charlie, gränsstationen mellan öst- och väst-Berlin. Det finns ett museum bredvid som berättar historien om muren, uppdelningen, olika knep från östberlinernas sida för att fly till väst etc. Det var intressant men orkade inte läsa allt för det var massor med text.
Sen kollade vi på The Holocaust Memorial som låg inte långt därifrån.
Impressive.
Sen ville Sean självklart se Brandenburg Gate och The Reichstag, och det var ju bara ett par minuters väg dit så.
Brandenburg gate. Förr i tiden fanns flera olika gates för att komma in i Berlin, som var innanför stadsmurarna. Sedan fick Brandenburg gate en ny roll, för när Berlinmuren uppfördes så gick den precis emellan gaten och riksdagen. Västberlinare kunde besöka öst under dagstid (öst=andra sidan från där jag står), de fick utfärdat ett dagspass. Tänk om man tappade sina papper när man var där, så kunde det skita sit så att säga.
Reichstag - det var här Hitler höll massmöte...
Sen vandrade vi en bra bit genom Tiergarten (den stora parken intill) för Sean ville se det stora monumentet i mitten. Han hittade även en staty av Bismarck som han läst om. Han vet mycket om historia så han kan ge mig en run through av de viktigaste grejerna, vilket är behändigt.
Vi åt sen lunch på ett café i parken och sen skulle vi upp till Hansaplats för det var den närmaste U-bahn stationen. Där råkade jag på något av en modernistisk dröm. Mitt konstprojekt handlar ju om modernismen så om Sean var exalterad att se Brandenburg gate, så var jag i mitt esse med kameran här!
De tycks vara arkitektoriska show pieces, för varje hus är olika och snyggt designade. Området är med i min bok jag köpte om modernistisk arkitektur i Berlin såg jag sen.
Vi tog oss till Zoo station och eftersom vi behövde byta där, så passade vi på att kolla på Kaiser-Wilhelm kyrkan, den som blev bombad under kriget.
Efter det åkte vi ner till Bergmannstrasse i Kreutzberg eftersom Sean ville till en engelsk bokaffär där, men den var visst stängd på måndagar upptäckte vi, så vi åt asiatisk wok på en restaurang innan vi åkte hemåt.
Bergmannstrasse.
Senare på kvällen mötte vi upp med Seans f.d jobbarkompis Eoin (uttalas Owen) och hans tjej som bor i Berlin sen i maj. De har inte lyckats hitta något jobb, så de ska flytta tillbaka till Irland i slutet av månaden. Är ju inte det lättaste att hitta jobb i den här stan som ändå har väldigt hög arbetslöshet när man dessutom inte kan tyska. Vi hade iallafall en väldigt trevlig kväll, jag kände dem inte så jag blev glatt överraskad. Sean drack lite för mycket öl, så vi hade lite sovmorgon följande dag, haha!
Loppmarknader och borttappad Sean
Första dagen Sean var här i Berlin var förra söndagen den 6 september. Söndag i Berlin är loppisdag, så jag släpade med honom på några loppmarknader. Hittade en hel del grejer.
Först var vi på en loppis i en park precis runt hörnet från där vi bor här i Friedrichshain. Den var inte så stor men de hade massor med bra vinylskivor. Berlin är verkligen vinylskivornas mecka, helt asperfekt! Köpte dessa:
* Obscured By Clouds - Pink Floyd
* A Saucerful Of Secrets - Pink Floyd
* Lionheart - Kate Bush
* Never For Ever - Kate Bush
Sen tog vi U-Bahn upp till Mauerpark uppe i Prenzlauer Berg. Där finns den största loppmarknaden i stan, och då snackar vi stor. Fanns en hel del coola grejer, men också mycket totalt skräp.
Sean har inget intresse av att kolla på second hand grejer. Då var han mer intresserad av att smaka det tyska ölet, för det var hans första resa till Tyskland. Så, jag lämnade honom på en utomhusbar vid entrén till loppisen och vi sa att vi skulle ringa varann efter en halvtimme. Vi sa hur bra det var nu när vi båda hade mobiler som funkade för då slapp vi tappa bort varann. Ja, det skulle vi inte ha sagt, för när jag gått en bit så mindes jag att jag glömt min mobil i jackfickan, och jackan hade jag lämnat på rummet, för det var så varmt. Jaja, Sean sitter väl kvar där tills jag kommer, tänkte jag, så jag bestämde mig för att gå runt hela loppisen iallafall istället för att gå hela vägen tillbaka och säga till Sean om telefonen, för det var så packat med folk att det skulle ha tagit evigheter att gå fram och tillbaka.
Jag kollade mest, men hittade iallafall en orange plåtask, några gamla svartvita kort och en Sandmann docka. Jag antog att det nog gått en timme åtminstone, men hade ingen klocka. Så när jag kom tillbaka så var Sean FÖRSVUNNEN. Jag kunde knappt tro att det var sant, han kunde väl inte ha gått för att leta efter mig här bland alla tusentals människor? Jag gick två varv runt barområdet men inte såg jag till honom. Jag tänkte att han kanske blivit orolig att något hänt mig, för området är ju lite rough, så jag började leta efter en telefonautomat så jag kunde ringa honom, men inte en enda jäkla automat fanns kvar längre. Efter ett himla gående hittade jag ett internet café med telefoner, men då var Seans telefon avstängd! Jag pratade in ett voicemail där jag sa att jag skulle ta mig tillbaka mot våra kvarter eftersom jag inte kunde hitta honom och att han skulle göra detsamma så skulle jag försöka ringa sen igen. Men, så tänkte jag att han vet ju inte vår adress och inte heller hur han måste byta tunnelbanan, gå etc. Jag hittade ett till internet café och gav det ett sista försök och då svarade han.
Han var fortfarande kvar vid baren! Han hade försökt ringa mig, men enda gången han lämnat stället där han satt var när han gick till ett marknadsstånd och köpte pommes och korv och när han gick på toa. Telefonen hade visst råkat stänga av sig i fickan. Så, han måste ha varit iväg och gjort det när jag letade efter honom! Vi hade slösat över en timme och jag var helt slut i fötterna efter allt gående, men vi hittade ju varann iallafall.
Jag åt och sen kollade vi på sträckan av Berlinmuren som går längs parken. Den biten uppdateras visst med graffiti varje dag.
Det var nån konsert med nån tysk kändis som körde välkända hits. Det var massor med folk, men har ingen aning om vem det var!
Berlinmuren
Mauerpark med loppisen i bakgrunden.
Sen promenerade vi till en annan loppmarknad som är ca 10 min. väg från Mauerpark i Arkona Platz. Den var mycket bättre trots att den var mindre. Hade asmycket retroprylar, skivor etc. Tyvärr var klockan redan fyra och de hade börjat packa ihop, så hälften var redan borta när vi kom dit. Men jag ska helt klart tillbaks dit nu på söndag ock kolla!
Irriterande dock att man inte kan köpa lampor, serviser, möbler etc. för att man ska flyga :/
Sen promenerade vi ner till Rosenthaler Platz och drack Moskva öl i en rysk bar som heter Gorki Park.
Sean var väldigt trött efter nattens resande, så vi gick hem och vilade i ett par timmar och sen på kvällen åt vi asgod indisk middag några minuter från vår gata för bara 5 euro.
Först var vi på en loppis i en park precis runt hörnet från där vi bor här i Friedrichshain. Den var inte så stor men de hade massor med bra vinylskivor. Berlin är verkligen vinylskivornas mecka, helt asperfekt! Köpte dessa:
* Obscured By Clouds - Pink Floyd
* A Saucerful Of Secrets - Pink Floyd
* Lionheart - Kate Bush
* Never For Ever - Kate Bush
Sen tog vi U-Bahn upp till Mauerpark uppe i Prenzlauer Berg. Där finns den största loppmarknaden i stan, och då snackar vi stor. Fanns en hel del coola grejer, men också mycket totalt skräp.
Sean har inget intresse av att kolla på second hand grejer. Då var han mer intresserad av att smaka det tyska ölet, för det var hans första resa till Tyskland. Så, jag lämnade honom på en utomhusbar vid entrén till loppisen och vi sa att vi skulle ringa varann efter en halvtimme. Vi sa hur bra det var nu när vi båda hade mobiler som funkade för då slapp vi tappa bort varann. Ja, det skulle vi inte ha sagt, för när jag gått en bit så mindes jag att jag glömt min mobil i jackfickan, och jackan hade jag lämnat på rummet, för det var så varmt. Jaja, Sean sitter väl kvar där tills jag kommer, tänkte jag, så jag bestämde mig för att gå runt hela loppisen iallafall istället för att gå hela vägen tillbaka och säga till Sean om telefonen, för det var så packat med folk att det skulle ha tagit evigheter att gå fram och tillbaka.
Jag kollade mest, men hittade iallafall en orange plåtask, några gamla svartvita kort och en Sandmann docka. Jag antog att det nog gått en timme åtminstone, men hade ingen klocka. Så när jag kom tillbaka så var Sean FÖRSVUNNEN. Jag kunde knappt tro att det var sant, han kunde väl inte ha gått för att leta efter mig här bland alla tusentals människor? Jag gick två varv runt barområdet men inte såg jag till honom. Jag tänkte att han kanske blivit orolig att något hänt mig, för området är ju lite rough, så jag började leta efter en telefonautomat så jag kunde ringa honom, men inte en enda jäkla automat fanns kvar längre. Efter ett himla gående hittade jag ett internet café med telefoner, men då var Seans telefon avstängd! Jag pratade in ett voicemail där jag sa att jag skulle ta mig tillbaka mot våra kvarter eftersom jag inte kunde hitta honom och att han skulle göra detsamma så skulle jag försöka ringa sen igen. Men, så tänkte jag att han vet ju inte vår adress och inte heller hur han måste byta tunnelbanan, gå etc. Jag hittade ett till internet café och gav det ett sista försök och då svarade han.
Han var fortfarande kvar vid baren! Han hade försökt ringa mig, men enda gången han lämnat stället där han satt var när han gick till ett marknadsstånd och köpte pommes och korv och när han gick på toa. Telefonen hade visst råkat stänga av sig i fickan. Så, han måste ha varit iväg och gjort det när jag letade efter honom! Vi hade slösat över en timme och jag var helt slut i fötterna efter allt gående, men vi hittade ju varann iallafall.
Jag åt och sen kollade vi på sträckan av Berlinmuren som går längs parken. Den biten uppdateras visst med graffiti varje dag.
Det var nån konsert med nån tysk kändis som körde välkända hits. Det var massor med folk, men har ingen aning om vem det var!
Berlinmuren
Mauerpark med loppisen i bakgrunden.
Sen promenerade vi till en annan loppmarknad som är ca 10 min. väg från Mauerpark i Arkona Platz. Den var mycket bättre trots att den var mindre. Hade asmycket retroprylar, skivor etc. Tyvärr var klockan redan fyra och de hade börjat packa ihop, så hälften var redan borta när vi kom dit. Men jag ska helt klart tillbaks dit nu på söndag ock kolla!
Irriterande dock att man inte kan köpa lampor, serviser, möbler etc. för att man ska flyga :/
Sen promenerade vi ner till Rosenthaler Platz och drack Moskva öl i en rysk bar som heter Gorki Park.
Sean var väldigt trött efter nattens resande, så vi gick hem och vilade i ett par timmar och sen på kvällen åt vi asgod indisk middag några minuter från vår gata för bara 5 euro.
And it sooo lives up to the hype.
Igår var jag hur förkyld som helst, vet inte hur många gånger jag snöt mig igentligen! Men nu har det nästan gått över, så var ingen långvarit förkylning som tur är. Jag tog U-Bahn till Alexanderplats runt lunchtid och åkte upp i Fernsehturm. Jag gillar att kolla på städer jag besöker från ovan. Har varit uppe i Atomium i Bryssel, London Eye, The wheel i Belfast, radiotornet i Prag etc. Alltid kul att få en överblick. Var otroligt mycket folk som ville upp i det här tornet iallafall, så fick vänta i ca 50 min innan jag fick åka upp. Men utsikten var fin och jag fick några fina kort på arkitekturen där nere.
Looking west
Looking east
Efter den lilla turen så orkade jag inte riktigt med någon mer seriös sight seeing eftersom jag var rätt så sjuk. Huvudet var alldeles tungt av förkylningen och jag använde upp flera paket näsdukar, så jag transporterade mig till Potsdamer Platz där jag råkade på Cine Star biografen som visar filmer i sina originalversioner, till skillnad från de flesta andra biografer som enbart visar de dubbade versionerna. Bestämde mig för att gå på Taking Woodstock, men hade ett par timmar på mig, så jag åt sallad och glass på två olika caféer i Sony center. bortsett från biografen så var det ingen särskilt kul del av stan. Alldeles för modern och high tech för min smak. Bara ny arkitektur (90 tal och framåt). Men ska tillbaka dit sen med Sean och gå på några av museerna i närheten.
Filmen var himla bra. Men tror jag föråt mig på popkorn lite. För jag hade redan ätit en stor glasskreation medan jag väntade. Hej kalorier!
Sen på kvällen hamnade jag på underbara Tussy Lounge. En fantastisk living room bar i 50 tals anda där de visar 50 tals filmer på duk, gör fina cocktails, bjuder på salta pinnar och pannkakor etc. Var som sag rätt sjuk, så var bara där en liten stund, men var tillbaka där nu ikväll lite mer ordentligt. Det ligger ju bara 3 min från där jag bor!
Dessa kort är från deras hemsida: www.tussylounge.de
De har en frisersalong på dagtid också och det är precis som att kliva rakt in i en Hitchkock/ Audrey Hepburn film. Det ser ännu mysigare ut på kvällen än vad det gör på bilderna. Jag vill bo där, minst sagt! Som sagt så var jag där ikväll nu igen och drack en kocktail och en kaffe med vaniljlikör och läste i min bok om Alfred Hitchkocks filmer som jag köpte i Kreutzberg i torsdags. Stämning!
Innan jag återbesökte Tussy så gjorde jag ju lite grejer idag. Först åkte jag S och U bahn ner till östra Kreutzberg och en fotoaffär som nämns i min Lonely Planet guide och som visade sig ha en mycket trevlig expedit. Jag köpte polaroidfilm av honom. Inte lätt att hitta längre. Råkade även på en riktig old school second hand skivaffär (utdöende släkte som jag avgudar). Där hittade jag Tori Amos - Under The Pink, fantastisk skiva som jag lyssnar på just nu. Och så köpte jag soundtracket till Närkontakt av tredje graden på LP.
Måste ju hålla koll på modernismen till mitt projekt också.
Sen åkte jag till Oranienstrasse, i mitten av Kreutzberg. Ett hippt område för unga/alternativa med en massa trevliga restauranger, butiker etc.
Åt falafel och en apelsincola som kostade 3.50 euro tillsammans, inte illa. Hittade en ascool second hand butik med massor med gamla fina prydnadssaker, lampor och smycken. Men den var stängd eftersom det var lördag eftermiddag, så får komma tillbaka dit igen.
Sen åkte jag upp till norra Mitte, Friedrichstrasse närmare bestämt och besökte Kunsthaus Tascheles. Har hört mycket om det stället. Det är ett väldigt alternativt kultur squat/hus som kämpar för sin överlevnad i Mitte eftersom folk vill åt marken rivningshuset står på. Har sett bilder så visste att stället är helt täckt i graffiti, droger florerar etc. Ville ta mig en titt iallafall.
Trapporna, som var många för huset är högt, stank av piss, ungefär som vissa delar av tunnelbanan i Stockholm kan göra ibland. När jag väl kom upp till toppen så var det en del folk som sålde konst och smycken. Smyckena var himla fina, så jag köpte mig ett par örhängen av en sydamerikansk kille men var inte sådär jätteimponerad av konsten. Var mest hippie-konst som jag kallar det. Dvs. folk som är mer intresserade av den där laid-back droginfluerade konstnärsklichén än att faktiskt jobba hårt på att faktiskt utveckla sitt målande, och sträva mot nåt slags mål. Gillade bäst en killes stora svetsade konstverk på bakgården, han var skicklig!
Verkar mest vara konstnärer från andra länder som har ateljéer där och inte så många tyskar. Själv skulle jag inte känna mig bekväm med att ha ateljéer på ett sånt ställe. Alldeles för rörigt, mycket droger och alla möjliga slags folk som hänger där. Men det är en stor turistattraktion i Berlin iallafall. frågan är dock hur länge stället får bli kvar...
Hackesher markt.
Efteråt fikade jag på ett café vid Rosenthaler Platz, de judiska kvarteren, och tog sedan U-bahn till Samariterstrasse i Friedrichshain, gångavstånd från området där jag bor. Hittade en trevlig second hand butik och köpte mig en blommig kjol för 14 euro av en väldigt trevlig (om än lite om sig och kring sig) tant. Vi kommunicerade med lösryckta engelska och tyska ord och fraser och sen på vägen hem råkade jag på en bokaffär där jag hittade ett souvenirpack med diabilder från "Kiev - the hero city" från Sovjettiden. Turligt nog så finns det en sån där gammal diabildstittgrej i mitt rum så jag kollade på några av dem när jag kom hem.
Lekplats i Friedrichshain.
Närkontakt av tredje graden LP fold out och souvenir av Fernsehturm.
Mina vykort jag köpt.
Sen pratade jag först med Sean och sen med mamma på Skype. Ringde deras telefoner, bra mycket billigare än att ringa roaming med mobilen. Sean gick bra, men mamma blev störningar hela tiden, otroligt irriterande! Kostade iallafall bara 15kr för knappt en timme och med mobil hade det nog blivit en sådär 600kr för samma tid ;) Pappa och mamma köpte ny dator idag så nu kanske jag äntligen kan få dem att skaffa skype så vi kan ringa gratis efter alla dess år! Sen gick jag ju alltså till Tussy Lounge då.
Och Sean kommer hit imorgon på morgonen. Men i skrivande stund så är det ju faktiskt redan 02.15, så han sitter redan på nattbussen till Dublin nu. Jag ska möta honom på stationen i Ostkreutz runt 10 så måste sova nu!
ATT jag gillar Berlin! Jag har bara varit här i fyra dagar men vet redan nu att jag kommer få seriös separationsångest när jag åker den 20e!
Looking west
Looking east
Efter den lilla turen så orkade jag inte riktigt med någon mer seriös sight seeing eftersom jag var rätt så sjuk. Huvudet var alldeles tungt av förkylningen och jag använde upp flera paket näsdukar, så jag transporterade mig till Potsdamer Platz där jag råkade på Cine Star biografen som visar filmer i sina originalversioner, till skillnad från de flesta andra biografer som enbart visar de dubbade versionerna. Bestämde mig för att gå på Taking Woodstock, men hade ett par timmar på mig, så jag åt sallad och glass på två olika caféer i Sony center. bortsett från biografen så var det ingen särskilt kul del av stan. Alldeles för modern och high tech för min smak. Bara ny arkitektur (90 tal och framåt). Men ska tillbaka dit sen med Sean och gå på några av museerna i närheten.
Filmen var himla bra. Men tror jag föråt mig på popkorn lite. För jag hade redan ätit en stor glasskreation medan jag väntade. Hej kalorier!
Sen på kvällen hamnade jag på underbara Tussy Lounge. En fantastisk living room bar i 50 tals anda där de visar 50 tals filmer på duk, gör fina cocktails, bjuder på salta pinnar och pannkakor etc. Var som sag rätt sjuk, så var bara där en liten stund, men var tillbaka där nu ikväll lite mer ordentligt. Det ligger ju bara 3 min från där jag bor!
Dessa kort är från deras hemsida: www.tussylounge.de
De har en frisersalong på dagtid också och det är precis som att kliva rakt in i en Hitchkock/ Audrey Hepburn film. Det ser ännu mysigare ut på kvällen än vad det gör på bilderna. Jag vill bo där, minst sagt! Som sagt så var jag där ikväll nu igen och drack en kocktail och en kaffe med vaniljlikör och läste i min bok om Alfred Hitchkocks filmer som jag köpte i Kreutzberg i torsdags. Stämning!
Innan jag återbesökte Tussy så gjorde jag ju lite grejer idag. Först åkte jag S och U bahn ner till östra Kreutzberg och en fotoaffär som nämns i min Lonely Planet guide och som visade sig ha en mycket trevlig expedit. Jag köpte polaroidfilm av honom. Inte lätt att hitta längre. Råkade även på en riktig old school second hand skivaffär (utdöende släkte som jag avgudar). Där hittade jag Tori Amos - Under The Pink, fantastisk skiva som jag lyssnar på just nu. Och så köpte jag soundtracket till Närkontakt av tredje graden på LP.
Måste ju hålla koll på modernismen till mitt projekt också.
Sen åkte jag till Oranienstrasse, i mitten av Kreutzberg. Ett hippt område för unga/alternativa med en massa trevliga restauranger, butiker etc.
Åt falafel och en apelsincola som kostade 3.50 euro tillsammans, inte illa. Hittade en ascool second hand butik med massor med gamla fina prydnadssaker, lampor och smycken. Men den var stängd eftersom det var lördag eftermiddag, så får komma tillbaka dit igen.
Sen åkte jag upp till norra Mitte, Friedrichstrasse närmare bestämt och besökte Kunsthaus Tascheles. Har hört mycket om det stället. Det är ett väldigt alternativt kultur squat/hus som kämpar för sin överlevnad i Mitte eftersom folk vill åt marken rivningshuset står på. Har sett bilder så visste att stället är helt täckt i graffiti, droger florerar etc. Ville ta mig en titt iallafall.
Trapporna, som var många för huset är högt, stank av piss, ungefär som vissa delar av tunnelbanan i Stockholm kan göra ibland. När jag väl kom upp till toppen så var det en del folk som sålde konst och smycken. Smyckena var himla fina, så jag köpte mig ett par örhängen av en sydamerikansk kille men var inte sådär jätteimponerad av konsten. Var mest hippie-konst som jag kallar det. Dvs. folk som är mer intresserade av den där laid-back droginfluerade konstnärsklichén än att faktiskt jobba hårt på att faktiskt utveckla sitt målande, och sträva mot nåt slags mål. Gillade bäst en killes stora svetsade konstverk på bakgården, han var skicklig!
Verkar mest vara konstnärer från andra länder som har ateljéer där och inte så många tyskar. Själv skulle jag inte känna mig bekväm med att ha ateljéer på ett sånt ställe. Alldeles för rörigt, mycket droger och alla möjliga slags folk som hänger där. Men det är en stor turistattraktion i Berlin iallafall. frågan är dock hur länge stället får bli kvar...
Hackesher markt.
Efteråt fikade jag på ett café vid Rosenthaler Platz, de judiska kvarteren, och tog sedan U-bahn till Samariterstrasse i Friedrichshain, gångavstånd från området där jag bor. Hittade en trevlig second hand butik och köpte mig en blommig kjol för 14 euro av en väldigt trevlig (om än lite om sig och kring sig) tant. Vi kommunicerade med lösryckta engelska och tyska ord och fraser och sen på vägen hem råkade jag på en bokaffär där jag hittade ett souvenirpack med diabilder från "Kiev - the hero city" från Sovjettiden. Turligt nog så finns det en sån där gammal diabildstittgrej i mitt rum så jag kollade på några av dem när jag kom hem.
Lekplats i Friedrichshain.
Närkontakt av tredje graden LP fold out och souvenir av Fernsehturm.
Mina vykort jag köpt.
Sen pratade jag först med Sean och sen med mamma på Skype. Ringde deras telefoner, bra mycket billigare än att ringa roaming med mobilen. Sean gick bra, men mamma blev störningar hela tiden, otroligt irriterande! Kostade iallafall bara 15kr för knappt en timme och med mobil hade det nog blivit en sådär 600kr för samma tid ;) Pappa och mamma köpte ny dator idag så nu kanske jag äntligen kan få dem att skaffa skype så vi kan ringa gratis efter alla dess år! Sen gick jag ju alltså till Tussy Lounge då.
Och Sean kommer hit imorgon på morgonen. Men i skrivande stund så är det ju faktiskt redan 02.15, så han sitter redan på nattbussen till Dublin nu. Jag ska möta honom på stationen i Ostkreutz runt 10 så måste sova nu!
ATT jag gillar Berlin! Jag har bara varit här i fyra dagar men vet redan nu att jag kommer få seriös separationsångest när jag åker den 20e!
Jag är i Berlin
Nu är jag i Berlin!!! Kom hit igår morse och stannar till den 20 september. ursäkta att jag inte bloggat knappt alls på sistone, men den som vill se lite bilder från vår avslutningsmiddag med turistbyrån och ett par andra grejer som borde ha hamnat i bloggen kan kolla in min bilddagbok på foggynotion.bilddagboken.se
Fick inte sova alls natten till onsdag eftersom jag tog bussen från Galway till Dublin 00.45 och flyget gick 6.05. Gick smidigt att hitta till lägenheten i Friedrichshain där jag hyr rum. Jag bor tillsammans med en kille och en tjej (de är ett par). Killen som är bortrest och vars rum jag hyr är också konstnär och har några coola pop art inspirerade tavlor på väggarna, en gummistork och en skyltdocka klädd i armérock och en Take That t-shirt. Jag älskar't!
Först sov jag i några timmar när jag kommit fram runt 10, men sen vid halv 4 gick jag en promenad runt stadsdelen där jag bor. Gick mest på måfå bara för att se lite hur området är. Friedrichshain är i östra Berlin så mycket kommunistarkitektur och endel rätt nergångna hus, men stället är coolt och har karaktär. Ända man tänker på är att det inte verkar finnas någon som håller efter gatorna för det är hundskit och vildvuxet ogräs överallt. ;)
Vädret var iallafall mycket varmare än på Irland. Soligt och lagom att gå i linne. Har jag nog bara gjort ca 2 ggr på hela sommaren i Galway, haha!
Hörnet av gatan där jag bor
Runt hörnet ungefär
Frankfurter tor. Kommunisternas paradgata Karl-Marx allee.
Promenerade även i Volkspark Friedrichshain. En stor och fin park med två kullar som heter Grosser och Kleiner Bunkelberg. De gjordes av all sten och skräp som de behövde bli av med när stan skulle byggas upp efter andra världskriget.
Fernsehturm såklart. Såg det när vi flög in till Schönefeld flygplatsen också.
Mitt rum.
Känner mig som hemma. Handlat mat på LIDL som ligger i närheten.
Idag spöregnade det och åskade tidigt på morgonen. Då snackar jag riktigt jäkla spöregn och muller. På förmiddagen regnade det fortfarande, så jag tog U-bahn till Kochstrasse och besökte Walter Gropius-bau. Ett galleri som turligt nog just nu har en stor utställning om de tre Bauhaus skolorna (största utställningen någonsin) och en stor utställningen om arkitekten Le Corbusier. Jag är mega fan av både Bauhaus och Le Corbusier, har skrivit om det i skoluppsatser etc. så det var ju mer än perfekt, och en bra start på mitt arkitektur research (som ju är anledningen till att jag är här).
Enda jobbiga är att jag åkt på världens förkylning, så nyser och får snyta mig konstant. Var lite jobbigt att snora hela tiden på museet och gör ju att man blir trött också. Synd att de inte har såna där mirakelpiller som de har i Irland vare sig här eller i Sverige. Vet att de inte är så bra för en, men på apoteken i Irland/England kan man köpa Lemsip, Actifed etc. som torkar upp näsan, tar bort huvudvärken etc. Här försökte jag på två olika apotek. Den ena gav mig bara nässpray (oj vad det hjälper liksom) och på det andra stället fick jag något örtpiller som hon påstod skulle torka upp näsan men jag tog mer än vad dosen sa och märkte INGENTING. Ugh! Hoppas det går över snart!
Köpte massor med vykort med bauhaus motiv, Metropolis (Fritz Lang filmen) motiv etc.
Sen åkte jag ner till Bergmannstrasse i Kreuzberg och åt sushi och köpte ett par skivor och kollade i en bokaffär och hittade en bok om Hitchcock's filmer.
Sen kommer Sean hit på söndag och stannar till fredag. Då ska vi kolla på alla historiska platser och museum eftersom han är väldigt historieintresserad. Så jag sparar Checkpoint Charlie utställningen, Mauer museet, Kommunistmuseet, Holocaust monumentet etc. tills han kommer.
Får se vad jag hittar på imorgon. Beror på min förkylning, vädret etc. Behändigt att ha ett arbetsbord och trådlöst internet på rummet iallafall!
Viedersehen!
Fick inte sova alls natten till onsdag eftersom jag tog bussen från Galway till Dublin 00.45 och flyget gick 6.05. Gick smidigt att hitta till lägenheten i Friedrichshain där jag hyr rum. Jag bor tillsammans med en kille och en tjej (de är ett par). Killen som är bortrest och vars rum jag hyr är också konstnär och har några coola pop art inspirerade tavlor på väggarna, en gummistork och en skyltdocka klädd i armérock och en Take That t-shirt. Jag älskar't!
Först sov jag i några timmar när jag kommit fram runt 10, men sen vid halv 4 gick jag en promenad runt stadsdelen där jag bor. Gick mest på måfå bara för att se lite hur området är. Friedrichshain är i östra Berlin så mycket kommunistarkitektur och endel rätt nergångna hus, men stället är coolt och har karaktär. Ända man tänker på är att det inte verkar finnas någon som håller efter gatorna för det är hundskit och vildvuxet ogräs överallt. ;)
Vädret var iallafall mycket varmare än på Irland. Soligt och lagom att gå i linne. Har jag nog bara gjort ca 2 ggr på hela sommaren i Galway, haha!
Hörnet av gatan där jag bor
Runt hörnet ungefär
Frankfurter tor. Kommunisternas paradgata Karl-Marx allee.
Promenerade även i Volkspark Friedrichshain. En stor och fin park med två kullar som heter Grosser och Kleiner Bunkelberg. De gjordes av all sten och skräp som de behövde bli av med när stan skulle byggas upp efter andra världskriget.
Fernsehturm såklart. Såg det när vi flög in till Schönefeld flygplatsen också.
Mitt rum.
Känner mig som hemma. Handlat mat på LIDL som ligger i närheten.
Idag spöregnade det och åskade tidigt på morgonen. Då snackar jag riktigt jäkla spöregn och muller. På förmiddagen regnade det fortfarande, så jag tog U-bahn till Kochstrasse och besökte Walter Gropius-bau. Ett galleri som turligt nog just nu har en stor utställning om de tre Bauhaus skolorna (största utställningen någonsin) och en stor utställningen om arkitekten Le Corbusier. Jag är mega fan av både Bauhaus och Le Corbusier, har skrivit om det i skoluppsatser etc. så det var ju mer än perfekt, och en bra start på mitt arkitektur research (som ju är anledningen till att jag är här).
Enda jobbiga är att jag åkt på världens förkylning, så nyser och får snyta mig konstant. Var lite jobbigt att snora hela tiden på museet och gör ju att man blir trött också. Synd att de inte har såna där mirakelpiller som de har i Irland vare sig här eller i Sverige. Vet att de inte är så bra för en, men på apoteken i Irland/England kan man köpa Lemsip, Actifed etc. som torkar upp näsan, tar bort huvudvärken etc. Här försökte jag på två olika apotek. Den ena gav mig bara nässpray (oj vad det hjälper liksom) och på det andra stället fick jag något örtpiller som hon påstod skulle torka upp näsan men jag tog mer än vad dosen sa och märkte INGENTING. Ugh! Hoppas det går över snart!
Köpte massor med vykort med bauhaus motiv, Metropolis (Fritz Lang filmen) motiv etc.
Sen åkte jag ner till Bergmannstrasse i Kreuzberg och åt sushi och köpte ett par skivor och kollade i en bokaffär och hittade en bok om Hitchcock's filmer.
Sen kommer Sean hit på söndag och stannar till fredag. Då ska vi kolla på alla historiska platser och museum eftersom han är väldigt historieintresserad. Så jag sparar Checkpoint Charlie utställningen, Mauer museet, Kommunistmuseet, Holocaust monumentet etc. tills han kommer.
Får se vad jag hittar på imorgon. Beror på min förkylning, vädret etc. Behändigt att ha ett arbetsbord och trådlöst internet på rummet iallafall!
Viedersehen!
Berlinresan bokad
Som flera av er nog vet så fick ju jag ett stipendie för unga konstnärer från Liljesonska stiftelsen i Motala på 15 000kr som jag bestämde mig för att använda till en studieresa till Berlin. Jag lyckades hitta en webbsida där folk igentligen annonserar efter studentbostäder, men man kan söka efter kortare hyresperioder när t ex folk åker på semester i några veckor och vill hyra ut sitt rum/lägenhet. Jag fick kontakt med en kille i Friedrichshain, som ligger i östra Berlin, som ska hyra ut sitt rum åt mig i tre veckor för bara 250 euro. Mycket billigare än hostel till och med. Jag ska även få låna hans cykel och Sean ska komma dit i fem dagar och då får han också bo där.
Var dock tvungen att Skypa honom för att diskutera detaljer kring uthyrningen och det var lite nervöst att prata med någon som man aldrig hade träffat förr eller ens visste vem det var, men det gick bra och han verkade vara den mest nervösa,haha! Dessutom hörde jag hans housemates i bakgrunden så det gjorde väl inte saken lättare! Jag har iallafall bokat flyget dit nu, åker den 2 september, så det är ju inte långt kvar!!
Sean kommer över den 6 till den 12 sept eftersom han är ledig den veckan och sen är tanken att jag ska åka till Sverige och hälsa på i nån vecka från den 20 sept. ungefär. Har dock inte bokat flyget dit än. Farmor fyller 90 den 25 så det vill jag absolut inte missa, och därför passar det perfekt att åka en sväng till Sverige innan jag åker hem.
Ska bli kul att träffa Helena igen och så familjen, släkten och djuren förstås. Men först och främst ser jag fram emor Berlin såklart. Nästan tre veckor ska jag vara där (har aldrig varit där innan). Killen jag ska hyra av sa att det är en stor loppmarknad i deras kvarter varje söndag (yay!) och jag ska kolla i en massa second hand affärer, kolla in coola uteställen, titta på en massa konst, ta kort på modernistisk arkitektur i förorterna etc. Ska bli så HIMLA KUL!
Polaroidbilderna är från Hynes Car Park förresten. Tog dem samma dag som jag skulle till Bar no.8 och träffa Aideen och Aoife.
Nu är det min näst sista vecka på turistbyrån. Är superstressigt, precis som det varit de senaste tre veckorna eftersom vi inte är nog med personal. Men det flyter ändå på bra och man träffar bra mycket mer trevliga än otrevliga människor så jag trivs bra och försöker ta vara på min sista tid där.
Var dock tvungen att Skypa honom för att diskutera detaljer kring uthyrningen och det var lite nervöst att prata med någon som man aldrig hade träffat förr eller ens visste vem det var, men det gick bra och han verkade vara den mest nervösa,haha! Dessutom hörde jag hans housemates i bakgrunden så det gjorde väl inte saken lättare! Jag har iallafall bokat flyget dit nu, åker den 2 september, så det är ju inte långt kvar!!
Sean kommer över den 6 till den 12 sept eftersom han är ledig den veckan och sen är tanken att jag ska åka till Sverige och hälsa på i nån vecka från den 20 sept. ungefär. Har dock inte bokat flyget dit än. Farmor fyller 90 den 25 så det vill jag absolut inte missa, och därför passar det perfekt att åka en sväng till Sverige innan jag åker hem.
Ska bli kul att träffa Helena igen och så familjen, släkten och djuren förstås. Men först och främst ser jag fram emor Berlin såklart. Nästan tre veckor ska jag vara där (har aldrig varit där innan). Killen jag ska hyra av sa att det är en stor loppmarknad i deras kvarter varje söndag (yay!) och jag ska kolla i en massa second hand affärer, kolla in coola uteställen, titta på en massa konst, ta kort på modernistisk arkitektur i förorterna etc. Ska bli så HIMLA KUL!
Polaroidbilderna är från Hynes Car Park förresten. Tog dem samma dag som jag skulle till Bar no.8 och träffa Aideen och Aoife.
Nu är det min näst sista vecka på turistbyrån. Är superstressigt, precis som det varit de senaste tre veckorna eftersom vi inte är nog med personal. Men det flyter ändå på bra och man träffar bra mycket mer trevliga än otrevliga människor så jag trivs bra och försöker ta vara på min sista tid där.
Eftermiddagstur till Oughterard
Var ledig igår och idag och kände för att åka nånstans. Hade inte varit utanför stan sen i Maj(!) Är ju ett bra tag, men det har ju varit så mycket på gång i Galway hela tiden att jag inte ens tänkt på det. Har ju varit jobb i ateljén, film festival, arts festival etc. först tänkte jag åka till en ö och stanna över natt, men så var vädret så blåsigt och regnigt igår att jag inte hade nån lust, och idag var det lite ostadigt också.
Iallafall så tog jag bussen till Oughterard klockan 1. Det är en by som ligger 30 min från Galway i Connemara på vägen till Clifden. Hade bara åkt igenom där förut men aldrig stannat. Var vandringsklädd, så jag ville gå lite när jag var där.
Först kollade jag på kyrkorna. Här är den protestantiska.
Sen köpte jag lite matsäck i form av banan och pannkakor och började gå längs floden mot The Western way. Det är en lång vandringsled genom Connemara och upp förbi Westport som tar flera dagar, men jag ville bara gå en bit och sen vända tillbaka.
Första biten av leden går på vanlig väg men efter några km blir det visst en board walk genom kärr och hedmark.
När jag gått ett par km så kom jag till en forest park som heter Newvillage. där fanns en skylt som visade en loop man kunde gå som var 5 km. Jag tyckte det kunde vara trevligt att gå i skogen, så jag vek av på den vägen istället.
Forest parken var ju inte så som man tänker sig Connemara, utan påminde mer om trakten norr om Nykyrka där jag vuxit upp. Fick lite Sverigekänsla där faktiskt. Första gången jag hörde sus av tallar sedan i julas.
Jag gick i evigheter kändes det som, och det var bara skog. Dessutom sluttade vägen svagt uppför nästan hela tiden så det gjorde det hela lite jobbigare.
Till slut kom jag till en öppning i skogen och där fanns en sjö. Är ju mer så här Connemara ser ut.
Där stannade jag och fikade.
Sen kom jag ut på den vanliga bilvägen och där hade man utsikt över Lough Corrib.
Ett par bänkar fanns det där också.
Sen kom jag tillbaka till stället där Newvillage walken började. Jag läste skylten lite noggrannare och såg att vägen jag gått var 6.5km och inte fem, för det var den kortare stigen. Tyckte ju att det verkade längre än 5km. Jag gick slingan som syns i ytterkant av det gröna skogsområdet.
Det var ju ett par km till början av loopen så sammanlagt gick jag nog ca 1 mil.
När jag kom tillbaka så behövde jag vila lite, och så var det en timme tills min buss skulle komma så jag gick in på den här puben.
Där åt jag en portion chips, drack en Guinness och kollade lite på Galway Races på TV. Det är det trevliga på Irland att om man är ute och vandrar, blir trött eller blöt etc. så kan man alltid hitta en pub någonstans där man kan värma sig, ta sig en pint etc. Nu blev ju inte jag blöt, för det regnade bara några små skurar på några sekunder vardera, men tyckte ändå att det var trevligt att ta sig en pint.
Hoppas jag lyckas pricka in ett par andra lediga dagar med skapligt väder så jag kan åka till Inisbofin, en ö utanför Clifden.
Iallafall så tog jag bussen till Oughterard klockan 1. Det är en by som ligger 30 min från Galway i Connemara på vägen till Clifden. Hade bara åkt igenom där förut men aldrig stannat. Var vandringsklädd, så jag ville gå lite när jag var där.
Först kollade jag på kyrkorna. Här är den protestantiska.
Sen köpte jag lite matsäck i form av banan och pannkakor och började gå längs floden mot The Western way. Det är en lång vandringsled genom Connemara och upp förbi Westport som tar flera dagar, men jag ville bara gå en bit och sen vända tillbaka.
Första biten av leden går på vanlig väg men efter några km blir det visst en board walk genom kärr och hedmark.
När jag gått ett par km så kom jag till en forest park som heter Newvillage. där fanns en skylt som visade en loop man kunde gå som var 5 km. Jag tyckte det kunde vara trevligt att gå i skogen, så jag vek av på den vägen istället.
Forest parken var ju inte så som man tänker sig Connemara, utan påminde mer om trakten norr om Nykyrka där jag vuxit upp. Fick lite Sverigekänsla där faktiskt. Första gången jag hörde sus av tallar sedan i julas.
Jag gick i evigheter kändes det som, och det var bara skog. Dessutom sluttade vägen svagt uppför nästan hela tiden så det gjorde det hela lite jobbigare.
Till slut kom jag till en öppning i skogen och där fanns en sjö. Är ju mer så här Connemara ser ut.
Där stannade jag och fikade.
Sen kom jag ut på den vanliga bilvägen och där hade man utsikt över Lough Corrib.
Ett par bänkar fanns det där också.
Sen kom jag tillbaka till stället där Newvillage walken började. Jag läste skylten lite noggrannare och såg att vägen jag gått var 6.5km och inte fem, för det var den kortare stigen. Tyckte ju att det verkade längre än 5km. Jag gick slingan som syns i ytterkant av det gröna skogsområdet.
Det var ju ett par km till början av loopen så sammanlagt gick jag nog ca 1 mil.
När jag kom tillbaka så behövde jag vila lite, och så var det en timme tills min buss skulle komma så jag gick in på den här puben.
Där åt jag en portion chips, drack en Guinness och kollade lite på Galway Races på TV. Det är det trevliga på Irland att om man är ute och vandrar, blir trött eller blöt etc. så kan man alltid hitta en pub någonstans där man kan värma sig, ta sig en pint etc. Nu blev ju inte jag blöt, för det regnade bara några små skurar på några sekunder vardera, men tyckte ändå att det var trevligt att ta sig en pint.
Hoppas jag lyckas pricka in ett par andra lediga dagar med skapligt väder så jag kan åka till Inisbofin, en ö utanför Clifden.
Dag 2 i Dublin och mer svenskheter
Jag hade ju hela torsdagen i Dublin också eftersom mitt tåg först gick 19.15. Jag kände inte för att bara springa runt i affärer hela dagen, dels för att jag var där och gjorde det för bara några veckor sedan och dels för att jag inte har så mycket pengar att spendera ändå.
Jag beslutade därför att ta DART tåget ner till Dun Laoghaire och kolla lite istället (uttalas Dun leary). Sist jag var där var sommaren -06 när jag åkte till Festival of World cultures med Sean och Laura.
Pearse Station. Lite trivia: det var här videon till The Corrs hit "Runaway" spelades in haha!
Dun Laoghaire är en finare förstad till Dublin som ligger vid havet söder om staden och därifrån kan man ta färjan till England bland annat och de har en stor marina, det här är huvudgatan. Jag strosade runt lite och kollade och återupplevde sedan gamla minnen genom att äta lunch på ett ställe som heter World Café. När jag och mamma var på semester på irland första gången 2002 så kände min lärare Ragnhild en kvinna som hette Ursula som studerat svenska i sverige och var guide i Dublin bland annat och vi fick därför bo hos henne en natt i Dun Laoghaire. Eftersom hon jobbade tidigt på morgonen så hade hon ritat en karta som ledde just till detta World Café, där hennes dotter jobbade och vi fick gratis frukost där. Minns att mamma blev alldeles rörd när de sa att det var gratis efter att vi ätit en stor Irish breakfast var eftersom hon tyckte alla var så snälla mot oss :)
Det var kul att se stället igen, jag kände igen mig när jag kom dit, men minns inte hur dottern såg ut och tvivlar på att hon jobbar där än om det är så många år sedan.
Utsikt från caféet. Jag var i ett antikvariat mitt emot (där jag för övrigt köpte engelska versionen av Ängeln på sjunde trappsteget den där gången 2002). Där hittade jag till min förtjusning Leo Tolstoys Anna Karenina, som jag letat efter här i Galway men inte hittat. Det fanns flera versioner, pocket och en gammal, antagligen från 20-talet. Pocketversionerna hade nyare översättningar, så språket skiljde en hel del, men jag tog den gamla eftersom den var finast och dessutom påminde om Tolstoy boken jag läste nyligen, "What is art?" i språket. Kommer bli något att traggla sig igenom dock, inte direkt lättläst och ca 750 sidor ;)
Paviljong vid strandpromenaden.
Eftersom mig biljett gällde ända ut till Dalkey, så tog jag DARTen ut dit innan jag begav mig tillbaka till Dublin igen. Det blev bara en snabbis dock, för tågen gick bara varje halvtimme och jag ville inte spendera för länge där eftersm jag ville hinna med lite i Dublin också. Så det blev Daleky på 15 minuter kan man säga ;)
Dalkey
'
Slottet. Det är en mycket vacker by eller vad man ska kalla det. Hav på ena sidan och sluttningar på den andra. Det är här alla rika folk bor, såsom Enya, Bono och dem, så det är inte billigt precis, men jag förstår dem, för det är verkligen fint ;)
Utsikt från bron vid stationen.
Sen stack jag in till stan igen. Promenerade från Pearce station ner till Merrion square, och yiihooo, jag hittade ett sushi takeaway ställe där, precis runt hörnet från parliament buildings som jag aldrig vetat om förut, och tydligen har det funnits ett tag. Blev helt till mig! Men jag hade ju redan ätit, så det får bli nästa gång. Då, om vädret tillåter så ska jag köpa med mig sushi och sitta och äta i Merrion Square. Sushi King heter det och ligger på Baggot Street Lower.
Sen kollade jag en sväng på Topshop och köpte denna:
Den är från deras Boutique avdelning där de samarbetar med olika up and coming designers. Hade kostat 85 euro men var nedsänkt till 20, bra va?!
Kollade in Harlequin en snabbis, det är en second hand affär som har helt fantastiska klänningar, men de är dyra, kostar runt 800kr. Kostade på mig en klänning där till Vårutställningen förra året, men nu hade jag ju ingen anledning att köpa någon ;)
dessutom har jag ju klänningen från Belfast som jag måste sy om så jag kan använda den.
Gick igenom George's arcade och ner till IFI (Irish Film Institute) i Temple Bar och köpte en biljett till "Låt den rätte komma in" (Let the right one in) som visas där hela april. Hade så länge velat se den så det var ju perfekt!
Jag åt god soppa på Gruel innan det var dags för bion. Gillar det stället något enormt!
Och ja, Låt den rätte komma in var precis så bra som alla sagt. Riktigt myste över att få se mina förorter och en massa snö, det var en sån där film som stannar med en ett tag efter att man lämnat biografen, så om ni inte sett den believe the hype.
Kändes lite lurt att komma ut i solskenet efteråt, lite som att man själv blivit en vampyr som inte tål solsken, haha!
Sen blev det super stressigt att hinna med mitt tåg, för jag hade räknat fel på tiden lite och trott att filmen skulle vara slut runt kvart över 6, men nu var den först slut 18.40 och mitt tåg gick 19.15 och jag var tvungen att skynda tillbaka till hostelet och hämta min ryggsäck, och sen skynda till Abbey street och ta LUASen till Heuston station, hade väl ca 3 min till godo ;) phew, svettigt!
Men åh så kul jag hade: museet konserten, Dun Laoghaire, Låt den rätte komma in, Gruel, sushi, strosa runt, ahh, jag gillar Dublin, just för att jag känner staden så bra och vet om så många bra ställen.
Anna Karenina, Eileen Gray och Kristofer Åström.
Det är en sak jag gillar med att bo utomlands, att det blir så speciellt och kul när man gör eller ser något som har med Sverige att göra. Om man bodde i Sverige så skulle man ju knappt bry sig men nu blir man alldeles glad innombords av att uppleva Svenskheter.
Några exempel är konserterna med The Hives, Jenny Wilson, Cardigans och A Camp jag sett i Dublin och London. Eller när jag var på en Svensk resturang i London och åt bullens varmkorv och potatismos, eller när jag var i den svenska matvaruafären i London eller IKEA i Belfast, eller när jag sett ett par svenska filmer på bio, eller när det visades ett program om Svenska älgar som skulle exporteras till Skottland på TV, eller när jag bakat lussebullar och pepparkakor, eller haft påskris, eller när jag hittade "Tillsammas" i en affär i Dublin förra året.... Ja, då får man nån sån där åhh Sverige känsla som man aldrig skulle få när man bor i Sverige, för då tycker man ju inte att ens eget land är nåt särskilt haha ;)
Förresten så glömde jag alldeles bort att det var valborgsmässoafton igår!! Slog mig först sent på kvällen. Kommer aldrig glömma 2004 när jag varit på praktik på Irland och flög hem just den dagen. När planet började gå ner för landning över skavsta så var det en sån underbar aprilkväll ock vart jag än såg så brann det stora majbrasor. Jag räknade säkert till en 30 stycken när vi flög in. Glömmer aldrig den synen. En vacker stilla vårkväll och så majbrasorna med sitt vackert flackande sken.
Jag beslutade därför att ta DART tåget ner till Dun Laoghaire och kolla lite istället (uttalas Dun leary). Sist jag var där var sommaren -06 när jag åkte till Festival of World cultures med Sean och Laura.
Pearse Station. Lite trivia: det var här videon till The Corrs hit "Runaway" spelades in haha!
Dun Laoghaire är en finare förstad till Dublin som ligger vid havet söder om staden och därifrån kan man ta färjan till England bland annat och de har en stor marina, det här är huvudgatan. Jag strosade runt lite och kollade och återupplevde sedan gamla minnen genom att äta lunch på ett ställe som heter World Café. När jag och mamma var på semester på irland första gången 2002 så kände min lärare Ragnhild en kvinna som hette Ursula som studerat svenska i sverige och var guide i Dublin bland annat och vi fick därför bo hos henne en natt i Dun Laoghaire. Eftersom hon jobbade tidigt på morgonen så hade hon ritat en karta som ledde just till detta World Café, där hennes dotter jobbade och vi fick gratis frukost där. Minns att mamma blev alldeles rörd när de sa att det var gratis efter att vi ätit en stor Irish breakfast var eftersom hon tyckte alla var så snälla mot oss :)
Det var kul att se stället igen, jag kände igen mig när jag kom dit, men minns inte hur dottern såg ut och tvivlar på att hon jobbar där än om det är så många år sedan.
Utsikt från caféet. Jag var i ett antikvariat mitt emot (där jag för övrigt köpte engelska versionen av Ängeln på sjunde trappsteget den där gången 2002). Där hittade jag till min förtjusning Leo Tolstoys Anna Karenina, som jag letat efter här i Galway men inte hittat. Det fanns flera versioner, pocket och en gammal, antagligen från 20-talet. Pocketversionerna hade nyare översättningar, så språket skiljde en hel del, men jag tog den gamla eftersom den var finast och dessutom påminde om Tolstoy boken jag läste nyligen, "What is art?" i språket. Kommer bli något att traggla sig igenom dock, inte direkt lättläst och ca 750 sidor ;)
Paviljong vid strandpromenaden.
Eftersom mig biljett gällde ända ut till Dalkey, så tog jag DARTen ut dit innan jag begav mig tillbaka till Dublin igen. Det blev bara en snabbis dock, för tågen gick bara varje halvtimme och jag ville inte spendera för länge där eftersm jag ville hinna med lite i Dublin också. Så det blev Daleky på 15 minuter kan man säga ;)
Dalkey
'Slottet. Det är en mycket vacker by eller vad man ska kalla det. Hav på ena sidan och sluttningar på den andra. Det är här alla rika folk bor, såsom Enya, Bono och dem, så det är inte billigt precis, men jag förstår dem, för det är verkligen fint ;)
Utsikt från bron vid stationen.
Sen stack jag in till stan igen. Promenerade från Pearce station ner till Merrion square, och yiihooo, jag hittade ett sushi takeaway ställe där, precis runt hörnet från parliament buildings som jag aldrig vetat om förut, och tydligen har det funnits ett tag. Blev helt till mig! Men jag hade ju redan ätit, så det får bli nästa gång. Då, om vädret tillåter så ska jag köpa med mig sushi och sitta och äta i Merrion Square. Sushi King heter det och ligger på Baggot Street Lower.
Sen kollade jag en sväng på Topshop och köpte denna:
Den är från deras Boutique avdelning där de samarbetar med olika up and coming designers. Hade kostat 85 euro men var nedsänkt till 20, bra va?!
Kollade in Harlequin en snabbis, det är en second hand affär som har helt fantastiska klänningar, men de är dyra, kostar runt 800kr. Kostade på mig en klänning där till Vårutställningen förra året, men nu hade jag ju ingen anledning att köpa någon ;)
dessutom har jag ju klänningen från Belfast som jag måste sy om så jag kan använda den.
Gick igenom George's arcade och ner till IFI (Irish Film Institute) i Temple Bar och köpte en biljett till "Låt den rätte komma in" (Let the right one in) som visas där hela april. Hade så länge velat se den så det var ju perfekt!
Jag åt god soppa på Gruel innan det var dags för bion. Gillar det stället något enormt!
Och ja, Låt den rätte komma in var precis så bra som alla sagt. Riktigt myste över att få se mina förorter och en massa snö, det var en sån där film som stannar med en ett tag efter att man lämnat biografen, så om ni inte sett den believe the hype.
Kändes lite lurt att komma ut i solskenet efteråt, lite som att man själv blivit en vampyr som inte tål solsken, haha!
Sen blev det super stressigt att hinna med mitt tåg, för jag hade räknat fel på tiden lite och trott att filmen skulle vara slut runt kvart över 6, men nu var den först slut 18.40 och mitt tåg gick 19.15 och jag var tvungen att skynda tillbaka till hostelet och hämta min ryggsäck, och sen skynda till Abbey street och ta LUASen till Heuston station, hade väl ca 3 min till godo ;) phew, svettigt!
Men åh så kul jag hade: museet konserten, Dun Laoghaire, Låt den rätte komma in, Gruel, sushi, strosa runt, ahh, jag gillar Dublin, just för att jag känner staden så bra och vet om så många bra ställen.
Anna Karenina, Eileen Gray och Kristofer Åström.
Det är en sak jag gillar med att bo utomlands, att det blir så speciellt och kul när man gör eller ser något som har med Sverige att göra. Om man bodde i Sverige så skulle man ju knappt bry sig men nu blir man alldeles glad innombords av att uppleva Svenskheter.
Några exempel är konserterna med The Hives, Jenny Wilson, Cardigans och A Camp jag sett i Dublin och London. Eller när jag var på en Svensk resturang i London och åt bullens varmkorv och potatismos, eller när jag var i den svenska matvaruafären i London eller IKEA i Belfast, eller när jag sett ett par svenska filmer på bio, eller när det visades ett program om Svenska älgar som skulle exporteras till Skottland på TV, eller när jag bakat lussebullar och pepparkakor, eller haft påskris, eller när jag hittade "Tillsammas" i en affär i Dublin förra året.... Ja, då får man nån sån där åhh Sverige känsla som man aldrig skulle få när man bor i Sverige, för då tycker man ju inte att ens eget land är nåt särskilt haha ;)
Förresten så glömde jag alldeles bort att det var valborgsmässoafton igår!! Slog mig först sent på kvällen. Kommer aldrig glömma 2004 när jag varit på praktik på Irland och flög hem just den dagen. När planet började gå ner för landning över skavsta så var det en sån underbar aprilkväll ock vart jag än såg så brann det stora majbrasor. Jag räknade säkert till en 30 stycken när vi flög in. Glömmer aldrig den synen. En vacker stilla vårkväll och så majbrasorna med sitt vackert flackande sken.
Day out i Dublin med konstnärerna
Hade en jättebra dag idag!
Åkte tåget till Dublin 9.15. De andra konstnärerna som är med i Docks projektet skulle också ta samma tåg, men jag visste ju inte hur de såg ut eftersom jag inte kände dem, och då är det ju inte så lätt att hitta dem bland allt folk ;) så jag satte mig själv och tänkte att jag kommer ju ändå träffa dem på Museum of modern art (IMMA) så gör ju inte så mycket. Var nästan lite glad över det eftersom det kändes lite nervöst att spendera nästan 3 timmar på ett tåg med folk man inte känner men som känner varann.
Kom till IMMA iallafall men hittade ingen där, så blev nästan lite rädd att jag tagit fel på dagen. Sen kom de gående iallafall en kvart senare än jag och jag kände igen dem direkt, delvis för att Aideen Barry var med, som är en välkänd konstnär här i Galway som just nu har en soloshow i Galway arts centre, har haft lectures på vårt college, är representativ för Visual Artists Ireland West regionen, har varit på NASA nyligen och spelat in videor i tyngdlöshet osv. Så jag kände igen henne men hon kände inte mig så att säga ;)
De var iallafall hur trevliga som helst, särskilt Aoifa, cutarorn som berättade lite om projektet för mig, och sen hade vi möte i cafét där och diskuterade projektet och våra planer innan det var dags för lunch. Alla andra konstnärer som var närvarande är i 30 års åldern, gick ut college för flera år sedan (de flesta har gjort masters) och jag känner igen deras namn från olika utställningar och sammanhang där de varit med. Så det kändes som ett stort privilegie att få vara delaktig i projektet. Lilla jag liksom, som bara slutade college förra året....
Aoife är arkitekt och har studerat arkitektur i London. Nu finns det tyvärr inga jobb för arkitekter med den dåliga ekonomin och hon är även konstintresserad och därför curaterar hon det här projektet. Jag är liksom helt i mitt element. En männsika som har Alvar Aalto som stora idol, bygger arkitektmodeller, kan allt om arkitekturens historia... sen Aideen som är hur trevlig som helst och vars arbete och drivkraft jag beundrar något enormt, Jennifer Cunningham som håller på med printmaking och är svinduktig, Roisin Coyle som gör helt fantastiska fantasiillustrationer med kaniner etc, Jim Ricks som är chairperson för G126 konstföreningen som jag också är medlem i och även är ansvarig för Engage art studios... Ja, skapligt bra gäng liksom.
IMMAs gård där det visades en gigantisk video av James Coleman.
Vi kollade på utställningarna i IMMA och sen slöt ett par till tjejer upp (vi är 15 personer, ca 8 kunde komma idag) och Aoife skulle prata om projektet med dem etc. Klockan hade redan hunnit bli två, så jag ville sticka in till centrum en stund och kolla lite. Jag gick in från IMMA, via Francis street där jag kollade i Monster Truck gallery eftersom Jim var med i en gruppshow där, samt i Cross Gallery där jag såg några fantastiska arkitekturbilder från kina i en fotoutställning:
Sen gick jag förbi Dublin castle och in till George's street området där jag åt supersupersupergod sallad på ett organiskt takeaway café bakom the arcade, för jag åt bara lite soppa till lunch.
Efter att ha kollat runt lite så blev klockan nästan 6 och tåget skulle gå 7.15. Jag ville äta nåt innan tågresan så jag gick och velade tills jag till slut gick in på Gruel, ett ställe nära Abbey theatre mitt emot Dublin Castle som Seans syster Laura visade mig för några år sen. De har jättegod mat och jag har varit där ett par gånger. När jag kom in så satt Aideen, Aoife, Jennifer och Roisin där, snacka om sammanträffande eller öde haha, verkligen random! Så då åt jag med dem och vi hade jättetrevligt. Vi pratade en hel del om Sverige, Jennifer har varit i Örebrotrakten hos några hon känner 2 ggr och Aideen ställde ut på Moderna museet i höstas. De tyckte det fanns så mycket bra med Sverige som de var avis på: design, IKEA; snö, bra sommarväder, bättre skola/dagis etc. De sa att de gärna skulle flytta dit om det inte var för att det är så svårt att få jobb om man inte kan svenska. :)
Sen tog vi en taxi till stationen för vi blev lite sena och sen hade vi jättekul på tåget. Pratade en massa och Aideen hade med sin laptop och visade animations grejer hon gjort nyligen och så ville Jennifer lära sig hur man gör stop motion animation så hon och Aideen gjorde ett litet projekt med webbkameran i IStopmotion på deras bord med en digitalkamera som flyttade sig och spottade ut ett pappersark där det ritades en Bassetts lakrits godis som sedan mixade mellan den ritade och den riktiga huller om buller. Det blev lite skakigt eftersom tåget rörde sig, men det var kul!
Aideen och Jennifer animerar på bordet
Jag hade köpt en bok om fantastiska arkitekturprojekt som aldrig realiserats i The secret book and record store och den kollade vi i och det visade sig att den var skriven av en av Aoifes lecturers i college.
Vår curator Aoife
Nu ska vi träffas vid the docks på söndag kväll ock gå en vandring i området och diskutera olika platser och möjligheter.
En sån himla, himla bra dag det blev! Jag ser fram emot det här projektet så himla mycket, och en massa nya vänner får jag på köpet, det är så kul för vi har så mycket gemensamt gällande intressen, åsikter etc. och det är så kul att lära känna folk som kommit lite längre i sin karriär och inte bara college folk :)
Åkte tåget till Dublin 9.15. De andra konstnärerna som är med i Docks projektet skulle också ta samma tåg, men jag visste ju inte hur de såg ut eftersom jag inte kände dem, och då är det ju inte så lätt att hitta dem bland allt folk ;) så jag satte mig själv och tänkte att jag kommer ju ändå träffa dem på Museum of modern art (IMMA) så gör ju inte så mycket. Var nästan lite glad över det eftersom det kändes lite nervöst att spendera nästan 3 timmar på ett tåg med folk man inte känner men som känner varann.
Kom till IMMA iallafall men hittade ingen där, så blev nästan lite rädd att jag tagit fel på dagen. Sen kom de gående iallafall en kvart senare än jag och jag kände igen dem direkt, delvis för att Aideen Barry var med, som är en välkänd konstnär här i Galway som just nu har en soloshow i Galway arts centre, har haft lectures på vårt college, är representativ för Visual Artists Ireland West regionen, har varit på NASA nyligen och spelat in videor i tyngdlöshet osv. Så jag kände igen henne men hon kände inte mig så att säga ;)
De var iallafall hur trevliga som helst, särskilt Aoifa, cutarorn som berättade lite om projektet för mig, och sen hade vi möte i cafét där och diskuterade projektet och våra planer innan det var dags för lunch. Alla andra konstnärer som var närvarande är i 30 års åldern, gick ut college för flera år sedan (de flesta har gjort masters) och jag känner igen deras namn från olika utställningar och sammanhang där de varit med. Så det kändes som ett stort privilegie att få vara delaktig i projektet. Lilla jag liksom, som bara slutade college förra året....
Aoife är arkitekt och har studerat arkitektur i London. Nu finns det tyvärr inga jobb för arkitekter med den dåliga ekonomin och hon är även konstintresserad och därför curaterar hon det här projektet. Jag är liksom helt i mitt element. En männsika som har Alvar Aalto som stora idol, bygger arkitektmodeller, kan allt om arkitekturens historia... sen Aideen som är hur trevlig som helst och vars arbete och drivkraft jag beundrar något enormt, Jennifer Cunningham som håller på med printmaking och är svinduktig, Roisin Coyle som gör helt fantastiska fantasiillustrationer med kaniner etc, Jim Ricks som är chairperson för G126 konstföreningen som jag också är medlem i och även är ansvarig för Engage art studios... Ja, skapligt bra gäng liksom.
IMMAs gård där det visades en gigantisk video av James Coleman.
Vi kollade på utställningarna i IMMA och sen slöt ett par till tjejer upp (vi är 15 personer, ca 8 kunde komma idag) och Aoife skulle prata om projektet med dem etc. Klockan hade redan hunnit bli två, så jag ville sticka in till centrum en stund och kolla lite. Jag gick in från IMMA, via Francis street där jag kollade i Monster Truck gallery eftersom Jim var med i en gruppshow där, samt i Cross Gallery där jag såg några fantastiska arkitekturbilder från kina i en fotoutställning:
Sen gick jag förbi Dublin castle och in till George's street området där jag åt supersupersupergod sallad på ett organiskt takeaway café bakom the arcade, för jag åt bara lite soppa till lunch.
Efter att ha kollat runt lite så blev klockan nästan 6 och tåget skulle gå 7.15. Jag ville äta nåt innan tågresan så jag gick och velade tills jag till slut gick in på Gruel, ett ställe nära Abbey theatre mitt emot Dublin Castle som Seans syster Laura visade mig för några år sen. De har jättegod mat och jag har varit där ett par gånger. När jag kom in så satt Aideen, Aoife, Jennifer och Roisin där, snacka om sammanträffande eller öde haha, verkligen random! Så då åt jag med dem och vi hade jättetrevligt. Vi pratade en hel del om Sverige, Jennifer har varit i Örebrotrakten hos några hon känner 2 ggr och Aideen ställde ut på Moderna museet i höstas. De tyckte det fanns så mycket bra med Sverige som de var avis på: design, IKEA; snö, bra sommarväder, bättre skola/dagis etc. De sa att de gärna skulle flytta dit om det inte var för att det är så svårt att få jobb om man inte kan svenska. :)
Sen tog vi en taxi till stationen för vi blev lite sena och sen hade vi jättekul på tåget. Pratade en massa och Aideen hade med sin laptop och visade animations grejer hon gjort nyligen och så ville Jennifer lära sig hur man gör stop motion animation så hon och Aideen gjorde ett litet projekt med webbkameran i IStopmotion på deras bord med en digitalkamera som flyttade sig och spottade ut ett pappersark där det ritades en Bassetts lakrits godis som sedan mixade mellan den ritade och den riktiga huller om buller. Det blev lite skakigt eftersom tåget rörde sig, men det var kul!
Aideen och Jennifer animerar på bordet
Jag hade köpt en bok om fantastiska arkitekturprojekt som aldrig realiserats i The secret book and record store och den kollade vi i och det visade sig att den var skriven av en av Aoifes lecturers i college.
Vår curator Aoife
Nu ska vi träffas vid the docks på söndag kväll ock gå en vandring i området och diskutera olika platser och möjligheter.
En sån himla, himla bra dag det blev! Jag ser fram emot det här projektet så himla mycket, och en massa nya vänner får jag på köpet, det är så kul för vi har så mycket gemensamt gällande intressen, åsikter etc. och det är så kul att lära känna folk som kommit lite längre i sin karriär och inte bara college folk :)
Belfast dag 4 (22/02/09)
Jag checkade ut från hostelet och åt frukost på ett café bestående av tre nygräddade tjocka pannkakor med lönnsirap. Sen gick jag in till stan för att se om man kunde lämna sitt baggade på Victoria station, för även om killen på hostelet sagt att jag kunde lämna det där så tyckte jag att det var lite långt att behöva gå ändå ut dit för att hämta det innan bussen gick. Tyvärr hade de ingen left luggage facility, det enda var turistbyrån, men de öppnade inte förrän klockan 1 på en söndag. Jag gick bort till andra stationen, central, som ligger en bra bit bort och som tur var fick jag lämna baggaget i deras förrådsrum, trots att de inte hade baggageskåp heller, så det var snällt.
Min plan för dagen var att ta bussen ut till IKEA eftersom jag ville köpa de där plåtburkarna som jag vill använda till min animation och som aldrig anlände från e-bay. Ikea öppnade dock först 12, så jag gick runt lite i stan och kollade först. Det var soligt och fint med alla affärer var stängda. Jag drack te på ett fränt café som heter Muriel's och har lite Paris-bordell tema med sammetssoffor, svartvita kort på kvinnor, levande ljus i glasflaskor och BH:ar som hänger från ljuskronorna.
Som jag sagt förr så är Belfast väldigt kontrastrikt. Först går man runt på vissa gator och det ser ut som vilken storstad som helst, och sen går man in på nån sidogata och möts av något hus med urblåsta glasrutor eller som man ser har utsatts för en mordbrand etc. som den här gamla arkaden tex...
Tyckte den här var rolig:
Bussarna gick inte så ofta på en söndag, men tog en 12.40 som gick till IKEA iallafall. Det ligger i utkanten av stan i ett borough som heter Holywood. Det finns en militäranläggning i Holywood som vi åkte förbi och där var det minst 5 meter höga staket och en massa taggtråd som gällde igen.
Jag har aldrig varit på IKEA utomlands förr eftersom det inte finns i Irländska republiken, den här var något mindre än den i Linköping som jag var på i julas, men ändå rätt liknande, som IKEA alltid är. Jag gick igenom det rätt snabbt eftersom jag redan kollat där med mamma och pappa vid jul och det är ju samma möbler. Hittade iallafall ett set små köksknivar, sex psykadeliska glas, en grön fleecefilt jag ska ha som gräs till animationen och sen burkarna, som jag för övrigt köpte 3 set av då de bara kostade 1.90 pund styck, som ska vara höghus.
Det blev inga svenska köppbullar för mig i restaurangen, eftersom jag inte äter kött, men likväl en räk och äggmacka och lite fikabröd. Kändes som att man var i Sverige, men så kollade man ut genom fönstret och såg ett stort grått fält med berg i bakgrunden...
IKEA, i Sverige eller nån annan stans i världen.
Jag var självklart mycket intresserad av att kolla in utbudet i svenska matavdelningen, mitt svenska hjärta slog nästan dubbla slag vid åsynen av blåbärssoppa och Lexands knäcke. Nu var det ju dock inte så länge sen jag var hemma i Sverige, och då tog jag ju med mig lite godis hit etc. så det hade nog varit en annan sak om jag sett all denna svenska mat i höstas när jag inte varit hemma på nästan ett år.
Köpte iallafall kalles kaviar (som jag ska ha till ägghalvorna i påsk), vi brukade alltid göra ägghalvor med dill, grädd och kaviar blandat vid påsk hemma och jag har aldrig kunnat göra det här eftersom kaviar inte finns att få tag på. Köpte även ett paket blåbärssoppa, Wästgöta ost, knäckebröd, ballerina kex och kexchoklad.
Det är inte förrän man bor utomlands som man blir patriot haha! Alla folk från östeuropa kan ju köpa sina matvaror hela tiden eftersom det finns massor av östeuropeiska affärer överallt, de har t om polska bagerier, säljer polska tidningar, hyr ut polska filmer etc. här på Irland, men om man är Svensk så är det värre. Är fortfarande sur för att Dunnes Stores slutat sälja svenskt tunnbröd, som de gjorde i något år 2007-2008. Var väl ingen som handlade förutom jag, folk förstod ju inte vad det var ;)
Sen åkte jag tillbaka till stationen där jag lämnat min ryggsäck och kånkade allting bort till Victoria station, som är längre att gå än man känner för med fem väskor/påsar och en buss som går till Dublin om bara 20 minuter... Jag hann iallafall, även om det blev lite svettigt.
Åkte alltså från Belfast 16.00, kom till Dublin 18.30, åkte mot Galway 19.00 och kom fram till Galway 22.10. Det var min resa det.
Här är grejerna jag köpte: En blå vintage klänning med urfin spetskrage. Lite stor, men ska sy in den på sidorna, IKEA grejerna, skivor med Regina Spektor, Radiohead och Smashing Punpkins, robot t-shirt från Pull and Bear, djur t-shirt och persikofärgad kofta från H&M, örhängen från topshop, whiskey och så jackan och maten förstås. Jag är mycket nöjd!
Min plan för dagen var att ta bussen ut till IKEA eftersom jag ville köpa de där plåtburkarna som jag vill använda till min animation och som aldrig anlände från e-bay. Ikea öppnade dock först 12, så jag gick runt lite i stan och kollade först. Det var soligt och fint med alla affärer var stängda. Jag drack te på ett fränt café som heter Muriel's och har lite Paris-bordell tema med sammetssoffor, svartvita kort på kvinnor, levande ljus i glasflaskor och BH:ar som hänger från ljuskronorna.
Som jag sagt förr så är Belfast väldigt kontrastrikt. Först går man runt på vissa gator och det ser ut som vilken storstad som helst, och sen går man in på nån sidogata och möts av något hus med urblåsta glasrutor eller som man ser har utsatts för en mordbrand etc. som den här gamla arkaden tex...
Tyckte den här var rolig:
Bussarna gick inte så ofta på en söndag, men tog en 12.40 som gick till IKEA iallafall. Det ligger i utkanten av stan i ett borough som heter Holywood. Det finns en militäranläggning i Holywood som vi åkte förbi och där var det minst 5 meter höga staket och en massa taggtråd som gällde igen.
Jag har aldrig varit på IKEA utomlands förr eftersom det inte finns i Irländska republiken, den här var något mindre än den i Linköping som jag var på i julas, men ändå rätt liknande, som IKEA alltid är. Jag gick igenom det rätt snabbt eftersom jag redan kollat där med mamma och pappa vid jul och det är ju samma möbler. Hittade iallafall ett set små köksknivar, sex psykadeliska glas, en grön fleecefilt jag ska ha som gräs till animationen och sen burkarna, som jag för övrigt köpte 3 set av då de bara kostade 1.90 pund styck, som ska vara höghus.
Det blev inga svenska köppbullar för mig i restaurangen, eftersom jag inte äter kött, men likväl en räk och äggmacka och lite fikabröd. Kändes som att man var i Sverige, men så kollade man ut genom fönstret och såg ett stort grått fält med berg i bakgrunden...
IKEA, i Sverige eller nån annan stans i världen.
Jag var självklart mycket intresserad av att kolla in utbudet i svenska matavdelningen, mitt svenska hjärta slog nästan dubbla slag vid åsynen av blåbärssoppa och Lexands knäcke. Nu var det ju dock inte så länge sen jag var hemma i Sverige, och då tog jag ju med mig lite godis hit etc. så det hade nog varit en annan sak om jag sett all denna svenska mat i höstas när jag inte varit hemma på nästan ett år.
Köpte iallafall kalles kaviar (som jag ska ha till ägghalvorna i påsk), vi brukade alltid göra ägghalvor med dill, grädd och kaviar blandat vid påsk hemma och jag har aldrig kunnat göra det här eftersom kaviar inte finns att få tag på. Köpte även ett paket blåbärssoppa, Wästgöta ost, knäckebröd, ballerina kex och kexchoklad.
Det är inte förrän man bor utomlands som man blir patriot haha! Alla folk från östeuropa kan ju köpa sina matvaror hela tiden eftersom det finns massor av östeuropeiska affärer överallt, de har t om polska bagerier, säljer polska tidningar, hyr ut polska filmer etc. här på Irland, men om man är Svensk så är det värre. Är fortfarande sur för att Dunnes Stores slutat sälja svenskt tunnbröd, som de gjorde i något år 2007-2008. Var väl ingen som handlade förutom jag, folk förstod ju inte vad det var ;)
Sen åkte jag tillbaka till stationen där jag lämnat min ryggsäck och kånkade allting bort till Victoria station, som är längre att gå än man känner för med fem väskor/påsar och en buss som går till Dublin om bara 20 minuter... Jag hann iallafall, även om det blev lite svettigt.
Åkte alltså från Belfast 16.00, kom till Dublin 18.30, åkte mot Galway 19.00 och kom fram till Galway 22.10. Det var min resa det.
Här är grejerna jag köpte: En blå vintage klänning med urfin spetskrage. Lite stor, men ska sy in den på sidorna, IKEA grejerna, skivor med Regina Spektor, Radiohead och Smashing Punpkins, robot t-shirt från Pull and Bear, djur t-shirt och persikofärgad kofta från H&M, örhängen från topshop, whiskey och så jackan och maten förstås. Jag är mycket nöjd!
Belfast dag 3, Giants Causeway (21/02/09)
Denna dag hade jag ju bokat in bussturen, så jag gick upp tidigt och åt frukost på Maggie May's igen. Denna gång åt jag toasted bagel med jordnötssmör och en pannkaka. Unnade mig rikrigt onyttig mat på resan. Svingott!
Sen gick jag på bussen runt 10 vid turistbyrån.
Town Hall på morgonen
Vårt första stopp var Carrickfergus castle. Det var bara ett fotostopp:
Tyckte det såg kul ut med ungarna som klättrar och soldatdockan som siktar på dem!
Sen åkte vi vidare längs kusten och stannade för kisspaus och godispaus i en liten by som heter Carnlough. Väldigt pittoresk, intakt med gammal traktor och allting ;)
Sen snirklade vi oss fram längs kusten, förbi the nine glens of Antrim som är 9 vackra dalar, som man inte ser så bra från vägen men som är perfekta för den som är intresserad av att vandra. Och så kom vi till Carick-a-Rede hängbron. Det är en hängbro som går mellan en ö och fastlandet och är ca 35 meter över havet. Den hade varit kul och lite läskig att gå på, men tyvärr är den stängd så här års, öppnar först i mars. Här nere syns den iallafall:
Jag har ju varit runt och sett massor med fin irländsk natur i mina dagar, Aran öarna, Clare island, Cliffs of Moher, the Burren, Croagh Patrick, Connemara nationalpark, trakten runt Westport etc. Så då är man ju lite blasé på något sätt, men om man är turist och inte har varit på Irland förr så tycker man nog att det är hur häftigt som helst och även jag tyckte att det var otroligt vackert längs Antrims kust, så då är en resa hit att rekommendera, punkt!
Ser ni den lilla byn inne i viken?
Sen kom vi då fram till Giants Causeway. Där finns ett visitors centre, hotell, restaurang och café, i likhet med Cliffs of Moher. Vägen ner till the causeway tar ca en kvart att gå, men man kunde även gå en övre väg på klippans kant och sen gå ner en trappa till själva causewayen. Jag valde det sistnämnda. Vi fick 2 timmar på oss innan vi skulle åka vidare, de flesta valde att äta först, men det hade inte jag just med, så jag började vandra längs kanten.
Här ser ni vägen ner till Giants Causeway.
Visst är det fint?!
Och självklart fanns det får också ;)
När jag just börjat gå så såg jag en väg ner till stranden, men jag tänkte att det finns säkert en annan också, för den här kom så fort, så jag gick och gick i nästa en timme innan jag kollade ner och upptäckte att strandremsan försvunnit och att det absolut inte gick att gå ner här, så alltså hade jag gått för långt och fick vända tillbaka igen. Därför hann ganska mycket tid gå innan jag äntligen kom ner till själva causewayen. Det blev jätteblåsig medans jag vandrade på klippan med riktigt starka vindpustar, så ibland klamrade jag mig fast i fårstaketet och trodde nästan att jag skulle blåsa av klippan. Det var lite otäckt, för vinden vände och kom från olika håll och man var ju bara lite över en meter från kanten...
Sen kom jag ju ner då iallafall, och där var det inte så blåsigt. Jag kollade på The organ, en av de fantastiska klippformationerna som är precis som pelarna i en kyrka. Det är konstigt att naturen kunnat skapa allt det här.
Här är precis innan man ser den kända Causewayen.
Här har vi den.
En massa turister gick runt och trampade i stenhögen, fler än vad som syns här. Kan tänka mig att det är packat med folk på sommaren.
Jag trampade lite jag också, för jag var ju med turist!
Sen började vädret bli sämre, det mulnade på och blev riktigt blåsig och kallt, så som tur var hade jag sett allt då och tog shuttle bussen upp till besökscentret.
Nu hade jag lite bråttom, klockan var redan efter 3 och vi skulle åka halv 4 och jag hade inte hunnit äta lunch än. Jag köpte ett vykort i affären, slängde i mig en macka och hann precis.
Sen fortsatte vår färd bort mot Bushmills. Först stannade vi för ett fotostopp vid ruinen av Dunluce castle. En tant frågade om jag ville vara med på ett kort.
Sen åkte vi till Bushmills Whiskey distillery. Jag är en whiskey drickare och Bushmills är min favorit bland irländsk whiskey, så det passade mig perfekt! Det bryggeriet har den äldsta whiskeylicensen i världen, från 1608.
Vi gjorde bara ett kort stopp, så vi hade bara tid att kolla lite i affären och testa whiskeyn i baren.
Jag provade Black Bush, en skarp variant som gjorde att min gom nästan tappade känseln när jag drack den, men gid var den. Sen köpte jag med mig en flaska Original från affären. 14.95 pund kostade den, det är tydligen normalprisk i UK, men här tror jag det kostar runt 300 kr?
Sen var vår sightseeing dag slut och det blev raka spåret hem till Belfast längs vägen som går inne i landet. Vi kom tillbaka runt 6. Då gick jag och åt japanskt igen på en annan restaurang som tjejen på turistbyrån rekommenderat som också låg nära där jag bodde, fast då åt jag teriyaki tofu och ris istället för sushi. Gjorde dock bort mig med att beställa green tea icecream med sweet bean paste till efterrätt. Det var så jäkla äckligt! Annars gillar jag ju grönt te och glassen såg ut som pisatge, men den var helläskig, helt osötad, så man förstod inte vad man åt, det var kallt i konsisitensen men smakade som en gammal tepåse som legat i blöt för länge... usch, rekommenderas inte!
Sen hade jag inget annat för mig, så jag gick på bio igen, fast en annan biograf, och såg Benjamin Button. Den var faktiskt bra, fast början var väl inte riktigt i min smak. Kunde inte låta bli att tjuta på slutet.
Det var min lördag det.
Sen gick jag på bussen runt 10 vid turistbyrån.
Town Hall på morgonen
Vårt första stopp var Carrickfergus castle. Det var bara ett fotostopp:
Tyckte det såg kul ut med ungarna som klättrar och soldatdockan som siktar på dem!
Sen åkte vi vidare längs kusten och stannade för kisspaus och godispaus i en liten by som heter Carnlough. Väldigt pittoresk, intakt med gammal traktor och allting ;)
Sen snirklade vi oss fram längs kusten, förbi the nine glens of Antrim som är 9 vackra dalar, som man inte ser så bra från vägen men som är perfekta för den som är intresserad av att vandra. Och så kom vi till Carick-a-Rede hängbron. Det är en hängbro som går mellan en ö och fastlandet och är ca 35 meter över havet. Den hade varit kul och lite läskig att gå på, men tyvärr är den stängd så här års, öppnar först i mars. Här nere syns den iallafall:
Jag har ju varit runt och sett massor med fin irländsk natur i mina dagar, Aran öarna, Clare island, Cliffs of Moher, the Burren, Croagh Patrick, Connemara nationalpark, trakten runt Westport etc. Så då är man ju lite blasé på något sätt, men om man är turist och inte har varit på Irland förr så tycker man nog att det är hur häftigt som helst och även jag tyckte att det var otroligt vackert längs Antrims kust, så då är en resa hit att rekommendera, punkt!
Ser ni den lilla byn inne i viken?
Sen kom vi då fram till Giants Causeway. Där finns ett visitors centre, hotell, restaurang och café, i likhet med Cliffs of Moher. Vägen ner till the causeway tar ca en kvart att gå, men man kunde även gå en övre väg på klippans kant och sen gå ner en trappa till själva causewayen. Jag valde det sistnämnda. Vi fick 2 timmar på oss innan vi skulle åka vidare, de flesta valde att äta först, men det hade inte jag just med, så jag började vandra längs kanten.
Här ser ni vägen ner till Giants Causeway.
Visst är det fint?!
Och självklart fanns det får också ;)
När jag just börjat gå så såg jag en väg ner till stranden, men jag tänkte att det finns säkert en annan också, för den här kom så fort, så jag gick och gick i nästa en timme innan jag kollade ner och upptäckte att strandremsan försvunnit och att det absolut inte gick att gå ner här, så alltså hade jag gått för långt och fick vända tillbaka igen. Därför hann ganska mycket tid gå innan jag äntligen kom ner till själva causewayen. Det blev jätteblåsig medans jag vandrade på klippan med riktigt starka vindpustar, så ibland klamrade jag mig fast i fårstaketet och trodde nästan att jag skulle blåsa av klippan. Det var lite otäckt, för vinden vände och kom från olika håll och man var ju bara lite över en meter från kanten...
Sen kom jag ju ner då iallafall, och där var det inte så blåsigt. Jag kollade på The organ, en av de fantastiska klippformationerna som är precis som pelarna i en kyrka. Det är konstigt att naturen kunnat skapa allt det här.
Här är precis innan man ser den kända Causewayen.
Här har vi den.
En massa turister gick runt och trampade i stenhögen, fler än vad som syns här. Kan tänka mig att det är packat med folk på sommaren.
Jag trampade lite jag också, för jag var ju med turist!
Sen började vädret bli sämre, det mulnade på och blev riktigt blåsig och kallt, så som tur var hade jag sett allt då och tog shuttle bussen upp till besökscentret.
Nu hade jag lite bråttom, klockan var redan efter 3 och vi skulle åka halv 4 och jag hade inte hunnit äta lunch än. Jag köpte ett vykort i affären, slängde i mig en macka och hann precis.
Sen fortsatte vår färd bort mot Bushmills. Först stannade vi för ett fotostopp vid ruinen av Dunluce castle. En tant frågade om jag ville vara med på ett kort.
Sen åkte vi till Bushmills Whiskey distillery. Jag är en whiskey drickare och Bushmills är min favorit bland irländsk whiskey, så det passade mig perfekt! Det bryggeriet har den äldsta whiskeylicensen i världen, från 1608.
Vi gjorde bara ett kort stopp, så vi hade bara tid att kolla lite i affären och testa whiskeyn i baren.
Jag provade Black Bush, en skarp variant som gjorde att min gom nästan tappade känseln när jag drack den, men gid var den. Sen köpte jag med mig en flaska Original från affären. 14.95 pund kostade den, det är tydligen normalprisk i UK, men här tror jag det kostar runt 300 kr?
Sen var vår sightseeing dag slut och det blev raka spåret hem till Belfast längs vägen som går inne i landet. Vi kom tillbaka runt 6. Då gick jag och åt japanskt igen på en annan restaurang som tjejen på turistbyrån rekommenderat som också låg nära där jag bodde, fast då åt jag teriyaki tofu och ris istället för sushi. Gjorde dock bort mig med att beställa green tea icecream med sweet bean paste till efterrätt. Det var så jäkla äckligt! Annars gillar jag ju grönt te och glassen såg ut som pisatge, men den var helläskig, helt osötad, så man förstod inte vad man åt, det var kallt i konsisitensen men smakade som en gammal tepåse som legat i blöt för länge... usch, rekommenderas inte!
Sen hade jag inget annat för mig, så jag gick på bio igen, fast en annan biograf, och såg Benjamin Button. Den var faktiskt bra, fast början var väl inte riktigt i min smak. Kunde inte låta bli att tjuta på slutet.
Det var min lördag det.
