Mitt liv på Irland

Idag har jag varit på lördagsmarknaden vid St Nicholas church som vanligt. Jag åt två dim sums där och kollade runt lite först. Det är varmt och fint idag, soligt och växlande molnighet.

Sen gick jag till Kappa Ya och åt en sushi rulle, rostat grönt te och miso soup. Under tiden satt jag och skrev en kort uppsats. Var länge sen jag skrev för nöjes skull :) det var avkopplade att sitta där i någon timme.

Det var tre svenska tjejer där samtidigt som mig. Jag hörde dem gå på gatan bakom mig och prata svenska först och sen gick de in på cafet precis efter mig. De pratade jättehögt och överröstade alla andra, trodde väl inte att någon förstod vad de sa ;) Verkade som att de bor här. Känner mig ibland lite konstig när jag träffar på svenskar sådär. vet liksom inte om jag borde gå fram och säga att jag också är svensk eller bara tjuvlyssna och låtsas att jag inte fattar vad de säger... Oftast blir det det sistnämnda. Varför ska man egentligen prata med folk enbart för att de råkar vara från samma land, man skulle ju inte direkt gå fram och prata med dem om man träffade på dem i Sverige. När jag ser grupper med svenskar här så känner jag mig ibland lite udda. Jag förstår ju vad de säger, men samtidigt känner jag mig inte som en av dem. De ser ju och pratar om allting ur ett väldigt svenskt perspektiv, kommenterar saker och ting, förundras över en massa etc. Medan jag är van vid hur allting är, jag smälter in mer. Jag känner mig ibland mer hemma här än i Sverige.

Jag har aldrig heller försökt leta på alla svenskar i Galway bara för att jag själv är svensk utan har nöjt mig med att umgås med mina Irländska klasskompisar, jobbarkompisar och Seans vänner. När jag först kom hit så berodde det på att jag ville komma in i den Irländska kulturen och göra saker på deras sätt så att jag inte skulle känna mig udda och utanför. Jag flyttade ju utomlands för att lära mig om ett nytt land, inte för att enbart umgås med andra svenskar. Jag kom ju inte hit tillsammans med en grupp svenska kompisar, som många andra gör, utan flyttade ju hit för att vara med min irländska pojkvän och bo med hans familj etc. Så det var ju en annan introduktion till landet som jag fick jämfört med dem som kanske åker några kompisar bara för att jobba utomlands ett tag etc.

Jag lärde känna en svensk au pair i somras och vi hittade på lite grejer tillsammans när jag bodde här själv på sommaren och Sean var kvar i Westport och fortfarande letade jobb, men sen tog den vänskapen slut eftersom vi inte hade samma värderingar och för att hon ignorerade Sean hela tiden genom att enbart prata svenska hela tiden och ha kul åt honom och hennes irländska pojkvän på svenska när de var i samma rum etc. Vilket jag tyckte var väldigt dålig stil. Hon bor fortfarande här och jobbar med något annat och jag stötte på henne på stan nyligen, men vi pratade inte...

Jag säger inte att jag inte vill lära känna svenskar som bor här, om någon gör det så ta för all del kontakt, det är alltid roligt, men jag tycker inte att man behöver umgås med folk som man annars antagligen inte hade varit vän med för att man inte har något gemensamt och inte "klickar" alls, bara för att båda är svenska. Det verkar även som om många irländare tror att jag känner typ varenda svensk i Galway. Minns när jag var i The Roisin Dubh för ett par år sen och en irlänsk kille pratade med mig och trodde helt säkert att jag kände en tjej som hette Anna och hennes kompis. "Look, everybody knows Anna, she's crazy man, always out partying, I was sure you know her, being Swedish and all!" Nej, jag vet inte vem Anna är ;)

Sen en annan grej är att svenska tjejer alltid får mycket mer uppmärksamhet från Irländska killar än vad de får hemma. De tycker blont hår är jättesnyggt och älskar "Swedish birds". Jag vet inte hur många gånger folk har busvisslat efter mig på gatan etc. och det upplever man ju inte direkt i Sverige. Många svenska tjejer som kommer hit tror jag inte kan hantera den här uppmärksamheten och upplevs därför som lättfotade. Det är lätt att skaffa sig ett ragg, men jag är glad att jag har Sean för jag är inte den lättfotade sorten... Jag tycker också ibland att killarna blir lite utnyttjade istället för tvärt om. De tror ofta att tjejen är jätteseriös, bjuder dem på en massa grejer, hotell m.m, tar med dem för att träffa familjen etc och för tjejen var det aldrig ens tänkt att ses som något seriöst, för hon ska ju åka hem snart ändå. Det är tydligen ok att hålla på hur som helst för vissa, för man är ju inte hemma i Sverige och här kan ma ju festa och hålla på hur man vill.

Jag gillar folk som kommer hit för att de har ett intresse av att lära sig om Irland. De vill se så mycket som möjligt, lära sig om mat, seder, kultur etc. Då tycker jag att det är jätteroligt att berätta för folk om de bästa ställena att gå till, de finaste platserna att besöka. Det är så roligt när man jobbar på turistbyrån och ibland får såna där riktigt entusiastiska svenska besökare som tycker att allt är så mysigt och trevligt och spännande och man kan berätta hur mycket som helst för dem. Sen säger de alltid "åååh tänk att du BOR här, det måste väl vara så himla mysigt!"

Jo, det är det väl på sätt och vis men det skiljer ju sig rätt totalt från att vara turist. Man kommer inte iväg särskilt ofta för att kolla på naturen eller sevärdheterna för man jobbar eller går i skolan mesta tiden. Boedet är långt ifrån svensk standard och det regnar för det mesta. Haha

Vart vill jag då komma med det här? Jo, jag vill bara säga: respektera landet du bor i om du flyttar utomlands, tag gärna kontakt med mig om du är svensk och bor på eller ska besöka Irland, det är alltid kul att ta en fika och prata. Det gjorde en tjej som gått på samma gymnasie som jag för ett tag sedag och trots att vi inte kände varandra så var det väldigt trevligt att ses eftersom vi hade en hel del gemensamt. Däremot tycker jag inte att man måste bekanta sig med alla man möter som pratar svenska, bara för att man är från samma land.

Jag var i Charlie Byrnes efter sushi cafet och köpte en svensk bok Rita Rubinstein åker tunnelbana i den bästa av världar av Anita Goldman. Det handlar om olika vardagsituationer i Stockholm och den verkar bra. Nu har jag väl en sådär fem böcker som jag vill läsa men som jag bara börjar i och sen hittar jag någon ny som verkar mer intressant ;) På vägen hem köpte jag grönsaker på marknaden och även två jordgubbar doppade i mörk choklad. Asgott! Men de kostade 1 euro styck, så jag ska göra mina egna någon dag istället.

Jag fick sån otrolig lust att läsa om Maria Gripes skuggböcker. De gjorde ett otroligt stort intryck på mig som 12 åring och jag älskar barnlitteratur så vill så gärna läsa dem igen, men de finns inte här och blir för dyra och tunga att skicka!

The Devil Wears Prada var faktiskt riktigt bra igår kväll sen. Blev överraskad faktiskt, men Meryl Streep bär ju upp vilken film som helst! Ikväll ska jag se Becoming Jane.



Ska nog gå en promenad i solskenet nu.