get me outta here!!!
Sitter i info kiosken i Eyre square i Galway. Trott pa sporegnet utanfor fonstret, trott pa blota turister som inte bokat boende i tid och inte fattar att alla hostels och B&Bs i centrum ar fulla sa har dags en lordagkvall.
Trott pa att vara fast i den har staden nar jag helst vill aka hem! Trott pa att inte hitta nagot jobb, att inte ha nagon mobil och att jag inte ens kunde sova bra i natt, trotts att jag forst borjade kvart over 10 eftersom jag inte hade nagon vackarklocka nar Sean inte var hemma och min mobil ar pa reparation sa jag var livradd att jag skulle forsova mig och att sean (som lovat att ringa och vacka mig) skulle glomma bort det. Men det gjorde han sa klart inte, men jag tors aldrig lita pa sant anda!
Trott pa att fa dyngsura byxben och skor pa vagen hem snart, sist skorna blev genomblota tog det 4 dagar innan de torkade helt och luktar unket eftersom vi inte har varmen pa och darfor inte kan torka dem pa elementet/
Trott pa att vara skyldig Sean 10 000 kr, ha ett studielan pa 300 000 kr och inte ha nagot jobb efter den 28 september.... Trott pa att kolla pa javla jobbsiter jamt och oroa mig for framtiden och spy pa alla skitjobb jag inte vill soka och pa snartiga Aisling som redan sokt varenda jobb som finns har i stan och tycker att det ska bli "fun with competition" nu nar alla vi pa turistbyran ska leta jobb.
Klanger fast vid hoppet av att hora fran skottland eller Eskilstuna som jag ansokt till, men for van att bli refuserad och avbojd for att vaga hoppas for mycket.
Regnet star som spon i backen, forsar nerfor gatan, blota ungdomar i genomsura college trojor med uppdragna luvor gar hukande forbi. Jag raknar minuterna tills klockan blir sju och jag far stanga. tacksam for lite lugn och ro efter att Aisling gatt hem for dagen, men hon var anda battre idag an jag vagat hoppas pa.
Ont i ryggen eftersom stolen jag sitter pa ar for lag for skrivbordet och tangentbordet.
Kollade pa lantmateriets kartor over min hembygd i Sverige och kunde se varenda krok framfor mig, saknade att vara dar nagot enormt. Vill inte det har mera...
Men som mamma sa, nar saker blir riktigt daliga sa kan det ju iallafall bara bli battre, och det mesta brukar ju ordna sig.
Jag vill bara hem och ata mammas mat, klappa vara djur och halsa pa Helena.
Get me outta here!!!
Trott pa att vara fast i den har staden nar jag helst vill aka hem! Trott pa att inte hitta nagot jobb, att inte ha nagon mobil och att jag inte ens kunde sova bra i natt, trotts att jag forst borjade kvart over 10 eftersom jag inte hade nagon vackarklocka nar Sean inte var hemma och min mobil ar pa reparation sa jag var livradd att jag skulle forsova mig och att sean (som lovat att ringa och vacka mig) skulle glomma bort det. Men det gjorde han sa klart inte, men jag tors aldrig lita pa sant anda!
Trott pa att fa dyngsura byxben och skor pa vagen hem snart, sist skorna blev genomblota tog det 4 dagar innan de torkade helt och luktar unket eftersom vi inte har varmen pa och darfor inte kan torka dem pa elementet/
Trott pa att vara skyldig Sean 10 000 kr, ha ett studielan pa 300 000 kr och inte ha nagot jobb efter den 28 september.... Trott pa att kolla pa javla jobbsiter jamt och oroa mig for framtiden och spy pa alla skitjobb jag inte vill soka och pa snartiga Aisling som redan sokt varenda jobb som finns har i stan och tycker att det ska bli "fun with competition" nu nar alla vi pa turistbyran ska leta jobb.
Klanger fast vid hoppet av att hora fran skottland eller Eskilstuna som jag ansokt till, men for van att bli refuserad och avbojd for att vaga hoppas for mycket.
Regnet star som spon i backen, forsar nerfor gatan, blota ungdomar i genomsura college trojor med uppdragna luvor gar hukande forbi. Jag raknar minuterna tills klockan blir sju och jag far stanga. tacksam for lite lugn och ro efter att Aisling gatt hem for dagen, men hon var anda battre idag an jag vagat hoppas pa.
Ont i ryggen eftersom stolen jag sitter pa ar for lag for skrivbordet och tangentbordet.
Kollade pa lantmateriets kartor over min hembygd i Sverige och kunde se varenda krok framfor mig, saknade att vara dar nagot enormt. Vill inte det har mera...
Men som mamma sa, nar saker blir riktigt daliga sa kan det ju iallafall bara bli battre, och det mesta brukar ju ordna sig.
Jag vill bara hem och ata mammas mat, klappa vara djur och halsa pa Helena.
Get me outta here!!!
Kommentarer
Trackback
