Path of least resistance
Kände mig på lite sorgset humör nu i eftermiddag. Jag vill skapa, jag vill måla, jag vill göra roliga saker, jag orkar inte med allt tråkigt och jobbigt...
Var på Lynch's cafe med Sean efter jobbet (jag jobbade 12.15-3.45) och Sean hade lunch 4 till 5. Där tog vi båda potatismos och kokta grönsaker. Det brukar normalt kosta 5.69 euro. Killen frågade om sean ville ha brunsås på potatismoset och det ville han, men jag sa att jag är vegetarian, så kanske att de hade någon vegetarisk sås? Han lade på en röd tomatsås men sen när vi betalat så upptäckte jag att jag fått betala 7.69 euro för min mat istället, för genom att jag tog tomatsås så blev det inte "mash and vegetables" utan "vegetarian meal", men hallå, Sean fick ju också sås!!!! Irriterande!
Var vernissage på Galway arts centre nu ikväll. Först kände jag inte för att gå, men jag ville ju gärna träffa några från konstkretsarna, för man blir så avskuren från alla kreativa folk när man inte går i college längre. Där pratade jag med Michaele Cutaya, som skrivit om mig till nästa nummer av Circa art review. Ska bli intressant att läsa sen när den kommer ut i september.
Maeve Mulrennan gav mig mina tavlor från utställningen i Dublin att ta hem, (de är bara ca 20 x 20 cm stora) och så de 1500kr som jag tjänade då jag sålde en av dem.
Jag träffade även Maeve Curtis. Åh vad jag tycker om den människan. Vi pratade om min situation för tillfället och om saker hon gjort under året (hon slutade college förra året), men hon har ju inte haft så bra år precis, trots att det gått rätt bra med konsten, för hon var ju med i en bilolycka i våras och har haft väldiga smärtor i ryggen i flera månader. Hon gav mig iallafall några ord på vägen och en stor dos motivation, för jag vet att hon tror på mig. Hon gav mig även sitt nummer så att vi kanske kan träffas ibland och prata konst, för det brukar visst några av tjejerna som gick året över mig i skolan göra då och då. Hon sa åt mig att skita i att jag inte har några utställningar på gång utan försöka fortsätta skapa så mycket jag bara kan.
Så, Maeve, steg ett: köpa en Nikon D80 systemkamera, börja jobba med en video och åka någonstans och göra research. Det här SKA GÅ!
Kanske att jag vill leva bohemliv ett tag till, för som hon sa, "ta bara vilket skitjobb som helst, bara du får in pengar, för om du börjar välja och vraka för mycket bland jobben så kommer det till slut leda till att jobbet blir din karriär, och det är väl konstnär du vill bli, inte jobba på kontor etc..."
Så, även om jag funderat på att flytta till Sverige, så vet jag att det inte finns något för mig där tills jag gör masters i Stockholm, för jag har inga vänner eller kontakter i den svenska konstvärlden, och Sean blir ju kvar här ett tag till, så jag blir ju i så fall bara ensam i någon lägenhet någonstans i en stad jag inte ens känner...
Jag vill ha en studio, jag vill att det ska rulla på, jag vill göra KREATIVA SAKER och JAG VILL HA PENGAR
The path of least resistance istället för den långa omvägen....
Nu lyssnar jag på Portisheads nya album, har velat köpa det sen det kom ut, men hade inga pengar då och nu hade det gått ner lite i pris. Såååå bra! Så ilsket, kämpigt, berörande bra!
Var på Lynch's cafe med Sean efter jobbet (jag jobbade 12.15-3.45) och Sean hade lunch 4 till 5. Där tog vi båda potatismos och kokta grönsaker. Det brukar normalt kosta 5.69 euro. Killen frågade om sean ville ha brunsås på potatismoset och det ville han, men jag sa att jag är vegetarian, så kanske att de hade någon vegetarisk sås? Han lade på en röd tomatsås men sen när vi betalat så upptäckte jag att jag fått betala 7.69 euro för min mat istället, för genom att jag tog tomatsås så blev det inte "mash and vegetables" utan "vegetarian meal", men hallå, Sean fick ju också sås!!!! Irriterande!
Var vernissage på Galway arts centre nu ikväll. Först kände jag inte för att gå, men jag ville ju gärna träffa några från konstkretsarna, för man blir så avskuren från alla kreativa folk när man inte går i college längre. Där pratade jag med Michaele Cutaya, som skrivit om mig till nästa nummer av Circa art review. Ska bli intressant att läsa sen när den kommer ut i september.
Maeve Mulrennan gav mig mina tavlor från utställningen i Dublin att ta hem, (de är bara ca 20 x 20 cm stora) och så de 1500kr som jag tjänade då jag sålde en av dem.
Jag träffade även Maeve Curtis. Åh vad jag tycker om den människan. Vi pratade om min situation för tillfället och om saker hon gjort under året (hon slutade college förra året), men hon har ju inte haft så bra år precis, trots att det gått rätt bra med konsten, för hon var ju med i en bilolycka i våras och har haft väldiga smärtor i ryggen i flera månader. Hon gav mig iallafall några ord på vägen och en stor dos motivation, för jag vet att hon tror på mig. Hon gav mig även sitt nummer så att vi kanske kan träffas ibland och prata konst, för det brukar visst några av tjejerna som gick året över mig i skolan göra då och då. Hon sa åt mig att skita i att jag inte har några utställningar på gång utan försöka fortsätta skapa så mycket jag bara kan.
Så, Maeve, steg ett: köpa en Nikon D80 systemkamera, börja jobba med en video och åka någonstans och göra research. Det här SKA GÅ!
Kanske att jag vill leva bohemliv ett tag till, för som hon sa, "ta bara vilket skitjobb som helst, bara du får in pengar, för om du börjar välja och vraka för mycket bland jobben så kommer det till slut leda till att jobbet blir din karriär, och det är väl konstnär du vill bli, inte jobba på kontor etc..."
Så, även om jag funderat på att flytta till Sverige, så vet jag att det inte finns något för mig där tills jag gör masters i Stockholm, för jag har inga vänner eller kontakter i den svenska konstvärlden, och Sean blir ju kvar här ett tag till, så jag blir ju i så fall bara ensam i någon lägenhet någonstans i en stad jag inte ens känner...
Jag vill ha en studio, jag vill att det ska rulla på, jag vill göra KREATIVA SAKER och JAG VILL HA PENGAR
The path of least resistance istället för den långa omvägen....
Nu lyssnar jag på Portisheads nya album, har velat köpa det sen det kom ut, men hade inga pengar då och nu hade det gått ner lite i pris. Såååå bra! Så ilsket, kämpigt, berörande bra!
Kommentarer
Trackback
