Mitt liv på Irland

Imorse fick jag äntligen sova ut, första sovmorgonen på 12 dagar! Sen jobbade jag kort dag, 12.15-3.45. Efteråt åkte jag ut till konsthögskolan och kollade på en utställning som är där under arts festivalen. Den var liten men bra! Jag hämtade också min tavla som skickats tillbaka från art awards uttagningen och passade på att gå ett varv i de tomma korridorerna och kolla på våra gamla ateljeer. Det kändes surrealistiskt och sentimentalt. Det lågt ett fint lager damm på alla golv eftersom städerskorna inte städar på övervåningen på sommaren. Jag fick flashbacks av mig och mina klasskompisar som skrattade och skämtade i korridorerna, alla våra saker i ateljeerna. Nu var allting så tomt, så vitmålat, så sorgligt.

Är det för tidigt att bli sentimental? Jag slutade ju bara college för 6 veckor sedan? Ändå gjorde det ont. För det kapitlet i mitt liv är avslutat och kommer aldrig åter.

Snacka om att jag kommer bli sentimental sen när jag flyttat hem till Sverige igen!



Hej då Cluain Mhuire! Min bubbelplastade tavla på väg till busshållplatsen.

Sen gick jag till Blue Note där jag drack ett glas juice och satt och började skriva på en kort novell till Correns novelltävling.

Nu sitter jag och skriver på den på datorn, men har upptäckt att min story är för invecklad för att få plats på 2,5 dataskrivna sidor. Oh dear!



Mysigaste beergarden, bästa puben!