Att sakna svensk sommar...
Jag sitter just nu och lyssnar på sommarpratarna i P3 (podversionen på iTunes). Först hörde jag på Lars Winnerbäck och nu på Ingmar Bergman (spelades in 2004). Det får mig att sakna svensk sommar så oerhört mycket. Jag har skjutit ifrån mig alla tankar på "hemma" ett bra tag nu, för att inte få hemlängtan och för att uppskatta min sista tid här (som jag ju inte vet hur lång den bli) Men nu skiner kvällsolen in genom fönstret och jag vill titta ut och se grönskande björkar, känna doften av blommor och grillat.
Jag vill sitta på altanen på baksidan och se solen gå ner bakom träden och äta grillat och dricka vin. Jag vill klappa de två nya fölen som fötts hemma på gården, jag vill cykla till det hemliga smultronstället och fylla en hel tvåliters glassbytta med smultron. Jag vill höra hästarna stå och trampa i sanden i hörnet av hagen och vifta flugor på varandra.
Jag vill gå längs kullerstensgatorna i Vadstena, titta bort mot klostergården och minnas när jag praktiserade där under Birgittajubileet och fika hos kusinerna på Margaretavägen. Jag vill åka till Axens lanthandel i Nykyrka och handla och cykla bort till badplatsen i Bona och ta mig ett kvällsdopp.
Jag vill åka och fiska med pappa och tävla om vem som får flest fiskar, gå en promenad med Helena och hennes hund Albert, sitta i solstolen och läsa sommar Corren och det lättlästa skvallret i Expressen.
Jag vill gå igenom mina byrålådor och hitta saker jag inte sett på länge och läsa sånt jag skrev när jag var mindre. Jag vill hälsa på farmor och fika kvällsfika ute på hennes altan och gå den vanliga rundan i trädgården för att titta på hennes blommor. Jag vill göra allt sånt där som jag minns att man gjorde när man var yngre och bodde hemma och inte hade något att oroa sig för, för man visste att skolan började igen i augusti, och man visste att kompisarna fanns kvar och man visste att om det var något så kunde man alltid få hjälp av mamma och pappa på ett eller annat sätt.
Jag som 5 åring med kusinernas häst Cindy som de hade hemma hos oss sommaren innan vi köpte ponny.
Bästa badstället vi Bocksjön
Vadstena
Det var många år sedan jag bodde hemma. Jag flyttade till Irland 5 juni 2004. Precis en vecka efter studenten. Den sommaren var molnig och kvav och jag jobbade och slet i restaurangen på ett hotell och hatade varje minut utav det jobbet. Följande sommar, 2005 ville jag åka hem lite, eftersom jag bott utomlands i ett år och inte ville ha ett så hemskt sommarjobb en sommar till. Jag var hemma i Sverige i 5 veckor, varav Sean var med 3 veckor. Vi hann med några dagar i Stockholm, men annars var vi mest i Motala och Vadstena och tog det lugnt. Det var sista sommaren jag varit i Sverige.
2006 jobbade jag hela sommaren på turistbyrån i Westport, 2007 var jag på Galways turistbyrå hela sommaren och i år gör jag samma sak. Jag har bara kunnat åka hem ett par veckor i september/oktober de senaste två åren. Tur iallafall att jag kom in mig på turistbyrån, för det är det bästa sommarjobbet jag kunde ha här.
Nu är ju inte allting tråkigt här, visst gör man en hel del kul grejer och det är rätt vackert här också. Men inte på det där nostalgiskt-svenska-somriga viset, och det är för det mesta svalt och regnigt. Förra sommaren regnade det 50 dagar i sträck! Jag höll på att dö!
Dessutom känns det svårare nu, för jag vet ju inte vad jag ska göra efter sommaren, förut hade man ju alltid college att komma tillbaka till i mitten av september. Mamma sa at om vi inte har råd att ha kvar lägenheten om Sean börjar studera/ blir arbetslös och jag inte vet hur det blir med jobb så kan jag väl flytta hem i några månader. Men även om det är kul att hälsa på så vet jag inte om jag skulle klara att bo hemma hos föräldrarna på heltid igen! Har ju bott hemifrån i 4 år och de bor ute på landet och eftersom jag inte har körkort och det går jättedåligt med bussar så blir man ju fast där! Det känns också som något slags antiklimax att flytta hem sådär. Nej, då skulle jag hellre vilja flytta till Stockholm, men det kanske får vänta tills jag kommer in på masters... hur snart nu det blir.
Det är ju nu på sommaren jag gärna hade velat vara i Sverige, inte i november!
Illustration jag gjorde 2002.
Nä, nu har jag varit nostalgisk så att det räcker!!!
Jag vill sitta på altanen på baksidan och se solen gå ner bakom träden och äta grillat och dricka vin. Jag vill klappa de två nya fölen som fötts hemma på gården, jag vill cykla till det hemliga smultronstället och fylla en hel tvåliters glassbytta med smultron. Jag vill höra hästarna stå och trampa i sanden i hörnet av hagen och vifta flugor på varandra.
Jag vill gå längs kullerstensgatorna i Vadstena, titta bort mot klostergården och minnas när jag praktiserade där under Birgittajubileet och fika hos kusinerna på Margaretavägen. Jag vill åka till Axens lanthandel i Nykyrka och handla och cykla bort till badplatsen i Bona och ta mig ett kvällsdopp.
Jag vill åka och fiska med pappa och tävla om vem som får flest fiskar, gå en promenad med Helena och hennes hund Albert, sitta i solstolen och läsa sommar Corren och det lättlästa skvallret i Expressen.
Jag vill gå igenom mina byrålådor och hitta saker jag inte sett på länge och läsa sånt jag skrev när jag var mindre. Jag vill hälsa på farmor och fika kvällsfika ute på hennes altan och gå den vanliga rundan i trädgården för att titta på hennes blommor. Jag vill göra allt sånt där som jag minns att man gjorde när man var yngre och bodde hemma och inte hade något att oroa sig för, för man visste att skolan började igen i augusti, och man visste att kompisarna fanns kvar och man visste att om det var något så kunde man alltid få hjälp av mamma och pappa på ett eller annat sätt.
Jag som 5 åring med kusinernas häst Cindy som de hade hemma hos oss sommaren innan vi köpte ponny.
Bästa badstället vi Bocksjön
Vadstena
Det var många år sedan jag bodde hemma. Jag flyttade till Irland 5 juni 2004. Precis en vecka efter studenten. Den sommaren var molnig och kvav och jag jobbade och slet i restaurangen på ett hotell och hatade varje minut utav det jobbet. Följande sommar, 2005 ville jag åka hem lite, eftersom jag bott utomlands i ett år och inte ville ha ett så hemskt sommarjobb en sommar till. Jag var hemma i Sverige i 5 veckor, varav Sean var med 3 veckor. Vi hann med några dagar i Stockholm, men annars var vi mest i Motala och Vadstena och tog det lugnt. Det var sista sommaren jag varit i Sverige.
2006 jobbade jag hela sommaren på turistbyrån i Westport, 2007 var jag på Galways turistbyrå hela sommaren och i år gör jag samma sak. Jag har bara kunnat åka hem ett par veckor i september/oktober de senaste två åren. Tur iallafall att jag kom in mig på turistbyrån, för det är det bästa sommarjobbet jag kunde ha här.
Nu är ju inte allting tråkigt här, visst gör man en hel del kul grejer och det är rätt vackert här också. Men inte på det där nostalgiskt-svenska-somriga viset, och det är för det mesta svalt och regnigt. Förra sommaren regnade det 50 dagar i sträck! Jag höll på att dö!
Dessutom känns det svårare nu, för jag vet ju inte vad jag ska göra efter sommaren, förut hade man ju alltid college att komma tillbaka till i mitten av september. Mamma sa at om vi inte har råd att ha kvar lägenheten om Sean börjar studera/ blir arbetslös och jag inte vet hur det blir med jobb så kan jag väl flytta hem i några månader. Men även om det är kul att hälsa på så vet jag inte om jag skulle klara att bo hemma hos föräldrarna på heltid igen! Har ju bott hemifrån i 4 år och de bor ute på landet och eftersom jag inte har körkort och det går jättedåligt med bussar så blir man ju fast där! Det känns också som något slags antiklimax att flytta hem sådär. Nej, då skulle jag hellre vilja flytta till Stockholm, men det kanske får vänta tills jag kommer in på masters... hur snart nu det blir.
Det är ju nu på sommaren jag gärna hade velat vara i Sverige, inte i november!
Illustration jag gjorde 2002.
Nä, nu har jag varit nostalgisk så att det räcker!!!
Kommentarer
Postat av: Anneli
Hej! Vilken härlig bild från badstället! Verkligen svensk sommarstämning. :) Hoppas allt är bra! Kram
Trackback
