Blue Note och whiskey
Vi gick till Blue Note, Sean och jag. Jag drack först en pint Guinness, de är så billiga jämfört med lager, bara 3.80 euro. Jag har börjat dricka Guinness igen på sistone, hade inte gjort det på evigheter. Vi pratade och skrattade och hade det kul, men samtidigt är det svårt att släppa alla tankar. All ovissheten om vad som ska hända efter sommaren. Vad vi ska göra gällande jobb, pengar, var vi ska bo...
Jag saknar redan college, kompisarna som har flyttat hem till sina städer. Ateljen, friheten, de långa kafferasterna, samla second hand prylar, spänna tavelduk... Det gör ont.
Jag drack en Bushmills whiskey också. Tjejen i baren gick runt och bjöd alla på varmkorv, men jag är ju vegetarian. De spelade skön musik. Jag gillar The Blue Note massor.
Jag vet att jag alltid klagar på att det regnar, på att allt är så dyrt, att jag saknar saker och ting i Sverige. Men det kommer att bli ett stort hål i mig den dagen jag lämnar Galway, och jag kommer bara att minnas det som var bra. Som alltid. Den dagen kan komma fortare än vad jag tror.
Jag måste skjuta alla tankar åt sidan för att orka. Leva i nuet heter det visst, jag spenderade de första två åren här med att sakna gymnasiet, kompisarna, allt kul vi gjorde. Nu saknar jag college, till och med de lärarna som jag retade mig på saknar jag. Nu pendlar jag i ovisshet, och jag tycker inte om det!
Jag saknar redan college, kompisarna som har flyttat hem till sina städer. Ateljen, friheten, de långa kafferasterna, samla second hand prylar, spänna tavelduk... Det gör ont.
Jag drack en Bushmills whiskey också. Tjejen i baren gick runt och bjöd alla på varmkorv, men jag är ju vegetarian. De spelade skön musik. Jag gillar The Blue Note massor.
Jag vet att jag alltid klagar på att det regnar, på att allt är så dyrt, att jag saknar saker och ting i Sverige. Men det kommer att bli ett stort hål i mig den dagen jag lämnar Galway, och jag kommer bara att minnas det som var bra. Som alltid. Den dagen kan komma fortare än vad jag tror.
Jag måste skjuta alla tankar åt sidan för att orka. Leva i nuet heter det visst, jag spenderade de första två åren här med att sakna gymnasiet, kompisarna, allt kul vi gjorde. Nu saknar jag college, till och med de lärarna som jag retade mig på saknar jag. Nu pendlar jag i ovisshet, och jag tycker inte om det!
Kommentarer
Trackback
