Mitt liv på Irland

Jag blir så trött på mig själv och ingen behöver tycka synd om mig för det förtjänar jag inte! Kan börja med att säga att det inte blev någon pumpapaj. Min jacka har jag lyckats förlora och det tog över 35 timmar för mig att komma över den värsta baksmälla jag någonsin upplevt. Tadá! Min Halloween i ett nötskal!

Det hela började fredag kväll. Då var allt på topp: pratade med mamma i telefon om hennes finlandsresa, sen klädde jag ut mig och blev riktigt nöjd med min utstyrsel:


Jag skulle föreställa ett mördat flickspöke. Var mäkta nöjd med mina lösögonfransar och nattsärk och gick sedan till Shanes hus runt kvart över 10. Där var festen i full gång. Det var en massa folk där jag inte kände, men några folk från skolan var ialafall där, även om de inte var nära vänner till mig och så pratade jag en hel del med Joe och Phil som jag känner lite bättre. Catriona kom först väldigt sent eftersom hon var hemma och färgade håret med henna som tar evigheter. (Jag vet, för det är det jag använder).



Jag hade med mig en 350 ml flaska Smirnoff vodka och tranbärsjuice, men de enda glasen som fanns att tillgå var pint glas, så när man hällde i lite vodka i glaset så syntes det ju knappt, så det blev hela tiden att jag hällde på mer än vad jag borde...hällde på mer tanbärsjuice, toppade upp med lite mer vodka etc... fick även en läskig shot som heter brain haemorrage och verkligen ser ut som det också! Baileys i botten och sen nåt mer över som gör att baileysen stiger men lämnar kvar som äckliga trådar ner i glaset. Vi pratade och hade det trevligt och efter 12 gick vi vidare mot The Roisin Dubh. Då började jag märka att jag hade svårt att gå normalt och borde egentligen gå hem, men eftersom Catriona just dykt upp så ville jag ju spendera lite tid med henne så jag följde med. Väl där så lämnade vi våra jackor nere vid scenen och gick sen upp till deras beer garden som är på taket. Där var det fullt med folk och jag hade bara varit där ett par minuter när jag fick den där otäcka "vattniga" känslan i munnen som betyder att man nog snart måste spy. Jag mumlade nåt om att jag "kommer tillbaka snart" men toakön var gigantisk så jag lyckades pressa mig nerför trappen istället, hela tiden livrädd att jag skulle spy på någon. Jag kollade in mot dansgolvet men jag skulle aldrig lyckas ta mig in dit och hämta jackan, så dåligt som jag mådde utan jag raglade ut och bestämde mig för att gå hem. Som tur är så bor vi bara 3 min väg därifrån. Ändå lyckades jag få för mig att köpa en påse pommes på vägen hem, jag var knappast var i stånd att äta dem! Sen tog jag mig hem och kollapsade på soffan innan jag sekunden senare fick kasta mig in på toan och spy.

När jag sedan lade mig i sängen så var det som om hela min kropp domnade bort. Jag kunde inte röra mig, kunde inte forma ord med min mun... Grannarna hade ett houseparty som också det gick vilt till så det satt folk och rökte i trappan och ramlade runt och hade sig, så någon råkade trycka på brandlarmet. Sean gick ut för att se om det brann på riktigt eller vad det var frågan om. Hörde som i dvala hur huslarmet gick med sin tinnitusgälla ton men jag var glad att det inte brann för jag hade aldrig lyckats ta mig ut på egen hand, Sean hade nog fått bära mig. Läskig tanke!

Larmet gick på och av några gånger och till slut kom bovärden och stängde av och pratade med festfolket eller vad han nu gjorde.

Efter det fick jag lida alla helvetets kval i över ett dygn. Kan bespara er detaljerna, men vaknade runt 1 av att huvudet höll på att sprängas och under hela eftermiddagen fick jag spy gång på gång. Var alldeles uttorkad av törst, men så fort jag drack en klunk så fick jag spy. På kvällen försökte jag äta en cream cracker men den kom upp igen och då var klockan halv 12 på natten! Gårdagen är en dag jag helst vill glömma. Jag låg i sängen i över ett dygn. Nu på söndagsmorgonen så vågade jag mig på att dricka lite blåbärssoppa och äta några riskakor och nu på eftermiddagen vid tre har jag just fått i mig lite färdigpasta med carbonara sås. Samtidigt är jag hela tiden osäker på om magen kommer klara av att jag äter eller inte...

Förr är nog den längsta baksmälla jag haft varat till 8 på kvällen följande dag, nu varade den till lunchtid på söndagen! Sean hittade och gjorde sig av med resten av vodkan och han sa att jag druckit över halva flaskan, jag räknade ut att det är detsamma som ca 6 vanliga vodkadrinkar på puben. Så mycket har jag aldrig druckit förr, inte vodka! Min jacka är borta också, för Sean gick för att kolla efter den igår kväll men kunde inte hitta den någonstans bland de kvarglömda grejerna. Jag känner mig som en jävla tonåring som inte kan hantera sprit, kunde jag inte ha tänkt lite på hur mycket jag drack, jag vet ju att jag inte tål mycket alkohål! Kvällen var kul så länge den varade, men allt det överskuggas ju nu av allt det andra. Jag ska inte dricka på ett bra tag, känner verkligen inte för det. Kommer nog att hålla mig nykter på graduation dagen på fredag, kanske tar ett glas vin högst men fan inget supande! Fy fan alltså.....