Om konsten att städa sin garderob.
Igår skrev jag ett utkast som jag aldrig hann posta eftersom mamma ringde.
Så här lät det igår:
Jag gick en promenad i en timme förut, ut till Shantalla, Westside och Newcastle road. Kollade på oika typer av hus, jag kan aldrig sluta kolla på olika typer av arkitektur, design och små detaljer, bara för att jag är intresserad av sånt.
Nära Newcastle road
Newcastle road, ovanligt hus
Nya sport centret vid universitetet. Detta är pool delen. Synd bara att det är så dyrt att bli medlem när man inte får studentrabatt längre... vill ju träna men det är ju lite skillnad på 2000 kr om året som student, och 4000 kr som icke student...
Under the concourse på universitets området (NUIG), alltså inte där jag studerade. Men jag blir alltid inspirerad när jag ser campusets arkitektur.
Sen köpte jag en salad wrap i Daybreak och gick hem och sorterade in mina kläder i garderoben. Jag hade storröjning i garderoben igår (läs lördag). Vräkte ut allting och fick ihop en sopsäck som skulle slängas, främst gamla trasiga tröjor och byxor med en massa målarfärg på som jag sparat för att jag tänkt att jag kan måla i dem igen, men de såg så för jävliga ut så skulle aldrig våga visa mig offentligt i dem! Sen blev det en påse till med kläder som jag ska skänka till någon välgörenhetsaffär eller insamling. Det är grejer som går att ha men som jag inte vill ha längre, för jag kommer ändå aldrig att ha på mig dem. Tilläggas bör att jag har otroligt svårt att göra mig av med någonting. Trots att lag ALDRIG kommer att ha på mig vissa kläder igen, eller inte har någon anledning att spara en viss sak, så blir jag helt sentimental och tänker på en massa minnen man har till sakerna.
Exempel#1: En stickad röd och grå tröja som jag hade mycket under gymnasietiden. Det var så otroligt kallt i huset jag bodde i första året i college här på irland när vi inte hade någon olja, så mamma skickade den tröjan med posten till mig. Det är nu fyra år sedan. Har legat i botten av garderoben i minst ett år. Ska bort nu, ändå blir man lite sentimental.
Exempel#2: En skir blus med blommönster och ärmar som "hänger ner". Hade på mig den när jag träffade Sean andra kvällen när vi var på semester på Irland 2003 och har kort på honom och mig när jag har på mig den. Sentimental value: 10/10, kan inte slängas.
Exempel#3: Grå stickad tröja i något syntetmaterial som jag fick i födelsedagspresent precis innan jag skulle flytta till Irland 2004. Den var löst stickad i olika mönster och när jag hade på mig den så sade Sean en otroligt okänslig kommentar "What's that you're wearing, it looks like a net curtain!" (alltså en sån där spetsgardin som de ofta har för fönstren här för att skydda mot insyn) Eftersom vi inte känt varandra så länge så blev jag otroligt sårad att jag inte ville ha på mig den på ett år. (haha, idag skulle han få veta att han lever om han sa nåt sånt) Men sen hade jag på mig den i allafall och Sean har bett tusen gånger om ursäkt. Jag ville slänga tröjan, för nu har jag aldrig på mig den, men Sean ville absolut spara den som minne... verdict: sparas.
Så där höll det alltså på... och jag mindes hur jag hade på mig en röd tröja när jag redovisade mitt projektarbete i trean på gymnasiet och att det var min favorittröja just då etc etc. Är det bara jag som minns när var och hur jag fått/använt varenda klädesplagg man äger???? Alla kläder jag äger har en historia; det var den jag köpte med Laura i Dublin, de där byxorna jag köpte på klassresan i tyskland, den där klänningen jag hade på skolavslutningen, den där skjortan som mamma skickade till min födelsedag, den där tröjan jag köpte i second hand affären i London...
Fääärdig! Ser kanske lite rörigt ut, men det är för att det hänger en del saker över stången eftersom jag inte har nog med galgar. Måste iallafall säga att jag har en färgglad garderob!
Så här lät det igår:
Jag gick en promenad i en timme förut, ut till Shantalla, Westside och Newcastle road. Kollade på oika typer av hus, jag kan aldrig sluta kolla på olika typer av arkitektur, design och små detaljer, bara för att jag är intresserad av sånt.
Nära Newcastle road
Newcastle road, ovanligt hus
Nya sport centret vid universitetet. Detta är pool delen. Synd bara att det är så dyrt att bli medlem när man inte får studentrabatt längre... vill ju träna men det är ju lite skillnad på 2000 kr om året som student, och 4000 kr som icke student...
Under the concourse på universitets området (NUIG), alltså inte där jag studerade. Men jag blir alltid inspirerad när jag ser campusets arkitektur.
Sen köpte jag en salad wrap i Daybreak och gick hem och sorterade in mina kläder i garderoben. Jag hade storröjning i garderoben igår (läs lördag). Vräkte ut allting och fick ihop en sopsäck som skulle slängas, främst gamla trasiga tröjor och byxor med en massa målarfärg på som jag sparat för att jag tänkt att jag kan måla i dem igen, men de såg så för jävliga ut så skulle aldrig våga visa mig offentligt i dem! Sen blev det en påse till med kläder som jag ska skänka till någon välgörenhetsaffär eller insamling. Det är grejer som går att ha men som jag inte vill ha längre, för jag kommer ändå aldrig att ha på mig dem. Tilläggas bör att jag har otroligt svårt att göra mig av med någonting. Trots att lag ALDRIG kommer att ha på mig vissa kläder igen, eller inte har någon anledning att spara en viss sak, så blir jag helt sentimental och tänker på en massa minnen man har till sakerna.
Exempel#1: En stickad röd och grå tröja som jag hade mycket under gymnasietiden. Det var så otroligt kallt i huset jag bodde i första året i college här på irland när vi inte hade någon olja, så mamma skickade den tröjan med posten till mig. Det är nu fyra år sedan. Har legat i botten av garderoben i minst ett år. Ska bort nu, ändå blir man lite sentimental.
Exempel#2: En skir blus med blommönster och ärmar som "hänger ner". Hade på mig den när jag träffade Sean andra kvällen när vi var på semester på Irland 2003 och har kort på honom och mig när jag har på mig den. Sentimental value: 10/10, kan inte slängas.
Exempel#3: Grå stickad tröja i något syntetmaterial som jag fick i födelsedagspresent precis innan jag skulle flytta till Irland 2004. Den var löst stickad i olika mönster och när jag hade på mig den så sade Sean en otroligt okänslig kommentar "What's that you're wearing, it looks like a net curtain!" (alltså en sån där spetsgardin som de ofta har för fönstren här för att skydda mot insyn) Eftersom vi inte känt varandra så länge så blev jag otroligt sårad att jag inte ville ha på mig den på ett år. (haha, idag skulle han få veta att han lever om han sa nåt sånt) Men sen hade jag på mig den i allafall och Sean har bett tusen gånger om ursäkt. Jag ville slänga tröjan, för nu har jag aldrig på mig den, men Sean ville absolut spara den som minne... verdict: sparas.
Så där höll det alltså på... och jag mindes hur jag hade på mig en röd tröja när jag redovisade mitt projektarbete i trean på gymnasiet och att det var min favorittröja just då etc etc. Är det bara jag som minns när var och hur jag fått/använt varenda klädesplagg man äger???? Alla kläder jag äger har en historia; det var den jag köpte med Laura i Dublin, de där byxorna jag köpte på klassresan i tyskland, den där klänningen jag hade på skolavslutningen, den där skjortan som mamma skickade till min födelsedag, den där tröjan jag köpte i second hand affären i London...
Fääärdig! Ser kanske lite rörigt ut, men det är för att det hänger en del saker över stången eftersom jag inte har nog med galgar. Måste iallafall säga att jag har en färgglad garderob!
Kommentarer
Trackback
