Mitt liv på Irland

Var ju tänkt att det skulle bli en liten fest ikväll men det sket sig. Först hörde Sarah av sig igår och sa att hon inte kunde komma upp (hon bor ju nere i Cork) för hon hade just blivit anlitat att måla en väggmålning i ett barnrum den här veckan. Sen fick jag inget definitivt svar att de andra jag frågat och sen textade Catriona imorse och sa att henner syster kände sig nere så hon ville spendera lite tid med henne, så hon kunde inte heller komma. Då var det ju bara Maria och kanske Shane som hade kunnat komma, för Roisin vet man aldrig med och tydligen kunde inte Aisling heller, så då sket jag i det och sa att det var inställt. Först kände jag knappt för att ordna festen för ett par dagar sedan, men sen blev jag jättebesviken idag när det inte blev något, för jag kände för att gå ut och hitta på nåt...

Sean hade ju dessutom hjälpt till att diska, sortera tvätt m.m igår kväll och lägenheten började se okej ut igen. Synd att det aldrig går att ordna något för att folk aldrig kan! Tyckte det skulle ha varit kul om några man känner hade kunnat komma hem till oss för en gångs skull på förfest och inte bara träffas ute eller i deras delade hus, vår lägenhet ligger ju så lägligt och är rätt mysig, men vi får så sällan besök. Men, nu tänker jag inte försöka ordna något på ett bra tag känner jag! Blääää!

Hade ingen lust att göra något annat heller (dvs jobba med docks projektet) för dagen var ju tänkt till att få iordning och fixa här hemma, jag och Sean gick och åt lunch på japanska cafét istället och tog en liten promenad.

Sen kom jag på att jag måste hämta min a-kassa på posten för att det är onsdag och när jag läste på kvittot så såg jag att jag hade missat månadens signing i welfare kontoret som varit klockan 2 och nu var klockan redan 20 i fyra. Jag skyndade ner dit och köade vid luckan. När det blev min tur så var tanten jätteotrevlig och sa att jag hade minsann en tid att passa som var klockan två och det gick inte att komma när som helst på dagen! Då blev jag på ännu sämre humör, för om jag redan har en dålig dag och sen någon skäller på mig så har jag nästan lust att tjuta så hemskt känns det...

Gick iallafall och handlade lite i hälsokostaffären och tröståt sedan en hel chokladkaka när jag kom hem. Brukar inte göra det när jag är på dåligt humör, är ju inte världens bästa grej, men jag skiter i vilket!

Idag är nämligen en sån där allt är värdelöst dag. Mitt humör går mycket upp och ner, särskilt med tanke på att jag är arbetslös, inte vet hur framtiden ser ut osv. Vissa dagar känns allt jättebra och jag trivs jättebra här och sen andra dagar är allt bara skit, vädret är tråkigt och jag vill bara åka hem till mamma och pappa och gömma mig.

Det är så kasst när man tänker på det, för jag är egentligen ganska smart, jag menar jag har alltid haft bra betyg i skolan, lätt för att lära mig nya grejer, blev paint student of the  year på konsthögskolan etc. men sen får man aldrig chansen att visa vad man går för. Här har man gått arbetslös nu i ett halvår och även om jag skapar konst, fotar m.m så är det ingen som vill ge mig en utställning, eller betala mig för allt mitt slit. Jag fotar och målar och jobbar med Docks projektet helt gratis för det finns inga pengar att få någonstans, förutom 2000kr i veckan som man får från welfare kontoret dit man måste gå och köa titt som tätt och känna sig som nån jäkla tiggare. Och turistbyrån har jag inte hört ifrån så vet inte om jag får komma tillbaka dit i sommar heller.

Det känns så orättvist för jag har ju så mycket mer att ge, jag kan mycket om fotografi, jag har erfarenheter av turism och service, jag kan måla, animera litegrann, tänka ut kreativa idéer, har bra datorvana, bra på att skriva... Det känns som att man bara sitter inne på en massa idéer, kunskap och kreativitet som man ändå inte kan tjäna ett piss på medan en massa andra som (jag säger inte det här för att skryta, bara konstatera) kan bra mycket mindre än en själv om olika grejer får en massa uppdrag och jobb av olika slag för att de är bättre på att armbåga sig fram eller har de rätta kontakterna.

Less är vad jag blir...

Och alla tror att jag inte gör ett skit bara för att jag är arbetslös utan bara glider runt hela dagarna, men jag håller ju på med Docks projektet, jag höll på med stockholms målningarna, animationerna etc. Men det fattar ingen, utan de tror jag är för lat för att jobba eller nåt, men dels finns inga jobb och sen är det inte så kul när man har 4 års högskoleutbildning och annan erfarenhet att jobba som nån j*vla städerska eller på nån snabbmatsrestaurang precis...

Och så vet jag inte vad som kommer hända sen, för jag kommer ju inte få a-kassa så länge till och då måste jag hitta nåt skitjobb ändå, och så ville jag ju flytta tillbaka till Sverige förut, men sen sökte jag ju bara distanskurser på högskolan och om jag flyttar dit så får jag ju ingen ersättning alls utan måste jobba heltid, och jag vill inte ta ut mer studielån eftersom jag bara har 2 år kvar av det innan jag vet om jag vill göra masters, och Stockholm kan jag ju inte flytta till om jag inte studerar eller får nåt skapligt jobb, för boende är ju så himla svårt att få där, och samtidigt känner jag ingen där utan mina kompisar finns här (och ett par stycker i Motalatrakten där jag ändå inte vill bo). Har ju ansökt både till fotoaffär, fotograf för lokaltidningen etc. men inte fått något av det, annars hade det ju varit behändigt om man kunde haft nåt kreativt extrajobb och sen kunnat hålla på med konsten men nu med det här j*vla ekonomi helvetet, så funkar ju inget. Alla blir bara arbetslösa och kulturarbetarna får det ännu svårare. Kan inte läsa en tidning eller kolla på TV här utan att de nämner ordet "recession" minst en gång i varje mening. Det borde vara belagt med böter att använda det!!!

Förlåt, men jag var bara tvungen att få ur mig det här.