Mitt liv på Irland

Jag startade dagen med en onyttig vegetarisk fry i en restaurang som hette Maggie May's och låg nära hostelet. Det var hash brown (trekantig potatisbulle), potato farl (potatis bröd/kaka), pannkaka mm. så man behövde inte äta på ett bra tag efter. Här där vi bor så har de inte pannkaka och potato farl som del i en vanlig irish breakfast, även om det finns att köpa i affären såklart, men det har de i Belfast.

Jag var uppe tidigt, det går liksom inte att sova länge i en dorm på ett vandrarhem, så jag tog en promenad till Botanic gardens som bara ligger ett par minuter därifrån.

Ett vackert Viktorianskt växthus som tyvärr inte var öppet för tillfället, men parken är jättefin och jag kan tänka mig att det är underbart här en solig sommardag.
I bakgrunden syns Queens university. Inspiration är tagen från Oxford och det invigdes av Queen Victoria, därav namnet.


Belfast är konstigt, för vissa delar känns som att man är i Irland, men andra, finare delar påminner mer om London, eller England i övrigt. Det är som ett mitt emellan, en stad av kontraster. Queens är den fina delen, påminner om Notting Hill eller Victoria street i London. Sen några kvarter därifrån finns övergivna byggnader, väggmålningar och fula gator.

Jag hade gärna velat gå på Ulster museum som ligger i Queens, men det är stängt för ombyggnad.
Jag gick på Ormeau Baths Gallery och där var en utställning med Turner Prize nominerade Christine Borland. Hon hade en intressant video om en bebisdocka (som läkare och sköterskor tränar hjärt/lungräddning på) som andades och var lite obehaglig. Resten var sådär, videon var själva behållningen.

Jag vandrade in till centrum och tog mig en tur i pariserhjulet. Jag gillar att åka upp i utkiksgrejer när jag är i olika städer. I London var jag uppe i London Eye, i Dublin var jag i utkikstornet i Guinnes brewery och i Prag var jag uppe i TV tornet och mini Eiffel tornet.



Grejen med Belfast är att det är väldigt olikt resten av Irland. Folk håller sig mer för sig själv, "minding their own business", det är inte så många turister, särskilt inte från republiken, utan då mer engelsmän, spanjorer etc. och gatorna är tystare. Idag när jag vandrade i Galway så kändes det som att vara mitt i en myrstack, folk är på ett helt annat sätt. I Galway är det mer liv och rörelse, folk stojar, skriker, löjlar sig, folk som inte känner varann kan börja prata i en affär eller på bussen etc. I Belfast gör man inte så. Katoliker och protestanter mixar inte, man håller sig på sin kant, umgås bara med folk man känner, man skriker eller larvar sig inte. Det finns fler poliser på gatorna på kvällarna. Det är lugnare, mer likt en svensk stad där folk håller sig till sitt. Galway är nog lite galet, på gott och ont. Men folk i Belfast är ändå trevliga och hjälpsamma, särskilt mot turister som de gärna vill ha fler av, man kan känna sig säker, så länge man inte märker ut sig med att gå och vifta med en irländsk flagga eller prata politik osv.

Det var soligt och fint denna dag så jag kände mig modig nog att själv ta bussen till de båda områden som haft mest bråk under "the troubles", katolska Falls och protestantiska Shankill. Dessa båda förorter delas av en hög "fredsmur" av korrugerad plåt och taggtråd för att förhindra bråk sidorna emellan, men de är två parallella vägar som är så nära men ändå oerhört separerade. Klädd i min mössa, med håret instoppat, scarf och nya jacka kände jag att jag smälte in med folket där, medan jag kände att om jag åkte dit med t ex håret utsläppt och med min kappa med pälskrage på mig så skulle jag stå ut för mycket eftersom alla där är klädda i tracksuits etc.

Falls

Jesus dog för dem... de dog för Jesus. Minst 3500 personer har dödats i samband med the troubles under 30 år. Även om fredsavtalet skrevs under 1998 så inträffar fortfarande vissa mordbränder, bråk och oroligheter i samband med t ex Orange paraderna den 12 juli. Och som sagt, man beblandar sig inte med varann. Barnen går i olika skolor etc.


Bobby Sands. IRA man som är känd för sin hungerstrejk i fängelset i början av 80 talet där han också dog. Bredvid denna mural finns Sinn Feins medlemslokal och en liten souvenirbutik som säljer irländsk musik, böcker och militanta publikationer. Jag köpte en patriotisk versbok om Irlands historia därinne. Man var tvungen att trycka på en knapp för att bli insläppt och tanten som drev affären var frågvis om vem jag var, men såg nöjd ut när jag berättade att jag bor i Galway och är förlovad med en irländare.

The peace wall. Den här muren delar båda förorterna. Nu på senare år har de öppnat ett par passager mellan områdena på dagtid, så man kan köra bil emellan och slipper åka ända ut till genomfarten, bla denna. Jag står nu på protestantiska sidan. Men de stäger klockan 6 på kvällen för att vara på den säkra sidan.

Det är bara att konstatera, det finns en jäkla massa taggtråd i Belfast. Ni skulle se polishusen. De är omgärdade av 5 meter höga murar och massor av taggtråd och likadant med militäranläggningarna, jag såg en i utkanten av stan. Även endel kyrkor, vissa bakgårdar etc. har taggtråd och staket runt sig.

Många av de nyare väggmålningarna längs Falls road handlar om Palestina och George Bush etc. Dessa radikala Sinn fein anhängare identifierar sig med palestinierna eftersom de anser att de också lever i ett ockuperat land och strider för sin frihet. I Nordirland är två tredjedelar protestanter.

Picassos Guernica.


De välkända Black taxis. De startade för 30 år sen som transport åt folk som bodde i de förorter där stridigheter pågick eftersom vanliga bussar vägrade att åka dit. Nu gör de guidade turer av alla ställen som har att göra med The troubles och annat också, beroende på vad passagerarna vill se. Det kostar 25 pund för lite över en timma, så om man åker själv blir det rätt dyrt men om man får ihop ett gäng så blir det bara ca 5 pund styck. Jag åkte dock inte med någon, för jag hade i så fall varit tvungen att arrangera en tur med några främlingar för att få ner priset, så jag tog bussen och gick själv istället. Är dock inte alla som vågar eller vill det...

Jag vandrade ut till huvudleden och gick sen in på protestantiska Shankill road. Det är mycket mer nergånget på den sidan, folk verkar bittrare på något sätt och deras väggmålningar är mycket mer hatiska och otäcka. De katolska hyllar mer olika frihetskämpar, socialistiska ideal etc. medan de protestantiska föreställer snipers i balaklava, hyllningar till tyranniska kungar och texter som säger att striden aldrig tar slut förrän de drivit varje katolik ur Ulster...


Flera delar av vägen är tomma områden där nya hus nu ska byggas, men det satsas kanske lite fel?
Här har troligen hus bombats eller eldats upp. Man ser flera hus med igenspikade fönster i belfast som har eldhärjats eller fått rutorna urblåsta av en bomb.

Hyllning till Oliver Cromwell. Den största tyrannen och massmördaren och allmänt hatobjekt i Irland.


Jag tycker att den här är så motbjudande. Jag blir så illa berörd när jag ser den. Så mycket hat...

The red hand of Ulster - som finns på deras flagga. Det finns en legend som säger att Englands kung inte visste vem han skulle låta få tronen i Ulster. Två män ville bli kund där så kungen gav dem varsin båt och sade att den som kunde segla snabbast och först snudda vid Ulsters mark skulle få bli kung över provinsen. De båda männen seglade iväg men den ena blev desperat för han höll på att förlora, så då tog han sitt svärd och högg av sin hand och kastade den mot land, och på så sätt blev han först med att snudda vid Ulsters mark och fick bli kung. Finns även andra versioner av legenden om handens härkomst...

Sen gick jag tillbaka in till stan igen. Det är så mysko, för man går i 10 minuter och plötsligt kommer man från detta, till centrum med sina paradgator och shoppingcenter...

Jag spatserade runt en stund i the Cathedral quarter. Det är den äldsta delen av stan som de nu försöker göra till ett kulturkvarter med konstgallerier, pubar, alternativa affärer etc. inspirerat av Temple Bar i Dublin. Det är långt ifrån temple Bar än så länge, men det finns en hel del ställen att kolla in här också.

Här är själva katedralen som har en spira på toppen som ser ut som spiran i Dublin. Belfast blev väldigt hårt bombat under andra världskriget så mycket av de gamla byggnaderna förstördes eller så revs de under 60 talet när ingen brydde sig om att bevara dem, eller så förstördes de av bilbomber under the troubles och ingen brydde sig om att göra iordning dem, så nu försöker de skydda vad som finns kvar. Jag gissar att toppen på katedralen rök under ett av dessa bombanfall.


Bredvid katedralen ligger University of Ulster där bla konsthögskolan huserar.

Åhhh, sen hittade jag den bästaste bästa affären i hela stan! Viva retro heter den och de hade världens coolaste grejer. En sån där TV som jag alltid velat ha, en massa actionfigurer gamla TV spel, mängder med prylar. Och det var inte så dyrt som ställena i Stockholm, Dublin etc. Kunde såklart inte köpa några större grejer, men jag fick iallafall med mig ett Star Wars örngott.

Jag var även på turistbyrån och bokade biljett till en busstur till Giants causeway till nästa dag och så frågade jag om det fanns någon japansk restaurang. Det gjorde det, och dessutom bara två minuter från mitt hostel! De hade en roterade sushi bar precis som Aya i Dublin. Skitgott, jag åt nästan ihjäl mig den kvällen. Sen drack jag en whiskey på en irländsk bar och en cocktail på en hipp bar intill och sen gick jag till deras Arthouse cinema precis vid universitetet där jag bodde och kollade på en svartvit Japansk kärleksfilm från 50 talet. Var coolt att se, för jag har aldrig sett nån så gammal japansk film.

En bra och väldigt intressant dag i kontrasternas stad!