Darling Catriona
Igår kväll textade darling Catriona och frågade om jag ville träffa henne senare på kvällen, och det ville jag ju eftersom jag inte sett henne sen slutet av november och inte varit ute med henne sen Halloween. Jag pratade med mamma i telefonen i ett par timmar och sen träffade jag Catriona och hennes franska jobbarkompis vid hörnet av Daybreak runt halv 12 på natten, smidigt för mig för alla ställen ligger bara 2 min från vårt hus. Vi gick till Blue Note och stannade där tills de stängde strax efter 12 och sen gick vi till The Roisin Dubh, som är late bar. Vi hade några högst intressanta diskussioner i baren på övervåningen och sen när kompisen gick hem så satt Cat och jag och pratade, drack Corona och rökte ute i deras Beer Garden på taket till stängningstid. Vi hade massor att prata om och det var väldigt trevligt.
Sen gick vi till kina restaurangen över gatan och delade på en 3 in 1 (chips, curry sauce och fried rice) och skiljdes åt klockan 3. Man märkte knappt att tiden flög iväg. Idag är jag seg som sig bör, men så har jag ju också varit ute fredag, lördag och söndag... och chinese take away åt jag ju med Sean tidigare på kvällen också. Onyttiga lilla jag, nu är det ny vecka!
Catriona, taget förra våren hemma hos Geraldine.
Att träffa Cat igår kväll fick mig att sakna de andra tjejerna från klassen/skolan. Vi ses ju nästan aldrig numera eftersom de flesta flyttat hem eller till andra städer.
Sarah, jag och Maria
Roisin
Jag och Alanna
I GPO med Chloe och Greg (hösten 2006)
Exhibition party i trean (Sean var också med)
Sarah, Maria och jag, september 2006
Maria, Miguel och jag, februari 2006. Haha, gud vad länge sen!
Christmas ball 2007, Carina, Maria, jag och Chloe.
Aisling och jag på Halloween 2007
Middag hemma hos Geraldine förra våren: Roisin, Geraldine, Lorraine, Jag, Catriona, Sarah, Maria, Eimear, Loretto och Sarah. De bästa tjejerna ur klassen strax innan vi slutade. Man blir lite sentimental så här när man går igenom gamla kort...
Catriona och jag ska se om vi kan styra upp så att man åtminstone får träffa Geraldine och Roisin nån dag, för de bor ju här i korkarna. Geraldine är rätt annorlunda mot de flesta av oss, hon är i min mammas ålder och hennes man har ett bra jobb så hon har jättedyr bil, bor i en skitfin, nybyggd villa i stans dyraste kvarter och kan leva på sin mans inkomst så hon kan hålla på med konst istället. Men någon trevligare, ödmjukare och snällare människa får man leta efter och alla vi yngre tjejer fullkomligt älskade henne haha!
Tänk egentligen vad mycket allt förändras på 4 år, som vi ju gick tillsammans. Minns när jag bodde i de där sunkiga gamla husen utan värme och fick sova med tredubbla sticketröjor och det kom rök ur munnen när man andades på morgonen, gick på husfesterna hemma hos Carina och Eimear, när Maria, Sarah Alanna, jag och grabbarna gick till GPO nattklubb och köade på Supermacs klockan tre på morgonen, när jag bodde i Tara Grove och fick klättra över muren bakom skolan varje dag för att jag inte orkade gå runt. När alla jobbade i de gemensamma ateljeerna och det var en enda röra, när vi fikade i flera timmar i kafeterian istället för att jobba och sen stannade kvar till 9 på kvällen istället, när jag alltid tog fredagsbussen till Westport för att träffa Sean över helgen, när jag aldrig fick igenom mitt studielån i tid utan fick leva på nudlar och burkmajs... Tänk vad mycket slit och jobbigheter man fick gå igenom, men också mycket roligt. Då klagade man så mycket och längtade hem till Sverige när allt var åt helvete, och man alltid var förkyld, alltid frös, det alltid regnade och man inte hade några pengar, men nu när man tänker tillbaka så hade vi himla kul också och jag byter inte bort den tiden för nåt i världen. Nu bor ju jag och Sean ihop, vi har egen lägenhet, slipper frysa... kompisarna har spritts för vinden. Tänk vad allt förändras.
Sen gick vi till kina restaurangen över gatan och delade på en 3 in 1 (chips, curry sauce och fried rice) och skiljdes åt klockan 3. Man märkte knappt att tiden flög iväg. Idag är jag seg som sig bör, men så har jag ju också varit ute fredag, lördag och söndag... och chinese take away åt jag ju med Sean tidigare på kvällen också. Onyttiga lilla jag, nu är det ny vecka!
Catriona, taget förra våren hemma hos Geraldine.
Att träffa Cat igår kväll fick mig att sakna de andra tjejerna från klassen/skolan. Vi ses ju nästan aldrig numera eftersom de flesta flyttat hem eller till andra städer.
Sarah, jag och Maria
Roisin
Jag och Alanna
I GPO med Chloe och Greg (hösten 2006)
Exhibition party i trean (Sean var också med)
Sarah, Maria och jag, september 2006
Maria, Miguel och jag, februari 2006. Haha, gud vad länge sen!
Christmas ball 2007, Carina, Maria, jag och Chloe.
Aisling och jag på Halloween 2007
Middag hemma hos Geraldine förra våren: Roisin, Geraldine, Lorraine, Jag, Catriona, Sarah, Maria, Eimear, Loretto och Sarah. De bästa tjejerna ur klassen strax innan vi slutade. Man blir lite sentimental så här när man går igenom gamla kort...
Catriona och jag ska se om vi kan styra upp så att man åtminstone får träffa Geraldine och Roisin nån dag, för de bor ju här i korkarna. Geraldine är rätt annorlunda mot de flesta av oss, hon är i min mammas ålder och hennes man har ett bra jobb så hon har jättedyr bil, bor i en skitfin, nybyggd villa i stans dyraste kvarter och kan leva på sin mans inkomst så hon kan hålla på med konst istället. Men någon trevligare, ödmjukare och snällare människa får man leta efter och alla vi yngre tjejer fullkomligt älskade henne haha!
Tänk egentligen vad mycket allt förändras på 4 år, som vi ju gick tillsammans. Minns när jag bodde i de där sunkiga gamla husen utan värme och fick sova med tredubbla sticketröjor och det kom rök ur munnen när man andades på morgonen, gick på husfesterna hemma hos Carina och Eimear, när Maria, Sarah Alanna, jag och grabbarna gick till GPO nattklubb och köade på Supermacs klockan tre på morgonen, när jag bodde i Tara Grove och fick klättra över muren bakom skolan varje dag för att jag inte orkade gå runt. När alla jobbade i de gemensamma ateljeerna och det var en enda röra, när vi fikade i flera timmar i kafeterian istället för att jobba och sen stannade kvar till 9 på kvällen istället, när jag alltid tog fredagsbussen till Westport för att träffa Sean över helgen, när jag aldrig fick igenom mitt studielån i tid utan fick leva på nudlar och burkmajs... Tänk vad mycket slit och jobbigheter man fick gå igenom, men också mycket roligt. Då klagade man så mycket och längtade hem till Sverige när allt var åt helvete, och man alltid var förkyld, alltid frös, det alltid regnade och man inte hade några pengar, men nu när man tänker tillbaka så hade vi himla kul också och jag byter inte bort den tiden för nåt i världen. Nu bor ju jag och Sean ihop, vi har egen lägenhet, slipper frysa... kompisarna har spritts för vinden. Tänk vad allt förändras.
Kommentarer
Postat av: Ingrid
Ja, men åh, musiken var ju fantastisk! Vi lyssnade på skivan efteråt när vi var på middag och låtarna sitter kvar i hjärnan.
Och appropå inte det så lyssnade vi på Animals i bilen på väg till Stockholm och alla höll på att dö för det var så bra och det slog mig att jag tycker att dina tavlor känns lite som moderna Pink Floyd-omslag på nå vis. Förstår du? Det är bara bra menat!
Trackback
