Tillbaka och återblick

Nu är jag tillbaka i Galway. Har sagt farväl till de sista spåren av julen, och -15 grader när vi begav oss till flygplatsen i morse. Här är det 10 grader varmt, grönt och nyfödda lammungar betar i hagarna. Jag funderar dock allvarligt på att ta tåget nästa gång, trots att man måste ta sig till Heuston station istället för att ta åka direkt från flygplatsen, och att det kostar över 400 kr tur och retur istället för 250, för jävla Citylink som ska ta ca 3 timmar tog 4 timmar och 45 minuter med allt segande, stannande och trafikköer. Hade fått slag om det inte varit för att jag trotsade åksjukan och läste klart Maria Gripes Skugg-gömman. Var verkligen jobbigt att sluta den boken, jag fick ut ännu mer av den nu som vuxen än när jag tidigare läste den som 12 åring. Då tyckte jag att den var rätt tråkig jämfört med de andra Skugg-böckerna, men nu är det min favorit. Kunde känna igen så mycket tankar och känslor i den...

Som tur är så regnar det inte idag. Det hade blivit allt för jobbigt att komma tillbaka till spöregn, känns jobbigt nog ändå, särskilt med tanke på att vi hade en elräkning på över 1000 kr, en ntl (kabel/telefon/internet) räkning på 1000kr och ett brev från CSN om att jag detta år ska betala 13 000 på studielånet. Helvete, har ju inga pengar! Måste försöka se om jag kan få nedsättning...

Bläddrade igenom Visual Artist's News-sheet som också fanns i brevlådan och ska försöka att ansöka till lite olika residencies och grejer, även fast jag garanterat inte kommer få något. Fick även ett refuseringsbrev från EV+A open exhibition, fast det var väntat, för jag skickade inte in tavlor utan bara foton, eftersom jag vid ansökningstillfället inte visste om jag skulle behöva dem i någon annan utställning innan april. Det där jäkla IMOCA i Dublin hör ju aldrig av sig, så hoppas inte så mycket på det, men har iallafall med en tavla i G126 medlems utställningen just nu i Galway, så ska dit och kolla nån dag innan de tar ner det. Är ju iallafall bättre än inget...

Går helt enkelt inte att komma från vårt hus i Sverige till Galway på mindre än 12 timmar, och då är det ingen särskilt lång väntetid på någon av platserna... om det inte tog en hel dag i anspråk och behov av skjuts tidiga morgnar etc så kanske man skulle kunna åka hem lite oftare.

Nu känns allt så himla askasst. Om jag hade haft något kul att återvända till hade det varit en helt annan sak, nu är det bara regnväder, räkningar, pengabrist, arbetslöshet och att leva över sina tillgångar som väntar mig. Jag önskar att livet var enklare ibland!



För att sammanfatta de senaste dagarna så var jag, Sean och Johnny hos farmor och hälsade på i tisdags. Hon var glad att se oss, även om hon var väldigt virrig och inte ens kände igen Sean till att börja med... Sen ringde hon pappa dagen efter och sade att han var en så trevlig kille och en riktig guldklimp haha!

På kvällen gick vi ut och åt middag på Zehnwei, en ny restaurang som öppnat mitt emot busscentralen (i en lokal där många restauranger legat före). Mamma och Sean åt Yakiniku, Johnny åt friterade räkor och jag åt 12 bitar sushi. Det var asgott, och så åt vi friterad banan till efterrätt. Pappa kunde inte följa med tyvärr, för han hade magsjuka...



På onsdagen tog jag och Sean bussen in till stan och hälsade på mormor och sen gick vi en promenad in till stan där vi träffade mamma och handlade och fick skjuts hem. På kvällen var jag, Sean och Johnny ute på Brygget i Motala. Det var tänkt att H och A skulle följa med, men sen blev det inte så. Vi hade iallafall trevligt bara vi tre. Det här är på natten efter att pappa har skjutsat hem oss :)

Igår, alltså torsdagen, så åkte vi ingenstans. Äntligen hade det fallit ett tunnt, tunnt lager med snö och blivit några minusgrader. Jag tog med Sean på en skogspromenad bort till Frännsjön, samma ställe som jag gick till med mamma och pappa på nyårsdagen. Det var kul att gå i skog och mark en sista gång, men Sean är så ovan vid terräng, så han föredrar att gå på vägen! När mamma kom från jobbet åt vi semlor som hon köpt med hem (fast Sean åt bulle för han gillar inte mandelmassa) och sen lagade hon god ugnsbakad lax och jag tog in och klappade Så Liten en sista gång. Usch, han fyller 9 år i år, jag står inte ut med att han blir äldre utan mig och kanske inte lever så länge till...

Sen var det bara att finkamma huset på Cissi-grejer så att man inte gjorde om samma misstag som förra året då jag glömde kvar kameraladdaren som sedan kom bort i posten när mamma skulle skicka den. Jag hatar att packa, så tur att mamma hjälpte till. Särskilt som jag var på lite dåligt humör, mest över att jag skulle åka men inte kände för det antar jag. Samtidigt ville jag ju egentligen inte vara kvar heller, för vad skulle jag göra då? bara bo hemma eller? och Sean då? Ja, allt känns rätt jobbigt just nu. Nu måste jag ringa hem och säga att jag kommit fram. Försökte förut men då var det upptaget.

Kommentarer
Postat av: Tina

Så tillbaka i de gröna kullarnas land.

Ser fram emot att få möta våren på Irland genom din kamera=)



Min längtar till Irland växer sig allt starkare. Snart är det dags att boka den där biljetten.

2009-01-17 @ 15:58:26
URL: http://trueborn.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0