Mitt liv på Irland

Precis som alla har sagt så var Quadrophenia hur bra som helst! Ibland lever ju inte filmer upp till förväntningar men den här gjorde verkligen det! Jag var säkert en av de få i biosalongen som inte sett den förr. Tycker att det är kul att se lite äldre filmer på bio och inte bara nya. Slår verkligen att kolla på TVn särskilt med tanke på att vi varken har platt tv eller surround.

Catriona kunde inte följa med tyvärr eftersom hon fick jobba och Ann-Marie var i England, men såg hennes bror Paul på sin vespa som hastigast. var några stycken mods med vespor där efteråt, men de försvann rätt snabbt, så pratade inte med någon. Träffade istället på John som håller på med avbetalningen på min målning, han hade textat och ville betala 50 euro till idag, så dem pengarna fick jag. Han har betalat halva tavlan nu. Måste verkligen ha gillat den eftersom han har så lite pengar och även kreditkortskulder men ändå envisas med att köpa en tavla på avbetalning. När jag kom tillbaka in till stan åt jag sen lunch på Java's för en del av hans avbetalningspeng.

Pratade med Catriona upp i konstnärshandeln en bra stund. Bland annat om att någon idiot försökt brta sig in i ateljéerna igår natt. Ytterdörren är alltid låst efter 6 men av någon anledning had enågon glömt låsa/någon hade nyckel och hade lyckats ta sig in. Våra ateljéer är på tredje våningen och även där uppe finns en dörr med kodlås. Dörren har glas, sånt som har sånt där förstärknings nät inuti, och personen hade försökt krossa glaset, för det var alldeles splittrat men hade ändå inte gett vika. Dörren var lite trasig men hade inte gått upp. Det var tydligen folk i ateljeerna som hörde oväsen och rusade ut och då hade personen stuckit. Tur att jag inte var där igår kväll för annars brukar jag ju vara där sent på kvällarna. Hade blivit skiträdd! Känns lite läskigt eftersom jag ofta är där sent och när man går hem är man ofta sista personen som går och hela korridoren är nersläckt och man får treva sig fram. Känns otäckt att tänka om man skulle träffa på någon där i mörkret...

Jim skulle iallafall byta koden på vår dörr och börja använda den nedfällbara shuttern och vi ska börja ta en annan dörr ut som går genom kontoret bredvid. Känns lite konstigt att behöva låsa shuttern på tredje våningen när folk är där inne, men hellre det än att något sånt här händer igen...

När jag pratat med Catriona så gick jag hem för att byta om och skulle sen gå och jobba lite i ateljén. Då stötte jag ihop med Aoife, curatorn för Docks projektet vid ett gathörn och vi blev stående där och pratade i nära på en halvtimme. Sen när jag kom hem var jag hungrig så då lagade jag mat och blev väldigt fördröjt. Gjorde ett nytt försök att gå till ateljén vid 8, men tog inte med datorn. När jag väl kom dit kom jag ihåg att jag hade bilden jag skulle måla ifrån på datorn så det sket sig. Orkade inte gå hem igen så jag gick till Java's och läste vidare i min bok och drack ett glas rödvin. Sean kom också dit sen senare.

Haha, hmmmm när jag satt där och läste så satte sig en blond tjej och en kille vid bordet bredvid. Först tänkte jag inte på det, men så såg jag i ögonvrån att det var den svenska tjejen som jag blev osams med här i Galway för två år sedan och inte har pratat med sen dess. (Om ni vill läsa om bakgrunden till det hela så kolla in första inlägget jag skrev i den här bloggen: här för jag orkar inte gå in på det). Iallafall så struntar väl jag i henne, jag menar det där var ju så länge sen så det har jag kommit över för länge sen. Om hon sagt hej skulle jag ha sagt hej liksom. Men vissa kommer visst aldrig över grejer, för ur ögonvrån såg jag hur hon petade till sin pojkvän och sneglade åt mitt håll för att liksom säga "gud, ser du vem som sitter där?!" på ett diskret sätt. Jag låtsades inte om att jag sett dem utan förtsatte att läsa i boken. Då kom servitrisen fram men hon började vända och vrida på sig och sa att hon ville ha mer tid på sig. Under tiden märkte jag hur hon tisslade och tasslade med pojkvännen för att övertala honom om att de skulle gå, trots att han verkade vilja fika. Sen till slut fick hon sin vilja igenom och de smet ut innan servitrisen hann komma tillbaka. Hmmm, snacka om att hon verkade obekväm. Ok att borden var bredvid varandra, men jag sket väl i om de satt där eller inte. Jag såg henne i en affär en gång för ett år sen och sa hej men då kollade hon bara åt ett annat håll, så nu skulle jag bara ha låtsat som om jag inte kände dem i så fall, om det är så hon vill ha det. Dessutom var min bok så bra, så det var inte svårt att se upptagen ut haha! Vaddå långsint, det har ju liksom gått två år. Är jag en sån otäck människa enligt henne att vi inte ens kan sitta på samma café? Det är ju nästan skrattretande! Okej att det var jag som sade upp vänskapen, men hon var den som var otrevlig och fick mig att göra det. Som sagt, läs mitt gamla inlägg om det här verklar lite förvirrande.

Sen kan man ju undra varför jag ens ägnar henne en sån här stor del av mitt blogginlägg. Men det är bara för att jag blir så retad på folk som är så här löjliga två år senare och dessutom klassar mig som världens värsta människa trots att det verkligen är helt oförtjänt. Vissa folk är man glad att man inte är vän med, seriöst!