Taxidermy, konst och underbaraste Tori.
Fredagen i Dublin blev en av de mest underbara och magiska dagarna på länge. Jag gjorde bara trevliga saker från morgon till kväll. Och sånt behövs ibland vill jag lova.
Jag hittade på en liten konstrunda åt mig själv genom att gå till ett antal konstgallerier för att kolla vad de hade för utställningar. Först var jag i Green on Red gallery. Där var det en grupputställning med gallerikonstnärer.
Grön/röd målning. Does what it says on the tin so to speak. väldigt snygg på nära håll.
Sen var jag på Douglas Hyde Gallery i Trinity College, där var det en bra färgglad utställning med Dana Shultz. Gick även en sväng på Molesworth Gallery, vars abstrakta utställning jag inte var särskilt keen on innan jag gjorde ett efterlängtat besök på The Natural History Museum. Det har varit stängt i ca 3 år pga av att en trappa rasade där en gång men nu har den gamla byggnaden öppnat igen och jag fick se det för första gången.
Taxidermy är fascinerande. Det är djur, men ändå inte, för de är ju bara fyllda med sågspån eller var det nu kan vara. Så det är ju bara skalet av dem... Jag finner gamla museer som detta oerhört fascinerande och lite konstiga på samma gång. Sågspån och ögon av glas. Får mig att tänka på Philip K. Dicks science fiction bok "Do androids dream of electric sheep?". Där har nästan alla djur på jorden dött ut och de få som finns kvar kostar en förmögenhet. Det enda som då skulle återstå av djurvärlden skulle vara museer som detta...
Bläckfiskar.
Första gången jag sett ett bältdjur. De är ju verkligen som grankottar!
Jag hälsade på min kära Oscar Wilde i Merrion Square intill museet. The Picture of Dorian Gray är en av mina favoritböcker och jag håller för tillfället på och läser De Profundis som han skev från fängelset. Tycker så oerhört synd om honom när man tänker på hans livsöde. Han var ett geni.
Sen åt jag sushi till lunch och spanade in The Rubicon gallery som också hade en grupputställning där min fd. tutor Blaise deltog eftersom han representeras av dem. Kollade även in en helt underbar utställning med Norbert Schwontovsky i Kerlin Gallery.
Magiska drömlandskap.
Drack kaffe på ett fik och köpte en randig tröja i Harlequin vintage butik eftersom det var för kallt för min blazer. Det var soligt från och till men blåste kallt och jag ville inte frysa när jag skulle på Tori Amos konserten på kvällen.
Sen var jag tillbaka på hostelet och bytte om innan jag kollade in Kevin Kavanagh gallery som just flyttat till Liberties området. Där var det också en grupputställning.
Sen gick jag till Iveagh Gardens söder om St Stephen's Green för att kolla läget inför konserten, dvs se om det bildats kö vid entrén än etc. Jag hade aldrig varit i den parken förut. Den är verkligen vacker, med en massa gotiska/romantiska statyer.
Det var en liten kö vid ingången, men jag gick till en sidoingång för att kolla på den delen av parken som inte var avspärrad istället eftersom det var över två timmar till insläpp och kön inte var så stor.
När jag kom in i parken och gick där bland statyerna så hörde jag Tori göra soundcheck för Little Earthquakes. Det kändes så vackert och mystiskt att gå där genom trädgården och höra henne sjunga.
Jag slog mig ner vid avspärrningsstaketet tillsammans med tre andra personer som också hört henne sjunga och lyssnade på soundchecken. Hon gjorde bla. Winter, Concertina och Silent all these years, hon höll på i över en halvtimme. Det var så vackert och sällsamt på nåt sätt med henne ensam där vid pianot och det kändes som att hon sjöng bara för oss. Efteråt vinkade hon till sin lilla publik.
Jag träffade ett trevligt par från New Zeeland där och vi hade sällskap bort till kön och stod sen tillsammans vid scenen. Jag hamnade som tredje person från frontbariären, sweet!
Sen var konserten helt fantastisktotroligtunderbar. Hon spelade solo så det var bara hon, ett piano och en keyboard. Enda irritationsmomentet var några lättstötta holländar-groupies som verkade följa hela hennes turné och stod framför mig vid scenen och blev sura så fort publiken började klappa mitt i en sång, eller råkade stöta till dem, och sen inte fattade att de störde minst lika mycket genom att prata på holländska mitt i sången, haha, idioter.
Stället där vi stod var perfekt för när Tori tittade upp så kollade hon rakt mot oss så vi fick ögonkontakt ett flertal gånger vilket var kul. Det var som om hon tog ögonkontakt med olika personer en längre tid och liksom sjöng en del av sången just till den personen.
Jag hittade på en liten konstrunda åt mig själv genom att gå till ett antal konstgallerier för att kolla vad de hade för utställningar. Först var jag i Green on Red gallery. Där var det en grupputställning med gallerikonstnärer.
Grön/röd målning. Does what it says on the tin so to speak. väldigt snygg på nära håll.
Sen var jag på Douglas Hyde Gallery i Trinity College, där var det en bra färgglad utställning med Dana Shultz. Gick även en sväng på Molesworth Gallery, vars abstrakta utställning jag inte var särskilt keen on innan jag gjorde ett efterlängtat besök på The Natural History Museum. Det har varit stängt i ca 3 år pga av att en trappa rasade där en gång men nu har den gamla byggnaden öppnat igen och jag fick se det för första gången.
Taxidermy är fascinerande. Det är djur, men ändå inte, för de är ju bara fyllda med sågspån eller var det nu kan vara. Så det är ju bara skalet av dem... Jag finner gamla museer som detta oerhört fascinerande och lite konstiga på samma gång. Sågspån och ögon av glas. Får mig att tänka på Philip K. Dicks science fiction bok "Do androids dream of electric sheep?". Där har nästan alla djur på jorden dött ut och de få som finns kvar kostar en förmögenhet. Det enda som då skulle återstå av djurvärlden skulle vara museer som detta...
Bläckfiskar.
Första gången jag sett ett bältdjur. De är ju verkligen som grankottar!
Jag hälsade på min kära Oscar Wilde i Merrion Square intill museet. The Picture of Dorian Gray är en av mina favoritböcker och jag håller för tillfället på och läser De Profundis som han skev från fängelset. Tycker så oerhört synd om honom när man tänker på hans livsöde. Han var ett geni.
Sen åt jag sushi till lunch och spanade in The Rubicon gallery som också hade en grupputställning där min fd. tutor Blaise deltog eftersom han representeras av dem. Kollade även in en helt underbar utställning med Norbert Schwontovsky i Kerlin Gallery.
Magiska drömlandskap.
Drack kaffe på ett fik och köpte en randig tröja i Harlequin vintage butik eftersom det var för kallt för min blazer. Det var soligt från och till men blåste kallt och jag ville inte frysa när jag skulle på Tori Amos konserten på kvällen.
Sen var jag tillbaka på hostelet och bytte om innan jag kollade in Kevin Kavanagh gallery som just flyttat till Liberties området. Där var det också en grupputställning.
Sen gick jag till Iveagh Gardens söder om St Stephen's Green för att kolla läget inför konserten, dvs se om det bildats kö vid entrén än etc. Jag hade aldrig varit i den parken förut. Den är verkligen vacker, med en massa gotiska/romantiska statyer.
Det var en liten kö vid ingången, men jag gick till en sidoingång för att kolla på den delen av parken som inte var avspärrad istället eftersom det var över två timmar till insläpp och kön inte var så stor.
När jag kom in i parken och gick där bland statyerna så hörde jag Tori göra soundcheck för Little Earthquakes. Det kändes så vackert och mystiskt att gå där genom trädgården och höra henne sjunga.
Jag slog mig ner vid avspärrningsstaketet tillsammans med tre andra personer som också hört henne sjunga och lyssnade på soundchecken. Hon gjorde bla. Winter, Concertina och Silent all these years, hon höll på i över en halvtimme. Det var så vackert och sällsamt på nåt sätt med henne ensam där vid pianot och det kändes som att hon sjöng bara för oss. Efteråt vinkade hon till sin lilla publik.
Jag träffade ett trevligt par från New Zeeland där och vi hade sällskap bort till kön och stod sen tillsammans vid scenen. Jag hamnade som tredje person från frontbariären, sweet!
Sen var konserten helt fantastisktotroligtunderbar. Hon spelade solo så det var bara hon, ett piano och en keyboard. Enda irritationsmomentet var några lättstötta holländar-groupies som verkade följa hela hennes turné och stod framför mig vid scenen och blev sura så fort publiken började klappa mitt i en sång, eller råkade stöta till dem, och sen inte fattade att de störde minst lika mycket genom att prata på holländska mitt i sången, haha, idioter.
Stället där vi stod var perfekt för när Tori tittade upp så kollade hon rakt mot oss så vi fick ögonkontakt ett flertal gånger vilket var kul. Det var som om hon tog ögonkontakt med olika personer en längre tid och liksom sjöng en del av sången just till den personen.
Jag spelade in större delen av "Mother" med videofunktionen på min kamera. Lite skakig bild men bra ljud! Annars gillar jag inte att hålla på och fota och filma för mycket på konserter för det förstör upplevelsen när man fokuserar för mycket på sånt så det blev inte så mycket.
Jag har gjort en Spotify lista med större delen av kvällens setlist. Det fattas ett par låtar som inte finns på spotify, däribland en cover på The Cures Lovesong. Versionerna hon körde på konserten var utan orkester, så de lät mer stripped down.
http://open.spotify.com/user/afoggynotion/playlist/3zBqDigvq5bDfBU9n4LKJe
Min kompis Clara som jobbar i en butik i George's Arcade i Dublin sa att Tori var inne där och handlade med sin dotter innan konserten, jättetrevlig tydligen. Första gången jag sett henne live men förhoppningsvis inte den sista.
Mina ben var helt döda vid kvällens slut men oj vilken bra dag det var!
Kommentarer
Trackback
