Mitt liv på Irland

I lördags fyllde Catriona 27 och hade djungelparty hemma hos sig. Det var ju det som vi dekorerat hennes hus till, målat masker etc. Jag hade ju även fått i uppgift att skapa en djungel-cd till festen, vilket jag också gjorde. Ni kan lyssna på de låtar jag tog med här på Spotify.



Jag brukar alltid tycka att det är kul att baka något också så att folk får testa på svenska grejer. Tidigare har jag gjort t ex chokladbollar, syltkakor, köttbullar, havrerutor etc. Denna gång blev det kanelbullar eftersom jag fick en bok med bullrecept av mamma i födelsedagspresent. Tyvärr säljs ju inte pärlsocker här men jag tog strösocker istället. Asgoda blev de!

När jag väl kom dit med Sean så var stället verkligen en djungel! De hade hängt upp minst tre gånger å mycket dekorationer till! Alla gäster var imponerade.

Tyvärr så var inte partyt lika kul som man kan tro när man ser bilderna. Cat känner i ärlighetens namn för mycket folk. Eller känner och känner, man behöver knappt känna henne för att bli bjuden heller, så stället var totalt packat! Man kunde knappt röra sig och jag kände inte ens hälften av de som var där.

I ett hörn spelade en amerikansk kille lite gitarr, han är bra, men hördes knappt bland allt folk. Det var en plåga att försöka tränga sig fram till diskbänken för att fylla på mer vin kan jag säga. Mina bullar gick åt som smör åtminstone men stället var verkligen som en riktig djungel, hur varmt och fuktigt som helst. Sean blev inte kvar där så länge och jag hade nästan börjat fundera på att smita jag med efter ett tag, eftersom jag inte heller var helt i form med min förkylning, när Roisin och hennes brorsa dök upp som tur var. Hon hade sökt samma skola som jag och inte heller kommit in och vi pratade ett tag.

Cat och Rosin. Roisin och brorsan var klädda i riktig fez och safari hatt (som Cat provar).

Åh vad Catriona trivdes, hon sa gång på gång att det var en av de bästa dagarna i hennes liv. Jag för min del föredrog helt klart min egen födelsedagsfest. Vi var bara ca 14 pers så alla kunde prata, hade plats att sitta, maten räckte åt alla etc. Dessutom hade de bara på mitt djungelsoundtrack en liten stund och cd spelaren var så kass att det knappt hördes nåt ändå. Efter allt mitt klurande! men, men...

Sen anlände Anne Marie. Hade inte sett henne på evigheter och hon är verkligen något utöver det vanliga och stod genast ut från mänden klädd i en glittrig vintage klänning, med långt kritvitt hår och isblå ögon. Ovanligt för att vara irländare. (fick inget kort på henne). Hon spelar experimentell elektronisk musik, har också gått konsthögskola och det är hennes bror Paul som driver second hand skiv- och bokaffären där jag brukar handla. Gillar verkligen henne! Eftersom Roisin var tvungen att gå vidare till någon annan fest så var jag glad att ha Anne Marie att prata med eftersom vi har mycket mer gemensamt än vad jag har med flertalet andra som var där.

Jag hade gjort lite leopardfläckar dagen till ära (kortet togs hemma)

Vi hade en intressant konversation utanför ytterdörren eftersom det var så varmt därinne (Cat bor på bottenvåningen) och andra folk gick också ut och in. De andra pratade om att gå till Massimo's bar. Vi hade ingen jättelust att gå eftersom det stället är totalt överskattat och The Roisin är bra mycket bättre men de andra ville ju... Sen helt plötsligt vänder vi oss om och hela stället är övergivet och ytterdörren är låst! Alla andra hade lämnat partyt genom bakdörren och glömt bort oss! Vi hade inte märkt nåt eftersom musiken fortfarande spelade, lamporna var tända etc. Vi kollade in genom fönstret och tyckte att det var helknäppt! Dessutom hade de glömt fönstret öppet. Här är de flesta fönstren delade på mitten med en överdel som går att öppna utåt (likt en baggagelucka) och ett underfönster som inte går att öppna. Våra väskor och jackor var kvar där inne så vi fick bryta oss in genom att trixa oss in genom överfönstret. Vi tvingades trampa i Cats housemates blomkruka för att komma in (hon odlade några frön) och kunde ta våra grejer. Sen fick vi klättra ut igen eftersom det inte fanns nån nyckel till ytterdörren. Måste ha sett kul ut! Anne Marie tyckte att nu kunde de gott ha det när de glömt bort oss så hon klättrade in igen och snodde varsin flaska vin åt oss som plåster på såren. Vi skjöt iallafall igen fönstret så ingen riktig tjuv skulle ta sig in.

Catriona skämndes när hon fick höra av Anne Marie igår vad som hänt oss. Haha! Fast det gjorde inte oss så mycket för vi hade sällskap hem eftersom vi bor åt samma håll och det var roligare att hänga med henne än att gå till Massimo's.

Så ja, det blev en lite udda kväll.