Sånt där så kallat flyt!
Jag fick ett brev på posten igår. Jag har gått och våndats och väntat på det i flera veckor. det var från The Arts Council, svaret på min stipendieansökan. Jag vågade knappt öppna det, för jag hatar just det där ögonblicket när ens spända förväntan byts till besvikelse när man läser standardfrasen "Dear ____ I regret to inform you that your application for ____ was unsuccessful this time" "(...) we wish you success in your future career.. bla bla" men så stod det inte!
Istället stod det: "I am pleased to inform you that the Arts Council would like to offer you a bursary of EUR 5 000 towards your proposal."
Jag har alltså blivit tilldelad ett arbetsstipendie av staten på 5000 euro, vilket motsvarar över 45 000 kr! Utav 168 ansökningar från hela landet fick 26 konstnärer pengar. De flesta som får statliga stipendier är mycket mer etablerade än vad jag är, när jag läser igenom listan på tidigare stipendiemottagare så är det idel välkända namn, folk vars utställningar jag gått på genom åren, en av mina konsthögskolelärare etc. Det här känns verkligen som ett erkännande, att det finns folk som tror på mig.
Jag måste numera visa arts council loggan på min hemsida. Den måste finnas med i alla broschyrer, filmer, hemsidor etc. som folk gör efter att ha fått funding. Den loggan får mig att känna mig lite stolt.
Fast jag är ju inte rik nu ändå, för jag kommer ju inte att ha någon inkomst under vintern eftersom jag slutar säsongsjobbet på turistbyrån 10 oktober, så då måste jag ju leva på de här pengarna, så det blir att vända på slantarna, och samtidigt ska jag utveckla ett nytt konstprojekt som ju var det som gjorde att jag fick pengarna. Men jag slipper ju iallafall socialbidrag som jag tvingades ha förra vintern. Så jävla gött så det är inte sant! Och en bra merit.
Här är en bild på oss konstnärer som närvarade på Claremorris Open utställningens vernissage den 3 september. Min förra lärare Fionna vann konstpriset som curatorn delade ut, var glad för hennes skull eftersom hon är så trevlig!
Hade en jättekul vernissagekväll med middag, konstrunda, öppningsceremoni och avslutning i puben tills vi i stort sett blev utslängda.
Jag med mina tavlor dagen efter vernissagen (jag sov på hotell). Jag sålde tavlan till vänster med legohusen till en av Claremorris Arts committée medlemmarna.
Istället stod det: "I am pleased to inform you that the Arts Council would like to offer you a bursary of EUR 5 000 towards your proposal."
Jag har alltså blivit tilldelad ett arbetsstipendie av staten på 5000 euro, vilket motsvarar över 45 000 kr! Utav 168 ansökningar från hela landet fick 26 konstnärer pengar. De flesta som får statliga stipendier är mycket mer etablerade än vad jag är, när jag läser igenom listan på tidigare stipendiemottagare så är det idel välkända namn, folk vars utställningar jag gått på genom åren, en av mina konsthögskolelärare etc. Det här känns verkligen som ett erkännande, att det finns folk som tror på mig.
Jag måste numera visa arts council loggan på min hemsida. Den måste finnas med i alla broschyrer, filmer, hemsidor etc. som folk gör efter att ha fått funding. Den loggan får mig att känna mig lite stolt.
Fast jag är ju inte rik nu ändå, för jag kommer ju inte att ha någon inkomst under vintern eftersom jag slutar säsongsjobbet på turistbyrån 10 oktober, så då måste jag ju leva på de här pengarna, så det blir att vända på slantarna, och samtidigt ska jag utveckla ett nytt konstprojekt som ju var det som gjorde att jag fick pengarna. Men jag slipper ju iallafall socialbidrag som jag tvingades ha förra vintern. Så jävla gött så det är inte sant! Och en bra merit.
Här är en bild på oss konstnärer som närvarade på Claremorris Open utställningens vernissage den 3 september. Min förra lärare Fionna vann konstpriset som curatorn delade ut, var glad för hennes skull eftersom hon är så trevlig!
Hade en jättekul vernissagekväll med middag, konstrunda, öppningsceremoni och avslutning i puben tills vi i stort sett blev utslängda.
Jag med mina tavlor dagen efter vernissagen (jag sov på hotell). Jag sålde tavlan till vänster med legohusen till en av Claremorris Arts committée medlemmarna.
Joanna Newsom live och andra kulturella aktiviteter.
Så super-jävla-as-bra! Jag åkte till Dublin i tisdags morse för att gå på Joanna Newsoms konsert i nybyggda Grand Canal Theatre i Dublins Docklands area. Suzanne och Declan och ett par andra de känner skulle också dit så jag träffade dem innan konserten och fast vi köpt biljetter på olika ställen, ovetande om att de andra skulle gå så hamnade jag på samma bänkrad, bara fem stolar ifrån Suzie och Declan! Lite sammanträffande med tanke på at GCT tar ca över 2100 pers.
Men först spolar vi tillbaka lite så jag kan berätta om dagen.
Jag åt lunch på Queen of tarts i Cow's lane.
Det var så jäkla blåsigt! Jag strosade runt lite i stan och kollade i mina vanliga vintage butiker, drack kaffe och läste ut Philip K. Dicks 'The man in the high castle'.
Jag checkade även in på mitt hostel där jag brukar bo. Är väl minst femte gången jag bor där eftersom det ligger så lägligt mellan O'Connell bridge och Temple Bar, är billigt och nästan lite hemtrevligt.
På väg till Grand Canal Theatre. River Liffey.
Råkade gå förbi gamla Windmill Lane studios där bland andra U2 spelade in sina album på 80 talet. Stället är del i Dublins Rock n' stroll trail (se skivplaketten på väggen) en self guided walk runt stan som jag rekommenderar om ni åker till Dublin och är musikintresserade. Fans och annat löst folk har sprejat graffiti runt hela kvarteret, en del är hälsningar från fans och det andra är nog bara vanligt hederligt klotter.
Grand Canal Theatre. Hela det här området var väldigt förfallet för några år sedan och har nu blivit helt nydesignat. (ett av de sista storprojekten innan recessionen dödade 'Celtic tiger' optimismen) Tänk Potzdamer Platz i Berlin, ett annat ställe där arkitekterna levt ut sina vildaste idéer. Ja, hela området påminner faktiskt om Berlin utseendemässigt, men det är en helt ny stadsdel så vi får se hur den utvecklas, förra året var det bara en byggarbetsplats.
Uppe där vi satt på läktaren. Blev inga bilder under konserten. Dels för att det var fotoförbud, men mest för att det var så mörkt att det inte skulle ha blivit någonting. Det här fotot togs med alla lampor på och ändå är det suddigt.
Här är en recension av konserten: State Magazine
Hon var helt otrolig. Man kunde ha hört en nål falla, så tyst var det. Man blev nästan hypnotiserad av att stirra på henne och hennes band eftersom låtarna var så långa att man verkligen kom in i musiken. Nästan alla låtar var från nya skivan, som extranummer gjorde hon 'Peach plum pear'. Extra kul var det när det blev en liten paus då hon var tvungen att sätta lim på fingrarna eftersom hon berättade att hon nyligen varit på semester och därför hade det hårda skinnet på hennes fingertoppar försvunnit (det här var turnépremiären). Under tiden medan limmet torkade blev det en liten improviserad frågestund.
Hittade ingen video från konserten jag var på, men här är Peach Plum Pear från hennes tidigare Dublin gig för ett par år sen och versionen är väldigt liknande.
Sofia!!! Om hon spelar i Stockholm igen så MÅSTE du gå!
Suzanne och Declan tog bussen hem till Galway efter konserten men jag hade bestämt att stanna en dag till så jag kunde gå på den restaurerade versionen av Metropolis i IFI (Irish Film Institute) på onsdagkvällen.
Onsdagen spenderade jag med att gå på några olika utställningar.
Temple Bar. Var i Temple Bar Gallery och såg en finsk videoutställning.
Sen var jag i Monstertruck och såg en utställning med naturtema.
Powerscourt shopping centre.
Sen var jag i RHA (Royal Hibernian Academy) galleriet och där pågick "Futures 10" en utställning där några av landets mest lovande up and coming artists får ställa ut. Jag kände igen tjejen som jobbade i receptionen dessutom, hon var en av konstnärerna som jag träffade vid förra helgens Claremorris Open Utställning som jag är med i.
Med i utställnngen var två mina favoritkonstnärer verksamma på Irland just nu: Först norska konstnären Magnhild Opdöl. Hon ritar otroligt detaljerade teckningar av döda djur och visar även upp den uppstoppade.
En mus tittar ut ur kattens ända.
Den andra konstnären är Damien Flood. Jag hade en e-mail konversation med honom runt jul när han sett min utställning i White Room Gallery och gillade den. Det har verkligen börjat gå bra för honom sista året.
Pappskulpturer av Niall de Buitléar.
Jag fikade och läste Carl Gustaf Jung och hann även med att köpa två Ingmar Bergman filmer (Persona och Wild Strawberries) och sen var det dags att gå på Metropolis (stumfilms sci-fi av Fritz Lang för er som mot förmodan aldrig hört talas om den). Jag har en dålig utgåva av filmen som jag fick för ett par år sen där bilden är väldigt grynig och det fattas en massa, till och med mer än på den vanliga utgåvan som sålts på DVD innan denna näst intill definitiva version satts ihop av tidigare förlorade delar av filmen som hittades i Brasilien för ett par år sedan. Originalsoundtracket har även det spelats in på nytt (på den utgåvan jag har har de bara satt någon random bombastisk musik) och den 3 september hade filmen nypremiär i National Concert hall med en liveorkester som spelade. Skulle jag gärna gått på men det var samma dag som Claremorris vernissagen. Hur som helst så fick jag iallafall min chans igår kväll.
Jag satt bara och myste hela filmen kan tilläggas. Vilket mästerverk, och dessutom har den ju influerat Blade Runner, så mycket, en av mina absoluta favoritfilmer. Under våren när jag jobbade med Dock Discourse projektet så inspirerades jag mycket av Metropolis och Blade Runner och brukade lyssna på Vangelis Blade Runner soundtrack i ateljén. Jag älskar kvalitets sci-fi.
Det har blivit en hel del Dublin på sistone. Och en hel del bra kultur. Imorgon ska jag demonstrera förresten. Då är det Day of action för National Campaign For The Arts. En reaktion mot föreslagna budgetnerskärningar genom kultursektorn på Irland. Verksamma inom kulturområdet ska föra samtal med politiker och i Galway ska alla som kan sluta upp vid Town Hall Theatre på eftermiddagen för att visa hur många vi är som jobbar med kultur.
Men först spolar vi tillbaka lite så jag kan berätta om dagen.
Jag åt lunch på Queen of tarts i Cow's lane.
Det var så jäkla blåsigt! Jag strosade runt lite i stan och kollade i mina vanliga vintage butiker, drack kaffe och läste ut Philip K. Dicks 'The man in the high castle'.
Jag checkade även in på mitt hostel där jag brukar bo. Är väl minst femte gången jag bor där eftersom det ligger så lägligt mellan O'Connell bridge och Temple Bar, är billigt och nästan lite hemtrevligt.
På väg till Grand Canal Theatre. River Liffey.
Råkade gå förbi gamla Windmill Lane studios där bland andra U2 spelade in sina album på 80 talet. Stället är del i Dublins Rock n' stroll trail (se skivplaketten på väggen) en self guided walk runt stan som jag rekommenderar om ni åker till Dublin och är musikintresserade. Fans och annat löst folk har sprejat graffiti runt hela kvarteret, en del är hälsningar från fans och det andra är nog bara vanligt hederligt klotter.
Grand Canal Theatre. Hela det här området var väldigt förfallet för några år sedan och har nu blivit helt nydesignat. (ett av de sista storprojekten innan recessionen dödade 'Celtic tiger' optimismen) Tänk Potzdamer Platz i Berlin, ett annat ställe där arkitekterna levt ut sina vildaste idéer. Ja, hela området påminner faktiskt om Berlin utseendemässigt, men det är en helt ny stadsdel så vi får se hur den utvecklas, förra året var det bara en byggarbetsplats.
Uppe där vi satt på läktaren. Blev inga bilder under konserten. Dels för att det var fotoförbud, men mest för att det var så mörkt att det inte skulle ha blivit någonting. Det här fotot togs med alla lampor på och ändå är det suddigt.
Här är en recension av konserten: State Magazine
Hon var helt otrolig. Man kunde ha hört en nål falla, så tyst var det. Man blev nästan hypnotiserad av att stirra på henne och hennes band eftersom låtarna var så långa att man verkligen kom in i musiken. Nästan alla låtar var från nya skivan, som extranummer gjorde hon 'Peach plum pear'. Extra kul var det när det blev en liten paus då hon var tvungen att sätta lim på fingrarna eftersom hon berättade att hon nyligen varit på semester och därför hade det hårda skinnet på hennes fingertoppar försvunnit (det här var turnépremiären). Under tiden medan limmet torkade blev det en liten improviserad frågestund.
Hittade ingen video från konserten jag var på, men här är Peach Plum Pear från hennes tidigare Dublin gig för ett par år sen och versionen är väldigt liknande.
Sofia!!! Om hon spelar i Stockholm igen så MÅSTE du gå!
Suzanne och Declan tog bussen hem till Galway efter konserten men jag hade bestämt att stanna en dag till så jag kunde gå på den restaurerade versionen av Metropolis i IFI (Irish Film Institute) på onsdagkvällen.
Onsdagen spenderade jag med att gå på några olika utställningar.
Temple Bar. Var i Temple Bar Gallery och såg en finsk videoutställning.
Sen var jag i Monstertruck och såg en utställning med naturtema.
Powerscourt shopping centre.
Sen var jag i RHA (Royal Hibernian Academy) galleriet och där pågick "Futures 10" en utställning där några av landets mest lovande up and coming artists får ställa ut. Jag kände igen tjejen som jobbade i receptionen dessutom, hon var en av konstnärerna som jag träffade vid förra helgens Claremorris Open Utställning som jag är med i.
Med i utställnngen var två mina favoritkonstnärer verksamma på Irland just nu: Först norska konstnären Magnhild Opdöl. Hon ritar otroligt detaljerade teckningar av döda djur och visar även upp den uppstoppade.
En mus tittar ut ur kattens ända.
Den andra konstnären är Damien Flood. Jag hade en e-mail konversation med honom runt jul när han sett min utställning i White Room Gallery och gillade den. Det har verkligen börjat gå bra för honom sista året.
Pappskulpturer av Niall de Buitléar.
Jag fikade och läste Carl Gustaf Jung och hann även med att köpa två Ingmar Bergman filmer (Persona och Wild Strawberries) och sen var det dags att gå på Metropolis (stumfilms sci-fi av Fritz Lang för er som mot förmodan aldrig hört talas om den). Jag har en dålig utgåva av filmen som jag fick för ett par år sen där bilden är väldigt grynig och det fattas en massa, till och med mer än på den vanliga utgåvan som sålts på DVD innan denna näst intill definitiva version satts ihop av tidigare förlorade delar av filmen som hittades i Brasilien för ett par år sedan. Originalsoundtracket har även det spelats in på nytt (på den utgåvan jag har har de bara satt någon random bombastisk musik) och den 3 september hade filmen nypremiär i National Concert hall med en liveorkester som spelade. Skulle jag gärna gått på men det var samma dag som Claremorris vernissagen. Hur som helst så fick jag iallafall min chans igår kväll.
Jag satt bara och myste hela filmen kan tilläggas. Vilket mästerverk, och dessutom har den ju influerat Blade Runner, så mycket, en av mina absoluta favoritfilmer. Under våren när jag jobbade med Dock Discourse projektet så inspirerades jag mycket av Metropolis och Blade Runner och brukade lyssna på Vangelis Blade Runner soundtrack i ateljén. Jag älskar kvalitets sci-fi.
Det har blivit en hel del Dublin på sistone. Och en hel del bra kultur. Imorgon ska jag demonstrera förresten. Då är det Day of action för National Campaign For The Arts. En reaktion mot föreslagna budgetnerskärningar genom kultursektorn på Irland. Verksamma inom kulturområdet ska föra samtal med politiker och i Galway ska alla som kan sluta upp vid Town Hall Theatre på eftermiddagen för att visa hur många vi är som jobbar med kultur.
Förkylning och andra grejer.
Sean har skaffat skägg (men nu är det inte fullt så långt)
Igår var det dags för vår årliga End of season dinner med turistbyrån. De flesta av sommarpersonalen slutar nu på söndag men jag har fått förlängt kontrakt till 10 oktober. (Skulle egentligen ha slutat 20 sept.) Först visste jag inte om jag skulle tacka ja eftersom jag vill komma igång med konsten igen på heltid och hade planerat att åka till Sverige i början av oktober för att göra research, men sen kom jag på att jag är idiot om jag tackar nej eftersom de betalar så bra och jag ändå kommer att vara arbetslös hela vintern, så jag får skjuta på det några veckor helt enkelt.
Jag var hos läkaren på lunchrasten igår och underökte mitt högra öra. Min trumhinna har känts konstig i ett par veckor och igår förlorade jag nästan hörseln helt på örat. Jag trodde att det kanske var en vaxpropp men det visade sig vara vätska bakom trumhinnan som kommit sig av min pollenallergi i kombination med förkylningsvirus. Var skapligt irriterande att knappt höra vissa grejer kunderna sa. Idag har jag dessutom blivir dunderförkyld, måste snyta mig vart femte minut. Skulle egentligen ha sjukanmält mig men jag kämpade på ändå.
Igår och i tisdags fick jag i uppdrag att dekorera två av skyltfönstren på jobbet. Har aldrig gjort det förr men det var hur kul som helst, och trots brist på rekvisita tycker jag att jag lyckades rätt bra. Första fönstret marknadsför Galway Oyster festival och Ballinasloe Horse Fair:
och andra fönstret marknadsför Tuam Trad music festival och Clifden arts week.
Jag skrev ut noter till irländska folklåtar som jag vek pappersbåtar av.
På kvällen var vi som sagt på middagen med jobbet. Utsikten var fin från restaurangen, Quay Street är stans restauranggata.
Middagen var trevlig, men förkylningen och öronproblemet förstörde ju lite för mig. Sen gick vi till The Quays bar bredvid, men jag gick hem tidigt eftersom jag inte alls kände mig i form, men de andra gick vidare till en nattklubb och såg lite slitna ut när jag kom till jobbet imorse. Men jag mådde ju inte heller bra idag på grund av min förkylning så tur att det var lugnt i infokiosken.
Efter jobbet hade vi ateljémöte, vilket jag också snörvlade mig igenom. Vi tittade på en lokal som vi ska fixa iordning inför vår utställning under Tulca Season of Visual Arts i november. Ser kanske inte så mycket ut just nu, men det är stort och har potential! Det kommer att bli skitbra!
På lördag ska jag till Claremorris och sova på hotell och gå på vernissagen av Claremorris Open utställningen. Ser fram emot det så himla mycket så hoppas jag hinner bli bättre tills dess. En kvinna var och hämtade mina målningar i tisdags, så ska bli spännande att se hur de kommer att hänga sen. Det var 300 ansökande och curatorn valde ut 41 konstnärer som ska ställas ut på olika ställen runt om i stan och sen får man en karta och kan göra en art trail och kolla på allt.
