Mitt liv på Irland

Nu har det gått några månader sen sist, och de har varit innehållsrika, minst sagt!

I början av december var jag nere i Wexford och mottog Wexford Arts Centre Emerging Artist Award, vilken innefattar 45 000kr och en separatutställning där i november/december i år. Det var rätt stort med tanke på att det var över 80 sökande och det har lett till en hel del uppmärksamhet. Jag får hela konsthallen till mitt förfogande vilket innefattar två gallerier. Helt sjukt och fantastiskt!
Nedan är galleri 1. (syns dock bara halva, är lika långt åt andra hållet).

Här är Galleri 2 som ligger en trappa upp. Där har jag tänkt att visa Super 8 film och göra en ljusinstallation.


Sen var det ju jul, och då var jag hemma i Sverige. Jag kom på förstasidan av Motala & Vadstena Tidning och de var hemma hos föräldrarna och gjorde reportage om mig och min konst, så det var kul! Det går att läsa reportaget här: http://ceciliadanell.com/published.html (scrolla nedåt)



Jag hann med att träffa en massa fantastiska människor när jag var i Sverige, vissa hade jag inte sett på flera år!
Så var det julmys hemma hos Emmelie också, vilket tycks ha blivit lite av en tradition vid det här laget, och hon visade sin och Mickes häftiga jukebox.



Här är jag i min vintageklänning som jag hittade i Misoui i Linköping, en jättebra butik! Just när kortet togs skulle våra kära grannar komma på middag.



Jag gjorde även ett hemmagjort utvikbart julkort till grannarna, det var kul att göra för jag har inte pysslat med nåt sånt förut.



Sen hann jag även med att leka demonregissör och spela in en svartvit super 8 film med min bror som skådespelare som ska vara med i Wexford utställningen. Jag klippte den just för ett par veckor sedan. Den handlar om arketyper, persona (masker) och drömteorier och baseras till stor del på Carl Gustav Jungs teorier.
Kostruktivistiskt film set i föräldrarnas lada.

Brorsan med karaktäristisk 50-tals polo.


På nyårsafton var familjen på Motala Lokalrevy. Den var rätt bra, med betoning på rätt, fast vi hade kul ändå och jag gillar Motala Folkets hus, det har nog stans bästa 60-tals arkitektur och jag älskar att kolla på arkitektur.



Jag och brorsan i pausen.


Sen var det tillbaka till Irland där det blev fullt upp direkt med att installera min separatutställning "The Consoling Dream Necessity" i Talbot Gallery, Dublin. Utställningen pågick 11 januari - 4 februari.







Se mer bilder från utställningen på min hemsida: http://ceciliadanell.com/consolingdream.html
På vernissagedagen fick jag ett telefonsamtal från Galways visual arts officer och han berättade att jag tilldelats ett tvåveckors residency på ett artist retreat som heter The Tyrone Guthrie Centre! I stort sett alla landets konstnärer/musiker av rang har varit där vid något tillfälle och man får mat och husrum, tillgång till atelje och bibliotek och får träffa en massa likasinnade konstnärer. Ska bli superkul! Fick senare veta att min kompis Jennifer också tilldelats ett utav de två residency platserna som vår kommun delar ut, fast vi kommer nog inte att vara där samtidigt.

jag var även tillbaka där och gjorde ett artist talk tillsammans med en annan konstnär då vi inför publik pratade om min konst, inspiration, arbetsmetoder etc. i ca en timme. Det var fullsatt och väldigt roligt att göra!



Sen har jag även påbörjat en distanskurs på 15hp vid Gävle högskola om Jungiansk Psykologi. Jag inspireras mycket av hans teorier i min konst och har läst flera av hans böcker på egen hand, men ville lära min mer och göra det mer fokuserat. Mycket att läsa men väldigt intressant!




I slutet av januari var det ett Fundraising gig i Galway Arts Centre och då gjorde min kompis Annas nya band Dott sin första spelning och jag tillfrågades att göra visuals, vilket resulterade i ett hopklipp av gammal och ny animation och film som projicerades bakom bandet när de spelade. En fantastiskt roligt kväll blev det!


Stillbild från pulserande prickar som jag animerade.



Om ni går tillbaka ett par inlägg i bloggen till det som heter "Jag är tillbaka - som Fever Ray" som jag skrev kring Halloween så nämnde jag där att jag kanske gått och blivit lite kär... ja det utvecklades ju till det bästa tänkbara och jag är nu tillsammans med en helt fantastisk människa som heter Keith och är musiker och driver ett litet underground skivbolag här i stan. Jag går runt och känner mig glad och upprymd större delen av tiden! Ikväll ska vi och ett antal personen jag känner till the Roisin Dubh där det spelar fyra band och är en album launch, och Annas band Dott ska spela support så det vill man ju inte missa!

Jag och Keith pratar mycket musik och vi har väldigt liknande musiksmak. När han var i Sheffield förra veckan så köpte han med sig två Kate Bush vinyler till mig. Gissa om jag blev glad, eftersom hon är min absoluta favoritartist. Annars lyssnar vi mycket på Neil Young, Velvet Underground, Joni Mitchell, Syd Barrett och Vashti Bunyan just nu, så det är lite 60/70-tals revival som gäller. Och så har vi båda en förkärlek för rutiga skjortor och hans rum påminner om omslaget till Syd Barret's The Madcap Laughs, minus målade golvplankor då!

Här är förresten ett irländskt 90-tals shoegaze band som han introducerade mig till för ett par dagar sen som heter The Plague Monkeys och som jag är helt såld på. Slog tyvärr aldrig riktigt igenom men här är en av deras videor: (de finns tyvärr inte på spotify)




Nä nu måste jag skynda mig och byta om! Ha det fint alla!