Sockersöta hus och nytt lås
Här är lite av vad jag pysslat med idag.
Jag har även hunnit med att äta lunch med Sean på japanska caféet vid the docks.
Är rätt nöjd såhär långt faktiskt, men idag försöker jag bara få ihop råmaterialet och sen ska det ju fixas en massa.
En massa florsocker överallt är det iallafall. Åh, jag vill bara äta upp min lilla värld haha!
En låssmed var här och bytte lås på vår dörr förut förresten, så nu kan vi sova lugnt. Var ju en del problem med att vår dörr gick att öppna utan nyckel etc. Sen när vi trott att vi hade fixat det så kom det nån manlig besökare till tjejerna som bor granne (de jobbiga grannarna) med en resväska och hade visst fått deras nyckel. Han frågade Sean var nr 17 låg, eftersom de möttes nere i hallen, och Sean sa att det var en trappa upp och sen gick han upp till oss och stängde och låste med säkerhetskedjan som han brukar. Då när han just satt sig i soffan så vreds vår nyckel om och dörren öppnades, det var killen med resväskan. Säkerhetskedjan var ju på så han kom inte in, men dörren öppnades ju iallafall, med DERAS nyckel. Inte så säkert precis. Han trodde att vi var nr 17, men vi är nr 18. Vi klagade till Galway property management och Geraldine, som är vår värd var här igår morse och provade alla tjejernas nycklar i vårt lås, men då funkade det iallafall inte att öppna. Jag hade sagt att en besökare till dem öppnat vår dörr, men tjejen förnekade det hela och sa att de inte haft nån besökare och att det måste varit nån från nån annan lägenhet som gått fel. Hallå, ljugapa, killen frågade efter nr 17 och sen när Sean stängt dörren så hörde han honom gå in i deras lägenhet. De har alltid en massa kompisar och pojkvänner som sover hemma hos dem, men det låtsas de inte om. Sean sa det till Geraldine senare igår sen och sa att han ändå ville ha låset bytt, så idag gjorde de det. Schysst att de fixade det så fort iallafall. Men de där grannarna är ena riktiga typer ändå. Sen hörde jag genom vår dörr på kvällen hur de skrattade och gjore sig lustiga över morgonens episod när de tvingats prova alla nycklar och inte passade ändå. Töntar!
Jaja, nu har vi iallafall nytt lås så man kan sova lugnt om nätterna. Tänk om inte Sean varit hemma, då kunde ju den där killen ha gått in i vår lägenhet med nyckeln och trott att det var deras eftersom han inte tycktes ha varit där förr, och han hade säkert kunnat göra sig smått hemmastadd här innan han kom på att det nog var fel lägenhet han var i. Sånt är inte okej.
Jag har även hunnit med att äta lunch med Sean på japanska caféet vid the docks.
Är rätt nöjd såhär långt faktiskt, men idag försöker jag bara få ihop råmaterialet och sen ska det ju fixas en massa.
En massa florsocker överallt är det iallafall. Åh, jag vill bara äta upp min lilla värld haha!
En låssmed var här och bytte lås på vår dörr förut förresten, så nu kan vi sova lugnt. Var ju en del problem med att vår dörr gick att öppna utan nyckel etc. Sen när vi trott att vi hade fixat det så kom det nån manlig besökare till tjejerna som bor granne (de jobbiga grannarna) med en resväska och hade visst fått deras nyckel. Han frågade Sean var nr 17 låg, eftersom de möttes nere i hallen, och Sean sa att det var en trappa upp och sen gick han upp till oss och stängde och låste med säkerhetskedjan som han brukar. Då när han just satt sig i soffan så vreds vår nyckel om och dörren öppnades, det var killen med resväskan. Säkerhetskedjan var ju på så han kom inte in, men dörren öppnades ju iallafall, med DERAS nyckel. Inte så säkert precis. Han trodde att vi var nr 17, men vi är nr 18. Vi klagade till Galway property management och Geraldine, som är vår värd var här igår morse och provade alla tjejernas nycklar i vårt lås, men då funkade det iallafall inte att öppna. Jag hade sagt att en besökare till dem öppnat vår dörr, men tjejen förnekade det hela och sa att de inte haft nån besökare och att det måste varit nån från nån annan lägenhet som gått fel. Hallå, ljugapa, killen frågade efter nr 17 och sen när Sean stängt dörren så hörde han honom gå in i deras lägenhet. De har alltid en massa kompisar och pojkvänner som sover hemma hos dem, men det låtsas de inte om. Sean sa det till Geraldine senare igår sen och sa att han ändå ville ha låset bytt, så idag gjorde de det. Schysst att de fixade det så fort iallafall. Men de där grannarna är ena riktiga typer ändå. Sen hörde jag genom vår dörr på kvällen hur de skrattade och gjore sig lustiga över morgonens episod när de tvingats prova alla nycklar och inte passade ändå. Töntar!
Jaja, nu har vi iallafall nytt lås så man kan sova lugnt om nätterna. Tänk om inte Sean varit hemma, då kunde ju den där killen ha gått in i vår lägenhet med nyckeln och trott att det var deras eftersom han inte tycktes ha varit där förr, och han hade säkert kunnat göra sig smått hemmastadd här innan han kom på att det nog var fel lägenhet han var i. Sånt är inte okej.
Kommentarer
Postat av: Mimo (fashion stylist i Paris)
Gud vad fint!
Trackback
