Mitt liv på Irland

När vi gick i ettan på konsthögskolan så hade vi som uppgift att föra en "visual diary". Tanken var att vi varje dag på fritiden skulle rita minst en teckning och det fick enbart vara saker ritade ur verkligheten. Allt detta för att vi skulle träna upp vår observationsförmåga. En stor del i detta gick ut på att få teckningarna så precist återgivna som möjligt, då vi hade en modul på några veckor som enbart handlade om oservation av olika objekt och deras struktur. Sen i tvåan var det tvärt om, då tränade vi på att göra mer "fria tolkningar" av saker, rita med vänsterhanden, göra snabbskisser på bara några sekunder osv. Men det var väldigt nyttigt att gå igenom en noggrann observations period i ettan för då övade man verkligen upp sin förmåga att få fram struktur genom skuggning etc.

Jag tycker inte att konst måste vara exakt återgiven, långt ifrån, men jag tycker att det som skiljer en skicklig konstnär från massan är att denne kan - om han bara vill - teckna av saker verklighetstroget. Sen får han gärna göra abstrakta, snabba, galna grejer, men i botten ska denna skicklighet finnas. Så tycker jag.

Följande bilder är gjorda i ettan.


Seans mamma hade köpt ett kolhuvud. "Jag måste få måla av det innan middagen!" sa jag.


Mina vinterstövlar.

Gouache använde jag en del då för att göra så exakt färgåtergivning som möjligt.

Nuuudlar

Släckt lampa

Tänd lampa

Strukturstudier av strandfynd

Mina skor jag köpte i Dublin. Coola, men Sean hatade dem för jag blev så mycket längre än honom ;)

Detta är pannan i köket hemma i Sverige, den gillade min lärare särskilt vill jag minnas. Vi hade ett projekt över jullovet i ettan då vi skulle skildra vårt eget hem. Vi fick även en konstnär var som vi skulle låta inspireras av. Jag fick Anselm Kiefer, som blev lite av en favorit det året.