Screen tryck hela dagen.
Spenderade hela gårdagen med att screentycka loggan på mina lådor jag håller på och tillverkar till min separatutställning i Dublin efter jul. Förra veckan gjöt jag 150 hållare i tenn som också ingår i lådan som kommer att vara till salu och heter "Build your own: Scandinavian loneliness". Det är en kommentar på samhällets marknadsföring av lycka som en handelsvara, bland annat genom strävan efter drömhemmet. En liten nick åt IKEA hållet är det ju också förstås. Fast jag gillar IKEA.
Lórg printmakers, där jag gjorde trycken ligger i utkanten av stan. Min kompis Aisling som jag gick på konsthögskolan tillsammans med är en av de som hjälper till och driver tryckverkstaden så vi träffades på Galway City Museum i måndags och fikade innan hon skjutsade mig ut till Liosban industrial estate för att köpa 30 pappkartonger på Carabay packaging och sen vidare ut till Lórg i Ballybane för att kolla så att allt jag behövde för att trycka fanns redo att använda.
Sen på tisdagen hade jag ett möte på förmiddagen, sen en jobbintervju till ett caféjobb klockan 4. Gjorde mest bara intervjun för sakens skull, för jag har inte tid att jobba förrän efter jul, och i så fall bara halvtid, så chefen tyckte nog att jag var lite av en time waster, haha, men tror han gillade mig ändå. Det slutade med att jag berättade om mitt konstprojekt och han bad mig att skicka en inbjudan till vernissagen och att jag kunde höra av mig igen efter jul. Den mest avslappade intervjun jag någonsin gjort, enbart för att det inte betydde någonting och jag ens inte ville ha jobbet...
Hann även med att fika mer Geraldine, Maria och Sarah i två timmar mellan dessa två möten, vilket var himla kul för jag har inte sett dem på över ett halvår och vi gick ju i samma klass på konsthögskolan, jag, Maria och Sarah delade ju till och med ateljé i två år.
Sen igår så tryckte jag från 10.30 till 19.30 i stort sett non-stop. Hann bara dricka ett par koppar kaffe och äta lite choklad och macka emellan. Jag var helt slut när jag kom hem på kvällen och tror knappt att jag någonsin ätit en så god falafel som den välförtjänade takeaway-middagen jag åt igår kväll. Det var verkligen slitigt att trycka 30 lådor, särskilt med tanke på att det bara går att göra ett tryck och sen måste screenen tas bort från bordet, tvättas, torkas med hårtork, sättas tillbaka, ny färg måste läggas ut och så nytt tryck. Till slut var jag så less på ljudet av hårtorken så det kan ni inte ana! Annars brukar screen:arna ställas i ett torkskåp, men fläkten i torkskåpet var paj, dessutom tar torkskåpet lite längre tid än hårtorken, vilket inte gör något om man bara ska göra ett par tryck, som jag förr gjorde när jag var influerad av Sigmar Polke och screen tryckte vissa delar av mina målningar. Men nu var det ju löpande band tekniken som gällde. Phew!
Jag måste ändå säga att trots att jag målar mest, så älskar jag att jobba med mer tekniska konstformer också, sånt som kräver yrkeskunnande i en viss process. Då känns det verkligen som att man gör något. Jag älskar att blanda olika konstformer och skulle inte - som vissa av mina kompisar - bara kunna måla, för då skulle jag tröttna. Det är därför jag är så glad att jag bemästrar screen tryck, Super 8 filmklippning, viss modellgjutning, svartvit fotoframkallning, mediumformats kameror, digital filmklippning etc. När jag stod där och tryckte och var skittrött så kände jag ända att fan, det här är lycka! Att åstadkomma någonting som man är nöjd med genom en kreativ process är nog bland det bästa i hela världen! Och på bussen hem tänkte jag att nej, jag skiter i att jag har världens mest osäkra liv och alltid har dåligt med pengar medan jag med mina betyg skulle ha kunnat utbilda mig till något helt annat och haft ett högavlönat chefsjobb vid det här laget. Jag skulle inte kunna leva utan att göra det jag gör, det finns liksom inte på kartan. För den tillfredställelsen och lyckan man kan känna i det här yrket när allt jävla slit och all ångest bara ger med sig och det blir bra, det ger jag aldrig någonsin upp! Och då kändes det bra.
På lördag ska jag till London, har inte varit där på snart 4 år! Ska på konsert med Josh T. Pearson i the Barbican på kvällen och sen har jag tänkt ta en sväng till Camden på söndagsförmiddagen, kolla in lite utställningar i Tate Modern, Camden arts centre och National gallery bla. och lite andra grejer. Mitt London, jag som lärde känna det så väl efter tre resor dit när jag gick på konsthögskolan...kommer hem tisdag kväll igen. Hoppas jag inte blir asförkyld tills dess bara, för jag har ont i halsen idag...
Lórg printmakers, där jag gjorde trycken ligger i utkanten av stan. Min kompis Aisling som jag gick på konsthögskolan tillsammans med är en av de som hjälper till och driver tryckverkstaden så vi träffades på Galway City Museum i måndags och fikade innan hon skjutsade mig ut till Liosban industrial estate för att köpa 30 pappkartonger på Carabay packaging och sen vidare ut till Lórg i Ballybane för att kolla så att allt jag behövde för att trycka fanns redo att använda.
Sen på tisdagen hade jag ett möte på förmiddagen, sen en jobbintervju till ett caféjobb klockan 4. Gjorde mest bara intervjun för sakens skull, för jag har inte tid att jobba förrän efter jul, och i så fall bara halvtid, så chefen tyckte nog att jag var lite av en time waster, haha, men tror han gillade mig ändå. Det slutade med att jag berättade om mitt konstprojekt och han bad mig att skicka en inbjudan till vernissagen och att jag kunde höra av mig igen efter jul. Den mest avslappade intervjun jag någonsin gjort, enbart för att det inte betydde någonting och jag ens inte ville ha jobbet...
Hann även med att fika mer Geraldine, Maria och Sarah i två timmar mellan dessa två möten, vilket var himla kul för jag har inte sett dem på över ett halvår och vi gick ju i samma klass på konsthögskolan, jag, Maria och Sarah delade ju till och med ateljé i två år.
Sen igår så tryckte jag från 10.30 till 19.30 i stort sett non-stop. Hann bara dricka ett par koppar kaffe och äta lite choklad och macka emellan. Jag var helt slut när jag kom hem på kvällen och tror knappt att jag någonsin ätit en så god falafel som den välförtjänade takeaway-middagen jag åt igår kväll. Det var verkligen slitigt att trycka 30 lådor, särskilt med tanke på att det bara går att göra ett tryck och sen måste screenen tas bort från bordet, tvättas, torkas med hårtork, sättas tillbaka, ny färg måste läggas ut och så nytt tryck. Till slut var jag så less på ljudet av hårtorken så det kan ni inte ana! Annars brukar screen:arna ställas i ett torkskåp, men fläkten i torkskåpet var paj, dessutom tar torkskåpet lite längre tid än hårtorken, vilket inte gör något om man bara ska göra ett par tryck, som jag förr gjorde när jag var influerad av Sigmar Polke och screen tryckte vissa delar av mina målningar. Men nu var det ju löpande band tekniken som gällde. Phew!
Jag måste ändå säga att trots att jag målar mest, så älskar jag att jobba med mer tekniska konstformer också, sånt som kräver yrkeskunnande i en viss process. Då känns det verkligen som att man gör något. Jag älskar att blanda olika konstformer och skulle inte - som vissa av mina kompisar - bara kunna måla, för då skulle jag tröttna. Det är därför jag är så glad att jag bemästrar screen tryck, Super 8 filmklippning, viss modellgjutning, svartvit fotoframkallning, mediumformats kameror, digital filmklippning etc. När jag stod där och tryckte och var skittrött så kände jag ända att fan, det här är lycka! Att åstadkomma någonting som man är nöjd med genom en kreativ process är nog bland det bästa i hela världen! Och på bussen hem tänkte jag att nej, jag skiter i att jag har världens mest osäkra liv och alltid har dåligt med pengar medan jag med mina betyg skulle ha kunnat utbilda mig till något helt annat och haft ett högavlönat chefsjobb vid det här laget. Jag skulle inte kunna leva utan att göra det jag gör, det finns liksom inte på kartan. För den tillfredställelsen och lyckan man kan känna i det här yrket när allt jävla slit och all ångest bara ger med sig och det blir bra, det ger jag aldrig någonsin upp! Och då kändes det bra.
På lördag ska jag till London, har inte varit där på snart 4 år! Ska på konsert med Josh T. Pearson i the Barbican på kvällen och sen har jag tänkt ta en sväng till Camden på söndagsförmiddagen, kolla in lite utställningar i Tate Modern, Camden arts centre och National gallery bla. och lite andra grejer. Mitt London, jag som lärde känna det så väl efter tre resor dit när jag gick på konsthögskolan...kommer hem tisdag kväll igen. Hoppas jag inte blir asförkyld tills dess bara, för jag har ont i halsen idag...
Ett beställningsjobb.
Nej, jag tänker inte ge mig in i Wedding cake topper branschen som min chef på turistbyrån föreslog. Nu har jag slutat för säsongen men jag jobbar där varje sommar sedan några år tillbaka. I augusti skulle två av hennes kompisar gifta sig, varav killen är australiensare, och hon frågade om jag kunde göra cake toppers åt henne (alltså figurerna på bröllopstårtan i form av brud och brudgum). Jag googlade och kollade lite vad det rör sig om och luskade ut att cernitlera är det bästa materialet att tillverka dem i. Jag mindes när jag var liten och brukade göra broscher i cernitlera som jag sålde till klasskompisar, så det kändes lite kul att få testa på materialet igen.
Det var ioch för sig väldigt ont om tid och sen pga några oförutsedda händelser så hann jag aldrig göra dem till bröllopet, men då lovade jag att jag skulle tillverka dem ändå så hon kunde ge det som julklapp istället. Sen har jag gått och dragit mig för det där i flera veckor och höll nästan på att säga till henne att jag inte kunde göra dem, för den figur jag börjat på hade börjat hårdna och spricka och det kändes segt att börja om. Men så tog jag mig i kragen och spenderade hela förra helgen, 3 dagar med att tillverka figurerna. Väldigt frustrerande, pilligt, tidskrävande och ja, cernitlera är ganska irriterande i jämförelse med vanlig lera, om man böjer den för mycket så spricker den, om man mjukar upp den för mycket med händerna så blir den för mjuk och "lealös" och annars är den för hård. Men ja, jag är ganska nöjd med slutresultatet, även om jag lovat mig själv att detta är en once off och att jag inte tänker ge mig på detta igen.
Innan bakning. Jag fick slut på hudfärgad lera, så fick lappa lite på slutet, men jag målade över det sen.
Killen skulle vara klädd i typisk Aussie utstyrsel med bushman hatt och shorts och tjejen skulle ha brudklänningen på sig. Ja, sen fick de bli sittande för det var för svårt att få det att funka stående när de är så stora, sittande blev de 11cm höga. Jag bakade dem i 1 timme i ugnen och målade med akrylfärg efteråt.
Färdiga! Komplett med korkar i hatten. Var hemma hos Catriona igår kväll tillsammans med ett par andra hon känner och hennes huskompisar och pratade och drack lite vin, och jag såg till att få en av korkarna så jag kunde skära sönder den och göra minikorkar.
Så detta är första och enda gången jag ger mig på detta! Visst, jag är ganska nöjd, men gud vilket slit! Nä tacka vet jag mina egna konstprojekt. Jag gillar inte beställningsjobb alls egentligen, därför är det väl tur at jag inte blev illustratör/grafisk designer som jag först var inne på innan jag gick konsthögskola eftersom jag föredrar att ha fria händer. När jag gick i gymnasiet så var faktiskt tanken att jag ville gå grafisk design och illustration på konstfack. Sån jäkla tur att jag hamnade på fri konst sen på Irland istället.
Det var ioch för sig väldigt ont om tid och sen pga några oförutsedda händelser så hann jag aldrig göra dem till bröllopet, men då lovade jag att jag skulle tillverka dem ändå så hon kunde ge det som julklapp istället. Sen har jag gått och dragit mig för det där i flera veckor och höll nästan på att säga till henne att jag inte kunde göra dem, för den figur jag börjat på hade börjat hårdna och spricka och det kändes segt att börja om. Men så tog jag mig i kragen och spenderade hela förra helgen, 3 dagar med att tillverka figurerna. Väldigt frustrerande, pilligt, tidskrävande och ja, cernitlera är ganska irriterande i jämförelse med vanlig lera, om man böjer den för mycket så spricker den, om man mjukar upp den för mycket med händerna så blir den för mjuk och "lealös" och annars är den för hård. Men ja, jag är ganska nöjd med slutresultatet, även om jag lovat mig själv att detta är en once off och att jag inte tänker ge mig på detta igen.
Innan bakning. Jag fick slut på hudfärgad lera, så fick lappa lite på slutet, men jag målade över det sen.
Killen skulle vara klädd i typisk Aussie utstyrsel med bushman hatt och shorts och tjejen skulle ha brudklänningen på sig. Ja, sen fick de bli sittande för det var för svårt att få det att funka stående när de är så stora, sittande blev de 11cm höga. Jag bakade dem i 1 timme i ugnen och målade med akrylfärg efteråt.
Färdiga! Komplett med korkar i hatten. Var hemma hos Catriona igår kväll tillsammans med ett par andra hon känner och hennes huskompisar och pratade och drack lite vin, och jag såg till att få en av korkarna så jag kunde skära sönder den och göra minikorkar.
Så detta är första och enda gången jag ger mig på detta! Visst, jag är ganska nöjd, men gud vilket slit! Nä tacka vet jag mina egna konstprojekt. Jag gillar inte beställningsjobb alls egentligen, därför är det väl tur at jag inte blev illustratör/grafisk designer som jag först var inne på innan jag gick konsthögskola eftersom jag föredrar att ha fria händer. När jag gick i gymnasiet så var faktiskt tanken att jag ville gå grafisk design och illustration på konstfack. Sån jäkla tur att jag hamnade på fri konst sen på Irland istället.
Jag är tillbaka - som Fever Ray
Ja jag lever. Har bara inte bloggat på mycket länge.
Okej, så lite saker har hänt de senaste månaderna:
Först dog farmor i juni och sen tog det slut mellan mig och Sean i juli. Jag bor numera i ett delat hus mitt i stan på samma gata som ateljén. Jag delar med fyra andra personer, varav den ena, Siobhan, också är konstnär och gick skulptur året under mig. Där bor även en kille som jobbar med film och gör barnprogram, och så två killar till. Det finns en 15 år gammal katt i huset som heter Pax och nyligen flyttade det även in en terriervalp som heter Elwyn. Är minst sagt lite omställning från att ha haft egen lägenhet i fyra år, men jag börjar sakta men säkert komma tillrätta med saker och ting igen efter en ganska omvälvande sommar.
Jag jobbar för tillfället till en separatutställning i Talbot Gallery i Dublin som ska ha vernissage 11 januari. Jag producerar en serie flat packs som heter "Build your own: Scandinavian loneliness" och ska även visa den stora tavlan i förra inlägget och några andra nya tavlor. Jag har även anställt en tjej som heter Fiona som hjälper mig att producera box setet och en konstskribent som ska skriva en text som ska följa med i lådan. jag fick pengar från the Arts Council of Ireland för att göra projektet.
jag har även vunnit ett konstpris som innefattar en ännu större separatutställning nästa år, men det får jag inte skriva om närmare än förrän den officiella press releases släppts, men kan avslöja att det kommer hålla mig sysselsatt större delen av det kommande året.
Jag var Fever Ray på Halloween. Det var fancy dress party i Galway Arts Centre med spökvandring. Väldigt bra kväll!
Detta är ganska sent på kvällen så make upen har börjat smeta ut sig lite, det var fasiken inte helt lätt att måla på sig själv i spegeln. Fick iallafall många bra kommentarer på min utstyrsel med folk som stoppade mig på gatan och ville ta kort.
Imorgon ska jag till the RHA (Royal Hibernian Academy) i Dublin för då har The National Cotemporary Art Fair vernissage. Det är en konstmässa där alla de stora kommersiella gallerierna i landet deltar och jag ska representeras av Talbot Gallery på mässan, så det är kul!
"Within range" Min andra stora tavla till Dublin utställningen. Den är lika hög som trädtavlan. (92x122 cm)
Sen så kanske jag har gått och blivit lite kär på sistone också, men hur det går med det får tiden utvisa. Måste säga att detta har varit ett så jäkla konstigt år: hemska, sorgliga och dåliga saker blandat med spännande, roliga och fantastiska saker. Kan inte klaga på att inget händer i mitt liv iallafall... Vill inte skriva för mycket om mitt privatliv här, det är därför jag inte känt för att blogga på ett tag, men ska försöka ta tag i det igen.
Och sen fick jag veta nyligen att Sofia och Joel väntar barn och ska flytta till Vadstena och det gjorde mig så himla glad för deras skull! Ser fram emot att träffa dem och mysa när jag åker hem och hälsar på till Jul. Och så fick min kusin Jimmy och Zanna en liten Sixten förra helgen. Barnen tycks ploppa ut lite överallt just nu. Själv är jag ungefär så långt från allt det där som man kan komma i mitt liv... på både gott och ont.
Ja, det var en liten uppdatering iallafall.
Okej, så lite saker har hänt de senaste månaderna:
Först dog farmor i juni och sen tog det slut mellan mig och Sean i juli. Jag bor numera i ett delat hus mitt i stan på samma gata som ateljén. Jag delar med fyra andra personer, varav den ena, Siobhan, också är konstnär och gick skulptur året under mig. Där bor även en kille som jobbar med film och gör barnprogram, och så två killar till. Det finns en 15 år gammal katt i huset som heter Pax och nyligen flyttade det även in en terriervalp som heter Elwyn. Är minst sagt lite omställning från att ha haft egen lägenhet i fyra år, men jag börjar sakta men säkert komma tillrätta med saker och ting igen efter en ganska omvälvande sommar.
Jag jobbar för tillfället till en separatutställning i Talbot Gallery i Dublin som ska ha vernissage 11 januari. Jag producerar en serie flat packs som heter "Build your own: Scandinavian loneliness" och ska även visa den stora tavlan i förra inlägget och några andra nya tavlor. Jag har även anställt en tjej som heter Fiona som hjälper mig att producera box setet och en konstskribent som ska skriva en text som ska följa med i lådan. jag fick pengar från the Arts Council of Ireland för att göra projektet.
jag har även vunnit ett konstpris som innefattar en ännu större separatutställning nästa år, men det får jag inte skriva om närmare än förrän den officiella press releases släppts, men kan avslöja att det kommer hålla mig sysselsatt större delen av det kommande året.
Jag var Fever Ray på Halloween. Det var fancy dress party i Galway Arts Centre med spökvandring. Väldigt bra kväll!
Detta är ganska sent på kvällen så make upen har börjat smeta ut sig lite, det var fasiken inte helt lätt att måla på sig själv i spegeln. Fick iallafall många bra kommentarer på min utstyrsel med folk som stoppade mig på gatan och ville ta kort.
Imorgon ska jag till the RHA (Royal Hibernian Academy) i Dublin för då har The National Cotemporary Art Fair vernissage. Det är en konstmässa där alla de stora kommersiella gallerierna i landet deltar och jag ska representeras av Talbot Gallery på mässan, så det är kul!
"Within range" Min andra stora tavla till Dublin utställningen. Den är lika hög som trädtavlan. (92x122 cm)
Sen så kanske jag har gått och blivit lite kär på sistone också, men hur det går med det får tiden utvisa. Måste säga att detta har varit ett så jäkla konstigt år: hemska, sorgliga och dåliga saker blandat med spännande, roliga och fantastiska saker. Kan inte klaga på att inget händer i mitt liv iallafall... Vill inte skriva för mycket om mitt privatliv här, det är därför jag inte känt för att blogga på ett tag, men ska försöka ta tag i det igen.
Och sen fick jag veta nyligen att Sofia och Joel väntar barn och ska flytta till Vadstena och det gjorde mig så himla glad för deras skull! Ser fram emot att träffa dem och mysa när jag åker hem och hälsar på till Jul. Och så fick min kusin Jimmy och Zanna en liten Sixten förra helgen. Barnen tycks ploppa ut lite överallt just nu. Själv är jag ungefär så långt från allt det där som man kan komma i mitt liv... på både gott och ont.
Ja, det var en liten uppdatering iallafall.
