Mitt liv på Irland

Fan, vet ni vad jag drömde i natt?! Jag drömde att jag och mamma var på semester i Belfast, och så frågade hon en taxichaufför om han kunde skjutsa oss till det området där Van Morrison bor, för att hon är så stort fan av honom. Det var kväll och vi åkte jättelänge, till nåt område långt norr om centrum och taxametern tickade på upp till 11 pund, som vi tyckte blev rätt dyrt. Fan, det var ju här i närheten den där Real IRA skjutningen ägde rum! tänkte jag och blev lite rädd. Taxikillen släppte av oss i ett radhusområde som bestod av små låga hus utan trappor, typ som ett äldreboende. Vi gick fram till dörren där han och hans fru bodde och jag ville bara att vi skulle ta ett kort på huset, men då ringde mamma på och en liten tant öppnade. Det var hans fru. Då stod Van där bredvid henne helt plötsligt och han var en jätteliten gubbe och såg riktigt timid ut och sa ingenting medan frun prata. Sen ville mamma ta kort på henne och Van så han lunkade med ut på gården och jag tog fram kameran. Jag tog kortet men det blev alldeles mörkt för blixten var så svag. Jag kom på att jag ställt in svagare blixt på kameran, men det här var inte min systemkamera utan den vanliga lilla kameran, så jag visste inte vilken knapp jag skulle trycka på för att ändra på det, och då började Van röra på sig, så jag hann inte ta något mer kort.

Som tur var så väntade taximannen på oss, så vi kunde åka tillbaka direkt efter och jag tänkte att fan vad coolt, att vi träffat Van Morrison. Men tyckte det var konstigt att han bodde i det lilla radhuset, han som var typ rik stjärna... Haha vilken dröm va?!

---

Måste ha blandat ihop en massa saker, för jag och mamma pratade i telefon igår kväll och vi pratade bla om IRA grejen, och så var ju jag i Belfast nyligen och Van Morrison är därifrån. Jaja, i verkliga livet så är mamma iallafall ett jättestort fan av Van. (haha, rimmar ju). Hon har väl i stort sett alla skivor, lyssnar jämt på honom etc. men han är ju en sån himla surgubbe privat så man nästan retar sig. Minns när vi var på hans konsert i Göteborg 2003. Han var jättebra, men sen orkade han inte ens bry sig om att göra nåt extranummer trots att alla stod upp och klappade skitlänge... jävla gubbe haha!
Men, måste hålla med om att mycket han gjort är bra. Sean har kommit på att han är precis lik Sam Spud, figuren på irländska chipsmärket Taytos påsar. Vi skickade en sån påse till mamma för några veckor sen bara för att retas ;)


Van Morrison?


Sam Spud?

Hade en väldigt trevlig eftermiddag idag. Träffade Sarah på Java's halv 2 och vi drack te, åt scone och pratade i en timme tills Geraldine dök upp och sen satt vi tre och pratade i ytterligare en timme. Har nog aldrig druckit såna mängder te på en och samma gång! Vi beställde tre stora kannor. Fick mig iallafall en ordentlig catch-up med Sarah. Har ju bara träffat henne två gånger sen i somras, senast var på vår graduation i början av november. Fick veta att hennes mamma har bröstcancer, vilket de upptäckte före jul, så hon genomgår chemo nu. Stackars Sarah, hon skulle flytta upp till Galway från Cork efter jul, för både hon och Maria (som också var i samma ateljé som vi i college) har pojkvänner i Galway. Men nu när hennes mamma blev sjuk så ville hon vara hemma tills hon blev bättre, och så har hon en lillebror som går i lågstadiet, så hon har fått ta hand om honom nu när mamman inte orkat. Som tur är så gör de framsteg med behandlingen så förhoppningsvis blir hon bra. Usch, tänk om något sånt skulle hända min mamma... då skulle jag flytta hem på stört. Skulle aldrig orka med att bo här om hon var hemma och var sjuk.


Geraldine, Sarah och jag. (korten är från förra våren)

Sen gick jag och Sarah en sväng till Penney's för att se om vi kunde få syn på Sean, men han var på rast just då. Nu på kvällen har jag kollat på Rasmus på Luffen. Fy fasen vad bra den filmen är! Åh, var så värt att ladda ner den (nu blir jag väl stämd för att säga det) och vänta i timtal på att ladda och sedan bränna, eftersom min dator var så seg på att koda den inför bränningen. Jag är ingen sån som laddar ner mycket grejer, men såna där svenska filmer osv. är ju omöjligt att få tag på här, fast jag kommer att köpa DVDn så småningom och lägga till min samling, filmer och musik som jag verkligen gillar vill jag nämligen ha den köpta versionen att lägga till samlingarna.

Här är några filmer/böcker/saker som jag tycker är asbra och som jag äger men som vissa säkert skulle klassa som barnsliga eller larviga, men inte jag inte. Det är min fantasi, drömmar, verklighetsflykt och nostalgi som får mig att ta mig igenom jobbigare stunder, men som även är en stor inspiration och glädje för mig:

---

*The Chronicles of Narnia samlingsvolym * Båda de nya Narnia filmerna * Alice in Wonderland/Through the looking-glass bok * Alice in Wonderland DVD * Duck Tales samlingsvolym * Wallace and Gromit kortfilmer + Curse of the were rabbit DVD * Madicken 2DVD box * Ronja Rövardotter DVD * Vi på Saltkråkan DVDbox * Kråkguldet DVD * Watership down bok + DVD * Wizard of Oz bok * The Little Mermaid DVD * Bröderna Lejonhjärta DVD * The Brothers Lionheart (engelsk översättning) bok * Ur-Pippi bok * Pingu DVD collection * Winnie The Pooh samlingsvolym * Kullamannen DVD * Emil i Lönneberga och Emil och Griseknoen DVD * Mio min mio DVD * Ture Sventon julkalender DVD * E.T docka * R2-D2, R5-D2, Wall-e, Eve och Marwin robotar...

---

Ja, det är det jag kan komma på, och det här är inte grejer som jag har kvar sen jag var mindre utan sånt jag köpt/fått de senaste åren. Finns säkert mer, sen har jag ju mina Star Wars, Lord of the rings, Matrix, Charlie and The Chocolate factory, Edward Scissorhands etc. filmer, men de är ju vuxemfilmer med.

Jaja, allt ska inte ska vara så seriöst hela tiden, gillar när saker är magiska och fantastiska och mysigt spännande.

Jag har haft den här låten på hjärnan i en vecka, ända sen jag kom hem med Regina Spektor skivan från Belfast. Den finns med på "Soviet Kitch" som jag fick på vinyl i julklapp men den är ju hemma i Sverige. Skivan jag köpte heter "Mary Anne meets the gravediggers and other short stories by Regina Spektor". Det är en blandning av låtar från hennes två första skivor, men mest från den första. Tycker videon är så bra den med så kolla in den!

Igår kväll satt jag på Java's café med laptopen i två timmar och åt Amuse Gueule's (franska tapas) och drack Merlot och skrev på en artikel om utställningen i Ormeau Baths Gallery i Belfast. Ska skriva om den och Niamh McCann utställningen och beroende på vilken som blir best så ska jag skicka den bästa till curatorprograms ansökan.

Förresten så har jag blivit rekommenderad av Niall Moore (som producerade Brochure publikationen jag är med i) till curatorn av ett konstprojekt i Galway. Det handlar om The Galway Docklands, och vi ska skapa utifrån det temat och förhoppningsvis ska det resultera i en utställning lagom till Galway Ocean Race stoppet i Galway. Hamnen ska ju byggas om och de stora oljetankerna ska tas bort så småningom etc. Om det nu blir en utställning av detta så kommer det ju vara hur mycket folk som helst i Galway den veckan som kollar på det! Niamh, curatorn, ville iallafall jättegärna ha med mig. Är ett gäng mer etablerade konstnärer med (som slutade konsthögskolan för några år sen) varav några jag känner igen för att de gått på min skola. Så, det låter spännande helt klart!

Nu ska jag fortsätta jobba på animationen...

Hemma nu efter 6 timmar på bussen. Astrött men nöjd, orkar inte berätta mer nu men imorgon kommer MASSOR med bilder och en noggrann redogörelse :)

Imorse väckte Sean mig med en bukett tulpaner och ett kort. Trevligt sätt att vakna! :)

Jag hade sagt lite sådär i förbigående att jag hellre ville ha tulpaner än rosor, om han nu skulle köpa blommor, så jag fick lila fina.
Sen var jag på iSupply på Sea road och fick mitt kort tryckt på tjockt "kortpapper".


Jag tänkte att jag kan vill ju göra något mer nu när han både gett mig tulpaner och ska bjuda mig på middag på en Italiensk restaurang imorgon kväll, så då tänkte jag att jag fortsätter väl med "the personal touch" och bakar muffins (eller cupcakes, med icing var det jag letade fram ett recept på). Sen gick jag till Shopping centret vid Headford road och köpte en gasballong i form av ett hjärta (mest för att jag själv alltid sen jag var liten har velat ha en gasballong eftersom jag inte fick någon då när jag tjatade eftersom mamma tyckte att det var onödigt att lägga pengar på när luften ändå skulle gå ur dem snart haha!) Jag köpte även muffins ingredienser på Tesco och släpade hem alltsammans.

Sen bakade jag så som det stod i receptet, med self raising flour (vilket alltid jäser mer än man räknar med) och så hade jag ju ingen sån där muffinsplåt som det stod att man skulle ställa formarna i utan körde ändå. Nu vet jag VARFÖR man ska ha en sån där muffinsplåt för alla mina muffins jäste till en enda stor muffins och formarna plattade ut sig. Det var ingen vacker syn när jag öppnade ugnen... jäkla self raising flour, jag föredrar de gamla hederliga svenska recepten.

Så jag fick göra så gott jag kunde och fixa lite choklad icing på toppen och glädjas åt att smaken iallafall inte påverkades, men ack så fula de blev haha! Usch, jag som skulle impa lite på Sean nu när han kommer hem vid 9.


Gud, ska man skratta eller gråta, ser ut som att lekisbarn har bakat. (jag väljer att skratta).

Nu har jag iallafall placerat kortet, ballongen och muffinsen på sängen så ska han få dem sen när han kommer hem. Vilken fixare jag är va haha!

Jag är i Westport just nu. Jag och Sean fick skjuts med hans föräldrar igår eftersom de var i Galway och shoppade och fikade med Carol. Jag gick med dem ett tag på stan men det blev så segt att släpas runt på Dunnes och Penney's i evigheter och kolla på skjortor åt Frank och sånt, så jag var glad när vi till slut packade in oss i bilen. Försökte sova lite på vägen eftersom jag varit uppe sent i flera dagar och var jättetrött. Tyvärr så är det som förgjort på vägarna i västra Irland. Det skakar och hoppar så man blir galen!

På kvällen gick vi till Nepalesiska restaurangen vid floden och åt middag med Anthony och Sean Mc Fadden. Det var mycket trevligt, men tanke att jag inte sett sem sen innan jul. Vi hade några intressanta diskussioner och sen tog vi Anthony's bil upp till Knockranny House Hotel som ligger på en kulle med utsikt över staden och fortsatte prata över en pint. Det är ett lugnt ställe där man kan prata och höra vad alla andra säger utan att skrika, till skillnad från de vanliga pubarna i stan en lördagkväll ;) Vi åkte väl hemåt nån gång runt 1 efter väldigt bra kväll, men sen lade vi oss nog inte förrän runt 3.

Idag hade jag huvudvärk på morgonen, hade dock inte med alkohol att göra då jag bara hade en guinness, utan mer på att jag varit uppe sent i så många dagar, så jag sov till efter 12 nån gång. Nu på eftermiddagen har vi varit hos familjen Locke. Hade inte sett dem på ca 5 månader, så det var väldigt trevligt! Sen åkte jag hem till Seans föräldrar och åt middag medan han fikade med Anthony i Clew Bay Hotel en stund. Nu sitter jag här i soffan, mätt som en plätt, med Mary som kollar på Dancing on Ice... och nu kom moster Kathleen hit också :)

Igår var det så vackert för det var soligt hela dagen och snö på bergen när vi körde in i stan. Men det var för sent att ta kort för det var kväll redan och idag var det inte lika fint väder, förutom på morgonen då jag sov...


Här är ett kort på mig i ateljén i trean, 2007. Saknar att ha en atelje så jäkla mycket! Även om jag bara hade ett hörn och delade den med 3 andra så kunde man iallafall kladda och ha sig som man ville, och så hade vi ju stora gemensamma ateljen också.

Det var så soligt och fint idag så jag gick en promenad på en timme runt Salthill när jag varit på Galway Property Management kontoret, som för övrigt inte gjorde mig ett dugg klokare. Jag frågade vad som skulle hända med ev. renovering av lägenheten, men det var inte bestämt än. Berättade även att vår dörr går att öppna från utsidan utan nyckel, vilket är allt annat än säkert och hon som är ansvarig för vårt hus skulle ringa, men det gjorde hon aldrig sen...

Minns inte om jag skrev det, men för nån vecka sen så hade våra grannar fest som vanligt. Vi hade lagt oss och några stod och pratade i trapphuset utanför oss. Plötsligt brakar det till och någon ramlar in genom vår ytterdörr. Tydligen hade de lutat sig mot dörren och den hade gett vika. Jag skruvade åt skruvarna som låset sitter med eftersom de var lite lösa och trodde att det var ordnat. I natt vid tre efter att jag varit ute satt jag på soffan med datorn en stund. Lamporna var släckta och plötsligt sprakar någon till vår ytterdörr så den flyger upp på vid gavel. Jag såg inte ut i hallen utan hörde det bara och såg ljuset från trapphuset flöda in i lägenheten innan den smällde igen då vi har automatisk stänganordning. Jag öppnade och ropade ut i trapphuset, men det var ingen där. Varför gör man så? Ville grannarna skrämmas för att vi rapporterat dem till property managment kontoret för oljud och hoppande som ledde till sprickorna? var det någon annan från förra festen som skulle testa om dörren förtfarande var trasig? man undrar ju, och vi har ju värdesaker: datorer och kameror m.m och folk tycks ju veta om det här också! Nu låser vi med säkerhetskedjan när vi är hemma men när vi inte är det då?? vi ska ju till Westport över helgen! Sånt här gör ju att man mår mer dåligt och blir orolig...

Nu åter till min promenad iallafall.






Vi lever för de soliga dagarna i det här landet. De är inte många, men ack så underbara!

Vid fyra åt jag sen lunch med Sean på Wa Café och sen köpte jag ett bivaxljus i hälsoaffären som jag har tänt nu. Det är lite mysigt men jag vill åt lukten, men den känner jag bara när jag är någon decimeter ifrån det...

Iron deficiency anemia is characterized by pallor (reduced amount of oxyhemoglobin in skin or mucous membrane), fatigue and weakness. Because it tends to develop slowly, adaptation occurs and the disease often goes unrecognized for some time. (---) lightheadedness can also be associated with iron deficiency anemia.

Så står det på wikipedia. Nu sa de inte att jag hade anemia (för få röda blodkroppar), utan substantial iron deficiency, så vet inte om det gått riktigt så långt ännu, men jag tycker att symptomen stämmer precis. Jag var hos doktorn och fick provsvaren idag och mina järn värden är väldigt låga. Det förklarar varför jag känner mig så otroligt trött hela tiden (idag kunde jag inte gå ur sängen förrän klockan 13.00, huvudet kändes som en sten och jag kunde inte lyfta det från kudden. Orkade bara inte, och ändå lade jag mig klockan 1, så var ju inte uppe hela natten precis... Jag har haft huvudvärk från och till de två sista dagarna och inte orkat med nånting, kännt mig andfådd vid minsta ansträngning etc. och förra veckan så svimmade jag ju som bekant. Först trodde jag att tröttheten etc. hade med förkylning att göra, men nu har jag inte varit förkyld på över 2 veckor, så det var det ju inte.

Nu har jag iallafall fått järntabletter som jag ska ta en varje dag i 3 månader och sen vill de ta prover på mig igen om 5 veckor. De ska fylla i så jag får medical card också, så det var snällt! Vi pratade lite om diet och vad som är bra att äta och eftersom jag är vegetarian så är det extra viktigt att jag ser till att få i mig järn. Jag som trott att jag äter ganska bra med grönsaker, nötter, soyabiffar och färs, frukt osv. men tydligen missar jag ändå mycket järn och b vitamin genom att äta alldeles för lite mörkgröna grönsaker som broccoli och dessutom så dricker jag rätt mycket te och sköterskan sa att om jag dricker te i samband att jag ätit någon b vitamin och järnrik mat så gör tannern i teet att kroppen inte kan ta upp det. Därför måste jag akta mig för att dricka svart te direkt efter maten etc. Något jag inte hade en aning om! Jag har hört förr att "kaffe på maten" inte är bra för att det hämmar kroppens upptag av vitaminer i maten, så det hänger väl samman.

Jag åt sushi på Wa Café efteråt och drack en flaska apelsin och morotsjuice och tog min järntablett, eftersom vitam c rik mat tydligen hjälper kroppen att ta upp järn. Sen var jag i Charlie Byrnes bookshop och hittade två riktiga luntor till böcker. En antoligi om Utopiska ideer inom literaturhistorien (bla Thomas More, Marx, Hitler, Orwell etc.) samt en tjock studielitteratur om Museum studies, som jag borde fördjupa mig om jag vill ha en karriär som curator eller jobba på museum över huvud taget. Verkar intressant iallafall. Kan ju vara bra att läsa lite sånt innan man börjar en utbildning inom nåt sånt så man vet lite i förväg.

Jag köpte en highlighter och post it lappar så jag kan markera intressanta grejer. När jag studerat till uppsatser i college etc. så stryker jag under, skriver upp grejer etc. men inte när jag läser böcker på fritiden, vilket är enormt irriterande när man kommer ihåg nåt man har läst och kanske vill använd i något man själv skriver etc. och sen inte för allt i världen kan hitta det

Aiofe frågade om jag ville komma med dem till en gratis konsert i the Roisin i kväll men jag är verkligen inte i form så jag får tacka nej, tyvärr. Då står man ju hela tiden också och det orkar jag inte med.

För övrigt så har jag gått och gäspat hela dagen och känner mig som en sömngångare, så hoppas verkligen jag kan få tillbaka min energi snart!

Några av mina favorit icke skönlitterära böcker.

Vi var i Java's och drack kaffe och vin och läste till kvart i ett på natten. Stans bästa café helt klart, och så har de öppet till två också. Idag vaknade jag av att telefonen ringde runt kvart över 10. Det var en hantverkare som ville kolla på sprickorna som vi rapporterat i väggarna och taket. Trodde att de redan kollat på det en annan dag när vi inte var hemma, men som tur var hade de inte det då det var extremt stökigt hos oss den dagen. Jag kastade mig ur sänger, slet på mig kläderna och försökte plocka undan lite grejer och bädda sängen medan han var på väg upp. Puh!

Han tog bilder och kollade på alla sprickor i väggar och tak och sa att putsen släppt från väggen, plus att vi båda konstaterade att den ena långa sprickan har funnits där förr, fyllts igen men nu uppträder på nytt så egentligen måste både halva sovrumstaket och ena väggen knackas ner och göras om. Det skulle i så fall betyda att vi måste tömma det rummet helt och sen få in hantverkare i ca 3 dagar för att åtgärda det hela. Var ska vi då sova? Han skulle ge report till property management kontoret och se vad de ville göra. Själv skulle jag inte ha nåt emot att vänta tills vi flyttar efter sommaren, för det är ju ingen bärande vägg eller annat livshotande, bara fult. Men det sa jag inte, så får se vad som händer.

Skulle vara skillnad om man fick allt ommålat och snyggt som man själv vill ha det, men här får man inte välja färg eller ändra om nåt ändå.

Jag sa till honom att lägenheten över oss egentligen är en vind utan fönster som gjorts om till lägenhet med takfönster och så fort folk rör sig, hoppa etc. där uppe så gungar hela huset och det orsakar sprickorna. Det var inte tänkt som lägenhet!

Jag och Sean tog tåget ut till Athenry igår kväll. Tar bara 15 min, första stoppet mot Dublin. Brian hämtade oss vid stationen och Carol hade lagat jättegod wok, nudlar och lax marinerad i soya, socker och sesamfrön. Till fikat hade hon bakat en god sockerkaka med päron och äpple i. Carol är verkligen bra på matlagning.

Efter middagen gick vi in i Brians study och ringde andra systern Laura i Swaziland via datorn. Hon använde inte skype utan nåt annat program som jag inte minns vad det hette för skype funkar visst inte bra i Swaziland. Var jättekul att prata med Laura allihop på samma gång med mikrofonen och högtalarna, bortsett från nån halv sekunds fördröjning så kunde man knappt tro att hon satt på andra sidan jordklotet. Carol brukar ringa sin syster rätt ofta och de pratar nån timme nästan varje vecka. Ben och Callum kom och pratade lite de också, så Carol introducerade sammanlagt fem "mystery guests" när alla vi sade hej, haha! Sen visade hon en massa foton från när hon och mamma Mary var i Afrika i september och hälsade på Lau. Hade inte sett dem förr eftersom de var på Carols dator.

Senare kollade vi på TV, Green Street om fotbollshuliganerna i London. Den filmen hade Sean sett på bio för några år sedan men vi hade inte sett den. Den var bra. Vi pratade lite vidare med Carol tills klockan blev runt ett och sen gick vi och lade oss. De var på IKEA i Belfast innan jul och köpte skåp till studyn, garderober till pojkarna och en skitcool världskarta de har på väggen i ena gästrummet.

En sån karta vill jag också ha! Då skulle jag sätta små nålar på de platser jag varit på ;) (vilket inte skulle bli särskilt många, Carol däremot har rest över hela världen eftersom hon jobbade för American Airlines förr och fick massa gratis/billiga resor).

Ben hade fått en megalåda med lego i julklapp och jag hjälpte killarna att bygga vidare på deras fire station. Enda grejen med mig är att när jag får tag i nåt sånt där så tar designern i mig över och jag vill bygga värsta storslagna grejen och sen när man just börjar bli nöjd så slår ungarna sönder allting! haha!


I pojkarnas playroom
Callum fyller tre den 18 februari och Ben blir fem i maj. De växer så det knakar, Ben föddes två veckor innan jag flyttade till Irland 2004, så jag brukade leka med honom rätt mycket när han bara var ett par år, men nu ser vi dem inte så ofta. Helt otroligt vad snabbt de lär sig grejer ändå, Callum är jättesnabb på att lära sig eftersom han tar efter Ben, han kan redan räkna till tio fast han inte ens fyllt 3 år! Vart skitimponerad när han räknade våningarna på legobyggnaden. De är helvilda men gud vad söt Callum är alltså, alla säger att han ser precis ut som Sean gjorde som liten, så om vi får en son i framtiden så hoppas jag han blir lika gullig!




Köket. Carol och Brian har ett väldigt snyggt och modernt hus, speciellt efter irländsk/engelsk standard. Dock har vi ganska skild smak hon och jag. Jag gillar mer retro grejer, färglada saker etc. medan hon föredrar kolonialstil, brunt, grönt, creme färgat. De har inte byggt huset själv, men köpte det som ett "tomt skal" så all inredning fick de själva komma på.

Vardagsrummet. De hade brasan tänd igår kväll, synd att inte våran lägenhet har någon öppen spis för det är alltid mysigt.

På vägen hem stannade vi till vid Briarhill shopping centre och vi hann med att handla lite mat på Dunnes. Det var trevligt att träffa familjen Brady igen, och att träffa dem till vardags, för sista gångerna vi setts så har det enbart varit på barnkalas med en massa andra folk, med Seans föräldrar etc.

Hur fan lyckas jag ibland alltså!? Ja det kan man ju undra efter att ha läst det jag nu ska berätta:

Idag hade jag tre saker jag skulle göra; jag skulle hämta ut veckans utbetalning plus julpengarna på posten. Jag skulle sedan gå till banken och sätta in dem på mitt konto och sist men inte minst så var det signing på Social Welfare kontoret klockan 2. Detta inträffar en gång varje månad, man får köa och sen skriva under ett papper för att visa att man fortfarande är arbetssökande och bor i krokarna.

Jag hade först tänkt äta lunch innan jag gick dit, men tyckte jag hade lite ont om tid och ville inte stressa så jag väntade med det tills efter. Det var en megakö, som snirklade sig runt hela rummet och jag hamnade någonstans i mitten då jag kom dit vid kvart i två. Det var varmt, mycket folk och ingen luft. Plösligt började jag känna mig lite konstig. Hoppas jag inte blir dålig och svimmar, tänkte jag, det skulle just vara snyggt! Jag försökte fokusera och ta några djupa andetag, men det hjälpte inte, jag började se lite suddigt och det susade i huvudet, så jag satte mig på en stol i närheten och böjde mig framåt för att få syre till huvudet. Folk undrade nog vad jag höll på med, det var ju ca 100 pers därinne.

Efter ett par minuter ställde jag mig i kön igen, annars skulle jag ju förlora min plats, och det var en sån himla lång kö. Sen tog det inte lång stund innan det svartnade för ögonen, sen minns jag bara hur jag känner att folk tar tag i mig och drar upp mig och sätter mig på en stol. Jag vet inte om jag ramlade på någon, för jag slog mig inte... Jag var alldeles kallsvettig och snurrig och folk sade till mig att hålla huvudet mellan benen. Två män som jobbade där såg efter hur det stod till och man skickade efter te och bisquits och frågade om det fanns någon de skulle ringa åt mig, men Sean var ju på jobet och då har han ändå inte sin mobil. De tog även mitt welfare kort och registrerade mig så jag slapp kön. En tant kom snart med en kopp te med socker i, för att jag skulle få upp blodsockernivån igen, en våt trasa och tre digestivekex som jag satt där och åt medan jag kvicknade till. Sen ville inte Margaret, som tanten hette släppa iväg mig själv, så hon följde mig ända hem. Så himla snällt! Hon undrade om jag var under mycket press, nu när jag var arbetslös och om det kanske hade bidragit till min svimning.

När jag kom hem så vilade jag i en halvtimme, och sen gick jag till japanska cafét och mötte Sean. Så fort jag åt mat så blev det bättre och nu mår jag som vanligt. Men lite läskigt var det allt att svimma, och nu vet nog alla vem jag är haha, ställde ju till med en liten scen där!!

Har inte svimmat på åratal, men det hände vid några tillfällen när jag gick i låg och mellanstadiet. Minns hur jag svimmade i luciatåget i trean. Då var det också varmt och man fick stå upp länge och jag var lite förkyld. Jag svimmade även när vi tränade till en våravslutning i kyrkan och min kompis jonas tog emot mig innan jag slog i stengolvet, och så svimmade jag en gång när vi tränade nån sånggrej inför ett framträdande i fyran och då blev min fröken så orolig, så sen när vi sjöng kör inför föräldrarna så stod alla upp utom jag som fick sitta på en stol, så att det inte skulle hända igen - kände mig lite utpekad haha!! Men nu är det ju 10 år sedan minst, även om jag fått lite yrsel några gånger men inte svimmat. Jag måste ha lågt blodtryck eller något!

Ja, man måste ju skapa lite drama vid såna där långdragna tillfällen ;) egentligen så var det ju lite bra: Jag slapp kön, fick gratis fika och sällskap hem hahaha!

På eftermiddagen idag så åkte vi på utflykt till Lillsjön. Där spelade vi lite bandy på larv och fikade kaffe och bullar. Jag har inte stått på ett par skridskor sedan 2003 (och har aldrig varit särskilt bra kan tilläggas) men det var riktigt kul! Skulle däremot inte våga visa mig i ishallen i stan, för då skulle jag skämmas bland alla småbarn som åker så bra jämfört med en själv haha!

Det var ett lager frost/snö på isen, så den var inte särskilt hal, men det gick rätt bra ändå, för den var slät och fin åtminstone.

Haha!!!



Johnny och mamma







Sen när vi fikade så skulle mamma ta kort på oss och då  råkade hon trycka på nån knapp så att någon mätnings kurva kom fram på skärmen och hon visste inte vad det var. "Vad är det här för en skidmätare?!" sa hon och vi fick värsta skrattanfallet (det behövs inte mycket), vaddå skidmätare? tyckte vi, vi har väl inte haft något med skidor att göra? Det var tänkt att vi skulle se lite bra ut, men sen så skrattade jag så jag tjöt, med bulle i munnen som jag inte kunde svälja och johnny försökte behålla ansiktet men ser ändå helknasig ut! Haha! Jag invigde min nya thermos och ställde koppen på krönet av stenen, då värmde den upp snön lite så att den började åka kana över en meter nerför berget utan att vare sig spilla eller ramla och då skrattade vi såklart ännu mer, och sen var jag tvungen att stoppa fingrarna i kaffet eftersom de var helt stelfrusna... Ja haha, ibland har man kul åt så lite!

Nu är det nytt år och alla brukar hålla på med såna där årskrönikor. Jag nöjer mig än så länge med att göra en veckokrönika istället. Jag har bara inte kommit mig för att uppdatera sedan juldagen. Har haft så många kort att ladda upp och så mycket att sammanfatta att jag inte orkat ta tag i det och så känns det inte så bekvämt att sitta här ute i hallen och skriva, då Johnny åter lagt beslag på den långa kabeln.

Well, well, förra lördagen var iallafall farmor hemma hos oss på middag. Vi åt lax som mina föräldrar fått av Seans mamma och pappa i julklapp och drack kaffe. Det var trevligt, trots att farmor är väldigt snurrig nu för tiden och säger om samma saker och frågor ett flertal gånger. Men, det var riktig julstämning med massor av tända ljus och god mat.



På förmiddagen innan farmor kom så gick jag och Johnny på en lång promenad till ett berg med utsikt över en sjö söm heter Frännsjön. Det är så vackert där! En gång när vi var små så hade en varg förirrat sig ända ner till våra trakter och satt och ylade uppe på berget. Vi hörde den, och så såg vi vargspår i snön efteråt.



Det var en så vacker, kall och solig dag. På vägen hem träffade vi våra grannar Robban och Mia som har sommarhus nära oss och som var nere från Stockholm i ett par dagar så vi pratade med dem lite grand.

På söndagen gick jag ensam en lång promenad i en annan skog. Då var det rimfrost på träden och kallt och fint. Jag försöker gå så mycket promenader i skogen som jag kan nu när jag är hemma för det får jag aldrig tillfälle till annars för vi har ingen skog där vi bor.



Då tittade jag på vackra isformationer i Kvarnsjöbäcken. Det låg en gammal kvarn där förr i tiden, men nu finns bara stengrunden kvar. Jag tog ett par kort med mobilkameran eftersom det var så fint.

Sen kände jag att jag ville hitta på någonting och fick för mig att ta bussen själv till Motala och Vadstena för att kolla på måndagen. Om man åker med mamma eller någon annan så går man mest och kollar i affärer och pratar, men nu kände jag för att gå lite själv och insupa atmosfären av de två städerna och tänka tillbaka på när jag ofta vistades där. En annan anledning att jag åkte till stan var att jag absolut var tvungen att få tag på tredje delen i Maria Gripes skuggserie på biblioteket. Jag fick ju del 2 och 4 i julklapp och nästan sträckläste del två "...och de vita skuggorna i skogen" och blev just klar kvällen innan och nu var jag bara tvungen att få reda på hur det skulle gå. Jag tyckte så mycket om de böckerna när jag gick i femman-sexan, men de håller faktiskt väldigt bra än måste jag säga! Jag blir lite sådär nostalgisk när jag kommer hem och vill leta reda på och uppleva saker jag minns från förr.

Jag lånade alltså "Skuggornas barn" på biblioteket och blev sittandes där och läste i någon timme (hade kommit till stan redan strax före 10). Sen gick jag till Gallerian för att kolla lite på rean och där stötte jag ihop med Helena inne på Lindex så då gick vi och kollade på skor bla. ihop och hon köpte ett par snygga, höga stövlar. Själv blev det bara strumpor på H&M, för de jag haft med var alla i tvätten. Sen skulle hon gå hem så då åt jag veggo nacho tallrik på Med Eller Utan (som är ett av mina favoritställen i stan) och sen tog jag bussen till Vadstena runt två. Innan bussen gick så promenerade jag en sväng nere vid kanalparken och hamnen. Det var vackert men kallt och mina fingrar höll på att förfrysa när jag skulle ta kort.






När jag kom till Vadstena så hade det blivit jättekallt, och min jacka är ju inte så tjock, men jag beslöt mig för att ändå gå en promenad från brandstationen och bort till vår gamla gymnasieskola och runt förbi klosterkyrkan för att minnas gamla tider. Tänk att det redan gått 4,5 år sedan vi gick där. Gud, jag saknar verkligen Vadstena, någon mysigare liten stad får man leta efter. Jag gillar att gå runt och titta sådär själv ibland, för då kan man tänka tillbaka och minnas allt kul man gjorde för länge sedan på dem platserna, när man går med någon så pratar man ju så mycket och är så inne i det man gör just nu att det blir annorlunda. Jag tittade i Klosterkyrkan och sen spatserade jag längs affärsgatan som var så mysigt upplyst av mashaller. Jag fikade på Gamla Konditoriet och där träffade jag på min kusin Emma som var där och fikade med en tjej som hon är personlig assistent åt. Vi pratade lite, men hann inte så mycket eftersom hon ju jobbade.


Vadstenagymnasiet


Klosterkyrkan. Tycker den är så vacker!


Mysiga lilla Vadstena. Skulle mycket hellre bo här än i Motala.

En annan anledning till att jag ville åke själv till Vadstena var att jag ville gå till Birgittasystrarna och hälsa på. Jag gjorde praktik hos dem sommaren 2003 under Birgittajubileet och skrev projektarbete om Heliga Birgitta i skolan. Jag tyckte att de var helt underbara. Skojfriska, trevliga och jag har faktiskt saknat dem en hel del: Särskilt Syster Maria och Monika som vi jobbade med i gästhemmet. Syster Maria är så trevlig och är en sån där människa (som det finns rätt få av) som man känner att man kan prata med om saker som man inte skulle nämna för vem som helst för att hon liksom förstår en. Hmmm, tror inte riktigt jag kan förklara det där, men vissa personer känner man något slags band till som gör att man kan komma dem nära. Jag var och hälsade på hos dem ett par gånger när jag fortfarande gick i skolan i Vadstena, men de hade alltid något på gång med sina tidegärdsböner, sysslor, besökare etc. och själva klostret har ju klausul och deras dag är så inrutad så man kan inte bara komma där och klampa in liksom...

Nu hör ju till saken att jag inte är en religiös person, även om nog de flesta fick den uppfattningen när jag praktiserade hos nunnorna. Jag tyckte bara att det var så intressant att lära mig om hur de levde, om Birgitta etc. och så utstrålar hela klostret ett sånt lugn att man verkligen får tid att fundera mycket och försöka förstå sig själv, träffa en massa otroligt trevliga människor som jobbade där förutom nunnorna, och så skalade man bort vardagens stress och larm och slapp TV, internet etc. Kunde sitta där i rosenträdgården och läsa, lyssna på systrarnas tidegärdssång, dricka kaffe ute på gården, spela kubb mot nunnorna vid strandpromenaden och gå ärenden i Vadstena. Jag har faktiskt saknat de där veckorna som jag var där, för det var så otroligt mysigt och trevligt! Nu för några dagar sedan hade jag också plockat fram en rad urklipp, dagbok etc. från min projektarbetstid och det fick mig att vilja besöka dem igen.

Jag vet att de sjunger Vesper runt halv fem och sedan har mässa kvart över 5, så jag tyckte att bästa sättet var att gå till vespern och mässan och sen förhoppningsvis kunna byta ett par ord med dem efteråt. Jag ångrade mig nästan när jag klev in i kyrkan, de skulle säkert inte ens känna igen mig längre. Mitt hår har blivit längre och färgats rödbrunt istället för cendré, jag har klippt lugg och så har det ju gått 5 år och de har haft en massa sommarflickor och folk hos dem sen dess...

I den katolska mässan så gör man ju fredshälsning och då vände sig alla nunnorna mot oss andra som var där (en handfull folk, ett par av dem jobbade jag med under Birgittajubileet när alla de 60 utländska nunnorna kom på besök). Den ena av dessa två kvinnor kände igen mig direkt och hälsade, den andra vet jag inte säkert. Systrarna kollade på mig, de kände nog igen mig men kunde inte riktigt placera mig verkade det som. Syster Monika hälsade men såg konfundersam ut. Syster Maria kände iallafall igen mig, för hon såg så glad ut!

Efteråt kom Sr Maria fram till mig och drog med mig till matsalen i gästhemmet där vi fick en pratstund bara vi två. Jag fick veta hur de hade det och jag berättade för henne en massa om om själv och hur jag har det på Irland. Hon hade kollat på min hemsida sa hon. Sen ordnade hon så jag fick kvällsmat tillsammans med gästerna i gästhemmet. Där träffade jag också på Syster Monika som sa att hon funderat hela mässan på varför jag såg så bekant ut, men sen blev hon jätteglad när hon såg vem det var. Vid kvällsmaten pratade jag med en äldre kvinna som bott i Amsterdam i 18 år men nu flyttat hem till sverige, en tjej från Grekland som var på besök i Sverige och en tjej från Lettland som jobbade i gästhemmet. Besöket var över förväntan! Var så otroligt kul att få prata med Syster Maria på tu man hand och de andra var så trevliga de med! Önskade nästan att jag också kunde jobba där som sommarflicka så att man fick uppleva allt fint i Vadstena igen. Men, då ska man ju helst vara troende och vilja vara där för att fördjupa sin tro, och det är ju inte jag, hur mycket jag än försöker, haha! och så får man ju bara mat och husrum och lite fickpengar jag behöver pengar... Jaja, trevligt att besöka dem var det iallafall och det väckte många minnen.

Sen igår så var det ju Nyårsafton, men det blev bara att vi var hemma med familjen. Jag blev dock bjuden till en nyårsfest på Irland av min kompis Catriona, men det hade jag ju lagom nytta av när jag var här haha! Vi hade det iallafall trevligt med familjen och vår kusin Fredrik som sov över och spelade en massa Guitar Hero med Johnny, han på trummor och Johnny på gitarr, de är värsta proffsen, men så är ju Fredde trummis på riktigt också.

Vi åt god middag, drack rödvin och champagne och jag lekte med min nya KAMERA! För jo, mamma och pappa hade sagt att jag skulle få 3000 kr som del i den systemkamera som jag velat köpa en längre tid men inte haft råd med. Så hade de rea på Expert i stan och dagen innan hade vi kollat in en NIKON D80 där, som jag velat ha i evigheter, eftersom jag har en Nikon F80 som är filmmodellen och som jag älskar och då kunde jag ju använda samma objektiv. Den kostade 5990kr utan objektiv, ca 2000 mindre än vanligt så vi beslöt att slå till. Först köpte jag bara huset, utan objektiv eftersom jag har ett par i Irland redan, men så kändes det så trist att inte kunna ta några kort i Sverige nu, så vi gick tillbaka och jag köpte ett 18-55mm objektiv för 999kr. Jag fick även stor rabatt på ett 4GB minneskort. Så jävla glad jag är nu!!!!! Jag har fått min drömkamera!!! Jag älskar ljudet av slutaren, hur bra den ligger i handen, hur lätt den är att hantera.... Sen spenderade jag några timmar med att testa olika små funktioner och blixtstyrkor och grejer, är ju ingen nytta av att ha en så dyr kamera om man bara använder den automatiska inställningen hela tiden, för då utnyttjar man ju inte dess kapacitet. Dessutom kan jag ju en hel del om kamerafunktioner eftersom jag håller på med fotografi och har fotat med många olika slags kameror, så det är riktigt kul!! Jag har alltid varit mera av en Nikon är Canon person och DEN ÄR SOM EN DRÖM...


Nu kan jag äntligen börja jobba med mina animationsprojekt på allvar igen. Har ju legat lite på is sedan jag slutade college eftersom jag inte haft tillgång till någon bra digitalkamera.


Vi hade lite kul med nyårspipor och roliga masker (som vi haft sen vi var små) innan tolvslaget.



Det här kortet på mamma och pappa är helt priceless hahaha!!



GOTT NYTT ÅÅÅÅÅRR!!!

Idag gick jag en trevlig promenad till andra sidan av Frännsjön med mamma och pappa. Jag tog självklart med kameran och testade den lite.


Jag såg en sån söt liten gulsparv som satt och solade sig vid stallfönstret





Solen höll precis på att gå ner



Vacker natur



På vägen hem gick vi förbi istidsgrottan. På 1800-talet var den tjuvgömma åt de ökända tjuvarna Gert och Tektor, står det på en skylt vid grottan. Vi tyckte det var så spännande att gå dit när vi var små. Där hittade vi även en burk med penna och block i och en massa folk som skrivit i datum och namn, det var en Geocatching grej, jag kollade upp vad det var på internet (och det stämde med vad min brorsa trott) folk leket en lek med sina GPSer och letar efter gömda burkar och när de hittar rätt så skriver de ner namn och datum i blocket och ibland byter de saker också som de lägger i burken. Spännande!!!

Sen på kvällen kom moster Gunvor och Stefan och fikade innan de hämtade Fredde. Det var trevligt!

Idag spelade vi Trivial Pursuit - jag vann, på julafton spelade vi ett frågesport spel och Jakten på afrikas diamant - jag vann båda. Förra julen vann jag både på Trivial Pursuit och Scrabble båda gångerna. Måste bara få skryta lite haha! ;) Enda Johnny alltid kommer att klå mig i är filmkunskap, vi fick ett filmfrågesport spel som heter "Scene it" till x-box och Johnny vann stort båda gångerna, men så är han ju filmnörd också med över 500 DVD filmer...

Igår var jag och mamma på julottan i Godegårds kyrka på morgonen. Vi brukar åka dit och i år var det inget svårt att gå upp för de hade flyttat fram det til klockan 8 istället för 7, men det var nästan sämre tyckte jag för då var det redan ljust när man var där, medan det annars varit beckmörkt när man kom till kyrkan och gryning först när det var slut...

Godegårds Kyrka
Jag åt gröt till frukost och lyssnade på Pink Floyd skivan och läste "...Och de vita skuggorna i skogen" av Maria Gripe tills jag somnade och vaknade först vid 2. Vi spelade Scene it, varje omgång kom Johnny etta, jag tvåa, pappa trea och mamma sist, så det säger väl bara hur nivån på vår filmkunskap ligger haha! Vi gick en promenad i mörkret på kvällen och sen satt jag och läste större delen av kvällen och hörde på musik. Den boken är så himla bra och tar mig verkligen tillbaka till barndomen!

Idag har vi bara varit hemma också. Förr hade vi alltid julkaffe med mormor och två av mina mostrars familjer, men mamma och mormor och min ena moster har varit osams sen i somras så det blev inget i år. Jag håller på mamma, hon ska inte behöva be om ursäkt när de andra har gjort fel, men det är inget jag tänker gå närmare in på här. Vi har iallafall haft en lugn dag med familjen. Borstat Blenda och Blacken, haft Så liten (kaninen) inne i köket och hälsat på fåren och gett dem mat. Sen körde vi som sagt Trivial Pursuit och nu försöker jag övertala Johnny att han antingen kopplar in Sega Megadrive konsolen eller att jag får träna lite på Guitar Hero för annars kör han bara hela tiden!

Mamma Mia var kul och lättsam sådär på julaftonskvällen och nu i kväll ska vi se Den vita masajen som jag gav mamma i julklapp eftersom hon tjatat om hur bra de böckerna är hela hösten. Innan dess ska vi nog kolla in Selma Lagerlöf serien på ettan och se om det är något att ha.

Här kommer några kort från julafton:


Bänkade framför Kalle



Julmiddag. Min första vegetariska julafton. Jag var helnöjd; åt makaronlåda, rödbetssallad, veggo bullar och korv (som smakade nästan som de vanliga faktiskt), griljerad kålrot istället för skinka och så lutfisk inte att förglömma för jag äter fisk, så därför är jag ingen riktig vegetarian.



Tur att mamma introducerat makaronlåda och morotslåda på julbordet, för just makaronlådan är en av mina favoriter!



Jag ställde upp kameran och tog kort på oss i väntan på julklappsutdelningen. Brorsan ville vara tomte och tog på den gamla tomteutrustningen och det är faktiskt kul när tomten kommer! Roligare än att bara dela ut klapparna.





Mina julklappar



Kvällsfika innan Mamma Mia.

Mysigt!

Jag fick ett skrattanfall idag i lastbilen på Örebrotravet. Jag satt och fikade med Johnny och försökte säga några vitsiga saker och så såg vi att rutan hade immat igen, så då sade jag "Jag rimmar så det immar" och fick ett lång skrattanfall, ett sånt där som pågår i flera minuter tills man har tårar i ögonen!

Det har varit full rulle sen jag skrev sist och jag har inte riktigt hunnit gå in på internet. Jag och mamma var i Norrköping i onsdags och kollade på konstmuseet och julhandlade. Det var riktigt trevligt och vi hittade flera julklappar och fikade på ett café och åt grekisk sallad på en paviljong. Jag skulle nog kunna tänka mig att bo i Norrköping faktiskt.


På Norrköpings konstmuseum



De hade nog den  vackraste julbelysningen jag någonsin sett, stora stjärnor upphängda i träden vid Kristinaplatsen.

På fredagen var jag med Johnny och letade julgran, men vi högg ingen för pappa hade visst redan varit och hämtat två granar och vi försökte bara se om vi kunde hitta någon som var finare, men vi var inte riktigt säkra så vi märkte bara ut en och gick sedan en promenad i skogen i skymningen, så tlllslut såg man nästan ingenting, men det var mysigt för jag hade inte gått i en skog på ett helt år!



På kvällen bakade vi pepparkakor och kollade på Hitchkocks "Rear window" (Fönstret mot gården) som var så jäkla bra, jag måste se fler Hitchkock filmer!

Igår var jag med Johnny hemma hos farmor och fikade på medtagna lussebullar och pepparkakor och så öppnade hon sina julklappar. Hon fyller 90 nästa år och har blivit lite dement så hon frågar om samma grejer och glömmer en massa saker, men hon blev så glad att vi kom och vi hade det trevligt med henne.



Sen åkte vi en sväng till mormor och fikade ännu mer och hälsade på hennes nya katt Jesper. Det var trevligt att träffa henne också.





Idag var vi alltså på Örebrotravet och tävlade med en häst som pappa tränar, det var kul för jag har inte varit på trav på länge och jag var med Johnny på publikläktaren mesta tiden och köpte några tomtar på en liten julmarknad de hade där. Tyvärr blev hästen bara åtta, fast hon vann för några veckor sedan så för hoppningsvis går det bättre nästa gång.

Nu ska vi göra knäck och kola och imorgon ska jag hälsa på Helena!

Hemma hos familjen sen igår. Resan gick bra och Johnny hämtade mig i Linköping. Åt veggo burgare på Max och handlade lite ute i Tornby. Jag köpte lite svenskt lösgodis som vi åt i bilen och vi stannade till en snabbis hos Adolf och hämtade en stereo som Johhny skulle låna. Kul att se hur han bor. Sen var det hem till gården som gällde. Mamma hade kommit hem från jobbet och hon och pappa var glada att se mig såklart! Johnny gjorde supergod mozarella och olivsallad.

Idag har jag hälsat på djuren och haft Så Liten inne en stund. Vi har spelat lite Little Big planet, Kina schack och kollat på kort från Irland på datorn. Imorgon ska jag med Johnny till Motala och kolla lite. Skönt när han har bil så man kan ta sig någonstans när både pappa o mamma jobbar. Sen på torsdag ska vi kanske till Norrköping och julhandla.

Nu är det mesta packat och klart. Jag ska sätta ny henna färg i håret nu och sen fika lussebulle med Sean. Har inte skrivit på ett par dagar och det beror på att jag varit i Westport från fredag eftermiddag till imorse. Åkte dit själv med ett bussen på fredagen och sen kom Sean på kvällen efter jobbet. Under tiden hann jag med att spela kort med Mary, moster Kathleen och deras kompis Tina och även veckla ut och klä deras julgran. Det var väldigt trevligt! Sen på kvällen gick jag med Sean till nepalesiska restaurangen och åt middag.

Westport by night
På lördagen pyntade vi det sista, jag julhandlade och strosade runt lite i Westport, fikade varm choklad med Sean och sen gjorde jag Irish Coffee och vi kollade en del på X-factor finalen samt åt chinese takeaway och spelade några mer partier kort på nattkvisten.

Marlene's Chocolate heaven

Hos Hastings


Jag får alltid äran att veckla ut grenarna på plastgranen, men se så fint det blev!

De gamla takterna sitter i, trots att det är minst 2 år sen jag gjorde Irish Coffée

Mys!

Imorse åkte vi allihop till Galway och de andra julhandlade lite medan vi gick hem en stund och sen träffade vi Seans syrra Carol med familj och fikade med dem. Det var trevligt att se dem för jag har inte sett dem sen i våras(!) pojkarna har vuxit jättemycket, Callum pratade inte sist jag såg honom.

Callum, Ben, Brian och Carol

Vintersol på Quay Street
På eftermiddagen gick jag och Sean en promenad i det vackra vädret och sen handlade jag lite smågrejer jag behövde och Sean köpte en varmare jacka han ska ha med till Sverige i januari och nu har jag packat och sytt dit ändtrådarna på mina vantar så man kan använda dem. Klockan 02.15 går bussen till Dublin, sen går flyget 07.15 till Skavsta och jag tar sedan Flygbussen till Linköping där min bror ska hämta mig. Trevligt men trött kommer jag nog vara då för jag har så svårt för att sova på nattbussen...


Det här ser ju nästan ut som sommar! (fast det var lite kyligt i luften)


Cross street

Idag var det så vackert, så vackert i Galway, precis så som man vill minnas det, alltid!

Idag gick vi inte upp förrän 12 igen! Fattar inte hur vi lyckats vända på dygnet så totalt... Vädret var bra, så jag och Sean gick en lång promenad på 1,5 timmar ut längs Corrib river tills vi nådde slottsruinen där ute. Jag minns att jag visade på kartan åt en massa turister var den låg när jag jobbade på turistbyrån men hade aldrig varit där ute själv. Nu ligger den ju på andra sidan floden mot var vi gick, så ska nog ta en cykeltur ut dit någon gång och kolla på den på närmare håll





Sen åt vi på japanska cafét. Jag åt vegetarisk sushi och rostat grönt te. Det var gott! Efteråt kollade jag på intressanta fotoböcker från 60 talet i Charlie Byrne's bookshop i ett tag och sen gick jag hem och kokade knäck. Fick för mig att göra det ikväll eftersom jag köpt små bakformar, som jag för övrigt aldrig sett i någon affär här förr. Jag hade ett julkort med ett micro knäck recept, men körde det i kastrull istället. Blev förvånad över hur fort det blev klart, mindre än 15 minuter och det var jättesegt! Hemma brukar vi få koka knäcken i minst en halvtimme... Kanske har att göra med att irländsk grädde är krämigare och sirapen är tjockare. Knäcken blev bubblig, men väldigt god. Ända dåliga är att den fastnar i formarna, för de är inte smörpappersformar utan bara något vanligt papper som fnasar sönder sig när man försöker dra bort det, antagligen avsett för chokladpraliner. Jaja, förutom att det sätter sig i tänderna helt så går det ju att stå ut att äta dem ändå.

Väldigt gott, väldigt onyttigt.

Idag är Sean ledig så vi hade en riktig sovmorgon och gick inte upp förrän 12. På eftermiddagen tog jag bussen ut till Wellpark för att kolla på mikrofoner och testa om de funkade till min dator tillsammans med iMic, men ser ut som att jag ändå måste köpa en preamp, och har ingen lust att lägga 1500kr på det just nu, så det får vänta. Tittade på julsaker i Atlantic Homecare när jag ändå var där ute och köpte en liten porslins pepparkaksgubbe till pappas xmas hamper. Eller Pappa-kaks-gubbe som jag nog ska kalla den haha!

Sen gick jag förbi marknaden och köpte lite surdegsbröd innan de packade ihop. Tjejens portmonnä var sönder och när hon skulle växa en 20 euro sedel så tappade hon ut en 50 euro sedel på marken framför ståndet. Som tur var såg jag den och gav tillbaks den, tur att det inte var någon oärlig person som såg den för man får nog sälja en hel del bröd för att komma upp i 500 kr. Jag köpte en lite Smoked gubbeen ostbit också och sen begav jag mig hemåt. Vid bron bredvid vår gata hade julgransförsäljarna dykt upp. Det luktade så gott av alla granar som var uppradade längs bron.



Sen hände det allra värsta. När det är kallt så blir mina fingrar som isbitar och krymper lite, och helt plötsligt upptäckte jag att jag inte hade på mig min förlovningsring längre! Jag visste inte om den glidit av i väskan när jag rotade efter telefonen för att ta det här fotot eller om den fallit av tidigare. Jag skyndade mig hem och hällde ut väskans innehåll på golvet. Den var inte där! Jag var just på väg att gå ut och leta (ganska meningslöst) när jag upptäckte att den låg i papperspåsen som osten låg i. Där drog jag en lättnadens suck vill jag lova. Hatar när man tappar smycken, men en bröllops eller förlovningsring är ju ändå det allra värsta!

Minns för två jular sedan när mamma gick med mig till en juvelerare och jag fick välja ut ett par fina örgängen med gröna stenar och ett matchande halsband till julklapp. Sen på en av mellandagarna så var vi i Linköping och handlade och plötsligt kände jag att jag bara hade ett örhänge på mig. Det andra såg jag aldrig till mer. Sånt känns så himla sorgligt!

Nu ska jag snart kolla på the X-Factor, har inte kollat på det så många gånger den här hösten, förr följde jag ju alltid det, men det blev inte lika kul när Sharon Osbourne slutade i panelen för hon kom alltid i bråk med alla ;) Minns när Leona Lewis vann, tänk att det gått så himla bra för henne, det går ju knappt att tro. Simon Cowell skrattar nog verkligen när han går till banken; han är skaparen av Idol konceptet, manager åt Leona, Il Divo etc och är domare i x-factor och American Idol...

Känner för att se någon film sen, men vet inte vilken.

Imorgon är jag så sur för allt clashar: Det är en filmfestival med alternativ film och en 60-tals film jag jättegärna vill se klockan 8 i Nun's Island theatre, sen går nästa avsnitt av Brittiska Wallander samma tid på TV och till råga på allt så spelar Irish Pink Floyd (ett tribute band) i Roisin Dubh på kvällen! Måste ALLT vara samma kväll?! Funderar på att gå på Pink Floyd grejen dock, för som mamma sa, en film går ju alltid att få tag i och kolla på själv, medan konserter är svårare.

Idag har jag bakat som bara den! Och ätit så mycket pepparkaksdeg att jag mår illa...

Det blev massvis med pepparkakor och jag brände inte en enda plåt, det är nog nästan rekord!



Man tager det man haver heter det ju. Eftersom det inte finns några plåtar till vår ugn och de knappt säljer såna små som passar längre eftersom ugnen är så gammal (och jag inte tänker spendera 100kr på en plåt till en ugn som inte ens är min) så bakade jag på undersidan av en pajform och vek några lager aluminiumfolie till en disposable plåt. Går det med.



Så här skulle skålen jag gjorde igår kunna komma till användning.


Ett berg med pepparkakor. Så många blev det.

i kväll har Sean lovat att vi ska på middag i BK's winebar, det franska stället vid the quay. Han betalar och jag förväntar mig rödvin och kanske musslor och pommes. Vi får se, gillar det stället!

Såg att I'm from Barcelona spelar i The Rosin Dubh som ligger runt hörnet på lucia. Funderar starkt på att gå dit för "We're from Barcelona" är ju en skitbra låt, fast jag har inte deras skiva eller så, så jag har inte hört så mycket annat med dem. Har varit på ett par andra Svenska band i The Roisin; Jenny Wilson och Suburban Kids With Biblical Names.

Jag lyssnade på julskivorna jag laddat ner för några dagar sedan. Vissa var fina, bra julsånger och andra var med 80-tals band man helst vill glömma, haha! Men fick in lite stämning iallafall, trots regn och rusk ute.