Everything
Detta är titeln på animationen jag håller på och jobbar med. Det kommer ta ett tag, sånt här är väldigt tidskrävande, men kul är det. Fixade det sista råmaterialet i köket idag, och nu håller jag sakta men säkert på att redigera ihop det.
Imorgon ska jag och Sean till Dublin över dagen. Ska inte shoppa något alls, för vi har alldeles för lite pengar för det, särskilt som jag var i Belfast förra helgen. Har mycket jag måste hinna, ska till en open studio day i Moxie studios, gå på Karin Mamma Andersson utställningen i Douglas Hyde gallery och en annan utställning i Green on Red gallery. Sean ska kolla på sitt, så han kommer nog inte med till gallerierna, men vi åker iallafall ihop och träffas väl nånstans och äter lunch iallafall.
Hela dagen har jag hållit på med animationen, förutom ett par timmar på förmiddagen när jag skrev på en artikel om utställningen i Ormond Baths i 1,5 timmar i Amnesty International. Så, därför har det inte blivit mycket uppdaterat.
Så här en torsdagskväll
Mitt köksbord är som en grön prinsesstårta med florsocker på. Jag testade att ta några kort med mina kookin filter och teleobjektiv. Jag gillar mina filter, borde använda dem oftare. Så, dessa har inte blivit fixade i Photoshop.
Elsa Beskow - Solägget.
Mitt bohemiska liv. Köksbordet är ett animations set, jag försöker laga middag utan några ytor att vara på, halva köket tas upp av en överfull torkställning (clothes horse) och resten är en enda röra. Hej hopp, här bor jag!
Sockersöta hus och nytt lås
Här är lite av vad jag pysslat med idag.
Jag har även hunnit med att äta lunch med Sean på japanska caféet vid the docks.
Är rätt nöjd såhär långt faktiskt, men idag försöker jag bara få ihop råmaterialet och sen ska det ju fixas en massa.
En massa florsocker överallt är det iallafall. Åh, jag vill bara äta upp min lilla värld haha!
En låssmed var här och bytte lås på vår dörr förut förresten, så nu kan vi sova lugnt. Var ju en del problem med att vår dörr gick att öppna utan nyckel etc. Sen när vi trott att vi hade fixat det så kom det nån manlig besökare till tjejerna som bor granne (de jobbiga grannarna) med en resväska och hade visst fått deras nyckel. Han frågade Sean var nr 17 låg, eftersom de möttes nere i hallen, och Sean sa att det var en trappa upp och sen gick han upp till oss och stängde och låste med säkerhetskedjan som han brukar. Då när han just satt sig i soffan så vreds vår nyckel om och dörren öppnades, det var killen med resväskan. Säkerhetskedjan var ju på så han kom inte in, men dörren öppnades ju iallafall, med DERAS nyckel. Inte så säkert precis. Han trodde att vi var nr 17, men vi är nr 18. Vi klagade till Galway property management och Geraldine, som är vår värd var här igår morse och provade alla tjejernas nycklar i vårt lås, men då funkade det iallafall inte att öppna. Jag hade sagt att en besökare till dem öppnat vår dörr, men tjejen förnekade det hela och sa att de inte haft nån besökare och att det måste varit nån från nån annan lägenhet som gått fel. Hallå, ljugapa, killen frågade efter nr 17 och sen när Sean stängt dörren så hörde han honom gå in i deras lägenhet. De har alltid en massa kompisar och pojkvänner som sover hemma hos dem, men det låtsas de inte om. Sean sa det till Geraldine senare igår sen och sa att han ändå ville ha låset bytt, så idag gjorde de det. Schysst att de fixade det så fort iallafall. Men de där grannarna är ena riktiga typer ändå. Sen hörde jag genom vår dörr på kvällen hur de skrattade och gjore sig lustiga över morgonens episod när de tvingats prova alla nycklar och inte passade ändå. Töntar!
Jaja, nu har vi iallafall nytt lås så man kan sova lugnt om nätterna. Tänk om inte Sean varit hemma, då kunde ju den där killen ha gått in i vår lägenhet med nyckeln och trott att det var deras eftersom han inte tycktes ha varit där förr, och han hade säkert kunnat göra sig smått hemmastadd här innan han kom på att det nog var fel lägenhet han var i. Sånt är inte okej.
Jag har även hunnit med att äta lunch med Sean på japanska caféet vid the docks.
Är rätt nöjd såhär långt faktiskt, men idag försöker jag bara få ihop råmaterialet och sen ska det ju fixas en massa.
En massa florsocker överallt är det iallafall. Åh, jag vill bara äta upp min lilla värld haha!
En låssmed var här och bytte lås på vår dörr förut förresten, så nu kan vi sova lugnt. Var ju en del problem med att vår dörr gick att öppna utan nyckel etc. Sen när vi trott att vi hade fixat det så kom det nån manlig besökare till tjejerna som bor granne (de jobbiga grannarna) med en resväska och hade visst fått deras nyckel. Han frågade Sean var nr 17 låg, eftersom de möttes nere i hallen, och Sean sa att det var en trappa upp och sen gick han upp till oss och stängde och låste med säkerhetskedjan som han brukar. Då när han just satt sig i soffan så vreds vår nyckel om och dörren öppnades, det var killen med resväskan. Säkerhetskedjan var ju på så han kom inte in, men dörren öppnades ju iallafall, med DERAS nyckel. Inte så säkert precis. Han trodde att vi var nr 17, men vi är nr 18. Vi klagade till Galway property management och Geraldine, som är vår värd var här igår morse och provade alla tjejernas nycklar i vårt lås, men då funkade det iallafall inte att öppna. Jag hade sagt att en besökare till dem öppnat vår dörr, men tjejen förnekade det hela och sa att de inte haft nån besökare och att det måste varit nån från nån annan lägenhet som gått fel. Hallå, ljugapa, killen frågade efter nr 17 och sen när Sean stängt dörren så hörde han honom gå in i deras lägenhet. De har alltid en massa kompisar och pojkvänner som sover hemma hos dem, men det låtsas de inte om. Sean sa det till Geraldine senare igår sen och sa att han ändå ville ha låset bytt, så idag gjorde de det. Schysst att de fixade det så fort iallafall. Men de där grannarna är ena riktiga typer ändå. Sen hörde jag genom vår dörr på kvällen hur de skrattade och gjore sig lustiga över morgonens episod när de tvingats prova alla nycklar och inte passade ändå. Töntar!
Jaja, nu har vi iallafall nytt lås så man kan sova lugnt om nätterna. Tänk om inte Sean varit hemma, då kunde ju den där killen ha gått in i vår lägenhet med nyckeln och trott att det var deras eftersom han inte tycktes ha varit där förr, och han hade säkert kunnat göra sig smått hemmastadd här innan han kom på att det nog var fel lägenhet han var i. Sånt är inte okej.
Början på en ny animation
Nu har jag byggt upp en liten värld med mina IKEA teburkar, som ska föreställa höghus.
Här är två bilder av vad jag hållt på med de senaste timmarna:
Det här setet som jag byggt upp på köksbordet är lite svårare att jobba med än tidigare set eftersom det är beroende av dagsljus, och det skiftar ju en hel del med sol/moln etc. Jag har nämligen en bakgrund med blommönster över fönstret och har sen tonat ner det med ett vitt tyg över, så att det blir mjukt motljus. Nu blev det skymning, så fick sluta för dagen. Granarna har jag klippt av grenarna på en buskplanta jag köpte i Woodie's DIY tidigare idag. Den var lite brun på ena sidan så den var nersatt till en euro, perfekt tyckte jag eftersom jag skulle klippa sönder den iallafall.
Så nu är alltså köket en animationsstudio och jag kommer vakta som en hök på Sean så han inte river något tills imorgon. Han kan vara lite klumpig av sig haha, igår var vi på en pub som ligger runt hörnet och drivs av en australiensare och heter The Salt House. Vi hade en intressant diskussion och Sean rör gärna på armarna när han pratar, så han stjälpte ut en hel pint 6 procentig tysk öl i knät på mig så mina jeans luktar gammalt fyllo märkte jag idag när jag skulle ha på mig dem, så de åker i tvätten...
Alltså, jag älskar sånt här!
Här är två bilder av vad jag hållt på med de senaste timmarna:
Det här setet som jag byggt upp på köksbordet är lite svårare att jobba med än tidigare set eftersom det är beroende av dagsljus, och det skiftar ju en hel del med sol/moln etc. Jag har nämligen en bakgrund med blommönster över fönstret och har sen tonat ner det med ett vitt tyg över, så att det blir mjukt motljus. Nu blev det skymning, så fick sluta för dagen. Granarna har jag klippt av grenarna på en buskplanta jag köpte i Woodie's DIY tidigare idag. Den var lite brun på ena sidan så den var nersatt till en euro, perfekt tyckte jag eftersom jag skulle klippa sönder den iallafall.
Så nu är alltså köket en animationsstudio och jag kommer vakta som en hök på Sean så han inte river något tills imorgon. Han kan vara lite klumpig av sig haha, igår var vi på en pub som ligger runt hörnet och drivs av en australiensare och heter The Salt House. Vi hade en intressant diskussion och Sean rör gärna på armarna när han pratar, så han stjälpte ut en hel pint 6 procentig tysk öl i knät på mig så mina jeans luktar gammalt fyllo märkte jag idag när jag skulle ha på mig dem, så de åker i tvätten...
Alltså, jag älskar sånt här!
Belfast dag 4 (22/02/09)
Jag checkade ut från hostelet och åt frukost på ett café bestående av tre nygräddade tjocka pannkakor med lönnsirap. Sen gick jag in till stan för att se om man kunde lämna sitt baggade på Victoria station, för även om killen på hostelet sagt att jag kunde lämna det där så tyckte jag att det var lite långt att behöva gå ändå ut dit för att hämta det innan bussen gick. Tyvärr hade de ingen left luggage facility, det enda var turistbyrån, men de öppnade inte förrän klockan 1 på en söndag. Jag gick bort till andra stationen, central, som ligger en bra bit bort och som tur var fick jag lämna baggaget i deras förrådsrum, trots att de inte hade baggageskåp heller, så det var snällt.
Min plan för dagen var att ta bussen ut till IKEA eftersom jag ville köpa de där plåtburkarna som jag vill använda till min animation och som aldrig anlände från e-bay. Ikea öppnade dock först 12, så jag gick runt lite i stan och kollade först. Det var soligt och fint med alla affärer var stängda. Jag drack te på ett fränt café som heter Muriel's och har lite Paris-bordell tema med sammetssoffor, svartvita kort på kvinnor, levande ljus i glasflaskor och BH:ar som hänger från ljuskronorna.
Som jag sagt förr så är Belfast väldigt kontrastrikt. Först går man runt på vissa gator och det ser ut som vilken storstad som helst, och sen går man in på nån sidogata och möts av något hus med urblåsta glasrutor eller som man ser har utsatts för en mordbrand etc. som den här gamla arkaden tex...
Tyckte den här var rolig:
Bussarna gick inte så ofta på en söndag, men tog en 12.40 som gick till IKEA iallafall. Det ligger i utkanten av stan i ett borough som heter Holywood. Det finns en militäranläggning i Holywood som vi åkte förbi och där var det minst 5 meter höga staket och en massa taggtråd som gällde igen.
Jag har aldrig varit på IKEA utomlands förr eftersom det inte finns i Irländska republiken, den här var något mindre än den i Linköping som jag var på i julas, men ändå rätt liknande, som IKEA alltid är. Jag gick igenom det rätt snabbt eftersom jag redan kollat där med mamma och pappa vid jul och det är ju samma möbler. Hittade iallafall ett set små köksknivar, sex psykadeliska glas, en grön fleecefilt jag ska ha som gräs till animationen och sen burkarna, som jag för övrigt köpte 3 set av då de bara kostade 1.90 pund styck, som ska vara höghus.
Det blev inga svenska köppbullar för mig i restaurangen, eftersom jag inte äter kött, men likväl en räk och äggmacka och lite fikabröd. Kändes som att man var i Sverige, men så kollade man ut genom fönstret och såg ett stort grått fält med berg i bakgrunden...
IKEA, i Sverige eller nån annan stans i världen.
Jag var självklart mycket intresserad av att kolla in utbudet i svenska matavdelningen, mitt svenska hjärta slog nästan dubbla slag vid åsynen av blåbärssoppa och Lexands knäcke. Nu var det ju dock inte så länge sen jag var hemma i Sverige, och då tog jag ju med mig lite godis hit etc. så det hade nog varit en annan sak om jag sett all denna svenska mat i höstas när jag inte varit hemma på nästan ett år.
Köpte iallafall kalles kaviar (som jag ska ha till ägghalvorna i påsk), vi brukade alltid göra ägghalvor med dill, grädd och kaviar blandat vid påsk hemma och jag har aldrig kunnat göra det här eftersom kaviar inte finns att få tag på. Köpte även ett paket blåbärssoppa, Wästgöta ost, knäckebröd, ballerina kex och kexchoklad.
Det är inte förrän man bor utomlands som man blir patriot haha! Alla folk från östeuropa kan ju köpa sina matvaror hela tiden eftersom det finns massor av östeuropeiska affärer överallt, de har t om polska bagerier, säljer polska tidningar, hyr ut polska filmer etc. här på Irland, men om man är Svensk så är det värre. Är fortfarande sur för att Dunnes Stores slutat sälja svenskt tunnbröd, som de gjorde i något år 2007-2008. Var väl ingen som handlade förutom jag, folk förstod ju inte vad det var ;)
Sen åkte jag tillbaka till stationen där jag lämnat min ryggsäck och kånkade allting bort till Victoria station, som är längre att gå än man känner för med fem väskor/påsar och en buss som går till Dublin om bara 20 minuter... Jag hann iallafall, även om det blev lite svettigt.
Åkte alltså från Belfast 16.00, kom till Dublin 18.30, åkte mot Galway 19.00 och kom fram till Galway 22.10. Det var min resa det.
Här är grejerna jag köpte: En blå vintage klänning med urfin spetskrage. Lite stor, men ska sy in den på sidorna, IKEA grejerna, skivor med Regina Spektor, Radiohead och Smashing Punpkins, robot t-shirt från Pull and Bear, djur t-shirt och persikofärgad kofta från H&M, örhängen från topshop, whiskey och så jackan och maten förstås. Jag är mycket nöjd!
Min plan för dagen var att ta bussen ut till IKEA eftersom jag ville köpa de där plåtburkarna som jag vill använda till min animation och som aldrig anlände från e-bay. Ikea öppnade dock först 12, så jag gick runt lite i stan och kollade först. Det var soligt och fint med alla affärer var stängda. Jag drack te på ett fränt café som heter Muriel's och har lite Paris-bordell tema med sammetssoffor, svartvita kort på kvinnor, levande ljus i glasflaskor och BH:ar som hänger från ljuskronorna.
Som jag sagt förr så är Belfast väldigt kontrastrikt. Först går man runt på vissa gator och det ser ut som vilken storstad som helst, och sen går man in på nån sidogata och möts av något hus med urblåsta glasrutor eller som man ser har utsatts för en mordbrand etc. som den här gamla arkaden tex...
Tyckte den här var rolig:
Bussarna gick inte så ofta på en söndag, men tog en 12.40 som gick till IKEA iallafall. Det ligger i utkanten av stan i ett borough som heter Holywood. Det finns en militäranläggning i Holywood som vi åkte förbi och där var det minst 5 meter höga staket och en massa taggtråd som gällde igen.
Jag har aldrig varit på IKEA utomlands förr eftersom det inte finns i Irländska republiken, den här var något mindre än den i Linköping som jag var på i julas, men ändå rätt liknande, som IKEA alltid är. Jag gick igenom det rätt snabbt eftersom jag redan kollat där med mamma och pappa vid jul och det är ju samma möbler. Hittade iallafall ett set små köksknivar, sex psykadeliska glas, en grön fleecefilt jag ska ha som gräs till animationen och sen burkarna, som jag för övrigt köpte 3 set av då de bara kostade 1.90 pund styck, som ska vara höghus.
Det blev inga svenska köppbullar för mig i restaurangen, eftersom jag inte äter kött, men likväl en räk och äggmacka och lite fikabröd. Kändes som att man var i Sverige, men så kollade man ut genom fönstret och såg ett stort grått fält med berg i bakgrunden...
IKEA, i Sverige eller nån annan stans i världen.
Jag var självklart mycket intresserad av att kolla in utbudet i svenska matavdelningen, mitt svenska hjärta slog nästan dubbla slag vid åsynen av blåbärssoppa och Lexands knäcke. Nu var det ju dock inte så länge sen jag var hemma i Sverige, och då tog jag ju med mig lite godis hit etc. så det hade nog varit en annan sak om jag sett all denna svenska mat i höstas när jag inte varit hemma på nästan ett år.
Köpte iallafall kalles kaviar (som jag ska ha till ägghalvorna i påsk), vi brukade alltid göra ägghalvor med dill, grädd och kaviar blandat vid påsk hemma och jag har aldrig kunnat göra det här eftersom kaviar inte finns att få tag på. Köpte även ett paket blåbärssoppa, Wästgöta ost, knäckebröd, ballerina kex och kexchoklad.
Det är inte förrän man bor utomlands som man blir patriot haha! Alla folk från östeuropa kan ju köpa sina matvaror hela tiden eftersom det finns massor av östeuropeiska affärer överallt, de har t om polska bagerier, säljer polska tidningar, hyr ut polska filmer etc. här på Irland, men om man är Svensk så är det värre. Är fortfarande sur för att Dunnes Stores slutat sälja svenskt tunnbröd, som de gjorde i något år 2007-2008. Var väl ingen som handlade förutom jag, folk förstod ju inte vad det var ;)
Sen åkte jag tillbaka till stationen där jag lämnat min ryggsäck och kånkade allting bort till Victoria station, som är längre att gå än man känner för med fem väskor/påsar och en buss som går till Dublin om bara 20 minuter... Jag hann iallafall, även om det blev lite svettigt.
Åkte alltså från Belfast 16.00, kom till Dublin 18.30, åkte mot Galway 19.00 och kom fram till Galway 22.10. Det var min resa det.
Här är grejerna jag köpte: En blå vintage klänning med urfin spetskrage. Lite stor, men ska sy in den på sidorna, IKEA grejerna, skivor med Regina Spektor, Radiohead och Smashing Punpkins, robot t-shirt från Pull and Bear, djur t-shirt och persikofärgad kofta från H&M, örhängen från topshop, whiskey och så jackan och maten förstås. Jag är mycket nöjd!
Belfast dag 3, Giants Causeway (21/02/09)
Denna dag hade jag ju bokat in bussturen, så jag gick upp tidigt och åt frukost på Maggie May's igen. Denna gång åt jag toasted bagel med jordnötssmör och en pannkaka. Unnade mig rikrigt onyttig mat på resan. Svingott!
Sen gick jag på bussen runt 10 vid turistbyrån.
Town Hall på morgonen
Vårt första stopp var Carrickfergus castle. Det var bara ett fotostopp:
Tyckte det såg kul ut med ungarna som klättrar och soldatdockan som siktar på dem!
Sen åkte vi vidare längs kusten och stannade för kisspaus och godispaus i en liten by som heter Carnlough. Väldigt pittoresk, intakt med gammal traktor och allting ;)
Sen snirklade vi oss fram längs kusten, förbi the nine glens of Antrim som är 9 vackra dalar, som man inte ser så bra från vägen men som är perfekta för den som är intresserad av att vandra. Och så kom vi till Carick-a-Rede hängbron. Det är en hängbro som går mellan en ö och fastlandet och är ca 35 meter över havet. Den hade varit kul och lite läskig att gå på, men tyvärr är den stängd så här års, öppnar först i mars. Här nere syns den iallafall:
Jag har ju varit runt och sett massor med fin irländsk natur i mina dagar, Aran öarna, Clare island, Cliffs of Moher, the Burren, Croagh Patrick, Connemara nationalpark, trakten runt Westport etc. Så då är man ju lite blasé på något sätt, men om man är turist och inte har varit på Irland förr så tycker man nog att det är hur häftigt som helst och även jag tyckte att det var otroligt vackert längs Antrims kust, så då är en resa hit att rekommendera, punkt!
Ser ni den lilla byn inne i viken?
Sen kom vi då fram till Giants Causeway. Där finns ett visitors centre, hotell, restaurang och café, i likhet med Cliffs of Moher. Vägen ner till the causeway tar ca en kvart att gå, men man kunde även gå en övre väg på klippans kant och sen gå ner en trappa till själva causewayen. Jag valde det sistnämnda. Vi fick 2 timmar på oss innan vi skulle åka vidare, de flesta valde att äta först, men det hade inte jag just med, så jag började vandra längs kanten.
Här ser ni vägen ner till Giants Causeway.
Visst är det fint?!
Och självklart fanns det får också ;)
När jag just börjat gå så såg jag en väg ner till stranden, men jag tänkte att det finns säkert en annan också, för den här kom så fort, så jag gick och gick i nästa en timme innan jag kollade ner och upptäckte att strandremsan försvunnit och att det absolut inte gick att gå ner här, så alltså hade jag gått för långt och fick vända tillbaka igen. Därför hann ganska mycket tid gå innan jag äntligen kom ner till själva causewayen. Det blev jätteblåsig medans jag vandrade på klippan med riktigt starka vindpustar, så ibland klamrade jag mig fast i fårstaketet och trodde nästan att jag skulle blåsa av klippan. Det var lite otäckt, för vinden vände och kom från olika håll och man var ju bara lite över en meter från kanten...
Sen kom jag ju ner då iallafall, och där var det inte så blåsigt. Jag kollade på The organ, en av de fantastiska klippformationerna som är precis som pelarna i en kyrka. Det är konstigt att naturen kunnat skapa allt det här.
Här är precis innan man ser den kända Causewayen.
Här har vi den.
En massa turister gick runt och trampade i stenhögen, fler än vad som syns här. Kan tänka mig att det är packat med folk på sommaren.
Jag trampade lite jag också, för jag var ju med turist!
Sen började vädret bli sämre, det mulnade på och blev riktigt blåsig och kallt, så som tur var hade jag sett allt då och tog shuttle bussen upp till besökscentret.
Nu hade jag lite bråttom, klockan var redan efter 3 och vi skulle åka halv 4 och jag hade inte hunnit äta lunch än. Jag köpte ett vykort i affären, slängde i mig en macka och hann precis.
Sen fortsatte vår färd bort mot Bushmills. Först stannade vi för ett fotostopp vid ruinen av Dunluce castle. En tant frågade om jag ville vara med på ett kort.
Sen åkte vi till Bushmills Whiskey distillery. Jag är en whiskey drickare och Bushmills är min favorit bland irländsk whiskey, så det passade mig perfekt! Det bryggeriet har den äldsta whiskeylicensen i världen, från 1608.
Vi gjorde bara ett kort stopp, så vi hade bara tid att kolla lite i affären och testa whiskeyn i baren.
Jag provade Black Bush, en skarp variant som gjorde att min gom nästan tappade känseln när jag drack den, men gid var den. Sen köpte jag med mig en flaska Original från affären. 14.95 pund kostade den, det är tydligen normalprisk i UK, men här tror jag det kostar runt 300 kr?
Sen var vår sightseeing dag slut och det blev raka spåret hem till Belfast längs vägen som går inne i landet. Vi kom tillbaka runt 6. Då gick jag och åt japanskt igen på en annan restaurang som tjejen på turistbyrån rekommenderat som också låg nära där jag bodde, fast då åt jag teriyaki tofu och ris istället för sushi. Gjorde dock bort mig med att beställa green tea icecream med sweet bean paste till efterrätt. Det var så jäkla äckligt! Annars gillar jag ju grönt te och glassen såg ut som pisatge, men den var helläskig, helt osötad, så man förstod inte vad man åt, det var kallt i konsisitensen men smakade som en gammal tepåse som legat i blöt för länge... usch, rekommenderas inte!
Sen hade jag inget annat för mig, så jag gick på bio igen, fast en annan biograf, och såg Benjamin Button. Den var faktiskt bra, fast början var väl inte riktigt i min smak. Kunde inte låta bli att tjuta på slutet.
Det var min lördag det.
Sen gick jag på bussen runt 10 vid turistbyrån.
Town Hall på morgonen
Vårt första stopp var Carrickfergus castle. Det var bara ett fotostopp:
Tyckte det såg kul ut med ungarna som klättrar och soldatdockan som siktar på dem!
Sen åkte vi vidare längs kusten och stannade för kisspaus och godispaus i en liten by som heter Carnlough. Väldigt pittoresk, intakt med gammal traktor och allting ;)
Sen snirklade vi oss fram längs kusten, förbi the nine glens of Antrim som är 9 vackra dalar, som man inte ser så bra från vägen men som är perfekta för den som är intresserad av att vandra. Och så kom vi till Carick-a-Rede hängbron. Det är en hängbro som går mellan en ö och fastlandet och är ca 35 meter över havet. Den hade varit kul och lite läskig att gå på, men tyvärr är den stängd så här års, öppnar först i mars. Här nere syns den iallafall:
Jag har ju varit runt och sett massor med fin irländsk natur i mina dagar, Aran öarna, Clare island, Cliffs of Moher, the Burren, Croagh Patrick, Connemara nationalpark, trakten runt Westport etc. Så då är man ju lite blasé på något sätt, men om man är turist och inte har varit på Irland förr så tycker man nog att det är hur häftigt som helst och även jag tyckte att det var otroligt vackert längs Antrims kust, så då är en resa hit att rekommendera, punkt!
Ser ni den lilla byn inne i viken?
Sen kom vi då fram till Giants Causeway. Där finns ett visitors centre, hotell, restaurang och café, i likhet med Cliffs of Moher. Vägen ner till the causeway tar ca en kvart att gå, men man kunde även gå en övre väg på klippans kant och sen gå ner en trappa till själva causewayen. Jag valde det sistnämnda. Vi fick 2 timmar på oss innan vi skulle åka vidare, de flesta valde att äta först, men det hade inte jag just med, så jag började vandra längs kanten.
Här ser ni vägen ner till Giants Causeway.
Visst är det fint?!
Och självklart fanns det får också ;)
När jag just börjat gå så såg jag en väg ner till stranden, men jag tänkte att det finns säkert en annan också, för den här kom så fort, så jag gick och gick i nästa en timme innan jag kollade ner och upptäckte att strandremsan försvunnit och att det absolut inte gick att gå ner här, så alltså hade jag gått för långt och fick vända tillbaka igen. Därför hann ganska mycket tid gå innan jag äntligen kom ner till själva causewayen. Det blev jätteblåsig medans jag vandrade på klippan med riktigt starka vindpustar, så ibland klamrade jag mig fast i fårstaketet och trodde nästan att jag skulle blåsa av klippan. Det var lite otäckt, för vinden vände och kom från olika håll och man var ju bara lite över en meter från kanten...
Sen kom jag ju ner då iallafall, och där var det inte så blåsigt. Jag kollade på The organ, en av de fantastiska klippformationerna som är precis som pelarna i en kyrka. Det är konstigt att naturen kunnat skapa allt det här.
Här är precis innan man ser den kända Causewayen.
Här har vi den.
En massa turister gick runt och trampade i stenhögen, fler än vad som syns här. Kan tänka mig att det är packat med folk på sommaren.
Jag trampade lite jag också, för jag var ju med turist!
Sen började vädret bli sämre, det mulnade på och blev riktigt blåsig och kallt, så som tur var hade jag sett allt då och tog shuttle bussen upp till besökscentret.
Nu hade jag lite bråttom, klockan var redan efter 3 och vi skulle åka halv 4 och jag hade inte hunnit äta lunch än. Jag köpte ett vykort i affären, slängde i mig en macka och hann precis.
Sen fortsatte vår färd bort mot Bushmills. Först stannade vi för ett fotostopp vid ruinen av Dunluce castle. En tant frågade om jag ville vara med på ett kort.
Sen åkte vi till Bushmills Whiskey distillery. Jag är en whiskey drickare och Bushmills är min favorit bland irländsk whiskey, så det passade mig perfekt! Det bryggeriet har den äldsta whiskeylicensen i världen, från 1608.
Vi gjorde bara ett kort stopp, så vi hade bara tid att kolla lite i affären och testa whiskeyn i baren.
Jag provade Black Bush, en skarp variant som gjorde att min gom nästan tappade känseln när jag drack den, men gid var den. Sen köpte jag med mig en flaska Original från affären. 14.95 pund kostade den, det är tydligen normalprisk i UK, men här tror jag det kostar runt 300 kr?
Sen var vår sightseeing dag slut och det blev raka spåret hem till Belfast längs vägen som går inne i landet. Vi kom tillbaka runt 6. Då gick jag och åt japanskt igen på en annan restaurang som tjejen på turistbyrån rekommenderat som också låg nära där jag bodde, fast då åt jag teriyaki tofu och ris istället för sushi. Gjorde dock bort mig med att beställa green tea icecream med sweet bean paste till efterrätt. Det var så jäkla äckligt! Annars gillar jag ju grönt te och glassen såg ut som pisatge, men den var helläskig, helt osötad, så man förstod inte vad man åt, det var kallt i konsisitensen men smakade som en gammal tepåse som legat i blöt för länge... usch, rekommenderas inte!
Sen hade jag inget annat för mig, så jag gick på bio igen, fast en annan biograf, och såg Benjamin Button. Den var faktiskt bra, fast början var väl inte riktigt i min smak. Kunde inte låta bli att tjuta på slutet.
Det var min lördag det.
Belfast dag 2 (20/02/09)
Jag startade dagen med en onyttig vegetarisk fry i en restaurang som hette Maggie May's och låg nära hostelet. Det var hash brown (trekantig potatisbulle), potato farl (potatis bröd/kaka), pannkaka mm. så man behövde inte äta på ett bra tag efter. Här där vi bor så har de inte pannkaka och potato farl som del i en vanlig irish breakfast, även om det finns att köpa i affären såklart, men det har de i Belfast.
Jag var uppe tidigt, det går liksom inte att sova länge i en dorm på ett vandrarhem, så jag tog en promenad till Botanic gardens som bara ligger ett par minuter därifrån.
Ett vackert Viktorianskt växthus som tyvärr inte var öppet för tillfället, men parken är jättefin och jag kan tänka mig att det är underbart här en solig sommardag.
I bakgrunden syns Queens university. Inspiration är tagen från Oxford och det invigdes av Queen Victoria, därav namnet.
Belfast är konstigt, för vissa delar känns som att man är i Irland, men andra, finare delar påminner mer om London, eller England i övrigt. Det är som ett mitt emellan, en stad av kontraster. Queens är den fina delen, påminner om Notting Hill eller Victoria street i London. Sen några kvarter därifrån finns övergivna byggnader, väggmålningar och fula gator.
Jag hade gärna velat gå på Ulster museum som ligger i Queens, men det är stängt för ombyggnad.
Jag gick på Ormeau Baths Gallery och där var en utställning med Turner Prize nominerade Christine Borland. Hon hade en intressant video om en bebisdocka (som läkare och sköterskor tränar hjärt/lungräddning på) som andades och var lite obehaglig. Resten var sådär, videon var själva behållningen.
Jag vandrade in till centrum och tog mig en tur i pariserhjulet. Jag gillar att åka upp i utkiksgrejer när jag är i olika städer. I London var jag uppe i London Eye, i Dublin var jag i utkikstornet i Guinnes brewery och i Prag var jag uppe i TV tornet och mini Eiffel tornet.
Grejen med Belfast är att det är väldigt olikt resten av Irland. Folk håller sig mer för sig själv, "minding their own business", det är inte så många turister, särskilt inte från republiken, utan då mer engelsmän, spanjorer etc. och gatorna är tystare. Idag när jag vandrade i Galway så kändes det som att vara mitt i en myrstack, folk är på ett helt annat sätt. I Galway är det mer liv och rörelse, folk stojar, skriker, löjlar sig, folk som inte känner varann kan börja prata i en affär eller på bussen etc. I Belfast gör man inte så. Katoliker och protestanter mixar inte, man håller sig på sin kant, umgås bara med folk man känner, man skriker eller larvar sig inte. Det finns fler poliser på gatorna på kvällarna. Det är lugnare, mer likt en svensk stad där folk håller sig till sitt. Galway är nog lite galet, på gott och ont. Men folk i Belfast är ändå trevliga och hjälpsamma, särskilt mot turister som de gärna vill ha fler av, man kan känna sig säker, så länge man inte märker ut sig med att gå och vifta med en irländsk flagga eller prata politik osv.
Det var soligt och fint denna dag så jag kände mig modig nog att själv ta bussen till de båda områden som haft mest bråk under "the troubles", katolska Falls och protestantiska Shankill. Dessa båda förorter delas av en hög "fredsmur" av korrugerad plåt och taggtråd för att förhindra bråk sidorna emellan, men de är två parallella vägar som är så nära men ändå oerhört separerade. Klädd i min mössa, med håret instoppat, scarf och nya jacka kände jag att jag smälte in med folket där, medan jag kände att om jag åkte dit med t ex håret utsläppt och med min kappa med pälskrage på mig så skulle jag stå ut för mycket eftersom alla där är klädda i tracksuits etc.
Falls
Jesus dog för dem... de dog för Jesus. Minst 3500 personer har dödats i samband med the troubles under 30 år. Även om fredsavtalet skrevs under 1998 så inträffar fortfarande vissa mordbränder, bråk och oroligheter i samband med t ex Orange paraderna den 12 juli. Och som sagt, man beblandar sig inte med varann. Barnen går i olika skolor etc.
Bobby Sands. IRA man som är känd för sin hungerstrejk i fängelset i början av 80 talet där han också dog. Bredvid denna mural finns Sinn Feins medlemslokal och en liten souvenirbutik som säljer irländsk musik, böcker och militanta publikationer. Jag köpte en patriotisk versbok om Irlands historia därinne. Man var tvungen att trycka på en knapp för att bli insläppt och tanten som drev affären var frågvis om vem jag var, men såg nöjd ut när jag berättade att jag bor i Galway och är förlovad med en irländare.
The peace wall. Den här muren delar båda förorterna. Nu på senare år har de öppnat ett par passager mellan områdena på dagtid, så man kan köra bil emellan och slipper åka ända ut till genomfarten, bla denna. Jag står nu på protestantiska sidan. Men de stäger klockan 6 på kvällen för att vara på den säkra sidan.
Det är bara att konstatera, det finns en jäkla massa taggtråd i Belfast. Ni skulle se polishusen. De är omgärdade av 5 meter höga murar och massor av taggtråd och likadant med militäranläggningarna, jag såg en i utkanten av stan. Även endel kyrkor, vissa bakgårdar etc. har taggtråd och staket runt sig.
Många av de nyare väggmålningarna längs Falls road handlar om Palestina och George Bush etc. Dessa radikala Sinn fein anhängare identifierar sig med palestinierna eftersom de anser att de också lever i ett ockuperat land och strider för sin frihet. I Nordirland är två tredjedelar protestanter.
Picassos Guernica.
De välkända Black taxis. De startade för 30 år sen som transport åt folk som bodde i de förorter där stridigheter pågick eftersom vanliga bussar vägrade att åka dit. Nu gör de guidade turer av alla ställen som har att göra med The troubles och annat också, beroende på vad passagerarna vill se. Det kostar 25 pund för lite över en timma, så om man åker själv blir det rätt dyrt men om man får ihop ett gäng så blir det bara ca 5 pund styck. Jag åkte dock inte med någon, för jag hade i så fall varit tvungen att arrangera en tur med några främlingar för att få ner priset, så jag tog bussen och gick själv istället. Är dock inte alla som vågar eller vill det...
Jag vandrade ut till huvudleden och gick sen in på protestantiska Shankill road. Det är mycket mer nergånget på den sidan, folk verkar bittrare på något sätt och deras väggmålningar är mycket mer hatiska och otäcka. De katolska hyllar mer olika frihetskämpar, socialistiska ideal etc. medan de protestantiska föreställer snipers i balaklava, hyllningar till tyranniska kungar och texter som säger att striden aldrig tar slut förrän de drivit varje katolik ur Ulster...
Flera delar av vägen är tomma områden där nya hus nu ska byggas, men det satsas kanske lite fel?
Här har troligen hus bombats eller eldats upp. Man ser flera hus med igenspikade fönster i belfast som har eldhärjats eller fått rutorna urblåsta av en bomb.
Hyllning till Oliver Cromwell. Den största tyrannen och massmördaren och allmänt hatobjekt i Irland.
Jag tycker att den här är så motbjudande. Jag blir så illa berörd när jag ser den. Så mycket hat...
The red hand of Ulster - som finns på deras flagga. Det finns en legend som säger att Englands kung inte visste vem han skulle låta få tronen i Ulster. Två män ville bli kund där så kungen gav dem varsin båt och sade att den som kunde segla snabbast och först snudda vid Ulsters mark skulle få bli kung över provinsen. De båda männen seglade iväg men den ena blev desperat för han höll på att förlora, så då tog han sitt svärd och högg av sin hand och kastade den mot land, och på så sätt blev han först med att snudda vid Ulsters mark och fick bli kung. Finns även andra versioner av legenden om handens härkomst...
Sen gick jag tillbaka in till stan igen. Det är så mysko, för man går i 10 minuter och plötsligt kommer man från detta, till centrum med sina paradgator och shoppingcenter...
Jag spatserade runt en stund i the Cathedral quarter. Det är den äldsta delen av stan som de nu försöker göra till ett kulturkvarter med konstgallerier, pubar, alternativa affärer etc. inspirerat av Temple Bar i Dublin. Det är långt ifrån temple Bar än så länge, men det finns en hel del ställen att kolla in här också.
Här är själva katedralen som har en spira på toppen som ser ut som spiran i Dublin. Belfast blev väldigt hårt bombat under andra världskriget så mycket av de gamla byggnaderna förstördes eller så revs de under 60 talet när ingen brydde sig om att bevara dem, eller så förstördes de av bilbomber under the troubles och ingen brydde sig om att göra iordning dem, så nu försöker de skydda vad som finns kvar. Jag gissar att toppen på katedralen rök under ett av dessa bombanfall.
Bredvid katedralen ligger University of Ulster där bla konsthögskolan huserar.
Åhhh, sen hittade jag den bästaste bästa affären i hela stan! Viva retro heter den och de hade världens coolaste grejer. En sån där TV som jag alltid velat ha, en massa actionfigurer gamla TV spel, mängder med prylar. Och det var inte så dyrt som ställena i Stockholm, Dublin etc. Kunde såklart inte köpa några större grejer, men jag fick iallafall med mig ett Star Wars örngott.
Jag var även på turistbyrån och bokade biljett till en busstur till Giants causeway till nästa dag och så frågade jag om det fanns någon japansk restaurang. Det gjorde det, och dessutom bara två minuter från mitt hostel! De hade en roterade sushi bar precis som Aya i Dublin. Skitgott, jag åt nästan ihjäl mig den kvällen. Sen drack jag en whiskey på en irländsk bar och en cocktail på en hipp bar intill och sen gick jag till deras Arthouse cinema precis vid universitetet där jag bodde och kollade på en svartvit Japansk kärleksfilm från 50 talet. Var coolt att se, för jag har aldrig sett nån så gammal japansk film.
En bra och väldigt intressant dag i kontrasternas stad!
Jag var uppe tidigt, det går liksom inte att sova länge i en dorm på ett vandrarhem, så jag tog en promenad till Botanic gardens som bara ligger ett par minuter därifrån.
Ett vackert Viktorianskt växthus som tyvärr inte var öppet för tillfället, men parken är jättefin och jag kan tänka mig att det är underbart här en solig sommardag.
I bakgrunden syns Queens university. Inspiration är tagen från Oxford och det invigdes av Queen Victoria, därav namnet.
Belfast är konstigt, för vissa delar känns som att man är i Irland, men andra, finare delar påminner mer om London, eller England i övrigt. Det är som ett mitt emellan, en stad av kontraster. Queens är den fina delen, påminner om Notting Hill eller Victoria street i London. Sen några kvarter därifrån finns övergivna byggnader, väggmålningar och fula gator.
Jag hade gärna velat gå på Ulster museum som ligger i Queens, men det är stängt för ombyggnad.
Jag gick på Ormeau Baths Gallery och där var en utställning med Turner Prize nominerade Christine Borland. Hon hade en intressant video om en bebisdocka (som läkare och sköterskor tränar hjärt/lungräddning på) som andades och var lite obehaglig. Resten var sådär, videon var själva behållningen.
Jag vandrade in till centrum och tog mig en tur i pariserhjulet. Jag gillar att åka upp i utkiksgrejer när jag är i olika städer. I London var jag uppe i London Eye, i Dublin var jag i utkikstornet i Guinnes brewery och i Prag var jag uppe i TV tornet och mini Eiffel tornet.
Grejen med Belfast är att det är väldigt olikt resten av Irland. Folk håller sig mer för sig själv, "minding their own business", det är inte så många turister, särskilt inte från republiken, utan då mer engelsmän, spanjorer etc. och gatorna är tystare. Idag när jag vandrade i Galway så kändes det som att vara mitt i en myrstack, folk är på ett helt annat sätt. I Galway är det mer liv och rörelse, folk stojar, skriker, löjlar sig, folk som inte känner varann kan börja prata i en affär eller på bussen etc. I Belfast gör man inte så. Katoliker och protestanter mixar inte, man håller sig på sin kant, umgås bara med folk man känner, man skriker eller larvar sig inte. Det finns fler poliser på gatorna på kvällarna. Det är lugnare, mer likt en svensk stad där folk håller sig till sitt. Galway är nog lite galet, på gott och ont. Men folk i Belfast är ändå trevliga och hjälpsamma, särskilt mot turister som de gärna vill ha fler av, man kan känna sig säker, så länge man inte märker ut sig med att gå och vifta med en irländsk flagga eller prata politik osv.
Det var soligt och fint denna dag så jag kände mig modig nog att själv ta bussen till de båda områden som haft mest bråk under "the troubles", katolska Falls och protestantiska Shankill. Dessa båda förorter delas av en hög "fredsmur" av korrugerad plåt och taggtråd för att förhindra bråk sidorna emellan, men de är två parallella vägar som är så nära men ändå oerhört separerade. Klädd i min mössa, med håret instoppat, scarf och nya jacka kände jag att jag smälte in med folket där, medan jag kände att om jag åkte dit med t ex håret utsläppt och med min kappa med pälskrage på mig så skulle jag stå ut för mycket eftersom alla där är klädda i tracksuits etc.
Falls
Jesus dog för dem... de dog för Jesus. Minst 3500 personer har dödats i samband med the troubles under 30 år. Även om fredsavtalet skrevs under 1998 så inträffar fortfarande vissa mordbränder, bråk och oroligheter i samband med t ex Orange paraderna den 12 juli. Och som sagt, man beblandar sig inte med varann. Barnen går i olika skolor etc.
Bobby Sands. IRA man som är känd för sin hungerstrejk i fängelset i början av 80 talet där han också dog. Bredvid denna mural finns Sinn Feins medlemslokal och en liten souvenirbutik som säljer irländsk musik, böcker och militanta publikationer. Jag köpte en patriotisk versbok om Irlands historia därinne. Man var tvungen att trycka på en knapp för att bli insläppt och tanten som drev affären var frågvis om vem jag var, men såg nöjd ut när jag berättade att jag bor i Galway och är förlovad med en irländare.
The peace wall. Den här muren delar båda förorterna. Nu på senare år har de öppnat ett par passager mellan områdena på dagtid, så man kan köra bil emellan och slipper åka ända ut till genomfarten, bla denna. Jag står nu på protestantiska sidan. Men de stäger klockan 6 på kvällen för att vara på den säkra sidan.
Det är bara att konstatera, det finns en jäkla massa taggtråd i Belfast. Ni skulle se polishusen. De är omgärdade av 5 meter höga murar och massor av taggtråd och likadant med militäranläggningarna, jag såg en i utkanten av stan. Även endel kyrkor, vissa bakgårdar etc. har taggtråd och staket runt sig.
Många av de nyare väggmålningarna längs Falls road handlar om Palestina och George Bush etc. Dessa radikala Sinn fein anhängare identifierar sig med palestinierna eftersom de anser att de också lever i ett ockuperat land och strider för sin frihet. I Nordirland är två tredjedelar protestanter.
Picassos Guernica.
De välkända Black taxis. De startade för 30 år sen som transport åt folk som bodde i de förorter där stridigheter pågick eftersom vanliga bussar vägrade att åka dit. Nu gör de guidade turer av alla ställen som har att göra med The troubles och annat också, beroende på vad passagerarna vill se. Det kostar 25 pund för lite över en timma, så om man åker själv blir det rätt dyrt men om man får ihop ett gäng så blir det bara ca 5 pund styck. Jag åkte dock inte med någon, för jag hade i så fall varit tvungen att arrangera en tur med några främlingar för att få ner priset, så jag tog bussen och gick själv istället. Är dock inte alla som vågar eller vill det...
Jag vandrade ut till huvudleden och gick sen in på protestantiska Shankill road. Det är mycket mer nergånget på den sidan, folk verkar bittrare på något sätt och deras väggmålningar är mycket mer hatiska och otäcka. De katolska hyllar mer olika frihetskämpar, socialistiska ideal etc. medan de protestantiska föreställer snipers i balaklava, hyllningar till tyranniska kungar och texter som säger att striden aldrig tar slut förrän de drivit varje katolik ur Ulster...
Flera delar av vägen är tomma områden där nya hus nu ska byggas, men det satsas kanske lite fel?
Här har troligen hus bombats eller eldats upp. Man ser flera hus med igenspikade fönster i belfast som har eldhärjats eller fått rutorna urblåsta av en bomb.
Hyllning till Oliver Cromwell. Den största tyrannen och massmördaren och allmänt hatobjekt i Irland.
Jag tycker att den här är så motbjudande. Jag blir så illa berörd när jag ser den. Så mycket hat...
The red hand of Ulster - som finns på deras flagga. Det finns en legend som säger att Englands kung inte visste vem han skulle låta få tronen i Ulster. Två män ville bli kund där så kungen gav dem varsin båt och sade att den som kunde segla snabbast och först snudda vid Ulsters mark skulle få bli kung över provinsen. De båda männen seglade iväg men den ena blev desperat för han höll på att förlora, så då tog han sitt svärd och högg av sin hand och kastade den mot land, och på så sätt blev han först med att snudda vid Ulsters mark och fick bli kung. Finns även andra versioner av legenden om handens härkomst...
Sen gick jag tillbaka in till stan igen. Det är så mysko, för man går i 10 minuter och plötsligt kommer man från detta, till centrum med sina paradgator och shoppingcenter...
Jag spatserade runt en stund i the Cathedral quarter. Det är den äldsta delen av stan som de nu försöker göra till ett kulturkvarter med konstgallerier, pubar, alternativa affärer etc. inspirerat av Temple Bar i Dublin. Det är långt ifrån temple Bar än så länge, men det finns en hel del ställen att kolla in här också.
Här är själva katedralen som har en spira på toppen som ser ut som spiran i Dublin. Belfast blev väldigt hårt bombat under andra världskriget så mycket av de gamla byggnaderna förstördes eller så revs de under 60 talet när ingen brydde sig om att bevara dem, eller så förstördes de av bilbomber under the troubles och ingen brydde sig om att göra iordning dem, så nu försöker de skydda vad som finns kvar. Jag gissar att toppen på katedralen rök under ett av dessa bombanfall.
Bredvid katedralen ligger University of Ulster där bla konsthögskolan huserar.
Åhhh, sen hittade jag den bästaste bästa affären i hela stan! Viva retro heter den och de hade världens coolaste grejer. En sån där TV som jag alltid velat ha, en massa actionfigurer gamla TV spel, mängder med prylar. Och det var inte så dyrt som ställena i Stockholm, Dublin etc. Kunde såklart inte köpa några större grejer, men jag fick iallafall med mig ett Star Wars örngott.
Jag var även på turistbyrån och bokade biljett till en busstur till Giants causeway till nästa dag och så frågade jag om det fanns någon japansk restaurang. Det gjorde det, och dessutom bara två minuter från mitt hostel! De hade en roterade sushi bar precis som Aya i Dublin. Skitgott, jag åt nästan ihjäl mig den kvällen. Sen drack jag en whiskey på en irländsk bar och en cocktail på en hipp bar intill och sen gick jag till deras Arthouse cinema precis vid universitetet där jag bodde och kollade på en svartvit Japansk kärleksfilm från 50 talet. Var coolt att se, för jag har aldrig sett nån så gammal japansk film.
En bra och väldigt intressant dag i kontrasternas stad!
Belfast dag 1 (19/02/09)
Här kommer en sammanfattning med några bilder från min lilla mina-semester.
Botanic Avenue där jag bodde. En trevlig gata med massor med restauranger, flera uteställen etc. Ligger precis bredvid Queen's university, så många studenter i farten. Fanns bra frukostrestauranger där med, pannkakor och grejer.
Ark hostel, bara 5 pund per natt. Alla andra hostel tog ca 15 pund, så jag trodde det skulle vara lite sunkigt, men det var det inte alls och så var området skitbra!
Belfast är väggmålningarnas förlovade land. Den här finns bakom Victoria station, dit jag anlände. Det är ett protestantiskt område bakom där...
Gick förbi Catalyst arts gallery på en bakgata i centrum. Det var här vår members show med 126 gallery visades i två veckor, medan deras members show var på besök i Galway, men jag missade utställningen med en dag tyvärr.
Jag gick runt i centrum ett tag och såg mig omkring. Hittade ett asmysigt bibliotek som heter Linen Hall library och har utsikt över the Town hall, stans ståtligaste byggnad. Biblioteket var riktigt gammaldags med massor med vackra gamla böcker, där skulle jag sitta och läsa jämt om jag bodde där.
Efter att ha ätit middag på ett gammalt ställe som hade en uppstoppad tiger som dekor så vandrade jag ner till river Lagan och kollade på en välkänd fiskskulptur som är på omslaget till min guidebok. I bakgrunden syns Harland and Wolff varvet där Titanic bygdes.
Suddig bild på tigern...
River Lagan. Centrum är inte så stort (fast det är inte så litet heller) men det går iallafall bra att promenera till alla ställen om man vill.
Sen var jag i Victoria square shopping centre och handlade på Topshop. Hittade skitfina örhängen och en cool vårjacka för bara 10 pund.
De här örhängena hittade jag för 5 pund, liksom bara för att spinna vidare på mitt uggletema.
Och här är jackan. Syns inte riktigt för min scarf, men den har dubbelbröstat blixtlås vilket jag tyckte var lite fräckt.
The Town Hall by night. De har en mindre version av the London eye också.
Här är jag i Grand Opera house. Såg en pjäs av Brian Friel som hette The home place. Mycket bra. Gick förbi och såg att den gick när jag just kommit dit och som tur var fanns några platser kvar. Teater är så mysigt. Jag googlade just pjäsen och fick då se att den kommer till the Town Hall theatre i Galway (samma uppsättning) nån gång i april, då har jag redan sett den!
Aislin McGuckin spelar den kvinliga huvudrollen, jag känner igen henne från några irländska filmer jag såg när jag var ca 16 år och ville åka till Irland, bla. The Nephew (Irländska Hjärtan) med Pierce Brosnan (1995) så det var kul att det var hon för hon är jättebra, nu på senare år har hon varit med i Holby city och Heartbeat, men mest på teaterscenen i London.
Det var min första dag det.
Botanic Avenue där jag bodde. En trevlig gata med massor med restauranger, flera uteställen etc. Ligger precis bredvid Queen's university, så många studenter i farten. Fanns bra frukostrestauranger där med, pannkakor och grejer.
Ark hostel, bara 5 pund per natt. Alla andra hostel tog ca 15 pund, så jag trodde det skulle vara lite sunkigt, men det var det inte alls och så var området skitbra!
Belfast är väggmålningarnas förlovade land. Den här finns bakom Victoria station, dit jag anlände. Det är ett protestantiskt område bakom där...
Gick förbi Catalyst arts gallery på en bakgata i centrum. Det var här vår members show med 126 gallery visades i två veckor, medan deras members show var på besök i Galway, men jag missade utställningen med en dag tyvärr.
Jag gick runt i centrum ett tag och såg mig omkring. Hittade ett asmysigt bibliotek som heter Linen Hall library och har utsikt över the Town hall, stans ståtligaste byggnad. Biblioteket var riktigt gammaldags med massor med vackra gamla böcker, där skulle jag sitta och läsa jämt om jag bodde där.
Efter att ha ätit middag på ett gammalt ställe som hade en uppstoppad tiger som dekor så vandrade jag ner till river Lagan och kollade på en välkänd fiskskulptur som är på omslaget till min guidebok. I bakgrunden syns Harland and Wolff varvet där Titanic bygdes.
Suddig bild på tigern...
River Lagan. Centrum är inte så stort (fast det är inte så litet heller) men det går iallafall bra att promenera till alla ställen om man vill.
Sen var jag i Victoria square shopping centre och handlade på Topshop. Hittade skitfina örhängen och en cool vårjacka för bara 10 pund.
De här örhängena hittade jag för 5 pund, liksom bara för att spinna vidare på mitt uggletema.
Och här är jackan. Syns inte riktigt för min scarf, men den har dubbelbröstat blixtlås vilket jag tyckte var lite fräckt.
The Town Hall by night. De har en mindre version av the London eye också.
Här är jag i Grand Opera house. Såg en pjäs av Brian Friel som hette The home place. Mycket bra. Gick förbi och såg att den gick när jag just kommit dit och som tur var fanns några platser kvar. Teater är så mysigt. Jag googlade just pjäsen och fick då se att den kommer till the Town Hall theatre i Galway (samma uppsättning) nån gång i april, då har jag redan sett den!
Aislin McGuckin spelar den kvinliga huvudrollen, jag känner igen henne från några irländska filmer jag såg när jag var ca 16 år och ville åka till Irland, bla. The Nephew (Irländska Hjärtan) med Pierce Brosnan (1995) så det var kul att det var hon för hon är jättebra, nu på senare år har hon varit med i Holby city och Heartbeat, men mest på teaterscenen i London.
Det var min första dag det.
Hemma
Hemma nu efter 6 timmar på bussen. Astrött men nöjd, orkar inte berätta mer nu men imorgon kommer MASSOR med bilder och en noggrann redogörelse :)
I Belfast
Nu ar jag har pa hostelet och far anvanda internet gratis for egentligen har de ett internet cafe men det stangde just. Stallet ar bra standard och allting, kan knappt tro att det bara kostar 5 pund per natt. Akte fran galvay 6.30. Kom till Dublin 10.20, tog bussen till Belfast 11 och kom dit runt 2. Det var regnigt och ruskigt nar jag akte men sen klarnade det upp norr om dublin och har varit bra vader resten av dagen.
Vandrade runt lite forst efter att ha hittat hostelet och checkat in. Kanns lite "rought" att ga pa vissa gator, men nu har jag "got my bearings" och kanner mig sakrare just darfor. Sa jakla massa shopping man kan gora har, det ar ju inte klokt hur billigt allt ar jamfort med republiken. Har handlat pa Topshop, H&M och en second hand affar dar det fanns MASSOR och pundet ar ju sa lagt, gar 1.12 euro pa ett pund sa ar ju nastan samma, och anda ar varorna markta med gamla markningen dar pund galler som en och en halv ggr euron, sa darfor kan man gora riktiga fynd pa t ex Topshop. I var Galway branch kanske en troja kostar 49 euro, da kostar den bara 32 pund har, snacka om att man kan spara pengar. Prismarkningen har verkligen inte kommit ifatt och det gor att vi i republiken forlorar massor nar vi handlar i engelska affarerskedjor hos oss. At dessutom lunch bestaende av en stor sallad, pommes och coca cola pa ett gammalt cafe med en uppstoppad tiger och det kostade bara 5 pund alltsammans, i Galway skulle man nog fa betala 8 euro eller nat.
Nu pa kvallen var jag pa Royal Opera House och sag en pjas av Brian Friel (som skrivit Dancing at Lughnasa som jag sag i Dublin for 5 ar sen) som hette The home place och handlade om nar Irlandarna borjade satta sig upp mot de engelska landlordarna i slutet av 1800 talet och vilka implikationer det fick for en engelsk far, hans son och deras irlandska hushallerskor. Mycket bra! Jag alskar teater och jag sag att det gick nar jag promenerade forbi tidigare under dan.
Imorgon ska jag checka Botanic Gardens och Ormond Baths Gallery.
Folk verkar trevliga, men maste anda saga att de kanns trevligare och gastvanligare i t ex Galway, men kanske har att gora med den "harda" dialekten mest, den far folk att lata lite snasiga utan att de menar det, och sa ar de ju ganska sa harda typer manga med tanke pa vad de fatt ga igenom. Ska se om jag kanske kan boka nan guidad tur av fredsmuren och katolska och protestantiska omradena. Dar ar det ju egentligen inte fred an utan bara vapenvila. Sist det var stora riots var 2002...
Na, nu ska jag lagga mig sa jag orkar upp imorgon.
Vandrade runt lite forst efter att ha hittat hostelet och checkat in. Kanns lite "rought" att ga pa vissa gator, men nu har jag "got my bearings" och kanner mig sakrare just darfor. Sa jakla massa shopping man kan gora har, det ar ju inte klokt hur billigt allt ar jamfort med republiken. Har handlat pa Topshop, H&M och en second hand affar dar det fanns MASSOR och pundet ar ju sa lagt, gar 1.12 euro pa ett pund sa ar ju nastan samma, och anda ar varorna markta med gamla markningen dar pund galler som en och en halv ggr euron, sa darfor kan man gora riktiga fynd pa t ex Topshop. I var Galway branch kanske en troja kostar 49 euro, da kostar den bara 32 pund har, snacka om att man kan spara pengar. Prismarkningen har verkligen inte kommit ifatt och det gor att vi i republiken forlorar massor nar vi handlar i engelska affarerskedjor hos oss. At dessutom lunch bestaende av en stor sallad, pommes och coca cola pa ett gammalt cafe med en uppstoppad tiger och det kostade bara 5 pund alltsammans, i Galway skulle man nog fa betala 8 euro eller nat.
Nu pa kvallen var jag pa Royal Opera House och sag en pjas av Brian Friel (som skrivit Dancing at Lughnasa som jag sag i Dublin for 5 ar sen) som hette The home place och handlade om nar Irlandarna borjade satta sig upp mot de engelska landlordarna i slutet av 1800 talet och vilka implikationer det fick for en engelsk far, hans son och deras irlandska hushallerskor. Mycket bra! Jag alskar teater och jag sag att det gick nar jag promenerade forbi tidigare under dan.
Imorgon ska jag checka Botanic Gardens och Ormond Baths Gallery.
Folk verkar trevliga, men maste anda saga att de kanns trevligare och gastvanligare i t ex Galway, men kanske har att gora med den "harda" dialekten mest, den far folk att lata lite snasiga utan att de menar det, och sa ar de ju ganska sa harda typer manga med tanke pa vad de fatt ga igenom. Ska se om jag kanske kan boka nan guidad tur av fredsmuren och katolska och protestantiska omradena. Dar ar det ju egentligen inte fred an utan bara vapenvila. Sist det var stora riots var 2002...
Na, nu ska jag lagga mig sa jag orkar upp imorgon.
And they no more remember me
"And they no more remember me" (20x30cm)
Det här är tavlan jag målade igår. Nu finns den uppe på hemsidan med hela den pågående serien.
När jag och Sean gick vår promenad i söndags så hittade vi en installation av en av mina fotografi tutors från konsthögskolan. Han heter Ben Geoghegan och är skitduktig, han gillar att ta storformats foton och förstora upp dem på billboards etc. Han tar ofta kort på något och sen förstorar det i stort sett verklig storlek och placerar i byggnader eller utomhus. Han och min förra multimedialärare Austin var grundarna till 126 galleriet som jag är medlem i och där jag är med i medlemsutställningen i Belfast just nu. Dessa stod på fotbollsplanen framför universitetet.
Det här är nog ändå min favorit av hans grejer, var med i Artisit utställningen 2007:
Fotot är taget av hörnet i rummet, och bilden av berget på väggen i bakgrunden är med på hörnet, så om man stod i en viss vinkel så såg det ut som att man kollade på en genomskinlig plast och inte ett foto, tyckte det var häftigt!
Stod det på väggen vid universitetet!
Jag ska till Belfast imorgon!
Sådär, då var bussen till Dublin och vandrarhemmet i Belfast bokat. Hittade ett ställe som ligger bredvid Botanic Gardens, vilket visst ska vara det trevligaste området med universitetet intill och många coola ställen att kolla in. Jag hade tänkt boka två nätter, men bokade tre av bara farten för bädd i dorm kostade bara 5.66 euro per natt! Har inget emot att sova i dorm, har ju gjort det förr vid flera tillfällen och det är alldeles för dyrt att försöka hitta ett single room.
Vet inte riktigt varför jag fick infallet att åka till Belfast. Egentligen skulle jag till Dublin i ett par dagar var tanken, men så tänkte jag att jag vill ju hinna se lite ställen här på ön om jag nu flyttar hem om ett halvår, och i Belfast har jag aldrig varit. I Dublin har jag ju varit hundra gånger, men blir kanske att jag åker dit nästa helg eftersom jag vill kolla på Mamma Andersson utställningen där och lite annat. Måste ju skriva en recension av en utställning till min ansökan till curator utbildningen. Först hade jag tänkt att åka till Dublin torsdag, fredag och sen vidare till Belfast lördag, söndag, måndag. Men, alla gallerier, museer etc. är ju stängda på söndagar och måndagar så det känns ju lite som ett slöseri med tid att åka dit då. Därför åker jag till Belfast redan imorgon och tar Dublin senare.
Lite synd att Sean jobbar så han inte kunde följa med, men det blir nog bra ändå, det finns massor som jag vill se. Ska kolla in Ormeau Baths Gallery, Botanic Gardens, de berömda väggmålningarna på Falls Road (ska se om jag kan åka/gå nån guidad tur eller nåt eftersom jag ogärna går till de områdena ensam). Ska bli jättekul! Som en liten mini semester ungefär. Nu måste jag ta reda på lite mer om stan och vad jag bör se och göra.
Får se hur mycket jag hinner med, men där finns ju varvet där Titanic byggdes, bussturer ut till Giant's causeway etc. så blir nog inte svårt att hitta grejer att göra.
Vet inte riktigt varför jag fick infallet att åka till Belfast. Egentligen skulle jag till Dublin i ett par dagar var tanken, men så tänkte jag att jag vill ju hinna se lite ställen här på ön om jag nu flyttar hem om ett halvår, och i Belfast har jag aldrig varit. I Dublin har jag ju varit hundra gånger, men blir kanske att jag åker dit nästa helg eftersom jag vill kolla på Mamma Andersson utställningen där och lite annat. Måste ju skriva en recension av en utställning till min ansökan till curator utbildningen. Först hade jag tänkt att åka till Dublin torsdag, fredag och sen vidare till Belfast lördag, söndag, måndag. Men, alla gallerier, museer etc. är ju stängda på söndagar och måndagar så det känns ju lite som ett slöseri med tid att åka dit då. Därför åker jag till Belfast redan imorgon och tar Dublin senare.
Lite synd att Sean jobbar så han inte kunde följa med, men det blir nog bra ändå, det finns massor som jag vill se. Ska kolla in Ormeau Baths Gallery, Botanic Gardens, de berömda väggmålningarna på Falls Road (ska se om jag kan åka/gå nån guidad tur eller nåt eftersom jag ogärna går till de områdena ensam). Ska bli jättekul! Som en liten mini semester ungefär. Nu måste jag ta reda på lite mer om stan och vad jag bör se och göra.
Får se hur mycket jag hinner med, men där finns ju varvet där Titanic byggdes, bussturer ut till Giant's causeway etc. så blir nog inte svårt att hitta grejer att göra.
Hitchcock is the man!
Nu har jag sett två Hitchcock filmer två kvällar i rad ur min Hitchcock box. Han är ju så sanslöst bra. Han är lite läskig men aldrig så där otäck som nutida skräckfilmer eller thrillers och sånt utan bara lagom läskigt och smart uttänkt och filmat. Älskar hans små detaljer i kameraarbetet, klippningen, växlande mellan närbilder och wide shots etc. Igår såg vi Frenzy och ikväll såg jag Psycho (Sean hade sett den förr). Min brorsa har en hel del Hitchcock filmer med, så vid jul såg vi The Birds, North by north west, Vertigo och Rear Window och förra veckan såg jag The man who knew too much
Av dessa tror jag nästan Rear Window är min favorit. Den är så enkelt utförd, kretsar nästan bara kring ett enda rum där de kollar ut genom fönstret men den är så fängslande och otroligt bra gjord. James Stewart och Grace Kelly är ju så himla bra också! Samma par är ju med i The man who knew too much. Och Cary Grant i North by nothwest är också jättebra. Jag älskar såna där stiliga gamla filmstjärnor, de är så kul att se. På nåt sätt så tänker jag alltid på min farfar när jag ser dem, för när han var ung hade han också sånt där bakåtkammat hår. Han var stilig han med...
James Stewart
Cary Grant
Hitchcocks trailers är ju en fröjd i sig, när han inte visar klipp ur själva filmen utan själv vandrar omkring in filmmiljön och berättar om historien så att man verkligen blir intresserad av att se den bara på sättet han framför det. Och sen hans cameos där han syns som statist någonstans i nästan varje film och hela hans personlighet med hans sävliga sätt att prata och speciella sätt som gör honom så fascinerande att lyssna på.
Hitchkock levde 1899-1980 och hann med att göra 50 långfilmer! Fullkomligt beundransvärd och hans filmer är några av de få som jag kan tänka mig att se om igen nästan direkt efter att jag sett dem, vilket normalt sett inte är faller när det gäller mig.
Så, om ni inte upptäckt Hitchkock än, se en av de filmer som jag nämnt här så får ni se vad jag menar!
Annars så har jag målat en liten tavla idag (bild kommer imorgon), läst en intressant essä i Museum studies boken medan jag åt lunch på An Tobar Nua cafét på vår gata samt gått en lång promenad på nästan 1,5 timmar med Sean med start runt 7 på kvällen. Gick ända till slutet av strandpromenaden, förbi Salthill och tillbaka igen.
Av dessa tror jag nästan Rear Window är min favorit. Den är så enkelt utförd, kretsar nästan bara kring ett enda rum där de kollar ut genom fönstret men den är så fängslande och otroligt bra gjord. James Stewart och Grace Kelly är ju så himla bra också! Samma par är ju med i The man who knew too much. Och Cary Grant i North by nothwest är också jättebra. Jag älskar såna där stiliga gamla filmstjärnor, de är så kul att se. På nåt sätt så tänker jag alltid på min farfar när jag ser dem, för när han var ung hade han också sånt där bakåtkammat hår. Han var stilig han med...
James Stewart
Cary Grant
Hitchcocks trailers är ju en fröjd i sig, när han inte visar klipp ur själva filmen utan själv vandrar omkring in filmmiljön och berättar om historien så att man verkligen blir intresserad av att se den bara på sättet han framför det. Och sen hans cameos där han syns som statist någonstans i nästan varje film och hela hans personlighet med hans sävliga sätt att prata och speciella sätt som gör honom så fascinerande att lyssna på.
Hitchkock levde 1899-1980 och hann med att göra 50 långfilmer! Fullkomligt beundransvärd och hans filmer är några av de få som jag kan tänka mig att se om igen nästan direkt efter att jag sett dem, vilket normalt sett inte är faller när det gäller mig.
Så, om ni inte upptäckt Hitchkock än, se en av de filmer som jag nämnt här så får ni se vad jag menar!
Annars så har jag målat en liten tavla idag (bild kommer imorgon), läst en intressant essä i Museum studies boken medan jag åt lunch på An Tobar Nua cafét på vår gata samt gått en lång promenad på nästan 1,5 timmar med Sean med start runt 7 på kvällen. Gick ända till slutet av strandpromenaden, förbi Salthill och tillbaka igen.
Ang. konstfack och gränstänjande modern konst.
EN REFLEKTION:
Mamma berättade för mig om blåsvädret som Konstfack hamnat i de sista dagarna. Jag hade inte hört om det eftersom jag inte bor i Sverige och inte följer svenska medier varje dag, men nu har jag själv kollat upp vad debatten handlar om. Det är för övrigt om något som jag och mamma diskuterat vid ett flertal tillfällen, dvs. Vad konst tjänar för syfte idag och vad som egentligen kan kallas konst.
För er som inte vet så gäller det två Konstfackstudenter. Den ena hade som examensprojekt i vårutstälningen 2008 en video som visar en oidentiferbar kille spraya ner och krossa en ruta på en tunnelbanevagn. Verket döptes till Territorial pissing och godkändes av instutitionen som examensarbete, trots att konstnären antingen direkt eller indirekt varit medverkande i att vandalisera något som skattebetalarna får stå för.
Det andra fallet gäller ett pågende projekt av en tredjeårselev till årets vårutställning. Hon bestämde sig för att spela psykiskt sjuk för att bli inlagd på sjukhus och medicineras, vilket också skedde, och hennes plan är att presentera sina iaktagelser som sitt examensarbete. Karolinska sjukhuset tog detta mycket allvarligt och polisanmälde händelsen. Det kan ses både som bedrägeri och användande av sjukhusets resurser till att behandla något som bara var påhittat.
Nu har Konstfack alltså en polisanmälan från sjukhuset samt ett skadeståndskrav från SL på 100 000kr. Man säger att nya riktlinjer dragits upp nu som säger att man inte kan bli godkänd på ett arbete där något vandalisers, som i graffitifallet, men dessa var inte på plats i våras, så killen fick ändå sin examen. Tjejens agerande visste institutionen om, men man säger att det är upp till individen att avgöra vad den vill göra och får då stå för det och att skolan avsäger sig ansvaret.
Så här skriver Svenska Dagbladet i sin ledare:
Det är helt rätt att SL reagerar med att kräva skolan på skadestånd. Men med två omdömeslösa tilltag så nära inpå varandra börjar man undra inte bara över omdömet utan också över kvaliteten på utbildningen.
Konstverken som föds på Konstfack verkar allt oftare ha Ballar av stål och Jackass som förebilder. Våra skatte-pengar skulle inte ha något emot lite mer kvalitet än så.
Jag håller fullständigt med. Ibland undrar jag vart konsten av idag är på väg. Mamma säger att hon är oerhört besviken på den bana konsten idag tar, och att hon börjat tröttna på modern konst istället för att intresseras av den, och det är väl inte meningen?!
Jag läste en artikel någonstans gällande konst i England och om konsthögskolornas dilemma. Det är nämligen ett vedertaget faktum att nästan ingen kan försörja sig på att vara konstnär i dagens samhälle, i allafall inte utan diverse stipendier och bidrag. Det är även fler än någonsin som studerar vid olika konsthögskolor och dessa sprutat årligen ur sig hundratals nya studenter. Det är även lättare att komma in på skolorna än vad det var, och av egen erfarenhet kan sägas att många personer kommer in utan att knappt ens kunna rita, vilket jag tycker är något av en förutsättning för att studera konst, eller åtminstone så var det det.
Folk som utexaminerades på 80- och tidiga 90- talet var införstådda med att de skulle få kämpa i ett antal år innan de kunde få något som helst erkännande. Det var vanligt att folk fick jobba i det tysta i 10 år innan de fick sin första soloutställning. Nu har folk inte tålamod till det, och mycket har att göra med nutidens fascination för dokusåpor som Big Brother, Idol, talangshower etc. Folk blir stjärnor över en natt och kändisskap har blivit viktigare att eftersträva, även om det bara är de omtalade 15 minuterna, än en hållbar, om än sakta framskridande karriär. Folk har blivit så kändiskåta att det är allt som räknas. Om man som konstnär har chans att bli ihågkommen för någon märklig installation eller uppseendeväckande aktion så verkar det alltid vara eftersträvansvärt. Om det så är att tappa sin egen kropp på blod och måla med det, stå naken inne på ett galleri och pissa, vandalisera en tunnelbanevagn, brodera på sin egen hud, göra en installation med en toalett där det sitter en kamera i toan som filmar när folk bajsar, ställa ut och deformera döda djur etc. Ja, nu för tiden finns inte längre några gränser (alla de saker jag just nämnde har genomförts).
Lärarna på skolorna är även de att skylla till stor del. De skolor som lyckats producera några få välkända konstnärer skyltar alltid med dessa i sina prospekt och visar upp dem som goda exempel, medan man lätt glömmer bort hur många hundra som passerar omärkbart genom dess portar. Lärarna vill alltid skynda på ens karriär med tal om hur man snabbt måste märka ut sig, helst redan i vårutställningen, ansöka till allt som går, visa framfötterna och skynda sig, för nästa år kommer en ny årskull att ta examen och då blir ens egen årskull passé. De uppmuntrar de med de mest galna idéerna och hoppas kunna producera en ny Damien Hirst, eller annan banbrytande konstnär. De som använder mer traditionella tekniker, målar figurativt etc. får kritik för att inte vara nyskapande nog och varje penseldrag rannsakas för att hitta fel i ett utförande som skulle ha kunnat vara skickligare om eleverna fått mer undervisning i måleriets tekniker istället för vikten av ett banbrytande koncept.
Damien Hirst - away from the flock (1995)
Det är inte så konstigt att vanligt folk tar avstånd från konsten idag och tycker att konstnärer är excentriska knäppskallar. Jag menar inte att all situations/installations/samhällskritisk konst är dålig, men det finns för mycket dåligt bland de få bra sakerna. Jag tycker också att om man ska göra en kommentar på en viss företeelse i samhället så ska man vara påläst. Om man gör en uppsats i ett annat ämne på universitetet, då läser man på som sjutton och driver ett väl underbyggt argumnet. Tvärr så är det allt för många konstnärer som inte ens bryr sig om att läsa på alls, de gör bara ett antagande utifrån sin egen uppfattning och spelar vidare på det, trots att de kanske inte ens vet bakgrunden till det de kommenterar. Det retar mig att bara för att man är konstnär så kan man komma undan med vad som helst: man behöver inte vara insatt på riktigt, man behöver inte ha någon yrkesskicklighet, man kan bara köra efter en "tager vad man haver" mentalitet och samla ihop lite skräp eller spela in nån liten snutt med mobilkameran och plötsligt är det ett konstverk.
Jag är konstnär. Jag vill stödja och kunna glädjas, förundras och beröras av nutida konst. Jag vill att konstnärerna av idag ska förvalta det arv som vi alla har fått genom konsthistorien. Nu menar inte jag att gå tillbaka och kopiera gamla mästare, men jag vill att en viss yrkesskicklighet ska bevaras, att man ska ha kunskap att hantera det medium man arbetar i. Jag vill att konsthögskolorna ska arbeta för att förmedla kunskap om yrkets olika tekniker hellre än att bara ge eleverna fria tyglar, även om en balans mellan de två är att eftersträva. Jag minns min egen tid på konsthögskolan. Min inriktning var målning. Jag och många andra trodde att det betydde att vi skulle få mer instruktioner och workshops av lärarna i olika tekniker av färgpåläggning, behandling av ljus/skugga etc. så att man kunde ta med sig denna kunskap i sitt eget skapande. Istället fick vi mest bara jobba på och själva komma på hur det skulle vara och sen gick lärarna runt och kritiserade allt de inte gillade och som vi gjort fel istället för att ge oss mer yrkeskunskap från början.
Under konsthistorien har det alltid varit vissa konstnärer som skapat kontrovers och sensation genom sitt arbete, tänk bara på Duchamps pissoar eller Malevich's black square. Att måla enbart en svart geometrisk form på en tavelduk hade ingen hört talas om 1915. Det behövs vissa såna saker för att konsten som idé ska gå framåt, men det har någonstans nått en övre gräns när var och varannan konststudent tror att de kan hitta någon "quick road to fame" genom att märka ut sig så mycket det bara går. Och ja, på ett sätt lyckas de ju. Anledningen att jag kåserar om detta ämne är just att några genomfört dessa aktioner, och de får massor av uppmärksamhet i media. Sen när man tänker tillbaka på de årskullar som haft sina vårutställningar genom åren så blir det ju att vissa saker fastnar i minnet. "2008, ja du minns det där året när killen vandaliserade tunnelbanevagnen och det blev så mycket skriverier" osv. och det är väl det de vill, och det som ses som en merit i dagens samhälle.
Malevich - Black square
Jag vill slå ett slag för de som arbetar på i tysthet. De som vill att folk ska kunna ta med sig något när de sett deras verk i en utställning, bortom sensation och hysteri. De som besitter skicklighet och yrkeskunnande och som inte tar den korta chockgenvägen till framgång. De som skapar för att det är ett sätt att leva, och för att det gör dem lyckliga, trots alla omständigheter.
Tyvärr får dessa konstnärer mindre och mindre plats (jag vet av egen erfarenhet) och fram kommer de som har något radikalt att säga och som säger det med väldigt knappa medel. Otaliga är de utställningar jag varit på de senaste åren som bara består av några skrynkliga papper ur ett anteckningsblock, lite skräp som samlats ihop på ateljégolvet eller en tavla som är så långt bortom minimalismen att den antagligen inte ens har någon tavleduk över huvud taget.
Så jag skulle vilja avsluta detta med att göra en efterlysning:
Jag vill se konst som engagerar, som förundrar, som imponerar, som jag minns när jag lämnar galleriet för sina estetiska meriter. Jag efterlyser DEN BRA KONSTEN. Den som får mig att stirra på en tavla eller intallation i flera minuter för att greppa allt den vill säga till mig, eller som engagerar mig bara för att färgerna är så vackra/starka/mustiga/tjockt pålagda/intressant komponerade. Jag har något av en färgfetish. Vissa tekniker, färger och ytor tilltalar mig på ett sätt som inte går att sätta ord på. Ett sinnesintryck som etsar sig fast. Jag vill att andra ska få uppleva den glädje som jag själv upplever när jag besöker en bra utställning där allting stämmer.
Vissa samhällskommentarer känns i magen, de utförs på rätt sätt, de förmedlar, genom konstnärens ögon, en verklighet som andra människor kan ha svårt att se. Men jag ser ingen som helst sammankoppling mellan dessa två "incidenter" på Konstfack och den konst jag själv vill uppleva. Om inte annat ser jag der bara som dålig publicitet för Konstfack då de låter folk med dåliga idéer hållas.
Mamma berättade för mig om blåsvädret som Konstfack hamnat i de sista dagarna. Jag hade inte hört om det eftersom jag inte bor i Sverige och inte följer svenska medier varje dag, men nu har jag själv kollat upp vad debatten handlar om. Det är för övrigt om något som jag och mamma diskuterat vid ett flertal tillfällen, dvs. Vad konst tjänar för syfte idag och vad som egentligen kan kallas konst.
För er som inte vet så gäller det två Konstfackstudenter. Den ena hade som examensprojekt i vårutstälningen 2008 en video som visar en oidentiferbar kille spraya ner och krossa en ruta på en tunnelbanevagn. Verket döptes till Territorial pissing och godkändes av instutitionen som examensarbete, trots att konstnären antingen direkt eller indirekt varit medverkande i att vandalisera något som skattebetalarna får stå för.
Det andra fallet gäller ett pågende projekt av en tredjeårselev till årets vårutställning. Hon bestämde sig för att spela psykiskt sjuk för att bli inlagd på sjukhus och medicineras, vilket också skedde, och hennes plan är att presentera sina iaktagelser som sitt examensarbete. Karolinska sjukhuset tog detta mycket allvarligt och polisanmälde händelsen. Det kan ses både som bedrägeri och användande av sjukhusets resurser till att behandla något som bara var påhittat.
Nu har Konstfack alltså en polisanmälan från sjukhuset samt ett skadeståndskrav från SL på 100 000kr. Man säger att nya riktlinjer dragits upp nu som säger att man inte kan bli godkänd på ett arbete där något vandalisers, som i graffitifallet, men dessa var inte på plats i våras, så killen fick ändå sin examen. Tjejens agerande visste institutionen om, men man säger att det är upp till individen att avgöra vad den vill göra och får då stå för det och att skolan avsäger sig ansvaret.
Så här skriver Svenska Dagbladet i sin ledare:
Det är helt rätt att SL reagerar med att kräva skolan på skadestånd. Men med två omdömeslösa tilltag så nära inpå varandra börjar man undra inte bara över omdömet utan också över kvaliteten på utbildningen.
Konstverken som föds på Konstfack verkar allt oftare ha Ballar av stål och Jackass som förebilder. Våra skatte-pengar skulle inte ha något emot lite mer kvalitet än så.
Jag håller fullständigt med. Ibland undrar jag vart konsten av idag är på väg. Mamma säger att hon är oerhört besviken på den bana konsten idag tar, och att hon börjat tröttna på modern konst istället för att intresseras av den, och det är väl inte meningen?!
Jag läste en artikel någonstans gällande konst i England och om konsthögskolornas dilemma. Det är nämligen ett vedertaget faktum att nästan ingen kan försörja sig på att vara konstnär i dagens samhälle, i allafall inte utan diverse stipendier och bidrag. Det är även fler än någonsin som studerar vid olika konsthögskolor och dessa sprutat årligen ur sig hundratals nya studenter. Det är även lättare att komma in på skolorna än vad det var, och av egen erfarenhet kan sägas att många personer kommer in utan att knappt ens kunna rita, vilket jag tycker är något av en förutsättning för att studera konst, eller åtminstone så var det det.
Folk som utexaminerades på 80- och tidiga 90- talet var införstådda med att de skulle få kämpa i ett antal år innan de kunde få något som helst erkännande. Det var vanligt att folk fick jobba i det tysta i 10 år innan de fick sin första soloutställning. Nu har folk inte tålamod till det, och mycket har att göra med nutidens fascination för dokusåpor som Big Brother, Idol, talangshower etc. Folk blir stjärnor över en natt och kändisskap har blivit viktigare att eftersträva, även om det bara är de omtalade 15 minuterna, än en hållbar, om än sakta framskridande karriär. Folk har blivit så kändiskåta att det är allt som räknas. Om man som konstnär har chans att bli ihågkommen för någon märklig installation eller uppseendeväckande aktion så verkar det alltid vara eftersträvansvärt. Om det så är att tappa sin egen kropp på blod och måla med det, stå naken inne på ett galleri och pissa, vandalisera en tunnelbanevagn, brodera på sin egen hud, göra en installation med en toalett där det sitter en kamera i toan som filmar när folk bajsar, ställa ut och deformera döda djur etc. Ja, nu för tiden finns inte längre några gränser (alla de saker jag just nämnde har genomförts).
Lärarna på skolorna är även de att skylla till stor del. De skolor som lyckats producera några få välkända konstnärer skyltar alltid med dessa i sina prospekt och visar upp dem som goda exempel, medan man lätt glömmer bort hur många hundra som passerar omärkbart genom dess portar. Lärarna vill alltid skynda på ens karriär med tal om hur man snabbt måste märka ut sig, helst redan i vårutställningen, ansöka till allt som går, visa framfötterna och skynda sig, för nästa år kommer en ny årskull att ta examen och då blir ens egen årskull passé. De uppmuntrar de med de mest galna idéerna och hoppas kunna producera en ny Damien Hirst, eller annan banbrytande konstnär. De som använder mer traditionella tekniker, målar figurativt etc. får kritik för att inte vara nyskapande nog och varje penseldrag rannsakas för att hitta fel i ett utförande som skulle ha kunnat vara skickligare om eleverna fått mer undervisning i måleriets tekniker istället för vikten av ett banbrytande koncept.
Damien Hirst - away from the flock (1995)
Det är inte så konstigt att vanligt folk tar avstånd från konsten idag och tycker att konstnärer är excentriska knäppskallar. Jag menar inte att all situations/installations/samhällskritisk konst är dålig, men det finns för mycket dåligt bland de få bra sakerna. Jag tycker också att om man ska göra en kommentar på en viss företeelse i samhället så ska man vara påläst. Om man gör en uppsats i ett annat ämne på universitetet, då läser man på som sjutton och driver ett väl underbyggt argumnet. Tvärr så är det allt för många konstnärer som inte ens bryr sig om att läsa på alls, de gör bara ett antagande utifrån sin egen uppfattning och spelar vidare på det, trots att de kanske inte ens vet bakgrunden till det de kommenterar. Det retar mig att bara för att man är konstnär så kan man komma undan med vad som helst: man behöver inte vara insatt på riktigt, man behöver inte ha någon yrkesskicklighet, man kan bara köra efter en "tager vad man haver" mentalitet och samla ihop lite skräp eller spela in nån liten snutt med mobilkameran och plötsligt är det ett konstverk.
Jag är konstnär. Jag vill stödja och kunna glädjas, förundras och beröras av nutida konst. Jag vill att konstnärerna av idag ska förvalta det arv som vi alla har fått genom konsthistorien. Nu menar inte jag att gå tillbaka och kopiera gamla mästare, men jag vill att en viss yrkesskicklighet ska bevaras, att man ska ha kunskap att hantera det medium man arbetar i. Jag vill att konsthögskolorna ska arbeta för att förmedla kunskap om yrkets olika tekniker hellre än att bara ge eleverna fria tyglar, även om en balans mellan de två är att eftersträva. Jag minns min egen tid på konsthögskolan. Min inriktning var målning. Jag och många andra trodde att det betydde att vi skulle få mer instruktioner och workshops av lärarna i olika tekniker av färgpåläggning, behandling av ljus/skugga etc. så att man kunde ta med sig denna kunskap i sitt eget skapande. Istället fick vi mest bara jobba på och själva komma på hur det skulle vara och sen gick lärarna runt och kritiserade allt de inte gillade och som vi gjort fel istället för att ge oss mer yrkeskunskap från början.
Under konsthistorien har det alltid varit vissa konstnärer som skapat kontrovers och sensation genom sitt arbete, tänk bara på Duchamps pissoar eller Malevich's black square. Att måla enbart en svart geometrisk form på en tavelduk hade ingen hört talas om 1915. Det behövs vissa såna saker för att konsten som idé ska gå framåt, men det har någonstans nått en övre gräns när var och varannan konststudent tror att de kan hitta någon "quick road to fame" genom att märka ut sig så mycket det bara går. Och ja, på ett sätt lyckas de ju. Anledningen att jag kåserar om detta ämne är just att några genomfört dessa aktioner, och de får massor av uppmärksamhet i media. Sen när man tänker tillbaka på de årskullar som haft sina vårutställningar genom åren så blir det ju att vissa saker fastnar i minnet. "2008, ja du minns det där året när killen vandaliserade tunnelbanevagnen och det blev så mycket skriverier" osv. och det är väl det de vill, och det som ses som en merit i dagens samhälle.
Malevich - Black square
Jag vill slå ett slag för de som arbetar på i tysthet. De som vill att folk ska kunna ta med sig något när de sett deras verk i en utställning, bortom sensation och hysteri. De som besitter skicklighet och yrkeskunnande och som inte tar den korta chockgenvägen till framgång. De som skapar för att det är ett sätt att leva, och för att det gör dem lyckliga, trots alla omständigheter.
Tyvärr får dessa konstnärer mindre och mindre plats (jag vet av egen erfarenhet) och fram kommer de som har något radikalt att säga och som säger det med väldigt knappa medel. Otaliga är de utställningar jag varit på de senaste åren som bara består av några skrynkliga papper ur ett anteckningsblock, lite skräp som samlats ihop på ateljégolvet eller en tavla som är så långt bortom minimalismen att den antagligen inte ens har någon tavleduk över huvud taget.
Så jag skulle vilja avsluta detta med att göra en efterlysning:
Jag vill se konst som engagerar, som förundrar, som imponerar, som jag minns när jag lämnar galleriet för sina estetiska meriter. Jag efterlyser DEN BRA KONSTEN. Den som får mig att stirra på en tavla eller intallation i flera minuter för att greppa allt den vill säga till mig, eller som engagerar mig bara för att färgerna är så vackra/starka/mustiga/tjockt pålagda/intressant komponerade. Jag har något av en färgfetish. Vissa tekniker, färger och ytor tilltalar mig på ett sätt som inte går att sätta ord på. Ett sinnesintryck som etsar sig fast. Jag vill att andra ska få uppleva den glädje som jag själv upplever när jag besöker en bra utställning där allting stämmer.
Vissa samhällskommentarer känns i magen, de utförs på rätt sätt, de förmedlar, genom konstnärens ögon, en verklighet som andra människor kan ha svårt att se. Men jag ser ingen som helst sammankoppling mellan dessa två "incidenter" på Konstfack och den konst jag själv vill uppleva. Om inte annat ser jag der bara som dålig publicitet för Konstfack då de låter folk med dåliga idéer hållas.
Promenad förbi ruinen
Idag gick jag och Sean på en promenad ut längs corrib river förbi slottsruinen på andra sidan. Har sagt ett tag att jag ska cyka ut till andra sidan någon dag och ta kort om vädret är fint, så får se till att göra det!
Sean gillar inte när jag stannar och tar kort, han tycker att det stör promenaden med allt mitt stannande haha!
Titta vad fina påskliljorna är, och i Sverige är det en massa snö!
'
Sen fikade vi på Java's. Jag åt god morotssoppa och kollade på korten som jag just hämtat i Boots. Vilken bunt! 225 stycken. Kostade 34 euro, vilket inte är farligt alls! Sen försökte jag hitta ett billigt album, vilket inte är det lättaste. Jag köpte ett som jag trodde att det var 60 blad i, men det var bara, 30, de menade 60 sidor, så alla fick inte plats. Därför fick jag springa tillbaka och köpa ett annat album med svarta blad som man själv får klistra dit korten i. Tar tid men det blir fint. Satt ett bra tag på kvällen och satte in kort och skrev med silverpenna. Ska skicka ca 60 av korten till mamma också, är en massa julbilder.
Sen har jag pratat med mamma i telefon i ett par timmar. Imorgon måste jag upp tidigt för jag ska till FÁS kontoret och prata jobbmöjligheter. Hoppas de inte tvingar mig att börja arbeta eller nåt ;) Ska nog till Dublin i slutet av veckan. Funderar lite på att åka vidare därifrån till Belfast i ett par dar, för där har jag aldrig varit. Men beror helt på vad jag hittar på att göra, och var jag ska bo och så kostar ju allt sånt pengar med...
Sean gillar inte när jag stannar och tar kort, han tycker att det stör promenaden med allt mitt stannande haha!
Titta vad fina påskliljorna är, och i Sverige är det en massa snö!
'Sen fikade vi på Java's. Jag åt god morotssoppa och kollade på korten som jag just hämtat i Boots. Vilken bunt! 225 stycken. Kostade 34 euro, vilket inte är farligt alls! Sen försökte jag hitta ett billigt album, vilket inte är det lättaste. Jag köpte ett som jag trodde att det var 60 blad i, men det var bara, 30, de menade 60 sidor, så alla fick inte plats. Därför fick jag springa tillbaka och köpa ett annat album med svarta blad som man själv får klistra dit korten i. Tar tid men det blir fint. Satt ett bra tag på kvällen och satte in kort och skrev med silverpenna. Ska skicka ca 60 av korten till mamma också, är en massa julbilder.
Sen har jag pratat med mamma i telefon i ett par timmar. Imorgon måste jag upp tidigt för jag ska till FÁS kontoret och prata jobbmöjligheter. Hoppas de inte tvingar mig att börja arbeta eller nåt ;) Ska nog till Dublin i slutet av veckan. Funderar lite på att åka vidare därifrån till Belfast i ett par dar, för där har jag aldrig varit. Men beror helt på vad jag hittar på att göra, och var jag ska bo och så kostar ju allt sånt pengar med...
Tillbak från en dyr middag.
Sådär, nu har vi varit ute på middag. Vi var på en italiensk restaurang som hetter il Trattoria. Hade aldrig varit där förut. Det var ok, men inte superbra, så tror inte vi går dit igen, finns andra trevligare ställen i stan. Jag åt olivsallad som förrätt, Sean tog vitlöksbröd, sen nån slags hemmagjord citronpasta med skaldjur som var god men inte påminde mycket om pasta i smaken. Fick en hel megaräka och lite musslor som man fick skala själv. Sean tog stek. Det var gott men har ätit godare, och så var portionerna rätt små också. Vi drack en karaff vitt vin till (en 1/2 flaska). Till efterrätt tog jag strawberry tart och Sean tog walnut cake. Det var en citron smörkräm på pajbotten med jordgubbar. Rätt gott, men lite för sötsliskigt. Vi tog varsin kaffe till desserten. Sammanlagt blev det 84 euro. Tyckte att det var rätt dyrt och så var det inte fantastiskt heller, så Sean gav ingen dricks. Då sade de knappt hej då när vi gick. De blev nog lite sura. Men jag tycker inte att man MÅSTE ge dricks om man inte tycker att det är jättebra...
Sen gick vi till Blue note och jag tog en Bushmills whiskey och Sean en Staropramen lager. Det var inte så många ute eftersom vi åt redan mellan 6 och halv 8 eftersom alla senare sittningar i restaurangerna var fullbokade, så nu är vi hemma igen. Det var trevligt men tycker fortfarande att Valentines day är lite överskattat. brukar få mycket godare middag till en bråkdel av priset på t ex BK's winebar, indiska restaurangen på vår gata, japanska cafét, kinesiska nudelrestaurangen på middle street etc. men nu ville vi ju prova nåt nytt eftersom det var Valentines day. Men kändes ändå som att man kunde ha gjort nåt roligare för 850 kr liksom.
Här är vi innan vi skulle gå iallafall. Finklädda och allting
Jag ville att hjärtbalongen skulle synas framifrån, men den lyckades bara snurra sig hela tiden!
Förresten så såg jag att Burger King ska öppna i gamla Kylemore café's lokaler i Eyre square shopping centre. Inte för att jag äter snabbmat så ofta, men det är ändå bra, för det är bästa hamburgerbaren och det har inte funnits i den här stan hittils. Bara McDonalds och Supermac's.
Sen gick vi till Blue note och jag tog en Bushmills whiskey och Sean en Staropramen lager. Det var inte så många ute eftersom vi åt redan mellan 6 och halv 8 eftersom alla senare sittningar i restaurangerna var fullbokade, så nu är vi hemma igen. Det var trevligt men tycker fortfarande att Valentines day är lite överskattat. brukar få mycket godare middag till en bråkdel av priset på t ex BK's winebar, indiska restaurangen på vår gata, japanska cafét, kinesiska nudelrestaurangen på middle street etc. men nu ville vi ju prova nåt nytt eftersom det var Valentines day. Men kändes ändå som att man kunde ha gjort nåt roligare för 850 kr liksom.
Här är vi innan vi skulle gå iallafall. Finklädda och allting
Jag ville att hjärtbalongen skulle synas framifrån, men den lyckades bara snurra sig hela tiden!
Förresten så såg jag att Burger King ska öppna i gamla Kylemore café's lokaler i Eyre square shopping centre. Inte för att jag äter snabbmat så ofta, men det är ändå bra, för det är bästa hamburgerbaren och det har inte funnits i den här stan hittils. Bara McDonalds och Supermac's.
Allahjärtans blus på allahjärtansdag
Jag och Sean gick en promenad på dagen, trots några droppar regn, och sen åt vi lunch på lördagsmarknaden. Sean åt potatiscurry och jag åt falafel. Vi fikade i Amnesty Cafét och sen skildes vi åt för att kolla lite själva i affärer.
Jag hittade samma skjorta som Ingrid köpte för några dagar sedan, kolla här. Vill inte att det ska verka som att jag härmar dig här, Ingrid, men den var så fin att jag bara var tvungen att köpa en jag med när jag såg dem i affären. Först skulle jag vara traditionellt motsträvig dock och hänga tillbaks blusen och sen skynda runt i varenda affärer för att se om det kanske fanns något som jag hellre ville ha (fast det egentligen inte gjorde det) innan jag till slut gick tillbaka och köpte den ;) Sån är jag bara för att jag inte har så mycket pengar och då vill jag vara säker på att det jag köper är vad jag verkligen vill ha...
Snart måste jag börja göra mig iordning förresten, för Sean har bokat bord på en Italiensk restaurang klockan 6 och nu är klockan redan 5. Egentligen tycker jag att Allahjärtansdag är lite fånigt, så vi skulle inte ens gå ut och äta idag var tanken (och så ville jag inte vara för kommersiell så det var därför jag gjorde mitt eget kort och muffins igår). Vi hade tänkt att gå ut och äta igår eller nåt istället, men då jobbade ju Sean så sent så det fick bli idag iallafall. Blir nog mysigt ändå hoppas jag.
Förresten så blev Sean mycket imponerad av min lilla överraskning igår kväll. Jag hade även sprungit ner till off licence butiken nära oss och köpt en flaska rödvin som vi delade på, så det var trevligt.
Jag hittade samma skjorta som Ingrid köpte för några dagar sedan, kolla här. Vill inte att det ska verka som att jag härmar dig här, Ingrid, men den var så fin att jag bara var tvungen att köpa en jag med när jag såg dem i affären. Först skulle jag vara traditionellt motsträvig dock och hänga tillbaks blusen och sen skynda runt i varenda affärer för att se om det kanske fanns något som jag hellre ville ha (fast det egentligen inte gjorde det) innan jag till slut gick tillbaka och köpte den ;) Sån är jag bara för att jag inte har så mycket pengar och då vill jag vara säker på att det jag köper är vad jag verkligen vill ha...
Snart måste jag börja göra mig iordning förresten, för Sean har bokat bord på en Italiensk restaurang klockan 6 och nu är klockan redan 5. Egentligen tycker jag att Allahjärtansdag är lite fånigt, så vi skulle inte ens gå ut och äta idag var tanken (och så ville jag inte vara för kommersiell så det var därför jag gjorde mitt eget kort och muffins igår). Vi hade tänkt att gå ut och äta igår eller nåt istället, men då jobbade ju Sean så sent så det fick bli idag iallafall. Blir nog mysigt ändå hoppas jag.
Förresten så blev Sean mycket imponerad av min lilla överraskning igår kväll. Jag hade även sprungit ner till off licence butiken nära oss och köpt en flaska rödvin som vi delade på, så det var trevligt.
Misslyckade muffins och hjärtballonger.
Imorse väckte Sean mig med en bukett tulpaner och ett kort. Trevligt sätt att vakna! :)
Jag hade sagt lite sådär i förbigående att jag hellre ville ha tulpaner än rosor, om han nu skulle köpa blommor, så jag fick lila fina.
Sen var jag på iSupply på Sea road och fick mitt kort tryckt på tjockt "kortpapper".
Jag tänkte att jag kan vill ju göra något mer nu när han både gett mig tulpaner och ska bjuda mig på middag på en Italiensk restaurang imorgon kväll, så då tänkte jag att jag fortsätter väl med "the personal touch" och bakar muffins (eller cupcakes, med icing var det jag letade fram ett recept på). Sen gick jag till Shopping centret vid Headford road och köpte en gasballong i form av ett hjärta (mest för att jag själv alltid sen jag var liten har velat ha en gasballong eftersom jag inte fick någon då när jag tjatade eftersom mamma tyckte att det var onödigt att lägga pengar på när luften ändå skulle gå ur dem snart haha!) Jag köpte även muffins ingredienser på Tesco och släpade hem alltsammans.
Sen bakade jag så som det stod i receptet, med self raising flour (vilket alltid jäser mer än man räknar med) och så hade jag ju ingen sån där muffinsplåt som det stod att man skulle ställa formarna i utan körde ändå. Nu vet jag VARFÖR man ska ha en sån där muffinsplåt för alla mina muffins jäste till en enda stor muffins och formarna plattade ut sig. Det var ingen vacker syn när jag öppnade ugnen... jäkla self raising flour, jag föredrar de gamla hederliga svenska recepten.
Så jag fick göra så gott jag kunde och fixa lite choklad icing på toppen och glädjas åt att smaken iallafall inte påverkades, men ack så fula de blev haha! Usch, jag som skulle impa lite på Sean nu när han kommer hem vid 9.
Gud, ska man skratta eller gråta, ser ut som att lekisbarn har bakat. (jag väljer att skratta).
Nu har jag iallafall placerat kortet, ballongen och muffinsen på sängen så ska han få dem sen när han kommer hem. Vilken fixare jag är va haha!
Jag hade sagt lite sådär i förbigående att jag hellre ville ha tulpaner än rosor, om han nu skulle köpa blommor, så jag fick lila fina.
Sen var jag på iSupply på Sea road och fick mitt kort tryckt på tjockt "kortpapper".
Jag tänkte att jag kan vill ju göra något mer nu när han både gett mig tulpaner och ska bjuda mig på middag på en Italiensk restaurang imorgon kväll, så då tänkte jag att jag fortsätter väl med "the personal touch" och bakar muffins (eller cupcakes, med icing var det jag letade fram ett recept på). Sen gick jag till Shopping centret vid Headford road och köpte en gasballong i form av ett hjärta (mest för att jag själv alltid sen jag var liten har velat ha en gasballong eftersom jag inte fick någon då när jag tjatade eftersom mamma tyckte att det var onödigt att lägga pengar på när luften ändå skulle gå ur dem snart haha!) Jag köpte även muffins ingredienser på Tesco och släpade hem alltsammans.
Sen bakade jag så som det stod i receptet, med self raising flour (vilket alltid jäser mer än man räknar med) och så hade jag ju ingen sån där muffinsplåt som det stod att man skulle ställa formarna i utan körde ändå. Nu vet jag VARFÖR man ska ha en sån där muffinsplåt för alla mina muffins jäste till en enda stor muffins och formarna plattade ut sig. Det var ingen vacker syn när jag öppnade ugnen... jäkla self raising flour, jag föredrar de gamla hederliga svenska recepten.
Så jag fick göra så gott jag kunde och fixa lite choklad icing på toppen och glädjas åt att smaken iallafall inte påverkades, men ack så fula de blev haha! Usch, jag som skulle impa lite på Sean nu när han kommer hem vid 9.
Gud, ska man skratta eller gråta, ser ut som att lekisbarn har bakat. (jag väljer att skratta).
Nu har jag iallafall placerat kortet, ballongen och muffinsen på sängen så ska han få dem sen när han kommer hem. Vilken fixare jag är va haha!
The being that is you mp3
Nu ska ni få höra hur min nya sång jag skrivit blev. Satt och fifflade lite i Garage band igår kväll, så lade på lite takt etc. Väldigt hemmasnickrat, och inte särskilt proffsigt, men kul att gör iallafall :) och nu sä är ju inte jag nån aspirerande musiker utan konstnääär! haha :)
Om ni kanske minns så postade jag texten för nån vecka sen: Här.
Klicka här för att lyssna! (länken öppnas i nytt fönster)
Tyvärr går det inte att lägga in en spelare i bloggdokumentet, så ni får klicka på den externa länken.
Om ni kanske minns så postade jag texten för nån vecka sen: Här.
Klicka här för att lyssna! (länken öppnas i nytt fönster)
Tyvärr går det inte att lägga in en spelare i bloggdokumentet, så ni får klicka på den externa länken.
Retro valentines kort
Idag började dagen kasst. Var tvungen att gå till världens otäckaste ställa och köa i 1,5 timmar för att få en tant att ta emot min ansökan om medical card. Community welfare office, alltså inte det vanliga welfare officet, var som en tidsresa till tidigt 80 tal i stilen. En jäkla massa knackers (så får man inte säga) var där i allafall, det stank musigt av svett och sura kläder och en kille satt bredvid mig och drog ner snor från bihålorna ner i halsen hela tiden, om ni vet hur jag menar... Bläää! Fick iallafall mina papper inlämnade till slut och kunde fika på Java's med Sean innan han skulle till jobbet klockan 2.
Jag spenderade eftermiddagen med att måla en liten tavla och spela in en låt jag skrivit på datorn. Så här blev tavlan, den är baserad på en skiss jag gjorde ca 2 veckor sedan.
(20x30cm)
Jag beslöt mig också för att göra ett egenhändigt Valentines kort till Sean eftersom jag ville ha nåt lite annorlunda mot alla de som finns i affären, så nu har jag suttit ett par timmar på kvällen och pysslat med det här i Photoshop:
Vid 6 var jag förresten i BK's med Sean och åt en potatisomelett på hans rast, han jobbar till 10 ikväll, så därför passar jag på att låna hans stora dataskärm och har gjort kortet åt honom som jag ska gå och skriva ut imorgon :)
(Den grå bården satte jag bara dit för att man ska se kanterna här i bloggen då bakgrunden är vit).
Jag är rätt nöjd med min dag faktiskt :) Nu ska jag dricka te och äta ett par After Eight och se om det är nåt på TV...
Jag spenderade eftermiddagen med att måla en liten tavla och spela in en låt jag skrivit på datorn. Så här blev tavlan, den är baserad på en skiss jag gjorde ca 2 veckor sedan.
(20x30cm)
Jag beslöt mig också för att göra ett egenhändigt Valentines kort till Sean eftersom jag ville ha nåt lite annorlunda mot alla de som finns i affären, så nu har jag suttit ett par timmar på kvällen och pysslat med det här i Photoshop:
Vid 6 var jag förresten i BK's med Sean och åt en potatisomelett på hans rast, han jobbar till 10 ikväll, så därför passar jag på att låna hans stora dataskärm och har gjort kortet åt honom som jag ska gå och skriva ut imorgon :)
(Den grå bården satte jag bara dit för att man ska se kanterna här i bloggen då bakgrunden är vit).
Jag är rätt nöjd med min dag faktiskt :) Nu ska jag dricka te och äta ett par After Eight och se om det är nåt på TV...
Whiskey på Blue Note
Nu är jag hemma från the Blue Note. Gick dit vid 10, de andra hade inte hunnit komma dit än (de sa 9, men vet att irländare aldrig passar tiden) Ringde efter Sean och han kom dit och tog en pint och just då dök de andra upp. Det blev en mycket trevlig kväll. Jag pratade mest med Aoife P, hade ju inte setts på ett tag och hon är så himla trevlig! Pratade med Aoife O och Maria med, men massor av deras andra kompisar som inte vi känner dök upp också, så det var bra att jag hade Aoife att prata med. Sean gick efter en pint, så han stannade inte hela tiden. Jag drack en whiskey och en Guinness men sen fick det räcka, så jag och Aoife gick hem redan vid 12, trots att det varit trevligt, men vi var trötta.
Känns konstigt att vi kanske inte får se Maria och Tom igen, eller iallafall jag, för jag räknar inte med att bo på Irland om 2 år, som är tiden de ska spendera i Sydkorea som lärare. Gillar verkligen Blue Note, är nog trots allt min favoritbar.
Skogshuggar looken
Aoife P, Maria och Tom.
Nu ska jag soooova!!
Känns konstigt att vi kanske inte får se Maria och Tom igen, eller iallafall jag, för jag räknar inte med att bo på Irland om 2 år, som är tiden de ska spendera i Sydkorea som lärare. Gillar verkligen Blue Note, är nog trots allt min favoritbar.
Skogshuggar looken
Aoife P, Maria och Tom.
Nu ska jag soooova!!
Tisdag_och allt som hände för länge sen.
Nu har jag slösat en dag på att göra detta:
* Kopierade papper som måste skickas till för att få medical card
* Åkte ända ut till Ballybane för att bli tillbakaskickad in till stan av en irriterande tjej i health centret. Tydligen måste jag träffa nån handläggare om jag inte haft medical card förut som bara är öppen imorgon förmiddag.
* Promenerade därifrån till Wellpark och Atlantic Homecare där jag köpte häftor till häftpistolen, en brödform så jag kan baka brownbread och ett plastskynke att breda ut på golvet när jag målar.
* Åt en god ciabatta med mozarella i Java's.
* Rotade igenom och tog kort på gamla foton jag tog för flera år sen eftersom jag inte har nån scanner.
* Håller just nu på och sträcker tavelduk på två små stretchers jag köpte igår och kollar på sista delen i en serie om barnboksillustrationer på BBC4 (bästa kanalen).
Klockan 9 ska jag till Blue Note på avskedsfest för Maria och Tom som åker till Korea i två år. Inte riktigt i form, men kanske aldrig får träffa dem mer, så bäst jag går.
Min kropp känns slö och konstig. Blir fortfarande lite snurrig när jag står länge eller anstränger mig. Hoppas det går över snart. Har ju ätit järntabletter i en vecka nu. Men nu har jag mens, så då blir det väl värre kan jag tro.
Här är några av fotona som jag tog kort på:
I Cork med klassen i november 2004. Tog en rulle svartvita kort och tyckte det här var fint. Tänk att jag aldrig lyckats ta mig till Cork sen dess, måste ta mig i kragen och åka och hälsa på Sarah och Aisling nån gång... Men det tar ju nästan 5 timmar med en skitbuss...
Mitt rum i Renmore 2004. Ser mysigt ut men tro mig, det var svinkallt, köket var så vidrigt att man inte ville ställa någonting ätbart på bänkarna (allt var liksom flötigt av fett), och det fanns en öppen spis som inte funkade i mitt rum med ett sånt jäkla drag, så jag tryckte i en massa tidningspapper i skorstenen och tejpade igen öppningen och sen när det blåste så ryckte det som fasen i plasten. Spenderade mesta tiden med att kolla på de tre kanaler som jag kunde få in på seans föräldrars gamla stenålders TV och de jag bodde med pratade knappt med mig. haha! Tacka vet jag dem jag bodde med i tvåan, även om huset var lika dåligt ;)
I Vadstena med mormor och brorsan, augusti 2005.
Några av mina klasskompisar och våra tutors Mike och Deirdre (till vänster) väntar på bussen i nån liten by nära Köln, våren 2007.
På flygplatsen utanför Dusseldorf. Debbie, Eimear, Roisin och jag.
* Kopierade papper som måste skickas till för att få medical card
* Åkte ända ut till Ballybane för att bli tillbakaskickad in till stan av en irriterande tjej i health centret. Tydligen måste jag träffa nån handläggare om jag inte haft medical card förut som bara är öppen imorgon förmiddag.
* Promenerade därifrån till Wellpark och Atlantic Homecare där jag köpte häftor till häftpistolen, en brödform så jag kan baka brownbread och ett plastskynke att breda ut på golvet när jag målar.
* Åt en god ciabatta med mozarella i Java's.
* Rotade igenom och tog kort på gamla foton jag tog för flera år sen eftersom jag inte har nån scanner.
* Håller just nu på och sträcker tavelduk på två små stretchers jag köpte igår och kollar på sista delen i en serie om barnboksillustrationer på BBC4 (bästa kanalen).
Klockan 9 ska jag till Blue Note på avskedsfest för Maria och Tom som åker till Korea i två år. Inte riktigt i form, men kanske aldrig får träffa dem mer, så bäst jag går.
Min kropp känns slö och konstig. Blir fortfarande lite snurrig när jag står länge eller anstränger mig. Hoppas det går över snart. Har ju ätit järntabletter i en vecka nu. Men nu har jag mens, så då blir det väl värre kan jag tro.
Här är några av fotona som jag tog kort på:
I Cork med klassen i november 2004. Tog en rulle svartvita kort och tyckte det här var fint. Tänk att jag aldrig lyckats ta mig till Cork sen dess, måste ta mig i kragen och åka och hälsa på Sarah och Aisling nån gång... Men det tar ju nästan 5 timmar med en skitbuss...
Mitt rum i Renmore 2004. Ser mysigt ut men tro mig, det var svinkallt, köket var så vidrigt att man inte ville ställa någonting ätbart på bänkarna (allt var liksom flötigt av fett), och det fanns en öppen spis som inte funkade i mitt rum med ett sånt jäkla drag, så jag tryckte i en massa tidningspapper i skorstenen och tejpade igen öppningen och sen när det blåste så ryckte det som fasen i plasten. Spenderade mesta tiden med att kolla på de tre kanaler som jag kunde få in på seans föräldrars gamla stenålders TV och de jag bodde med pratade knappt med mig. haha! Tacka vet jag dem jag bodde med i tvåan, även om huset var lika dåligt ;)
I Vadstena med mormor och brorsan, augusti 2005.
Några av mina klasskompisar och våra tutors Mike och Deirdre (till vänster) väntar på bussen i nån liten by nära Köln, våren 2007.
På flygplatsen utanför Dusseldorf. Debbie, Eimear, Roisin och jag.
Get it on!
Sitter nu och kollar på T-Rex filmen "Born to Boogie" som Ringo Starr gjorde 1972. Så jäkla bra musik! Älskar hans hatt och arty-stil också. Sitter i gräset och spelar gitarr med tjejer utklädda till nunnor som äter hamburgare. Haha!
Köpte filmen som även har 2 timmars konsert, dokumentärer etc. som bonusmaterial för 10 euro i Bell Book and candle, han får alltid in nåt bra! Fick ju en samlingsskiva med Marc Bolan och T-rex i julklapp av Helena, hade ju självklart hört "Children on the revolution" "Get it on" och "Cosmic dancer" (som varit med massor i en mineralvattenreklam) ett antal gånger, men visste inte hur bra de var i övrigt tills jag fick skivan.
"This band really suits you, you're always really stylish and T-rex is such a stylish band" sa killen i affären och gav mig lite rabatt som han ofta gör "let's make it 8 euros for the cold evening that's in it". Om den affären försvinner så har den sista second hand/independent skivaffären försvunnit och då är staden död. Fast BB och C är ju mest en bokaffär med lite filmer och skivor, så allt beror på vad han får in för stunden. Vilket ändå är några riktiga gems för jag har gjort ett antal fynd där. är nästan farligt att gå in!
Idag förundrades jag för övrigt över hur jäkla massa affärer och pubar som stängt det senaste året. När den här finanskrisen är över så kommer typ alla coola ställen att vara borta...Igår skulle jag kolla på skor i Gosh, där jag köpte mina häftiga skor jag hade på vårutställningen bara för att se en gapande tom affärslokal.... och förr fanns typ 10 skivaffärer här, nu finns bara två i centrum och en i ett shoppingcenter. Det är så jävla synd! Saknar Redlight Records med sina in store signings, Mulligans på middle street med indie musik, Banana Phoblacht cafét med världens bästa varma choklad, Kenny's bookshop på shop street (även om den nu ligger i ett warehouse i utkanten av stan), Videobutiken i källaren på eglington street, nu Gosh på abbeygate street... ja denna stad kommer aldrig att bli densamma igen. Fanns så många coola ställen för några år sedan som inte är kvar längre.
Fast några bra har ju öppnat också: Bierhaus puben, HMV och de japanska caféerna Kappa Ya och Wa Café.
Man har iallafall bott en tag i en stad när man kan minnas så många förändringar och tänka tillbaka på när man först flyttade dit och allt var jätteannorlunda och länge sen.
Köpte filmen som även har 2 timmars konsert, dokumentärer etc. som bonusmaterial för 10 euro i Bell Book and candle, han får alltid in nåt bra! Fick ju en samlingsskiva med Marc Bolan och T-rex i julklapp av Helena, hade ju självklart hört "Children on the revolution" "Get it on" och "Cosmic dancer" (som varit med massor i en mineralvattenreklam) ett antal gånger, men visste inte hur bra de var i övrigt tills jag fick skivan.
"This band really suits you, you're always really stylish and T-rex is such a stylish band" sa killen i affären och gav mig lite rabatt som han ofta gör "let's make it 8 euros for the cold evening that's in it". Om den affären försvinner så har den sista second hand/independent skivaffären försvunnit och då är staden död. Fast BB och C är ju mest en bokaffär med lite filmer och skivor, så allt beror på vad han får in för stunden. Vilket ändå är några riktiga gems för jag har gjort ett antal fynd där. är nästan farligt att gå in!
Idag förundrades jag för övrigt över hur jäkla massa affärer och pubar som stängt det senaste året. När den här finanskrisen är över så kommer typ alla coola ställen att vara borta...Igår skulle jag kolla på skor i Gosh, där jag köpte mina häftiga skor jag hade på vårutställningen bara för att se en gapande tom affärslokal.... och förr fanns typ 10 skivaffärer här, nu finns bara två i centrum och en i ett shoppingcenter. Det är så jävla synd! Saknar Redlight Records med sina in store signings, Mulligans på middle street med indie musik, Banana Phoblacht cafét med världens bästa varma choklad, Kenny's bookshop på shop street (även om den nu ligger i ett warehouse i utkanten av stan), Videobutiken i källaren på eglington street, nu Gosh på abbeygate street... ja denna stad kommer aldrig att bli densamma igen. Fanns så många coola ställen för några år sedan som inte är kvar längre.
Fast några bra har ju öppnat också: Bierhaus puben, HMV och de japanska caféerna Kappa Ya och Wa Café.
Man har iallafall bott en tag i en stad när man kan minnas så många förändringar och tänka tillbaka på när man först flyttade dit och allt var jätteannorlunda och länge sen.
Första (lite mer om mig)
10 Första
Första bästa kompis: Min granne Jennie som var två år äldre än mig lekte jag mycket med som femåring, men annars var det Elin när jag började ettan och några år framåt.
Första bil: Jäklar att det alltid ska komma en bilfråga!
Första kärlek: En kille som gick i nian när jag gick i sjuan, tror han hette John eller Johan eller nåt, men det var bara en sån där crush haha!
Första husdjur: Vi har alltid haft djur sen innan jag föddes, men första som var mitt eget var nog kaninen Lilla Blå.
Första semester: Vi åkte inte på semester när jag var liten mer än nån dagstur till Kolmårdens djurpark eller till nån närliggande stad. Första "rikitga" var en campingtur på några dagar med mamma och brorsan när jag var 10 runt i Östergötland och Västergötland. Första utanför Sverige var Danmark med familjen när jag var 13, så inget direkt avancerat ;)
Första jobb: Cafébiträde i fiket i sporthallen i Motala på helger och jullov i ettan på gymnasiet.
Första köpta skiva: Hmmm tror första jag köpte var Absolute Music 18 i samband med att jag sparat ihop till en CD spelare som 10 åring.
Första piercing: Öronen 2006, hade inga innan.
Första konsert: Vätternfestivalen med Hjalle och Heavy tror jag ;)
8 senaste
Senaste alkoholdrycken: En pint Guinnes i lördags kväll
Senaste bilfärd: Från Westport till Galway i morse.
Senaste filmen du såg: "Mannen som visste för mycket" med mästaren Hitchcock.
Senast ringda telefonsamtal: Till mamma nu i kväll
Senaste bubbelbadet: Westport leisure centre nån gång förra året, är ett bra tag sen.
Senast spelade CD-skiva: Muse - Origin of symmetry
Senaste gången du grät: Dagen jag kom tillbaka hit från Sverige och kände mig nere.
Senaste måltiden: Tomatsoppa med makaroner och en morots och cashewnötsbiff
6 har du någonsin
Dejtat en av dina bästa kompisar: Nej, men hade en bästa kompis i mellanstadiet som ville bli tillsammans med mig.
Blivit arresterad: Nej.
Blivit kär vid första ögonkastet: Nej inte direkt
Fastnat med blicken i någons urringning: Ja, antagligen för att jag förundrats över hur vissa folk klär sig...
Sagt att du älskar någon utan att mena det: Ja.
Busringt till någon: Nej, vågade aldrig som liten och nu har alla presentatör
7 saker du har på dig
(right now)
1. En nopprig blå sticketröja
2. Mina rosa och brunprickiga tofflor jag fick i julklapp av Seans mamma
3. Mina "mys och målarbyxor" som jag aldrig skulle visa mig i offentligt
4. Örhängen från H&M
5. Lila jumper
6. töntiga strumpor med grodor på (alltså, vilket tillfälle att beskriva vad jag har på mig!)
7. Ett halssmycke med tre berlocker som jag fick vid olika tillfällen när jag var liten.
6 saker du har gjort i dag
1. Pratat med Geraldine på Galway Property management om vårat lås och sprickor i väggarna
2. Druckit kaffe med Niall som gjorde Brochure som jag har min bild med i och pratat konst med honom.
3. Ätit en onyttig pannini på Supermacs med Mary och Kathleen
4. Pratat med mamma i telefonen
5. Postat en ansökan som ändå inte kommer att hinna fram i tid (fan!)
6. Sorterat och hängt tvätt.
5 favoritsaker utan rangordning
1. Sushi
2. Rödvin
3. Sean
4. min skivsamling (tänker jäklar inte välja bara en!)
5. Min svarta macBook
4 personer du kan berätta allt för
Finns tre personer jag kan berätta väldigt mycket för: mamma, Sean och Helena, men ALLT kanske jag inte berättar för någon viss, fast sammanlagt, uppdelat på tre personer så blir det nog i stort sett allt ;)
3 val
Blått eller rött? Rött.
Sommar el vinter? Kan faktiskt inte välja. Om det är en fin sommar eller vinter med bra väder så båda.
Choklad el chips? Choklad, men ibland gillar jag savoury mer än sweet så beror på tillfälle.
2 saker att göra innan du dör
1. Resa nånstans skitlångt bort med någon
2. Se till att jag fyller livet med kreativa saker som jag mår bra av.
1 sak du ångrar
Att jag inte lärde känna ett par personer bättre när jag hade chansen.
Åh
Jag fick just ett mejl som nästan fick mig att börja tjuta när jag läste det för att det var från någon som bryr sig så mycket om mig... Åhhhh är allt jag kan säga.
Horkans Hill, Westport
Idag är det helt underbart väder. Jag fick skjuts till Galway med Mary och Cathleen, för de skulle åka till Seans syster Carol och hälsa på och ta med barnbarnen ut till Salthill eftersom det är så fint idag. Sean tog bussen tillbaka redan 7 på morgonen eftersom han jobbade klockan 11.
Jag har skrivit en ansökan till ett konststipendie som jag måste gå till posten och skicka nu.
De här korten tog jag från gatan utanför Seans föräldrahem i morse.
Familjen Hastings bor närmast häråt.
Westport
Här ser man stan nere i dalen.
Det är snö på alla Connemaras bergstoppar i fjärran. Februari är en av mina favoritmånader här för då är det ofta fint väder, lite kallt men soligt och snö på bergen. Åhhh
En sån här typisk gata där alla familjer har bott i åratal och alla känner alla. Så är det minsann inte överallt längre.
Sist av allt kommer bästa utsikten av alla. Croagh Patrick (eller the reek som den kallas) snötäckt och fin. Synd att jag inte hade tid att ta mer kort nere vid hamnen eller närmare berget för det hade varit fint. Kathleen bor precis vid bergets fot ute i en by som heter Murrisk.
Jag har skrivit en ansökan till ett konststipendie som jag måste gå till posten och skicka nu.
De här korten tog jag från gatan utanför Seans föräldrahem i morse.
Familjen Hastings bor närmast häråt.
Westport
Här ser man stan nere i dalen.
Det är snö på alla Connemaras bergstoppar i fjärran. Februari är en av mina favoritmånader här för då är det ofta fint väder, lite kallt men soligt och snö på bergen. Åhhh
En sån här typisk gata där alla familjer har bott i åratal och alla känner alla. Så är det minsann inte överallt längre.
Sist av allt kommer bästa utsikten av alla. Croagh Patrick (eller the reek som den kallas) snötäckt och fin. Synd att jag inte hade tid att ta mer kort nere vid hamnen eller närmare berget för det hade varit fint. Kathleen bor precis vid bergets fot ute i en by som heter Murrisk.
Westport helg
Jag är i Westport just nu. Jag och Sean fick skjuts med hans föräldrar igår eftersom de var i Galway och shoppade och fikade med Carol. Jag gick med dem ett tag på stan men det blev så segt att släpas runt på Dunnes och Penney's i evigheter och kolla på skjortor åt Frank och sånt, så jag var glad när vi till slut packade in oss i bilen. Försökte sova lite på vägen eftersom jag varit uppe sent i flera dagar och var jättetrött. Tyvärr så är det som förgjort på vägarna i västra Irland. Det skakar och hoppar så man blir galen!
På kvällen gick vi till Nepalesiska restaurangen vid floden och åt middag med Anthony och Sean Mc Fadden. Det var mycket trevligt, men tanke att jag inte sett sem sen innan jul. Vi hade några intressanta diskussioner och sen tog vi Anthony's bil upp till Knockranny House Hotel som ligger på en kulle med utsikt över staden och fortsatte prata över en pint. Det är ett lugnt ställe där man kan prata och höra vad alla andra säger utan att skrika, till skillnad från de vanliga pubarna i stan en lördagkväll ;) Vi åkte väl hemåt nån gång runt 1 efter väldigt bra kväll, men sen lade vi oss nog inte förrän runt 3.
Idag hade jag huvudvärk på morgonen, hade dock inte med alkohol att göra då jag bara hade en guinness, utan mer på att jag varit uppe sent i så många dagar, så jag sov till efter 12 nån gång. Nu på eftermiddagen har vi varit hos familjen Locke. Hade inte sett dem på ca 5 månader, så det var väldigt trevligt! Sen åkte jag hem till Seans föräldrar och åt middag medan han fikade med Anthony i Clew Bay Hotel en stund. Nu sitter jag här i soffan, mätt som en plätt, med Mary som kollar på Dancing on Ice... och nu kom moster Kathleen hit också :)
Igår var det så vackert för det var soligt hela dagen och snö på bergen när vi körde in i stan. Men det var för sent att ta kort för det var kväll redan och idag var det inte lika fint väder, förutom på morgonen då jag sov...
Här är ett kort på mig i ateljén i trean, 2007. Saknar att ha en atelje så jäkla mycket! Även om jag bara hade ett hörn och delade den med 3 andra så kunde man iallafall kladda och ha sig som man ville, och så hade vi ju stora gemensamma ateljen också.
På kvällen gick vi till Nepalesiska restaurangen vid floden och åt middag med Anthony och Sean Mc Fadden. Det var mycket trevligt, men tanke att jag inte sett sem sen innan jul. Vi hade några intressanta diskussioner och sen tog vi Anthony's bil upp till Knockranny House Hotel som ligger på en kulle med utsikt över staden och fortsatte prata över en pint. Det är ett lugnt ställe där man kan prata och höra vad alla andra säger utan att skrika, till skillnad från de vanliga pubarna i stan en lördagkväll ;) Vi åkte väl hemåt nån gång runt 1 efter väldigt bra kväll, men sen lade vi oss nog inte förrän runt 3.
Idag hade jag huvudvärk på morgonen, hade dock inte med alkohol att göra då jag bara hade en guinness, utan mer på att jag varit uppe sent i så många dagar, så jag sov till efter 12 nån gång. Nu på eftermiddagen har vi varit hos familjen Locke. Hade inte sett dem på ca 5 månader, så det var väldigt trevligt! Sen åkte jag hem till Seans föräldrar och åt middag medan han fikade med Anthony i Clew Bay Hotel en stund. Nu sitter jag här i soffan, mätt som en plätt, med Mary som kollar på Dancing on Ice... och nu kom moster Kathleen hit också :)
Igår var det så vackert för det var soligt hela dagen och snö på bergen när vi körde in i stan. Men det var för sent att ta kort för det var kväll redan och idag var det inte lika fint väder, förutom på morgonen då jag sov...
Här är ett kort på mig i ateljén i trean, 2007. Saknar att ha en atelje så jäkla mycket! Även om jag bara hade ett hörn och delade den med 3 andra så kunde man iallafall kladda och ha sig som man ville, och så hade vi ju stora gemensamma ateljen också.
If you kick in my door I'll kick you back!
Det var så soligt och fint idag så jag gick en promenad på en timme runt Salthill när jag varit på Galway Property Management kontoret, som för övrigt inte gjorde mig ett dugg klokare. Jag frågade vad som skulle hända med ev. renovering av lägenheten, men det var inte bestämt än. Berättade även att vår dörr går att öppna från utsidan utan nyckel, vilket är allt annat än säkert och hon som är ansvarig för vårt hus skulle ringa, men det gjorde hon aldrig sen...
Minns inte om jag skrev det, men för nån vecka sen så hade våra grannar fest som vanligt. Vi hade lagt oss och några stod och pratade i trapphuset utanför oss. Plötsligt brakar det till och någon ramlar in genom vår ytterdörr. Tydligen hade de lutat sig mot dörren och den hade gett vika. Jag skruvade åt skruvarna som låset sitter med eftersom de var lite lösa och trodde att det var ordnat. I natt vid tre efter att jag varit ute satt jag på soffan med datorn en stund. Lamporna var släckta och plötsligt sprakar någon till vår ytterdörr så den flyger upp på vid gavel. Jag såg inte ut i hallen utan hörde det bara och såg ljuset från trapphuset flöda in i lägenheten innan den smällde igen då vi har automatisk stänganordning. Jag öppnade och ropade ut i trapphuset, men det var ingen där. Varför gör man så? Ville grannarna skrämmas för att vi rapporterat dem till property managment kontoret för oljud och hoppande som ledde till sprickorna? var det någon annan från förra festen som skulle testa om dörren förtfarande var trasig? man undrar ju, och vi har ju värdesaker: datorer och kameror m.m och folk tycks ju veta om det här också! Nu låser vi med säkerhetskedjan när vi är hemma men när vi inte är det då?? vi ska ju till Westport över helgen! Sånt här gör ju att man mår mer dåligt och blir orolig...
Nu åter till min promenad iallafall.
Vi lever för de soliga dagarna i det här landet. De är inte många, men ack så underbara!
Vid fyra åt jag sen lunch med Sean på Wa Café och sen köpte jag ett bivaxljus i hälsoaffären som jag har tänt nu. Det är lite mysigt men jag vill åt lukten, men den känner jag bara när jag är någon decimeter ifrån det...
Minns inte om jag skrev det, men för nån vecka sen så hade våra grannar fest som vanligt. Vi hade lagt oss och några stod och pratade i trapphuset utanför oss. Plötsligt brakar det till och någon ramlar in genom vår ytterdörr. Tydligen hade de lutat sig mot dörren och den hade gett vika. Jag skruvade åt skruvarna som låset sitter med eftersom de var lite lösa och trodde att det var ordnat. I natt vid tre efter att jag varit ute satt jag på soffan med datorn en stund. Lamporna var släckta och plötsligt sprakar någon till vår ytterdörr så den flyger upp på vid gavel. Jag såg inte ut i hallen utan hörde det bara och såg ljuset från trapphuset flöda in i lägenheten innan den smällde igen då vi har automatisk stänganordning. Jag öppnade och ropade ut i trapphuset, men det var ingen där. Varför gör man så? Ville grannarna skrämmas för att vi rapporterat dem till property managment kontoret för oljud och hoppande som ledde till sprickorna? var det någon annan från förra festen som skulle testa om dörren förtfarande var trasig? man undrar ju, och vi har ju värdesaker: datorer och kameror m.m och folk tycks ju veta om det här också! Nu låser vi med säkerhetskedjan när vi är hemma men när vi inte är det då?? vi ska ju till Westport över helgen! Sånt här gör ju att man mår mer dåligt och blir orolig...
Nu åter till min promenad iallafall.
Vi lever för de soliga dagarna i det här landet. De är inte många, men ack så underbara!
Vid fyra åt jag sen lunch med Sean på Wa Café och sen köpte jag ett bivaxljus i hälsoaffären som jag har tänt nu. Det är lite mysigt men jag vill åt lukten, men den känner jag bara när jag är någon decimeter ifrån det...
Nya Tavlan
Nu har jag tagit kort på mina senaste tavlor och lagt upp på min hemsida. (www.ceciliadanell.com)
Så här blev tavlan som jag gjorde klart igår:
"We carry on" 30x40cm
Jag var ute med Catriona och Aisling sen igår kväll. Gick hem till Catrionas hus vid halv 11, hon visade mig hur hon bodde. Hon flyttade ju dit för inte så länge sen. Det är en stor radhuslägenhet i flera våningar, tror en fem pers. bor där eller nåt. Ligger precis längst ut på The long walk, så var inte riktigt min favorit att gå där i mörkret. De som bor där kan gå en genväg genom gården och ut genom en grind, men det kunde ju inte jag. Jag hade köpt en halv flaska vin som jag drack innan jag gick ut och sen resten hos Catriona, de andra var fortfarande lite bakis från dagen innan så de var inte så pigga på att dricka.
Gick till The Roisin, bandet som var slutade just spela, så vi väntade tills lokalen blev club när de plockat undan sina grejer. Var lite ute i smoking arean, men det var så jäkla kallt. Dansade lite och träffade Phil, han gick i vår klass förut, till slutet av trean och jobbar på samma ställe som Cat. Tyvärr var musiken så hög så det gick inte att prata. Hade trevligt, men det var faktiskt roligare förra gången, sånt där varierar ju så mycket. Gick hem vid halv 2, kände inte för att stanna ute för länge, men sen gick jag inte och lade mig förrän runt 3 ändå...
Nu ska jag gå till Galway Property management och snacka med dem...
Så här blev tavlan som jag gjorde klart igår:
"We carry on" 30x40cm
Jag var ute med Catriona och Aisling sen igår kväll. Gick hem till Catrionas hus vid halv 11, hon visade mig hur hon bodde. Hon flyttade ju dit för inte så länge sen. Det är en stor radhuslägenhet i flera våningar, tror en fem pers. bor där eller nåt. Ligger precis längst ut på The long walk, så var inte riktigt min favorit att gå där i mörkret. De som bor där kan gå en genväg genom gården och ut genom en grind, men det kunde ju inte jag. Jag hade köpt en halv flaska vin som jag drack innan jag gick ut och sen resten hos Catriona, de andra var fortfarande lite bakis från dagen innan så de var inte så pigga på att dricka.
Gick till The Roisin, bandet som var slutade just spela, så vi väntade tills lokalen blev club när de plockat undan sina grejer. Var lite ute i smoking arean, men det var så jäkla kallt. Dansade lite och träffade Phil, han gick i vår klass förut, till slutet av trean och jobbar på samma ställe som Cat. Tyvärr var musiken så hög så det gick inte att prata. Hade trevligt, men det var faktiskt roligare förra gången, sånt där varierar ju så mycket. Gick hem vid halv 2, kände inte för att stanna ute för länge, men sen gick jag inte och lade mig förrän runt 3 ändå...
Nu ska jag gå till Galway Property management och snacka med dem...
Det blir turistbyrån igen
Catriona fråga om jag vill gå ut med henne och ett par av hennes kompisar i kväll, och det vill jag, så ska antagligen hem till henne först och sen ut nånstans.
Det var en till gubbe och kollade på sprickorna i väggarna och taket. Tyckte det såg allvarligt ut och han ville åtgärda det. Men då måste de ju knacka ner putsen i hela taket och väggen, va fan, måste packa ihop hela lägenheten och kommer i varje fall att få damm på ALLTING! Det betyder alltså att jag inte kan måla fler oljemålningar innan dess med risk att de inte kommer att vara torra och alltså få en massa damm som fastnar på dem. Ska nog gå till Galway Property Management imorrn och fråga vad fasen de tänkt sig med det hela!
Jag gick en liten promenad med Sean på förmiddagen, det var soligt och kallt. Vi fikade på Java's (there's a surprise) och jag köpte med mig sallad till lunch. Det var då gubben ringde och ville komma och kolla i lägenheten, så jag läste lite i min Museum studies bok tills han kom och sen nu på eftermiddagen så har jag spenderat nästan 3 timmar med att sitta på golvet och måla. Nu är tavlan som jag tog kort på igår klar. Ska ta kort på den imorgon.
Fick även ett mail från någon som jag alltid tycks förvånas över hur mycket vi har gemensamt och som nu gett mig klarhet i något jag undrat över, jag lyckades ändå ganska bra med att lista ut mycket av det själv... Mer personlig än så blir jag inte här.
Först ingenting, sen ingenting och sen får man en massa brev. Sharon från turistbyrån skrev också och sa att jag och några andra som jobbat flera somrar får våra jobb där i år också. Bra! Sinead kommer tillbaka, yes!! Hon jobbar som lärare i Limerick sen förra året, men hon vill jobba på sommaren för att träna sina språk (pratar tyska och franska) och bo i Galway.
Det var en till gubbe och kollade på sprickorna i väggarna och taket. Tyckte det såg allvarligt ut och han ville åtgärda det. Men då måste de ju knacka ner putsen i hela taket och väggen, va fan, måste packa ihop hela lägenheten och kommer i varje fall att få damm på ALLTING! Det betyder alltså att jag inte kan måla fler oljemålningar innan dess med risk att de inte kommer att vara torra och alltså få en massa damm som fastnar på dem. Ska nog gå till Galway Property Management imorrn och fråga vad fasen de tänkt sig med det hela!
Jag gick en liten promenad med Sean på förmiddagen, det var soligt och kallt. Vi fikade på Java's (there's a surprise) och jag köpte med mig sallad till lunch. Det var då gubben ringde och ville komma och kolla i lägenheten, så jag läste lite i min Museum studies bok tills han kom och sen nu på eftermiddagen så har jag spenderat nästan 3 timmar med att sitta på golvet och måla. Nu är tavlan som jag tog kort på igår klar. Ska ta kort på den imorgon.
Fick även ett mail från någon som jag alltid tycks förvånas över hur mycket vi har gemensamt och som nu gett mig klarhet i något jag undrat över, jag lyckades ändå ganska bra med att lista ut mycket av det själv... Mer personlig än så blir jag inte här.
Först ingenting, sen ingenting och sen får man en massa brev. Sharon från turistbyrån skrev också och sa att jag och några andra som jobbat flera somrar får våra jobb där i år också. Bra! Sinead kommer tillbaka, yes!! Hon jobbar som lärare i Limerick sen förra året, men hon vill jobba på sommaren för att träna sina språk (pratar tyska och franska) och bo i Galway.
Tiden går
För 10 år sen:
1.) hur gammal var du: 13
2.) var gick du i skolan: Marieberg
3.) var jobbade du: -
4.) var levde/bodde du: Bona
5.) var brukade du hålla hus: Hemma på gården, i stan, hemma hos Elin.
6.) bar du glasögon: nej, har aldrig gjort.
7.) Vem var din bästa vän: Elin och AK
8.) hur många tatueringar hade du: -
9.) hur många piercingar hade du: inga
10.) vilken bil körde du: -
11.) hade du varit på ett riktigt party: Njae, skoldisco och halloweenfest hemma hos skolkompisar.
12.) hade du fått ditt hjärta krossat: nä
För 5 år sen:
1.) Hur gammal var du: 18
2.) var gick du i skolan: Vadstenagymnasiet
3.) var arbetade du: Sporthallsfiket (fast hade nog redan slutat då)
4.) vart bodde du: Bona
5.) var brukade du hänga: I Vadstena, hemma.
6.) använde du glasögon: nä
7.) hur många tatueringar hade du: -
8.) hur många piercingar hade du: inga
9.) vad för bil körde du: -
10.) hade du fått ditt hjärta krossat: nä
12.) var du singel/upptagen/dejtande: Tillsammans med Sean, långdistans.
För 2 år sen:
1.) hur gammal var du då: 21
2.) var gick du i skolan: Galway-Mayo Institute of Technology
3.) var jobbade du: hade jobbat på turistbyrån i westport på sommaren, men inget under terminstid.
4.) var bodde du: Tara Grove, bredvid skolan
5.) var brukade du hänga: I skolan (var alltid i ateljén), Roisin Dubh, hos Sarah och Alanna.
6.) använde du glasögon: nä
7.) vem var din bästa vän: Vet inte, var mest med Sarah, Maria och Alanna, men bästa vän var nog Helena hemma i sv.
8.) hur många tatueringar: -
9.) hur många piercingar: inga
10.) vilken bil körde du: -
11.) hade du fått ditt hjärta krossat: nä
12.) var du singel/upptagen/gift/dejtande: förlovad sen ett år tillbaka.
1.) Hur gammal är du: 23
2.) var går du i skolan: ingenstans
3.) var jobbar du: ingenstans haha
4.) var bor du: Galway city med Sean
5.) anväder du glasögon: nä
6.) var brukar du hänga: Java's café, hemma etc.
7.) pratar du med dina gamla kompisar: Några, tappat kontakten med de flesta
8.) hur många piercingar har du: två
9.) tatueringar: -
10.) vad har du för bil: -
11.) har ditt hjärta krossats: nä
12.) är du singel/upptagen/gift/dejtande: fortfarande förlovad.
The being that is you
You’re like radio waves
you fade in and out
I try to tune in to you but that interference
is killing me
I try to read between the lines
but I find you quite illegible
and I don’t have the greatest patience
so I give up every time I try
I think you know way more
than I give you credit for
You say:
I know where you’re coming from
and I know where you’re going
I know what you’re longing for
and so do you
But I said:
It’s not as easy as you make it out
it’s not as conceivable as all this
and the journey is longer
I may falter along the way
do you really know me that well
do you smile when you say you do
or am I just scraping on the surface
of the being that is you
You’re thoughts are like a washing machine
a fatal mixture of darks and lights
it’ll all come out grey
if I don’t help you to sort them out
but I’m not quite right for the job
my thoughts are running riot too
but I keep them to myself
when I should be sharing them with you
I think you can manage way more
than I allow you to
© Cecilia Danell
Så mycket bra!
Jag började måla på en till liten tavla idag.
Sen gick jag till turistbyrån för att se om det blir nåt sommarjobb eftersom jag inte hört ett pip från Sharon sen jag ansökte. Medbh sa att hon inte hunnit gå igenom ansökningarna än men att hon fått min och det verkade som om jag får tillbaks jobbet på henne iallafall.
Det var dags att hämta utt veckans 204 euro welfare på posten, men jag blev glatt överraskad när jag fick 408 euro, vet inte om de räknat fel på de pengar de var skyldiga mig över jul eller om de bara råkat ge mig för mycket, men det var ju en trevlig överraskning så jag tyckte jag kunde shoppa bort lite av dem pengarna eftersom jag nästan aldrig har råd att unna mig någonting nu för tiden. Jag hittade en skitsnygg klänning av märket Numph på Pagan för 70 euro och sen köpte jag 3 för 30 euro i Zhiwago's. Alltså två CD och en DVD:
Har börjat gilla Muse sen Johnny spelade deras skivor för mig vid jul (är ju lite samma stuk som gudarna Radiohead var i början, fast hårdare). "Heaven knows I'm miserable now" med Smiths är ju en klassiker, och äntligen äger jag skivan. Finns så äckligt många skivor jag vill ha och borde äga alltså, men man får ta lite i taget.
Fikade tapas, grönt te och kaffe på Java's och läste i Utopia boken jag köpte igår. Den är mycket intressant! Och så spelade nån piano på övervåningen i cafét. Finns inget mysigare!
När jag kom hem så provade jag klänningen:
Körde blixten ur sync och så lade jag till lite extra blur i bakgrunden efteråt.Klänningen har Art Nouveau mönster på ärmarna etc. men det syns inte så bra på bilden.
lite som sånt här.
Nu ska jag kolla på Radiohead filmen!
p.s det blev ingen snö sen såklart. Bara lite vitt puder på taken som försvann en stund senare. Fast det gör inte så mycket för nu känner jag för vår, snö passar inte på Irland ändå, de kan inte hantera sånt.
Sen gick jag till turistbyrån för att se om det blir nåt sommarjobb eftersom jag inte hört ett pip från Sharon sen jag ansökte. Medbh sa att hon inte hunnit gå igenom ansökningarna än men att hon fått min och det verkade som om jag får tillbaks jobbet på henne iallafall.
Det var dags att hämta utt veckans 204 euro welfare på posten, men jag blev glatt överraskad när jag fick 408 euro, vet inte om de räknat fel på de pengar de var skyldiga mig över jul eller om de bara råkat ge mig för mycket, men det var ju en trevlig överraskning så jag tyckte jag kunde shoppa bort lite av dem pengarna eftersom jag nästan aldrig har råd att unna mig någonting nu för tiden. Jag hittade en skitsnygg klänning av märket Numph på Pagan för 70 euro och sen köpte jag 3 för 30 euro i Zhiwago's. Alltså två CD och en DVD:
Har börjat gilla Muse sen Johnny spelade deras skivor för mig vid jul (är ju lite samma stuk som gudarna Radiohead var i början, fast hårdare). "Heaven knows I'm miserable now" med Smiths är ju en klassiker, och äntligen äger jag skivan. Finns så äckligt många skivor jag vill ha och borde äga alltså, men man får ta lite i taget.
Fikade tapas, grönt te och kaffe på Java's och läste i Utopia boken jag köpte igår. Den är mycket intressant! Och så spelade nån piano på övervåningen i cafét. Finns inget mysigare!
När jag kom hem så provade jag klänningen:
Körde blixten ur sync och så lade jag till lite extra blur i bakgrunden efteråt.Klänningen har Art Nouveau mönster på ärmarna etc. men det syns inte så bra på bilden.
lite som sånt här.
Nu ska jag kolla på Radiohead filmen!
p.s det blev ingen snö sen såklart. Bara lite vitt puder på taken som försvann en stund senare. Fast det gör inte så mycket för nu känner jag för vår, snö passar inte på Irland ändå, de kan inte hantera sånt.
****
Det snöar. Ville bara säga det.
Iron Deficiency och sånt
Iron deficiency anemia is characterized by pallor (reduced amount of oxyhemoglobin in skin or mucous membrane), fatigue and weakness. Because it tends to develop slowly, adaptation occurs and the disease often goes unrecognized for some time. (---) lightheadedness can also be associated with iron deficiency anemia.
Så står det på wikipedia. Nu sa de inte att jag hade anemia (för få röda blodkroppar), utan substantial iron deficiency, så vet inte om det gått riktigt så långt ännu, men jag tycker att symptomen stämmer precis. Jag var hos doktorn och fick provsvaren idag och mina järn värden är väldigt låga. Det förklarar varför jag känner mig så otroligt trött hela tiden (idag kunde jag inte gå ur sängen förrän klockan 13.00, huvudet kändes som en sten och jag kunde inte lyfta det från kudden. Orkade bara inte, och ändå lade jag mig klockan 1, så var ju inte uppe hela natten precis... Jag har haft huvudvärk från och till de två sista dagarna och inte orkat med nånting, kännt mig andfådd vid minsta ansträngning etc. och förra veckan så svimmade jag ju som bekant. Först trodde jag att tröttheten etc. hade med förkylning att göra, men nu har jag inte varit förkyld på över 2 veckor, så det var det ju inte.
Nu har jag iallafall fått järntabletter som jag ska ta en varje dag i 3 månader och sen vill de ta prover på mig igen om 5 veckor. De ska fylla i så jag får medical card också, så det var snällt! Vi pratade lite om diet och vad som är bra att äta och eftersom jag är vegetarian så är det extra viktigt att jag ser till att få i mig järn. Jag som trott att jag äter ganska bra med grönsaker, nötter, soyabiffar och färs, frukt osv. men tydligen missar jag ändå mycket järn och b vitamin genom att äta alldeles för lite mörkgröna grönsaker som broccoli och dessutom så dricker jag rätt mycket te och sköterskan sa att om jag dricker te i samband att jag ätit någon b vitamin och järnrik mat så gör tannern i teet att kroppen inte kan ta upp det. Därför måste jag akta mig för att dricka svart te direkt efter maten etc. Något jag inte hade en aning om! Jag har hört förr att "kaffe på maten" inte är bra för att det hämmar kroppens upptag av vitaminer i maten, så det hänger väl samman.
Jag åt sushi på Wa Café efteråt och drack en flaska apelsin och morotsjuice och tog min järntablett, eftersom vitam c rik mat tydligen hjälper kroppen att ta upp järn. Sen var jag i Charlie Byrnes bookshop och hittade två riktiga luntor till böcker. En antoligi om Utopiska ideer inom literaturhistorien (bla Thomas More, Marx, Hitler, Orwell etc.) samt en tjock studielitteratur om Museum studies, som jag borde fördjupa mig om jag vill ha en karriär som curator eller jobba på museum över huvud taget. Verkar intressant iallafall. Kan ju vara bra att läsa lite sånt innan man börjar en utbildning inom nåt sånt så man vet lite i förväg.
Jag köpte en highlighter och post it lappar så jag kan markera intressanta grejer. När jag studerat till uppsatser i college etc. så stryker jag under, skriver upp grejer etc. men inte när jag läser böcker på fritiden, vilket är enormt irriterande när man kommer ihåg nåt man har läst och kanske vill använd i något man själv skriver etc. och sen inte för allt i världen kan hitta det
Aiofe frågade om jag ville komma med dem till en gratis konsert i the Roisin i kväll men jag är verkligen inte i form så jag får tacka nej, tyvärr. Då står man ju hela tiden också och det orkar jag inte med.
För övrigt så har jag gått och gäspat hela dagen och känner mig som en sömngångare, så hoppas verkligen jag kan få tillbaka min energi snart!
Några av mina favorit icke skönlitterära böcker.
Så står det på wikipedia. Nu sa de inte att jag hade anemia (för få röda blodkroppar), utan substantial iron deficiency, så vet inte om det gått riktigt så långt ännu, men jag tycker att symptomen stämmer precis. Jag var hos doktorn och fick provsvaren idag och mina järn värden är väldigt låga. Det förklarar varför jag känner mig så otroligt trött hela tiden (idag kunde jag inte gå ur sängen förrän klockan 13.00, huvudet kändes som en sten och jag kunde inte lyfta det från kudden. Orkade bara inte, och ändå lade jag mig klockan 1, så var ju inte uppe hela natten precis... Jag har haft huvudvärk från och till de två sista dagarna och inte orkat med nånting, kännt mig andfådd vid minsta ansträngning etc. och förra veckan så svimmade jag ju som bekant. Först trodde jag att tröttheten etc. hade med förkylning att göra, men nu har jag inte varit förkyld på över 2 veckor, så det var det ju inte.
Nu har jag iallafall fått järntabletter som jag ska ta en varje dag i 3 månader och sen vill de ta prover på mig igen om 5 veckor. De ska fylla i så jag får medical card också, så det var snällt! Vi pratade lite om diet och vad som är bra att äta och eftersom jag är vegetarian så är det extra viktigt att jag ser till att få i mig järn. Jag som trott att jag äter ganska bra med grönsaker, nötter, soyabiffar och färs, frukt osv. men tydligen missar jag ändå mycket järn och b vitamin genom att äta alldeles för lite mörkgröna grönsaker som broccoli och dessutom så dricker jag rätt mycket te och sköterskan sa att om jag dricker te i samband att jag ätit någon b vitamin och järnrik mat så gör tannern i teet att kroppen inte kan ta upp det. Därför måste jag akta mig för att dricka svart te direkt efter maten etc. Något jag inte hade en aning om! Jag har hört förr att "kaffe på maten" inte är bra för att det hämmar kroppens upptag av vitaminer i maten, så det hänger väl samman.
Jag åt sushi på Wa Café efteråt och drack en flaska apelsin och morotsjuice och tog min järntablett, eftersom vitam c rik mat tydligen hjälper kroppen att ta upp järn. Sen var jag i Charlie Byrnes bookshop och hittade två riktiga luntor till böcker. En antoligi om Utopiska ideer inom literaturhistorien (bla Thomas More, Marx, Hitler, Orwell etc.) samt en tjock studielitteratur om Museum studies, som jag borde fördjupa mig om jag vill ha en karriär som curator eller jobba på museum över huvud taget. Verkar intressant iallafall. Kan ju vara bra att läsa lite sånt innan man börjar en utbildning inom nåt sånt så man vet lite i förväg.
Jag köpte en highlighter och post it lappar så jag kan markera intressanta grejer. När jag studerat till uppsatser i college etc. så stryker jag under, skriver upp grejer etc. men inte när jag läser böcker på fritiden, vilket är enormt irriterande när man kommer ihåg nåt man har läst och kanske vill använd i något man själv skriver etc. och sen inte för allt i världen kan hitta det
Aiofe frågade om jag ville komma med dem till en gratis konsert i the Roisin i kväll men jag är verkligen inte i form så jag får tacka nej, tyvärr. Då står man ju hela tiden också och det orkar jag inte med.
För övrigt så har jag gått och gäspat hela dagen och känner mig som en sömngångare, så hoppas verkligen jag kan få tillbaka min energi snart!
Några av mina favorit icke skönlitterära böcker.
Revolutionary road
Helt otroligt vilken bra film. Man vill både skratta och gråta när man sett den. Kanske för att så mycket stämmer in på hur jag själv kan känna. Att man vill göra något med sitt liv och inte bara bli som en av alla andra. Leonardo Di Caprio och Kate Winslet är såna bra skådespelare också, trots att det är väldigt krävande roller med mycket känslor och utbrott.
Se den.
Se den.
Gamla irländska hus...
Vi var i Java's och drack kaffe och vin och läste till kvart i ett på natten. Stans bästa café helt klart, och så har de öppet till två också. Idag vaknade jag av att telefonen ringde runt kvart över 10. Det var en hantverkare som ville kolla på sprickorna som vi rapporterat i väggarna och taket. Trodde att de redan kollat på det en annan dag när vi inte var hemma, men som tur var hade de inte det då det var extremt stökigt hos oss den dagen. Jag kastade mig ur sänger, slet på mig kläderna och försökte plocka undan lite grejer och bädda sängen medan han var på väg upp. Puh!
Han tog bilder och kollade på alla sprickor i väggar och tak och sa att putsen släppt från väggen, plus att vi båda konstaterade att den ena långa sprickan har funnits där förr, fyllts igen men nu uppträder på nytt så egentligen måste både halva sovrumstaket och ena väggen knackas ner och göras om. Det skulle i så fall betyda att vi måste tömma det rummet helt och sen få in hantverkare i ca 3 dagar för att åtgärda det hela. Var ska vi då sova? Han skulle ge report till property management kontoret och se vad de ville göra. Själv skulle jag inte ha nåt emot att vänta tills vi flyttar efter sommaren, för det är ju ingen bärande vägg eller annat livshotande, bara fult. Men det sa jag inte, så får se vad som händer.
Skulle vara skillnad om man fick allt ommålat och snyggt som man själv vill ha det, men här får man inte välja färg eller ändra om nåt ändå.
Jag sa till honom att lägenheten över oss egentligen är en vind utan fönster som gjorts om till lägenhet med takfönster och så fort folk rör sig, hoppa etc. där uppe så gungar hela huset och det orsakar sprickorna. Det var inte tänkt som lägenhet!
Han tog bilder och kollade på alla sprickor i väggar och tak och sa att putsen släppt från väggen, plus att vi båda konstaterade att den ena långa sprickan har funnits där förr, fyllts igen men nu uppträder på nytt så egentligen måste både halva sovrumstaket och ena väggen knackas ner och göras om. Det skulle i så fall betyda att vi måste tömma det rummet helt och sen få in hantverkare i ca 3 dagar för att åtgärda det hela. Var ska vi då sova? Han skulle ge report till property management kontoret och se vad de ville göra. Själv skulle jag inte ha nåt emot att vänta tills vi flyttar efter sommaren, för det är ju ingen bärande vägg eller annat livshotande, bara fult. Men det sa jag inte, så får se vad som händer.
Skulle vara skillnad om man fick allt ommålat och snyggt som man själv vill ha det, men här får man inte välja färg eller ändra om nåt ändå.
Jag sa till honom att lägenheten över oss egentligen är en vind utan fönster som gjorts om till lägenhet med takfönster och så fort folk rör sig, hoppa etc. där uppe så gungar hela huset och det orsakar sprickorna. Det var inte tänkt som lägenhet!
Precis som en
Jag äter inte hjärnor och ej heller valnötter. Andra nötter går dock bra.
Dublin snart va?
Måste åka till Dublin nån dag nu och kolla lite på konst känner jag! Såg just att Karin Mamma Andersson ställer ut på Douglas Hyde gallery fram tills 31 mars. En annan svensk konstnär som bor i Irland och heter Nina Canell (nästan som mitt efternamn haha) ställer också ut där. Ska bli jättekul att se Mamma Anderssons nya grejer för hon är ju så bra! www.douglashydegallery.com Är en del i Trinity College och dit kan alla hitta.
Måste även hitta en utställning att skriva en artikel om till ansökan för curator prorammen som jag ska söka till. Ska nog inte ta Mamma Andersson dock, tar hellre nån som inte är fullt så känd i Sverige ;)
Kanske väntar till den 19e februari och går på Niamh McCanns utställning i Green on Red gallery för det är ett skitcoolt galleri nära the docks. www.greenonredgallery.com eller så kanske Monster Truck gallery har något, men de utställningarna skiftar varje vecka.
Känner för lite Dublin grejs nu iallafall.
Måste även hitta en utställning att skriva en artikel om till ansökan för curator prorammen som jag ska söka till. Ska nog inte ta Mamma Andersson dock, tar hellre nån som inte är fullt så känd i Sverige ;)
Kanske väntar till den 19e februari och går på Niamh McCanns utställning i Green on Red gallery för det är ett skitcoolt galleri nära the docks. www.greenonredgallery.com eller så kanske Monster Truck gallery har något, men de utställningarna skiftar varje vecka.
Känner för lite Dublin grejs nu iallafall.
Back from the Brady's
Jag och Sean tog tåget ut till Athenry igår kväll. Tar bara 15 min, första stoppet mot Dublin. Brian hämtade oss vid stationen och Carol hade lagat jättegod wok, nudlar och lax marinerad i soya, socker och sesamfrön. Till fikat hade hon bakat en god sockerkaka med päron och äpple i. Carol är verkligen bra på matlagning.
Efter middagen gick vi in i Brians study och ringde andra systern Laura i Swaziland via datorn. Hon använde inte skype utan nåt annat program som jag inte minns vad det hette för skype funkar visst inte bra i Swaziland. Var jättekul att prata med Laura allihop på samma gång med mikrofonen och högtalarna, bortsett från nån halv sekunds fördröjning så kunde man knappt tro att hon satt på andra sidan jordklotet. Carol brukar ringa sin syster rätt ofta och de pratar nån timme nästan varje vecka. Ben och Callum kom och pratade lite de också, så Carol introducerade sammanlagt fem "mystery guests" när alla vi sade hej, haha! Sen visade hon en massa foton från när hon och mamma Mary var i Afrika i september och hälsade på Lau. Hade inte sett dem förr eftersom de var på Carols dator.
Senare kollade vi på TV, Green Street om fotbollshuliganerna i London. Den filmen hade Sean sett på bio för några år sedan men vi hade inte sett den. Den var bra. Vi pratade lite vidare med Carol tills klockan blev runt ett och sen gick vi och lade oss. De var på IKEA i Belfast innan jul och köpte skåp till studyn, garderober till pojkarna och en skitcool världskarta de har på väggen i ena gästrummet.
En sån karta vill jag också ha! Då skulle jag sätta små nålar på de platser jag varit på ;) (vilket inte skulle bli särskilt många, Carol däremot har rest över hela världen eftersom hon jobbade för American Airlines förr och fick massa gratis/billiga resor).
Ben hade fått en megalåda med lego i julklapp och jag hjälpte killarna att bygga vidare på deras fire station. Enda grejen med mig är att när jag får tag i nåt sånt där så tar designern i mig över och jag vill bygga värsta storslagna grejen och sen när man just börjar bli nöjd så slår ungarna sönder allting! haha!
I pojkarnas playroom
Callum fyller tre den 18 februari och Ben blir fem i maj. De växer så det knakar, Ben föddes två veckor innan jag flyttade till Irland 2004, så jag brukade leka med honom rätt mycket när han bara var ett par år, men nu ser vi dem inte så ofta. Helt otroligt vad snabbt de lär sig grejer ändå, Callum är jättesnabb på att lära sig eftersom han tar efter Ben, han kan redan räkna till tio fast han inte ens fyllt 3 år! Vart skitimponerad när han räknade våningarna på legobyggnaden. De är helvilda men gud vad söt Callum är alltså, alla säger att han ser precis ut som Sean gjorde som liten, så om vi får en son i framtiden så hoppas jag han blir lika gullig!
Köket. Carol och Brian har ett väldigt snyggt och modernt hus, speciellt efter irländsk/engelsk standard. Dock har vi ganska skild smak hon och jag. Jag gillar mer retro grejer, färglada saker etc. medan hon föredrar kolonialstil, brunt, grönt, creme färgat. De har inte byggt huset själv, men köpte det som ett "tomt skal" så all inredning fick de själva komma på.
Vardagsrummet. De hade brasan tänd igår kväll, synd att inte våran lägenhet har någon öppen spis för det är alltid mysigt.
På vägen hem stannade vi till vid Briarhill shopping centre och vi hann med att handla lite mat på Dunnes. Det var trevligt att träffa familjen Brady igen, och att träffa dem till vardags, för sista gångerna vi setts så har det enbart varit på barnkalas med en massa andra folk, med Seans föräldrar etc.
Efter middagen gick vi in i Brians study och ringde andra systern Laura i Swaziland via datorn. Hon använde inte skype utan nåt annat program som jag inte minns vad det hette för skype funkar visst inte bra i Swaziland. Var jättekul att prata med Laura allihop på samma gång med mikrofonen och högtalarna, bortsett från nån halv sekunds fördröjning så kunde man knappt tro att hon satt på andra sidan jordklotet. Carol brukar ringa sin syster rätt ofta och de pratar nån timme nästan varje vecka. Ben och Callum kom och pratade lite de också, så Carol introducerade sammanlagt fem "mystery guests" när alla vi sade hej, haha! Sen visade hon en massa foton från när hon och mamma Mary var i Afrika i september och hälsade på Lau. Hade inte sett dem förr eftersom de var på Carols dator.
Senare kollade vi på TV, Green Street om fotbollshuliganerna i London. Den filmen hade Sean sett på bio för några år sedan men vi hade inte sett den. Den var bra. Vi pratade lite vidare med Carol tills klockan blev runt ett och sen gick vi och lade oss. De var på IKEA i Belfast innan jul och köpte skåp till studyn, garderober till pojkarna och en skitcool världskarta de har på väggen i ena gästrummet.
En sån karta vill jag också ha! Då skulle jag sätta små nålar på de platser jag varit på ;) (vilket inte skulle bli särskilt många, Carol däremot har rest över hela världen eftersom hon jobbade för American Airlines förr och fick massa gratis/billiga resor).
Ben hade fått en megalåda med lego i julklapp och jag hjälpte killarna att bygga vidare på deras fire station. Enda grejen med mig är att när jag får tag i nåt sånt där så tar designern i mig över och jag vill bygga värsta storslagna grejen och sen när man just börjar bli nöjd så slår ungarna sönder allting! haha!
I pojkarnas playroom
Callum fyller tre den 18 februari och Ben blir fem i maj. De växer så det knakar, Ben föddes två veckor innan jag flyttade till Irland 2004, så jag brukade leka med honom rätt mycket när han bara var ett par år, men nu ser vi dem inte så ofta. Helt otroligt vad snabbt de lär sig grejer ändå, Callum är jättesnabb på att lära sig eftersom han tar efter Ben, han kan redan räkna till tio fast han inte ens fyllt 3 år! Vart skitimponerad när han räknade våningarna på legobyggnaden. De är helvilda men gud vad söt Callum är alltså, alla säger att han ser precis ut som Sean gjorde som liten, så om vi får en son i framtiden så hoppas jag han blir lika gullig!
Köket. Carol och Brian har ett väldigt snyggt och modernt hus, speciellt efter irländsk/engelsk standard. Dock har vi ganska skild smak hon och jag. Jag gillar mer retro grejer, färglada saker etc. medan hon föredrar kolonialstil, brunt, grönt, creme färgat. De har inte byggt huset själv, men köpte det som ett "tomt skal" så all inredning fick de själva komma på.
Vardagsrummet. De hade brasan tänd igår kväll, synd att inte våran lägenhet har någon öppen spis för det är alltid mysigt.
På vägen hem stannade vi till vid Briarhill shopping centre och vi hann med att handla lite mat på Dunnes. Det var trevligt att träffa familjen Brady igen, och att träffa dem till vardags, för sista gångerna vi setts så har det enbart varit på barnkalas med en massa andra folk, med Seans föräldrar etc.
